Mot okänt land

Kungens tal

2011-08-03T12:58:00.000-07:00

Har inget med den dyselektiske svenske monarken att göra även om det finns indikationer på att inte är riktigt hundra.
Nä igår kväll slängde jag in en DVD med den föga upphetsande titeln The King’s speech. Den hittades under ett lager av damm, renovering av flera rum inklusive köket har gjort att filmerna hamnat på hög i brist på tid. Den urtråkiga titeln kombinerat med en tråkig beskrivning av handlingen kombinerat med mitt totala ointresse för kungligheter hade gett fodralet ett extra tjockt lager av damm.

Filmen hade ju både nominerats till massa Oscarspriser och dessutom fått fyra av dom om jag minns rätt. Den borde ju vara värd att se.
Storyn börjar med att Duke Albert (hertig Albert) försöker sig på att hålla ett offentligt tal som fullständigt misslyckas eftersom han stammar förfärligt. Colin Firth gör rollen så bra att man genast får medlidande med honom.
Efter att ha misslyckats med att få hjälp mot stamningen gör hans fru ett desperat försök till och träffar helt ikognito pedagogen Lionel Logue spelad av Geoffrey Rush.

Dialogen mellan Albert och Lionel går inte av för hackor. Skådespeleri, dramatik och komik gör filmen till en av de bättre jag sett. För mig handlar det inte om kungahus, det handlar om vänskap och att inte ge upp. Scenen i början där pedagogen plockar ned hertigen på jorden genom att envisas med att kalla honom med smeknamn får mungiporna att besöka öronen. My house, my rules!

Fantastiskt hur man kan göra en så bra av film av en så tunn handling.

Kolla in den en regning dag!

22/7

2011-08-01T15:01:00.000-07:00

Nåstan tio år efter 9/11 har en liknande tragedi inträffat i Skandinavien. 22/7 kommer sitta lika hårt i mitt minne.
En av mina fd vänner skrev någonstans direkt efter bomben ”Skall Norge vakna NU?” Han blev struken från min vänlista eftersom han envisades med att refera från främlingsfientliga forum.
Nu har jag inget problem med att diskutera olika åsikter men för att finnas bland mina vänner ställer jag några få grundläggande krav.

Hans fråga var mycket berättigad och jag tror inte han anade hur väl den var ställd var.

För den som känner hans och andra främlingsfientligas retorik var det ingen tvekan om vad han menade. När verkligheten gick upp för honom och hans gelikar blev det genast tystare. Denna verklighet borde leda till ett uppvaknande för många, och förhoppningsvis skall inga mer människoliv behöva offras i intoleransens och rasismens tecken.

En ensam galning sägs det och adjektivet galning stämmer säkert. Detta oavsett vad den medicinska undersökningen kommer att ge. Men ensam? Det verkar som själva utförandet varit en soloprestation men på vägen fram till den 22 Juli var han inte ensam.

Någonstans ifrån har han fått sina värderingar.
Någonstans har han hittat likasinnade som bekräftat och förstärkt han värderingar.
Någonstans på vägen blev han övertygad att våld var acceptabelt.
Till slut har denna paranoida övertygelse fått honom till att mörda nästan 80 oskyldiga personer. Han är inte ensam om den paranoida övertygelsen. Den delas av främlingsfientliga partier men ännu högre grad på de rasistiska forum som florerar på nätet. Vad jag vet är han den första rasistiske massmördaren i Norge. Sverige har haft åtminstone två liknande dårar, Mangs och Ausonius. Risken finns att dessa kommer få sina efterföljare. Tyvärr.

Något som är utmärkande för denna typ av terrorgrupper är deras övertygelse.
1. Dom har rätt.
2. Större delen av befolkningen har samma åsikt.
3. Ändamålet helgar medlen.
Detta gäller både religiösa terrorgrupper och dessa nationalister/nazister/främlingshatare. Även vänsterterrorister typ RAF hade denna typ av snedvridna övertygelse

Bakom många av dessa grupper finns det ”manschetterrorister” som för sitt liv skull inte tänker utföra våldshandlingar i praktiken men de är väl medvetna om att det finns åhörare som suger upp deras hat och omsätter terrorn i på oskyldga
Beräknande och målinriktat sprider de sitt budskap till påverkbara personer. Dom gömmer sig bakom åsiktsfriheten. Givetvis har dom inget ansvar för vad lyssande individer gör. Det kan ju inte vara deras fel. Eller?
Det är iofs inget nytt under solen. Men det är minst ett moraliskt ansvar att hantera åsiktsfriheten.

Det finns exempelvis inget belägg för att Hitler personligen har tagit livet av någon enda person men via påverkan och order fick han andra att utfärda sina illdåd.
Dagens manschetterrorister är inte plumpa. Dom ser till att aldrig bli inblandade i den blöta delen av jobbet. Då skulle dom nämligen kunna bli lagförda. Istället påverkar dom personer att utföra deras jobb. Dom gömmer sig bakom religion och eller bakom demokratiska fasader. För deras del handlar det om att ha makt, allt annat är bara verktyg för att nå målet.

I Norge-fallet handlar det om en uttalat kristen person som utfört massmorden. Obegripligt för mig, han måste ha missat de positiva delarna av bibelns budskap. Gemene nordman begriper att detta handlar inte om kristendom. Hade det däremot varit en muslimsk person hade däremot gemene man inte gett personen skulden utan ”terrorreligionen islam”.

I ren själbevarelsedrigt tar tvingas nu främlingsfientliga partier och forum officiellt att ta avstånd från handlingen. För partierna blir det en balansgång, det gäller ju att inte tappa sina väljare.

Det hade vi aldig kunnat tro säger exempelvis ett norskt forum. Tänk att det fanns en terrorist på vårat forum! Det hade vi ingen aaaaaning om.
Gemen nordman och svensk behöver bara att läsa några få insändare på vilket rasistforum som helst för att inse läsarnas åsikter är.

Frp (norskt främlingfientligt parti) kommer till självinsikt och ”mener terrorangrepene gjør at partiet må slutte å snakke om at innvandrere ødelegger norsk kultur” ”språkbruken må bli helt annerledes” Det är alltså inte fel på värderingarna, det gäller fortfarande att misstänkligöra och nedvärdera andra människor. Det är bara ordvalet som skall göras bättre.

SD’s (svenskt främlingsfientligt parti) Hellsborn saknar både insikt och självkritik. Han vet svaret ”massinvandringen och det mångkulturella samhället ligger¬ bakom terrordåden vi i Oslo”. Fullfölj den logiken så är det korta kjolar som skapar våldtäktsmän.

Politiskt korrekta skriver nu att våldet av ABB. Var det inte den kristne nationalisten och högerextremisten ABB som utförde mördandet?

Många av dessa främlingsfientliga individer stödjer inte någon form av våld eller terror. Däremot är dom vilseledda och inågon form av naivistisk rädsla lånar dom ut sig själva till extrema högerkrafter och accepterar deras retorik.

Norges statsminister uttryckte sig mycket bra med orden Vårt svar är mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet

Det handlar om att bygga broar och inte murar!

Chw igen...Sigrid

2011-03-02T07:32:00.000-08:00

Här är det snabba puckar. Chw har tagit fram uppgifter om Sigrid!

Sigrid Vega Katarina Bergström föddes 19100423 i Hässjö och dog i Gudmundrå 19130303.
.
Hennes adress var Svanö fabr

Lite huvudräkning ger att hennes far lämnade Sverige ungefär 3 veckor innan hans dotter avled. Det måste vara ett tung fattat beslut av honom. Gissningvis är det anledningen till att Ragnhild senare följde efter till Nordamerika

Hade det varit min direkta släkt hade jag grävt djupare i sjukdomsorsak och liknande men för mig räcker dessa tråkiga uppgifter

Knut Leonard Bergström

2011-03-01T16:50:00.000-08:00

Knut Leonard Bergström eller Knute L Bergstrom var också en av farfars reskamrater till Winnipeg. Hans rutt var exakt likadan och finns bekräftad inklusive hans ankomst till Halifax.

Han var född 1985 i Gudmundrå och den ende i gruppen som var gift. Enligt amerikanska dokument som jag lagt in nedan hette hans maka Ragnhild även om stavningen varierar.
Året 1910 fick Knut och Ragnhild en gemensam dotter (oäkta skrev prästen) med det spännande namnet Sigrid Vega Katarina Bergström. Dottern föddes med adress Gamla Ångsågen i Hässjö, Knut hade titeln eldare och Ragnhild Sjöberg kallades trolovad.

Jag har förmodat att Tycko Sjöberg och Ragnhild var syskon och vänligt nog har Chw bekräftat detta. Tack kompis!
Båda syskonen föddes i Gudmundrå och var någon tid skrivna iAlby fabrikssamhälle i Borgsjö. Fadern var smed och hette Nils.

Hur Ragnhild tog sig över till St Paul i Minnesota har jag inte tagit reda på men när Knut registrerades under första världskriget i Sep 1918 så är hon närmaste anhörig dvs fru.

Deras bostadsadress är 520 Kent St, St Paul MN. Adressen som googlemaps visar verkar kunna vara rätt och det ser trevligt ut i området.
Knute jobbade som maskinist på The Great Northern Railway, arbetsplatsen verkar ha legat i korsningen av Dale och Minnehaha. Platsen finns väldigt nära en existerande järnvägslinje och han hade gångavstånd till jobbet.
För den som kan de amerikanska järnvägslinjerna blir det spännande. G.N Railway hade nämligen linje upp till Spokane i Washington. Alltså i andra änden av den linjen fanns Harald Widmark.

Nästa dokument är census 1920

Knut L Bergstrom, Head och Ragnhild Wife återfinns på rad 45 och 46. Det är en ganska dålig kopia. Gatuadress saknas med St Paul och Ramsey county finns angivet. Dessutom går det att se att dom fortfarande är svenskar.
Det jag reagerar på är att deras dotter inte finns med. Alla andra familjer har sina barn listade med Sigrid finns inte med.
Det vore spännande om någon kunde hitta vad som hände med flickan. Dog hon i Sverige? Blev hon bortadopterad? Jag vet inte tyvärr.

Vidare i kronologisk ordning så finns en passanansökan för paret stämplad 24 maj 1922

Den första sidan har en del intressanta uppgifter. Dels så stämmer alla uppgifter med det par som fick Sigrid, dels stämmer namnet på Knuts far och Gudmundrå får väl anses stämma bra med Ljusdal.
Vidare så anger han inresan till USA ungefär 1.5 år efter Harald. Knut reste från Souris, Manitoba Nov 7, 1916. Vidare försäkrar han sin vistelse i USA de senaste 6 åren samt att han blivit amerikansk medborgare Maj 17, 1922.
Souris ligger ungefär 50 km ifrån platsen som Harald angav som sin bostadsort i Kanada

Anledningen till passansökan är att paret vill besöka släkten i Sverige och att utresan skall ske med Hellige Olav den åttonde Juni samma år.
Bilden nere till vänster har inget med Bergströmmarna att göra.

Alfred Ahlberg berkräftar att han känner Knut sedan tre år och försäkrar att han är den han ger sig ut för.
Lite kul är att fotografier på paret bifogas.

Passagerarlistan som visar deras återkomst är med båten Olympic från Southampton avseglingsdag Aug 23 1922. Det torde tagit dom minst en vecka att komma tillbaka till St Paul. De var alltså borta från jobbet nära tre månader en tid när arbetsmarknaden inte var lätt i USA. Något säger mig att dom inte tillhörde de fattigaste familjerna. Trots relativt ung ålder 32 resp 36 år hade dom råd att ta sig till Sverige och vara utan inkomst i tre månader.

Fortfarande borde paret haft möjlighet att skaffa sig barn men censusen från 1930 anger inga barn i familjen. Dom finns på rad 36-37.

Däremot kan man läsa sig till att paret inte ägde bostaden utan hyrde den, dom anser sig nu kommit till USA 1913 samt behärskar det engelska språket. Knut jobbar fortfarande som maskinist på järnvägen och Ragnhild är hemmafru.

Knut gör ensam ytterligare en resa till Sverige 1932. Passagerarlistan anger att han lämnade Göteborg med Gripsholm, Svenska Amerika Linjen den 18 Juli och kom till New York nio dagar senare.

Knut listas på rad 5. Hans hemadress tyder jag till 675 Inscarora st, St Paul MN men det är inget som google vill kännas vid

Till sist har jag tillgång till Knuts dödsattest, han avled i Juli 1969 nära 84 år gammal. Jag har inte hittat några bevis på fler barn än Sigrid och var hon tog vägen har jag ännu ingen aning om.

Hittills tycker jag det intresantaste är att alla farfars reskamrater hade inkomst från järnvägen. Dåtidens internet 

Johns reskompis Tycko Sjöberg

2011-02-17T16:09:00.000-08:00

Tycko Sjöberg var alltså den yngste i sällsakpet som reste till Winnipeg. Endast 18 år gammal började han den äventyrliga resan över Atlanten.
I passagerlistan står han som född 1893 men enligt hans dödsattest var han född 1894. Förmodligen angav han sig som äldre för att vara säker på att få följa med.
Han finns registrerad på samma båtar och samma inresedatum till Canada som John Bernhard

Även om jag inte hittat någon källa som bekräftar hans släktskap Knut Bergströms fru, Ragnhild Sjöberg utgår jag ifrån att dom två var syskon. Vad jag hittat om Knut Bergström kommer i ett anant inlägg.
Storasyster Ragnhild reste även hon till Nordamerika emn jag har inte sökt efter resrutten eller datum.

Informationen är knapphändig om Tycko eller Tyko som han kallas i de amerikanska dokumenten. Jag har inte lyckats hitta honom i någon census men han hittas i passagerarlistan S/S Drottningholm från Göteborg till New York den 21 Juli 1923. Där uppges att han är 30 år och borde därmed vara född 1893 trots sin dödsattest.

Om bilden är svårläst så finns han på rad 22 och det står att han är smed (blacksmith), fortfarande svensk medborgare. Istället för födelseort Gudmundrå står nu att han är född i Öfverluleå! Han far uppges vara Nils Sjöberg med adress Box 53 Kramfors.
Smeden Nils är hans far enligt uppgifter från Sverige men varför han plötsligt anser sig född i Luleå är oklart för mig.
Hans resmål är St Paul i Minnesota

Tycko måste alltså ha skrapat ihop tillräckligt med pengar sedan 1913 för att ha råd med en resa till sitt gamla hemland.

Nästa dokument där jag hittat Tycko är en passagerarlista på amerikanska medborgare som reser från Göteborg till New York. Även denna gång reser han med Svenska Amerika Linjen. Båten heter S/S Stockholm och avgår från Sverige den 18 mars 1948 och ankommer till New York 10 dagar senare.

Även här finns han på rad 22 och på nästa rad återfinns hans fru Linnea Sjoberg.
Tyckos ålder anges till 53 och hans fru anses vara 44 år. Enligt det så skulle Tycko varit född 1895!
Enligt passagerarlistan hade paret fått amerikanskt medborgarskap den 27 Maj 1936 av District court, St. Paul Minnesota.
Det gemensamma passet var utställt den 10 Okt 1947 i Washington D.C.

Lite kul är att ävn deras hemadress anges 525 South Cleveland Ave, St Paul MN.

Om du ”drar ned” gubben till det A som markeras kan du göra en billig resa till St Paul för att se hur dom kan ha bott. Så vitt jag kan bedömma är området åtminstonde numera bättre medelklass.

Jag har inte lyckats hitta vad Linnea hette som flicka och jag har heller inte hittat någon som helst indikation på att hade några barn. Men all information finns inte tillgänglig på nätet.

Till slut har jag Tykos dödsattest, den har jag en papperskopia av. Han dog den 9 Maj 1963 och bl a finns Linneas namnteckning på den. Om det funnits barn skulle de knappast ha angivits på attesten.
Vad som däremot framgår är att Tyko hade jobbat på ett järnvägsbolag. Det är en intressant ledtråd.
Dödsattesten har också en annan adress angiven.

John Bernhard Edlund

2011-01-21T15:53:00.000-08:00

Jag vet. Jag har inte bloggat på ett tag, främst för att jag har haft andra prioriteringar såsom att fira jul, åka skidor och rensa ur poolen efter störtregn och mindre jordskred.

Dessuom har jag rotat lite i släkthistoria. Men ojämna mellanrum får jag nyväckt intresse, i detta fall en infomation via några av de krokar jag har liggande ute på nätet.

Ett av släktmysterierna som intresserar mig mest är min farfar John Bernhard Edlund född 1892 i Hässjö och död i samma församling redan 1931 i TBC.

Inom släkten fanns ett rykte om att farfar tillbringat några år i USA. Det fanns inga säkra uppgifter beroende på att hans barn var små när han dog och den infomation som fanns i hushållet försvann spårlöst efter farmors död något år senare.

Efter lite sökande kunde jag konstatera att ryktet var sant. Nästan. Han emigrerade inte till USA utan till Winnipeg i Canada 1913. Att uppgiften var svår att få bekräftad beror på att han inte utvandrade från Sverige utan från Trondheim i Norge. Vidare så finns det ingen notering hos prästen eftersom han aldrig sökte om något flyttbetyg. Jag har heller inte lyckats hitta någon notering i folkbokföringen när han kom tillbaka. Han bara dök upp igen som gubben i lådan.

Resrutten förmodar jag var med tåg från Sundsvall till Trondheim. Den 26 Feb 1913 tog han båten Ragnvald Jarl över till England. Från Bristol gick sedan resan vidare till Halifax med båten Royal Edward den 5 Mars.
Att båten gick till Halifax och inte Quebec berodde på isläget. Ankomst i Halifax den 12 Mars. Resten av resan till Winnipeg gjordes förmodligen med tåg.

En rätt lång och äventyrlig resa för en tjugoåring, men farfar reste inte ensam. Det var en lite grupp på fyra personer.
Harald Waldemar Widmark född 1884 i Härnösand
Knut Leonard Bergström född 1885 i Gudmundrå
John Bernhard Edlund född 1892 i Hässjö
Tycko Sjöberg född 1893 i Gudmundrå

Förutom Knut var ingen gift och den enda kopplingen jag kan se mellan dessa perosner är att Tycko är troligen en yngre bror till Knuts fru Ragnhild f Sjöberg

Efter ett tag i Winnipeg börjar gruppen splittras och livslinjerna delas.

Harald eller Harold som han kallas i USA var äldst, så jag börjar med att berätta vad jag hittat om honom.

Baserat på hans ansökan om att bli amerikansk medborgare daterad January 1924 så kan man se att han kom från Brandon i Canada med tåg till St John i North Dakota den 15 February 1915. Han stannade alltså knappt 2 år i Manitoba.

Lite kul är att han försäkrar att han inte utövar polygami och att han heller inte är anarkist.

Ett registreringskort från 1918 visar att han redan då hade påbörjat sin process att bli amerikansk medborgare. 1917-1918 registrerades de flesta unga män oavsett nationalitet, det handlade om att inventera potentiella soldater till WWI.

Det är främst två uppgifter som är intressanta på kortet. För det första anger han Knut Bergström boende i St Paul Minnesota som sin kontaktperson och för det andra anges det var han arbetar.
Han är alltså anställd på Snoqualmie Falls Lumber Co, ett otroligt stort sågverk i staden med samma namn i delstaten Washington. Staden är väl egentligen känd för tre saker, ett vackert vattenfall, sågverket och i modernare tid inspelningsplatsen för Twin peaks.

Googla så hittar du massor av bilder och dokument.

Folkräkningen som gjordes 1920 i USA visar att Harald var hyregäst 3-Lake village, Snohomish County WA.

Nästa folkräkning är gjord 1930 och då jobbar han som snickare i San Francisco Kalifornien

Till slut har jag en uppgift om att han dog den 15 February 1959 i Riverside, Kalifornien. Den staden ligger bara ett stenkast ifrån där jag bor idag.

Jag vet inte om bilderna är läsbara, hör av om du vill ha ett läsbart exemplar.

Halloweendekoration

2010-11-01T16:04:00.000-07:00

I år blev det bara en pumpa som dekoration, tillverkad av Annica enligt all konstens regler.

Att skära ut en kul eller skrämmande bild är ett petgöra som fordrar övning och tålamod.

Fröna ur pumpan kokas och rostas sedan i ugnen. Kanongott tillsammans med öl.
Som synes tycker Timmy det här med pumpor är fullständigt ointressant eftersom han inte gillar fruktköttet.

Väl färdig ser den ut så här i dagsljus. Inte helt lätt att känna igen figuren

När det väl blivit mörkt får den invändig belysning och kanske någon kan gissa vilken figur som är avbildad?

Även om den välkända figuren har karaktärsdrag som påminner om min mammas äldste son så är det INTE han

Halloween på Söndag

2010-10-26T15:34:00.000-07:00

Att bli skrämd eller att skrämmas är ganska spännande för de flesta barn. Tydligen har spektaklet sina rötter i Skottland, så det är återigen europeisk kultur som har svämmat över indianernas land.

Om man kan tala om utveckling av traditioner så verkar det viktigaste i amerikat att barnen får gå omkring utklädda och ringa på dörrarna i närområdet för att få lite godis. Visserligen erbjuds alternativet trick istället för treat men jag har aldrig hört någon som råkat ut för något trick i grannskapet.

När tjejerna var mindre brukade vi dekorera trädgården lite och placera en utklädd gubbe på en stol framför dörren. Ett år satt jag själv som utklädd gubbe och skrämde ungarna, en del stack bara jag rörde lite på mig och tappade helt intresset för godis. Fula gubbar kan betyda mer än en sak.....

Numera blir det på sin höjd några urkarvade pumpor i trädgården samt inköp av något kilo godis att dela ut till grannarnas ungar när dom ringer på.

Häromdagen kunde man läsa i lokaltidningen om någon som tjuvstartat Halloween eller åtminstone är det en skräckhistoria som passar att berättas till Halloween.

För er som inte orkar läsa fick polisen en anmälan om en felparkerad bil. I passagerarsätet satt en död kvinna som tydligen varit död sedan tio månader. Redan det är en bra skräckis, men bilen har inte stått på stället i alla dessa månader utan en annan kvinna har kört omkring med bilen och det stinkande liket har fått följa med.
Uppföljningen av historien är skrämmande på ett annat vis. Kvinnan som dog och kvinnan som körde bilen var båda hemlösa. Den bilkörande kvinnan hade låtit den numera mumifierade kvinnan sova i bilen och när när dött vågade hon inte anmäla historien till polisen.
Obduktion pågår men tydligen håller polisen den levande kvinnan för trovärdig eftersom hon inte arresterats. Egentligen synd, då hade hon fått tak över huvudet.

För många år sedan hittade jag en död katt i källarförrådet till vår dåvarande lägenhet. Den stanken kan jag fortfarande minnas. Hur en person kan köra omkring med ett stinkande lik i framsätet övergår mitt förstånd. Det finns ju gränser för vad kan göra för att få köra car-pool lane.....

Undrar om bilen blir osäljbar eller om den blir värdefull för någon samlare?

Happy Halloween till er som gillar aktiviteten, här bjuder youtube på på ett bra Halloweenskämt.

Amerikansk ytlighet

2010-10-12T16:28:00.000-07:00

Många retar sig på den vanliga amerikanska hälsningsfrasen -- Hi, how are you? Den ovetande blir förbryllad och tänker undrande, vill han verkligen veta hur jag mår? Och blir osäker på vad han skall svara. Den som vet svarar något i stil med Just fine, what about yourself? Sedan kan det hända att man stannar och snackar om vad som helst, eller ännu vanligare man bara går vidare.

Det här kallar svenskar för amerikansk ytlighet och lite falsk trevlighet eftersom vederbörande egentligen inte är intresserad av hur man mår. Att den svenska hälsningsfrasen ”Tjena hur är läget” har samma tomhet hör väl inte till saken?

Vad den amerikanska hälsning egentligen betyder, är att jag har observerat dig som individ och att jag också vill förmedla det budskapet till den jag möter. Personen som svarar förmedlar, tack för att du ser mig och jag har också noterat att du korsar min väg. Mötet innebär oftast att vi aldrig möts igen men vi är två människor som kan kommunicera.

Jag har skrivit förut om vad som händer när man hälsar på okända i Stockholm.
I bästa fall möts man av tystnad, en kall blick som undrar om de är någon bekant eller bara en fylltratt på snackhumör. Alternativt är det någon som inte ser ut att vaa född i Sverige och av någon anledning brukar dom hälsa tillbaka.

En amerikan är beredd att släppa in främmande (till en viss nivå) medans en svensk inte ens vill hälsa på folk han inte känner. Som grädde på moset tycker svensken i gemen att det är problem med integration av människor som flyttat in till Sverige av olika anledningar!
Det är svenskarna som behöver intregreras till världen och visa normal medmänsklighet.

Ett skrämmande exempel på den svenska bristen att vara medmänniska är att nyligen tog Marcus Jannes 21 år, tog självmord framför en webkamera i livesändning.
Enligt uppgift fanns det under tiden runt 1000 kommentarer i sammanhanget, det borde alltså ha varit över 100 personer som tittade på honom live. Flera hetsade honom med påståenden som ”Du vågar inte” och liknande. Så småningom blev polisen larmad med då var det för sent.
Jag vågar påstå att i Kalifornien hade det inte tagit tio sekunder innan någon hade brytt sig och ringt larmnumret.

Att Marcus hade en bakgrund i en sekt kan kanske förklara hans beteende men det kan aldrig förvara de som kollade live på hans självmord utan att slå larm. Förhoppningsvis har dom svårt att passera en spegel idag.

Den svenska själviskheten och självupptagenheten som är svårt att hitta inom tex gamla östeuropa.
Det gamla östmänniskorna hade det ofta inte fett materiellt sett, men i deras hem och hjärta fanns det alltid plats oavett hur knapert det kunde vara.
Fick man gäster avbröt man allt man gjorde och dukade fram det bästa man hade även om det var det sista.
På relattivt nära håll har jag fått se en del av rädslan att öppna dörren även för relativt nära bekanta, helt enkelt för man inte tycker sig ha tid eller man har tillräckligt med sig själv.

Svenskarna bör integreras till världen snarast möjligt.

Tina!

2010-09-20T08:05:00.000-07:00

About 25 years ago three of my friends were imprisoned in the former GDR. For us, having grown up in a free country, we saw no reason to lock them up, but rules were different in the eastern part of Germany.

It all started when one of them, Tina, was on vacation in Hungary and she also took her time to visit the embassy of the western part of Germany. Her question to them was simple; she wanted to find out how she could possibly move from the GDR to West Germany.

The recommendation she got was to return home and fill out an application with her request. She returned by air to Leipzig and was immediately arrested at the airport.

If I recall correctly, she was arrested for currency smuggling. The “currency” was an old German coin she had attached to her necklace. After long and tough interrogations, she was sentenced for 18 months as a political prisoner.

A chain reaction started and two more friends, C1 and C2, were arrested and imprisoned for political reasons. C1 did know about Tina’s desire to move, but she did not report it to the authorities, which was enough to put her behind bars.

C2 was in possession of a German translation of the Helsinki Agreement. The agreement was signed by the GDR, but to possess a copy was not allowed.

Tina had almost finished serving her time when West Germany finally paid a lot of money for her release. My wife and I had the opportunity to meet her after her release in Hamburg. I think it was Easter 1986 or 1987. It was a fantastic reunion and very touching to listen to her story.

Unfortunately we lost contact, perhaps because we moved around the world, and to search for Tina was difficult as her family name is very common in Germany. I searched on the web and did other research, but without any result.

A few days ago I received a comment on this blog (not published) and after some brief emails back and forth, I realized Tina had found me due to this blog.

Unexpected, but what a great surprise! Hopefully, we can get in contact with the other two girls as well.

For the time being, I am not sure if Tina is willing to share her story, but if so, I will do my very best to publish it in English.

America got talent!

2010-09-15T16:17:00.001-07:00

Som ni vet brukar inte jag kolla se mycket på amerikansk TV förutom hockey och nyheter. Anledningen är att jag tycker reklamen är för jobbig och störande. Däremot spenderar jag en hel del pengar på betalfilmer i olika leveransformer. Jag betalar för filmkanaler, hyr och köper ibland.

I går kväll stod var tvn påslagen och mellan reklaminslagen visades ett underhållningsprogram: America got talent. Diverse mer eller mindre amatörmässiga artister, magiker, akrobater osv tävlar om en massa pengar. Nu är det tydligen finaldags så stoplskotten är tydligen utsorterade. Att det inte bara är sångartister gör det hela lite omväxlande och mer underhållande

Förmodligen finns liknande program i Sverige

Plötsligt dyker ett litet charmtroll upp på scenen. Jackie Evancho är en tioårig tjej med en fantastisk röst och dessutom kan vem som helst falla för henne charm och glittrande ögon.

Att tjejen kan sjunga råder det inget tvivel om. Även om föräldrarna lagt ned massor med pengar på träning inbillar jag mig att så här bra kan ingen vara utan naturbegåvning

Lyssna, titta, nju och gör din egen bedömning. Jag hoppas lilltjejen vinner tävlingen

Att välja....

2010-09-07T12:32:00.000-07:00

Som synes av videoklippet nedan är det ibland svårt att välja, men ni har jag i alla fall gjort mitt val och röstat.

Valet blev snarast så taktiskt som möjligt mot ett parti snarare än för något parti.
Egentligen är det lite märkligt att jag som inte bor i Sverige får rösta eftersom jag troligen inte kommer påverkas av resultatet på något vis.

Men eftersom jag som svensk absolut inte vill förknippas med rasim i någon form så har jag gjort mitt bästa för att sådana krafter inte skall in i riksdagen

Personnummer

2010-07-29T12:32:00.000-07:00

Den amerikanska nojjan att inte använda personnumret (Social sequrity number) gör det riktigt härligt byråkratiskt att flytta. Viktigaste argumentet mot ett centralt register är att storebror inte skall kunna veta och kontrollera allt.

Att myndigheterna via internet, mobiler och annan ny teknik ändå kan hålla koll på alla detaljer i vårt provatliv anses däremot vara helt ok, det sägs ju skydda oss mot terrorister.

Ett hyfsat utvecklat personnummersystem skulle försvåra för illegala att vistas i landet, att det skulle vara lättare att spåra försvunna barn och liknande bortser man också ifrån

Få se nu om jag minns alla som ja måste uppdatera om min nya adress.
Homeland sequrity (gröna kortet)
Företaget jag jobbar hos
Banken
Kreditkortsföretagen (tre stycken)
Alla internetsiter som jag handlar på. De flesta levererar INTE till annan adress än kreditkortet är registrerat på.
Pensionsmyndigheten
Sophämtningen
Gasleverantören
Elleverantören
Telefonabonnenmangen
KabelTV
Internetleverantören (för de tre senaste har jag turligt nog samma leverantör)
Vattenleverantören
Körkortet
Varje bil i familjen
Skattemyndigheten på två ställen (skatten för fritidsboendet betalas i annat county)
Samfälligheten för fritidsboendet.
Alla tidningsabonnemang
Bibliotekskort
Blockbuster
Posten
Hade jag varit amerikansk medborgare skulle också röstregistreringen ändras.

De flesta ändringarna var tack o lov möjliga att göra via webben, men bara att leta fram sidorna och dessutom de kundspecifika uppgifterna för varje tidning, leverantör och bil (här behövde man chassinumret) tog sin rundliga tid

Att flytta med personnummer inom Sverige var betydligt lättare. Som jag minns det ändrade man på skattemyndigheten och till sina vänner. Resten fungerade automatiskt.
Är det någon läsare som har bättre kunnande om flyttningar i Sverige?

Den här killen planerar tydligen att flytta till något bättre ställe än vi gör, dock sjunger han rätt bra

Bilar och flytt

2010-07-15T12:45:00.000-07:00

Alla som har sett Herbiefilmerna och Cars vet att bilar är intelligenta och kommunicerar med varandra. När det blir för mycket hittar dom på några fel och strejkar tillsammans.

I samband med flytt så gaddar dom ihop sig och jävlas i tur och ordning.

Dotterns Jeep började med att bli svårstartad och blinka med flera lampor i instrumentpanelen. Orsaken till felet var en brist på TLC (Tender, Love and Care). En rengöring av batteriet, utbyte av en kabelsko och en uppladdning av betteriet är bilen pigg och kry igen. En absolut supertrevlig bil att glida omkring i med avtaget tak och sommarvärme.

Nästa i tur blev Cadillacen. Eftersom den skall parkeras ute några dagar skulle toppen upp. Bilen ville inte ut ur det varma garaget så toppen strejkade. Här återstår lite trixande innan den kommer på plats, men maskineriet snurrar belåtet och slafsar i sig bensin. Trist att köra den med toppen öppen i dessa spmmartider, men så fort det nya garaget är rensat skall den ned igen.

Trucken som är arbetshästen under flytten började låta underligt från bakaxeln. Flytt och arbete tar det mesta av min tid, så det vara bara att försiktigt lämna in den hos husmekanikern. Vi var båda överresn om att lagren i diffen var troligaste orsaken men när kåpan togs loss var diffklumpen inklusive lager helt ok. Det var bromsarna som behövde bytas. Tack och lov en billigare operation men givetvis hade det varit billigare att byta själv. Trucken hämtas i kväll och flyttningen kan fortsätta med en dags försening

Som grädde på moset börjar Toyotan att blinka med VSC lamporna. Det kan vara gratis att fixa eller hur dyrt som helst. Det har hänt förr en gång när jag inte använt 4-hjulsdriften på ett tag

Min slutsats är att bilarna kommunicerar och just nu gillar dom inte att flytta. Har vi otur börjar Jeepen om från början igen.......

Det blir lite långt mellan inlöggen tills flytten är klar. Med 34 grader i skuggan går det långsamt att flytta. Beachen eller poolen hade varit trevligare

Socialisten

2010-06-02T16:10:00.000-07:00

Heiko Khoo kallar detta en ögonvittnesskildring, ja det finns uppgifter om att han varit boende i Östberlin, en uppgift som jag ställer mig mycket tveksam till, dels eftersom hans tyska inte verkar tillräcklig för ett boende där på 80-talet, dels för att han isåfall hade förstått mer av realiteterna i landet.

Vad jag försått publicerade denna "ögenvittnesskildring" första gången 12 år efter murens fall. Daniel Nordström har översatt den bra men ändrat texten till att vara 20 år efter muren fall. Publicerad på webben blev den drygt 21 år efter den historiska dagen. En bagatell, men det ställer tvivel till andra uppgifter.

När han skriver "det östtyska samhället var inte fattigt 1989; statistiska data kan användas för att bevisa detta vad det gället hälsovård, utbildning, pensioner, bostadsyta, konsumtion av mat" inser jag att han saknar totalt kunskap om hur det var att leva i gamla DDR.
För det första var landet skuldsatt upp över öronen och det var främst det hatade Västtyskland, ja med storfienden den ärkekonservative Strauss i täten som gav DDR krediter i utbyte mot vissa lättnader för innvånarna på östssidan.
Hälsovården var god kvantitetsmässigt men medicienr och utrustning var totalt omoderna. En av mina bekanta tvingades svartväxla själv för att köpa den allergimedicin han så väl behövde.
Pensionerna var ett skämt, nivån var erbarmerligt låg. Mat och bostad räckte den till, men inte något annat. Då skall man också komma ihåg att få tag i en bostad var inte det lättaste.

Statistiken visade knappt någon bostadsbrist, men som bekant är inte statistiken alltid tillförlitlig. För att få flytta till ett område var man tvungen att ha en bostad. För att få ställa sig i kö till en bostad måste man bo i området. På så vis finns det inga köer. Lägenheterna tilldelades efter familjestorlek, en bra modell i ett bristsamhälle. Min frus familj med sex barn och två vuxna bodde i en trerumslägenhet. Mr Khoo skulle nog kritiskt granska den statistik han har sett.

Konsumtion av mat. Mat var billig i DDR. Problemet var att få tag på den. Skrytet att man hade stabila priser var också modifierad statistik. Skinkan som var prissatt till (exempel) en mark per kilo gick inte att få tag på. Den levereredes helt enkelt inte till de vanliga affärera utan fanns endast tillgänglig i Delicataffärerna, (Fressex på tyska). Priset var där mångdubbelt, men eftersom det var en annan skinka så var det inte inflation. Officiellt. Det fanns inte en pensionär som hade råd med den maten. Jag undrar igen om denne Khoo verkligen bott i Östberlin…. Då skall man komma ihåg att Östberlin hade bätre försörjning än resten av landet. Det var något man ville visa upp.

Vidare "Drygt 25 % av maskinverktygen i Sovjetunionen tillverkades i Östtyskland, som med tanke på att man länge suttit på kvalitativ produktionsteknologi var av en standard likvärdig eller nästintill med den bästa i världen"
Det säger för det första mer om produktionsteknologin i Sovjet än om den i DDR. Hade teknologin hållit världsstandard hade den industrin fortfarande i liv. Sanningen var att i stort sett allt i industrin var föråldrat, kvar på femtitalets nivå. Det skulle vara intressant vilken industri Khoo ansåg hålla hög klass. Det fanns absolut några och dessa lever fortfarande.

"På sina första resor till väst-Berlin trodde många östtyskar att de hade kommit till någon sorts paradis", skriver han också. Detta är kvalificerat skitsnack. Nära nog ALLA östtyskar hade tillgång till tv från västsidan och konsumtionsnivån var känd liksom arbetslösheten på andra sidan muren. Att se det i verkligen var överväldigande, men inte någon chock. Fullständigt klart är att INGEN östtysk någonsin har jämfört sin standard med övriga östländer, dom har alltid jämfört sin standard med västtyskens. De som inte hade tillgång till tv från väst bodde i vad som kallades Tal der Ahnungslosen.

"Sovjetiska tidskrifter som Sputnik hade under mer än ett år öppnat sig för rapporter om stalinistisk historieförfalskning" Säkert, men det var ingen i DDR som läste dessa tidningar, det var ingen grogrund för att ändra systemet. Däremot berättade TV och radio från väst hur glasnost förändrade partiet i Sovjet. Officiella DDR svarade med att säga, bara för att grannen städar är det inte smutsigt hos oss. Trots att man tidigare i allt hade följt storebrors direktiv.

"Västtysk lag erbjöd alla östtyskar att få ett betydande bidragsstöd så fort de kom in i väst, då grundlagen i Västtyskland inte erkände Östtyskland" Här har Heiko Khoo inte fattat ett dugg. Västtyskland har och har alltid accepterat att alla som kan visa tysk härstamning har rätt till tyskt medborgarskap. Exempelvis de sk Volga-tyskarna som utvandrade för flera hundra år sedan är fortfarande tyskar i deras ögon. Även om dom inte kan ett enda ord tyska. Har inte och har aldrig haft med relatione mellan öst- och västyskland att göra.

"I september 1989 bröt det ut små protester i Leipzig" Diskusionssgrupper inom kyrkan hade pågått långt före hösten 1989. Att just kyrkan blev bas för de med andra åsikter berodde på att kyrkan var den enda (tillåtna) organisation som inte styrdes av partiet. Att nästan alla som protesterade insisterade på att det skulle vara socialism beror på att inget annat var tolererat. Det hade kallats kontrarevolution. Först när den hatade regimen var borta kunde man öppet diskutera framtiden. Man skall ha i minnet att över 80% av befolkningen var inte med i partiet trots de fördelar det kunde innebära (och nackdelar)

Den senare delen tyder på att han sett händelser i DDR eller möjligen tagit del av andra skildringar.

"Skälet till tveksamheten hos stora delar av befolkningen att resa frågan om Berlinmuren var att folket visste att borttagandet av muren skulle medföra kapitalism. Vid det här stadiet ville inte massorna det." Kvalificerat skitsnack. Efter den berömda uppläsningen i TV att gränsen var öppen strömmade folk till gränsövergångarna. Då skall man inte glömma alla andra tusentals som flytt illegalt via ungern och Tjeckslovakien.

Heiko Khoo har tyvärr dragit många felaktiga slutsatser av tillgängliga fakta

Väsentligheter

2010-05-21T13:25:00.000-07:00

För den som är intresserad av motordrivna fordon finns hur mycket som helst att roa sig med i södra Kalifornien.

Själv har jag rätt bra koll på sk swapmeets. Tradionellt rensar man garaget och säljer det man inte längre behöver. Eller köper det man egentligen inte heller behöver. En del beställer delar av mig ffrån Sverige och det är kul om man kan hjälpa någon och därmed finansiera min egen bilhobby.

Dragracing tillåts inte på gatorna här det har även Jesse James förstått. Han skulle stila upp lite med en wheelie på en Volkwagnsträff i Anaheim. Gick hur bra som helst. Problemet uppstod när han satte ned framhjulen. I korsningen kom helt tillfälligt sheriffen. Böteslistan på hans halvfärdiga bil var lång som en menu på en bättre restaurant. Hade han inte haft sitt välkända nmn hade han förmodligen fått skaka galler minst en natt.

På avsedda strippar finns däremot möjlighet att gas och titta. Som information kan bli bötfälld för att kolla på illegal streetracing.

Här är en kille som kör hela kvartsmilen på bakhjulen. Han brukar showa på våra Chevaträffar. Sätet är placerat mitt i bilen. Se framåt gör han genom grillen.

Det är inte dåligt att klara kvarten under 10 sekunder med en normal bil. Att göra det på bakhjulen i 250 km i timmen är en bedrift.

Våra vänner från lander i söder har en förkärlek till sk lowriders. Fjädringen består till största delen av hydraulik kopplat till ett styrsystem. Här handlar det om höjdhopp som gren. Det tävlas även i klassen dansade bilar. I dessa tävlingar existerar ingen drivlina, men det finns gatbilar som klarar det hela som en dans.

Tycke och smak kan man diskutera, men vad dom gör är oftast välgjort och dom har lagt ned massor med tid och pengar på sin hobby.

Det finns ett event som är ett måste varje år, nämligen Route 66 träffen i San Bernadino. De sk longhaulers har åkte hela den traditionella Route 66, en resa på drygt en vecka med bilträffar varje kväll.

Vi andra träffar dom vid målet, och där festas det i år 16-19 September. Festas? Nä det är ingen traditionell raggarfest, här tas det någon öl, men inte en onykter person så långt ögat når.
Större delen av innerstaden spärras av och 1.700 bilar i kanonfint skick cirkulerar längs en slinga.

Jepp det är klassisk rockmusik både från högtalare och live band som spelar.

Här dansas det hellre än bra

Jo visst finns det folk som vill göra en och annan däcksvärmare, men det är helt förbjudet i paraden. För att dom skall få leka ordnar man n separat arena där det tävlas i att göra slut på däcken.

Dags att boka resan hit?

Leningrad 2007

2010-05-18T07:51:00.000-07:00

Givetvis handlar det om den ryska filmen, handling utspelar sig mellan September 1941 tills befrielsen i Januari 1944. Staden avskärmades alltså i nära 900 dagar och den tyska krigsmakten avsåg att svälta ihjäl befolkningen för att få befolkningen att kapitulera.

Att se krigsfilmer är egentligen inget nöje för mig, jag har sett alldeles för mycket lidande i verkligheten. Dock har jag ett intresse av andra världskriget och vill gärna fånga vad ”andra sidan” vill visa från kriget. Den amerikanska versionen är spridd till leda.

Under min tid i gamla Östtyskland visade otroligt mycket ryska krigsfilmer på TV och jag var en av de få som nyfiket tittade. I princip allihop var taffligt gjorda propagandafilmer, så det var svårt att hitta något trovärdigt material bland hyllningarna till deras krigshjältar.
Just av denna anledning var det intressant att se en rysk filmversion från 2007 av denna brutalt grymma händelse.
Det är en välgjord film, förmodligen var den inte billig att göra. Tacksamt noterar jag att plump propaganda från sovjettiden saknas. Det känns lite mer ärligt när också brutaliteten från den sovjetiska armen visas. Visst finns det en story i filmen om en brittisk journalist men den är inte vad som fastnar i mitt minne. Det som fastnar är brutalitet, grymhet, svält och elände, men också den vänskapliga hjälpsamhet som jag känner igen från ryssar och andra slaviska folk.

För den som inte vet, Sovjet och dess medborgarna betalade ett väldigt högt pris för att besegra Tyskland och dessa allierade. Exakt siffra på antal offer lär aldrig komma fram men det handlar om 25-30 miljoner personer, alltså tre ggr Sveriges befolkning idag.
Filmen visar med vilken brutalitet Stalin jagade fram sina soldater mot tyskarna. Dålig eller obefintlig utrustning gjorde att soldater ibland tvingades anfalla utan vapen. Ordern var att hitta vapen från fallna soldater. Att tyskarna hade order om att aldrig backa utan slåss till sista patron gjorde att kriget mellan de före detta förbundna Sovjet och Tyskland blev synnerligen skoningslöst.

I Leningrads belägrning dog omkring 1 miljon människor, de mest skrämmande historier finns om hur delar av befolkningen överlevde får du se i filmen. Enligt vissa uppgifter existerade inte vare sig hundar katter råttor eller kråkor i staden. Kannibalism förekom givetvis, redan efter första vintern hade NKVD över 1000 fall registrerade. Det är inte så svårt så här i efterhan att känna förståelse för de svältande människor som åt vad dom hittade.

En fundering som dyker upp är givetvis, var det värt en miljon människoliv för Sovjet att behålla staden? En annan fråga är, hur kunde Tyskland och dess arme medveten låta svälta ihjäl så många människor?

Se filmen om du vill ha en rysk balans till de amerikanska rullarna eller om du fortfarande behöver lära dig varför vi skall undvika krig.

Brott och straff

2010-05-14T09:12:00.000-07:00

Nej jag syftar inte på Dostojevskijs bok, men den är väldigt läsvärd. Fjodors bok har några tunga avsnitt att traggla sig igenom men den innehåller väldigt intressanta moraliska frågeställningar.

Rubriken kommer från lite tankar efter att jag nyligen såg Kubricks fantasiska film ”A Clockwork Orange” för femtitolfte gången.

Trialer

Alex, huvudpersonen i filmen begår ett antal vidriga brott och blir så småningom dömd till ett långt fängelstraff. För att komma ut ur fängelset anmäler sig Alex till ett experimentprogram där han låter sig bli hjärntvättad.
Efter behandlingen blir han oförmögen att begå våldshandlingar, ja han kan inte ens försvara sig. Inte helle kan längre välja mellan gott och ont, på så vis är han inte längre en människa.
När han släpps ut i det fria träffar han sina föräldrar som inte längre har plats för honom. Vidare så stöter han på sina gamla bekanta och de offer som tidigare drabbats av våldshandlingar från Alex och hans gäng.

Delvis samma bilder som det tidigare klippet, men med den fantastiske Beethoven i bakgrunden

Har du inte sett filmen så ska jag inte förstöra nöjet för dig genom att berätta mer. Inledningen är tyvärr fylld med mycket våld, men i detta fallet anser jag det vara motiverat för att förstå filmens senare delar. Musiken är också helt suverän

Ungefär samtidigt som jag såg filemn var det här några tidningrubriker om en 21-årig flicka som blev dömd för att ha dödat en en annan yngre flicka. Den dömda tjejen hade kört rattonykter trots att hennes kompisar försökt stoppa henne. Rödljuskörning med 2.4 promille ställde till det för flera familjer.
Eftersom det inte var hennes första rattfylla blev domen minst 15 år och max livstid. Allt beroende på en frukatansvärd dumhet.
I domstolen grät flickan och bad de anhöriga om ursäkt, men vare sig ånger, tårar eller att hon blir inspärrad kommer återge något liv till den dödade flickan. Det enda positiva är väl att just denna dömda tjej inte kommer vara ute på en fyllekörning de närmaste åren.

Oavsett när flickan kommer att bli utsläppt så har hon då avtjänat sitt straff, det är nog alla överrens om. Men är hon förlåten? Anhöriga till den dödade flickan kommer antagligen aldrig förlåta henne, men hur är det med oss andra som inte är direkt drabbade? Kan vi förlåta?

Rimligt är väl att personer som begått ett brott, tagit sitt straff borde vara förlåtna av oss och samhället?

Parkeringsböter som betalas, tror jag knappast någon har problem att förlåta
Fortkörning? Det är väl att betrakta som otur och efter böter är det väl ingen som hyser agg till personen? Trots risk för återfall.
Rattfylla? Mycket tveksam om detta blir glömt även efter ett straff. Rattfylla nummer två förlåts absolut inte. Något att fundera på är: Fortkörning mycket väl kan vara lika livsfarligt som rattfylla.
Skattefusk? Här är väl fuskaren nästan hjälte som lyckas behålla en större andel av inkomsten än staten vill.
Bidragsfusk? Inte acceptabelt, men antagligen bli personen förlåten om han tar sitt straff och betalar tillbaka pengarna.
Våldtäktsman? Blir en sådan någonsin förlåten?
Mördare? Det beror nog på situationen. Den pappa som slog ihjäl sin dottern man efter mannen hade plågat hans dotter i många år anses snarast som hjälte även om han fick ett kortare straff. Andra mord blir garanterat inte förlåtna.
Barnaskändare? Är det någon som någonsin kan förlåta sådana?
Bedrägeri? Antagligen kan dessa förlåtas om skulden betalas.
Sexköpare? Troligen ursäktad om ånger finns och att det inte upprepas
Snatteri? En som behöver mat för dagen bedöms annorlunda än en stjäl lyxvaror

Listan kan göras hur lång som helst. Vad jag försöker visa är att vår förmåga att förlåta har inget med lagboken att göra. Inte heller om gärningmannen har sonat sitt brott eller om det finns risk för upprepning eller inte.
Förmodligen varierar möjligheterna till förlåtelse mellan olika kulturer och även skillnader sett i ett tidsperspektiv.

Affärsetik och moral

2010-04-29T11:18:00.000-07:00

När man som svensk flyttar till USA reagerar de flesta på företagens kortsiktighet, take-and-run mentaliteten.
Försäkringar om att du tas extra väl hand som är alltsom oftast bara skitsnack, det vet kunderna och reagerar likadant. Några kul exempel.

Jag prenumenerar på tidningen LA Times. I början sju dagar i veckan men eftersom jag bara hann läsa tidningen på helgerna ringde jag för att säga mit abonnemang. Jag erbjöds då istället tidningen fyra dagar i veckan (To-Sö) till ett specialpris, 40 dollar för ett år. Alternativet enbart lördag-söndag fanns inte så jag accepterade, det var kanonbilligt.

Nu har året gått och jag fick en ny räkning där beloppet hade mer än tredubblats och dessutom erbjöds jag att signa upp att beloppet automatiskt drogs från mitt kreditkort. Det skulle spara mig lite jobb, men haken fanns där. Jag begrep inte hur beloppet hade räknats fram utan ringde deras kundtjänst. Mannen jag pratade med bad om ursäkt och medgav att inte heller han begrep specifikationen. Han tvingades koppla mig till en specialist och efter ett tag gick det med viss möda att begripa vad jag skulle betala för.

Hur tror ni jag kan signa upp för en automatisk betalning från mitt kreditkort när ni inte ens själva begriper vad ni tar betalt för? Han blev mig svaret skyldig, och jag bad om att få säga upp abonnemanget. Han kopplade mig till nästa person som beklagade mitt beslut och erbjöd mig ett pris på 1.25 dollar i veckan om jag behöll tidningen. Det var mindra än hälften på räkningen och jag accpeterade.

Alltså kunder som är lojala skall betala, de som vill förhandla får bättre priser. Tro inte att detta är något undantag, det är likadant med de flesta företag. Tumregeln som jag lärt mig är att det kostar 10 ggr mer att få en ny kund än att behålla en gammal, verkar inte existera. Kunderna som har tid och ork agerar likadant och byter leverantör ibland. Här är ett av skälen till att amerikanarna inte vill ha ett enda val av leverantör. Det spelar ingen roll om företaget är privat eller eller publikt. Risken att bli rövknullad finnas ändå.

LA Times är numera ägt av personalen efter att i många år varit börsnoterat. För att försöka förstå deras affärsmodell letade jag upp några årsredovisningar från tiden då de var börsnoterade. Företaget Tribune äger flera tidningar så siffrorna gällar samtdliga deras tidningar.
Den senaste jag hittade var för året 2007, men jag tror relationerna mellan siffrorna går att använda.
Intäkterna för 2007 var till största delen reklam, nära 2.9 miljarder dollar, intkten för abonnemang var 527 miljoner. Antal betalande kunder per dag 2.7 miljoner.

Du behöver inte vara Einstein för att begripa att tryckning och distribution är kostsamt och intäkterna för det är knappt en femtedel av reklamintäkterna.
Alltså, abonnenter är bara ett nödvändigt ont för att få in reklampengarna och tidningen bryr sig egentligen inte hur mycket betalar. Men att få in mer pengar svider väl inte?

Nästa intrssanta uppgift att tidningsstatistiken görs bara Må-Fr. Det förklarar var möjligheten att bara få tidningen till helgen inte finns. Ju större upplaga som kan visas, desto bättre kan man sälja reklamen.

Ni som vet fungerar det likadant med tidningarna i Sverige?

Som sagt lär sig kunderna reglerna och spelar med. Exempelvis från student världen. Många studenter bor i skolan på terminerna och flyttar hem för att slippa betala hyran på sommarlovet. En hel del måste därför lagra sina prylar ett antal månader och det kan kosta 60-100 dollar per månad. För att locka in kunderna erbjuder leverantörerna lagringsutrymme till en kostnad av 1 (!) dollar för första månaden.
Precis, de som är lit om och kring sig hämtar ut prylarna efter 30 dagar och kör dom till nästa firma. Det går att spara 175-300 dollar på en sommar, inte illa om man är student och har dåligt med pengar.

Nu är det inte alla som fungerar på det viset. Min numera kompis Mark har en bilverkstad, han har i många år byggt upp ett rykte om sig att vara pålitlig, ärlig och prisvärd. Ryktet om honom sprider sig via mun-mot-mun metoden. Han berättade för mig nyligen att i vissa familjer servar han bilar sedan fyra generationer.

Exemplen är många, när Toyota dealern ville ha 1500 dollar för att fixa en felkod ringde jag honom. På en gratis telefon konsultation menade han, det är kännt fel på Toyota, jag beställer en ny höger bak oxygensensor till och så kommer du hit med bilen. Den längsta tiden var nedkylningen sedan bytte han sensorn till en kostnad totalt 180 dollar.

Min Cadillac tappade plötsligt mycket kylarvatten utan att jag kunde lokalisera läckan. Körde in bilen till Mark som skrattade och sa, det är en eller flera frostpluggar som rostat sönder. GM hade frostpluggar i vanligt bonnstål i stället för koppar (som skulle vara någon cent dyrare) som inte rostar. För att byta skulle motorn lyftas ut. Cadillacen har en 8.2 liters V8 och framhjulsdrift, så det var inget drömjob jag såg framför mig. Den drivenheten väger runt ett halvt ton!
Men skrattade Mark, jag känner en pensionerad bilmek som hade som specialitet att byta frostpluggar och frågar. Jodå, gubben levde fortfarande och han hade tillverkat ett specialverktyg för att byta dessa pluggar på min bil. Total kostnad 100 dollar.

Andra arbetskompisar bekräftar många liknande historier, så egentligen är det bara ett problem med Mark och hans bilverkstad. Det är inte helt lätt att få en tid hos honom, han är oftast fullbokad.

Så även om take-and-run är vanligt finns det personer som ger guldkant åt livet. Även i US

Senaste om C

2010-04-23T09:01:00.000-07:00

Föräldrarna har försökt ställa några krav villkor för att ge fortsatt ekonmiskt stöd till flickan. Ett av dom är att skaffa ett jobb eller att utbilda sig. Rent generellt är det svårt att hitta jobb idag, Kalifornien har en arbetslöshet på 12.6%, många har dessutom fått mindre timmar per vecka, så det är gott om kvalificerade sökande på marknaden.
För henne att få ett jobb är näst intill omöjligt. Dels har hon aldrig jobbat i hela sitt liv, dels kräver alla seriösa företag en drogtest innan dom anställer någon. Enligt vad jag förstår behöver man vara drogfri i ungefär sex månader innan man klarar ett godkänt test.

I första hand måste hon alltså sluta använda droger, det är bortkastad tid att söka jobb som hon aldrig har en chans att få. Nåväl, enligt vad jag hört söker hon jobb. Främst för att tillfredställa sina naiva föräldrars önskemål och därmed få ekonomisk hjälp och tillgång till bil. Hon är fullt medveten om att hennes chanser att hitta ett hederligt jobb är nära noll.

Enligt vad jag förstår finansierar hon sitt eget drogmissbruk genom att leverera till andra. Med tanke på att hon har tillgång till en legal modern bil som inte är registrerad på henne är hon förmodligen en perfekt kandidat för att göra jobbet.

En eftermiddag i veckan ringer hon hem till sin mamma och har en enda önskan. Kom och ta hem mig härifrån!!

Hon hade varit och sökt ett jobb någonstans. Den som interjuvade henne upptäckte direkt att tjejen var påverkad (av heroin visade det sig senare) och ringde omgående på polisen. Här i landet tar det inte många minuter för sheriffen att hämta in en drogad flicka. Vad dom hittade hos henne och i bilen vet jag inte ännu, men hon sitter fortfarande inburad.

Mamman skickade dit en advokat som skulle hjälpa henne, C skällde ut advokaten och vägrade samarbeta med henne. Hon var i väldigt dåligt skick och hade abstinensbesvär. Att hon blir tvångsintagen för vård är i princip givet, men eftersom hon är myndig kan dom bara behålla henne där en viss tid mot hennes vilja. Sedan väljer hon.

Hennes straff kommer bero på vilka mängder av droger dom hittade hos henne. Blir det ett fängelsestraff måste hon räkna med att hennes gröna kort dras in och att hon utvisas ur landet. I en normal familj skulle det innebära att alla flyttar ut, men detta är ingen normal familj.

En sak är säker. Fortsättning följer

Updatering: I den publicerade polisrapporten anges brottet hon anklagas för till "F HS11350 Possession Of A Controlled Substance"
Bokstaven F innebär felony.

Detta klipp är tydligen från, för droger finns de inga gränser

Jordbävningsskador

2010-04-11T16:06:00.000-07:00

Rummet till vår dotters rum öppnar vi inte varje dag. Idag skulle jag hämta något därifrån och fick plötsligt se en konsekvens av den senaste jordbävningen...

Så länge det inte blir värre är vi ok

Missbruk av barn

2010-04-11T15:24:00.000-07:00

Den senaste utvecklingen på sexskandaler inom den katolska kyrkan har bland annat inneburit att satiriska humorister har varit kreativa. Bilden är ett förslag på hur nya kyrkofönster borde kunna se ut.
Trots den katolska kyrkans förtvivlade försök att dölja fakta om alla sexutnyttjade barn läcker sanningen ut och skandalerna kommer allt närmare påven som anses vara guds företrädare på jorden.

Tro nu inte att dessa skandaler enbart finns inom den katolska kyrkan, nej det finns gott om exempel på att samma sak har skett och troligen fortfarande sker inom slutna sekter som exempelvis Jehovas Vittnen och Smiths Venner. Det är inte svårt att hitta offer, det svåra är att få dessa att träda fram officiellt. Grundorsaken för det är uppenbar för de flesta.

Fråga är vilket som är värst, att barn utnyttjas sexuellt eller att organisationerna väljer att sopa sanningen under mattan. Det är helt enkelt en sanning som passar dåligt att belysas, hela ryktet för församlingarna står på spel.

Heder åt alla de som törs och vågar berätta sanningen om vad dom har utsatts för.

Nu vet ju alla människor i västvärlden att sexuellt utnyttja barn inte är förenligt med den kristna tron, eller hur? Alltså anklagas med rätta pedofilpräster som utnyttjat barn samt organisationen som förtvivlat försöker dölja fakta. Gör nu ett tankeexperiment. Ponera att det hade varit troende muslimer som sysslat med detta och imamer hade skyddat gärningsmännen.

Trycksvärtan hade väl knappast räckt till för alla rubriker och ALLA muslimer hade dragits över en kam. Se där hur dom är…..

Vi som är uppväxta i ett samhälle där kristet troende funnits i många variationer vet att skilja på de olika avarterna inom den religionen, men med bristfälliga kunskaper om islam och alla dess variationer är det enklare att dra alla över en kam.

Den fantastiske komikern Rolf Bengtsson ironiserade redan 1970 över svenskarna fördomar. Egentligen, hur mycket har förändrats på 40 år i Sverige?

Mer information

2010-04-05T10:34:00.000-07:00

Visst får man en tacksamhetskänsla efter en jordbävning. Ingen skada bland våra nära och kära. Nästa tanke är hur är det för alla andra, speciellt i de som bor när epicentrum?

Vad i vet hittills är två döda och något hundratal skadade. Materiella skadorna är antagligen mer omfattande, men totalt sett var denna jordbävningen ingen katastrof.

TV har kört breaking news ganska länge utan att ha någåt nytt att berätta. Ännu snabbar ut med korrekt information är dock websidorna från myndigheterna.

Här visas till exempel en karta hur omgivningen uppfattade jordbävningen

Ja den kändes...rejält

2010-04-04T15:48:00.000-07:00

För några minuter sen..Jordbävning preliminärt 6.9 strax söder om den Kaliforniska gränsen.
Obehagligt, bokhyllor, skåp skrivbord och hela huset rasslade till.
Jag uppskattar den pågick 15-20 sekunder, nu kan vi bara vänta på efterskalven och hoppas dom inte är starkare.

Polisjakt

2010-03-22T13:33:00.000-07:00

Södra Kalifornien har ett Tv-nöje som inte existerar i norra delen. Det handlar om biljakter när polisen är inblandad.

Sådan händelser direktsänds i nyhetskanalerna. Ja det handlar om Breaking news och även reklamen uteblir när dessa pågår.
Den nyfikne kan gratis abonnera på sms för att få information när TV kamerorna har fångat bilarna med kamera. Ett sant folknöje alltså. Åtminstone så länge ingen blir skadad.

Alla stora nyhetskanaler har helikoptrar upp för bevakning 24 timmar om dygnet, och vad kan vara roligare än att följa en biljakt från en helikopter. Att polisen tillåter detta tror jag beror på att dom vill förmedla ett budskap.
Försök inte köra ifrån oss, du kan se att vi alltid får tag i dig även om du försöker

Här är ett kul exempel, en kvinna som haft ett familjegräl tar bilen och sticker. Polisen lyckades stoppa bilen inte så långt från vår bostad.

Nådens år 1995 hade polisen i San Diego större problem.

Vad gör man?

2010-03-22T12:58:00.000-07:00

Idag blev jag medveten om att CHw hade kommenterat men jag hade inte fått den informationen till min mail. Förmodligen hade mitt spamfilter tagit bort några kommentarer men dom fanns kvar på blogsidan. Tack ChW för mailet

För några dagar sedan kom jag hem från jobbet, tog en parkrunda med den glada, gnällande och slickande Golden Retrivern vi har nöjet att äga.
Precis när jag kommer tillbaka ringer grannfrun och undrar om jag ocskå fått varningen av polisen. Inte har jag hört något men historien är att vissa fått information om att en beväpnad person har rånat en guldsmed och att han kan finnas i trakten.
Polisen uppmanar alla att stanna inne och låsa dörrar och fönster och inte öppna för någon okänd.
När jag kollar telefonsvararen hör jag att även jag fått varningen vid 4-tiden på eftermiddagen.
dagen efter fick jag höra att samtliga telefoner på jobbet hade fått samtalet. Rätt irriterande när 50 telefoner ringer samtidigt.

Vad skulle du ha gjort? Förmodligen samma som jag, stänger och kontrollerar att allt är låst och sätter på TV och kollar lite websidor efter uppdateringar. Själklart ringer jag också min fru eftersom hon är på väg hem från jobbet.

Vid 6-tiden kommer nästa samtal från polisen, dom meddelar att faran är över, den misstänkte personen är arresterad. Samtidigt ber man om ursäkt för att man pga tekniskt fel hade varnat lite för många hushåll.
Senare kom information på TV att något vapen fanns inte. Han hade hotat med vapen men aldrig visat något. Vidare skedde rånet cirka 15km ifrån vår bostad, så vi var förmodligen aldrig ens i någon teoretisk fara.

Jag har aldrig tidigare varit med om detta fenomen som kallas reversed 911. Ungefär omvänt larm. Den första tanken som dök upp var: Är det val av ny sheriff snart, och han behöver få lite uppmärksamhet?
Nästa tanke: Har dom fått en ny utrustning som dom vill prova? Inget av detta gäller, så förmodligen ville sheriffen bara ha lite publicitet. Området har väldigt låg brottslighet så kanske han behöver försvara sina anslag. Vem vet.

Oavsett vilket blir man fundersam på om något liknande kunde ha hänt i Sverige.

Jag kan tänka mig att många av mina grannar plockade fram sina gömda vapen. Själv har jag inte ansett mig behöva något vapen med tanke på hur snabbt polisen agerat vid de tillfällen jag har sett dom i aktion.

En av mina kompisar boende i Fullerton blev en gång på 80-talet oroad av ett antal inbrott i området han bodde i och rådfrågade en polis vad för pistol han skulle köpa för kunna försvara sig vid ett evnetuellt behov.
Svared blev, du skall inte köpa en pistol, du behöver stor vana och mod för att kunna skjuta och träffa en människa. Du ska köpa en shotgun. Jag tror det motsvarar hagelbössa på svenska.
Varför en shotgun? Jo du behöver inte sikta så noga, bara håll den i rätt riktning och tryck av. Problemet borta.
Men sa polisen, men största sannolikhet behöver du inte ens skjuta. När du gör mantelrörelsen hörs det och inbrottstjuven vet vad det handlar om. Han kommer sticka innan du hitter sikta.

Svensk kultur

2010-03-22T12:34:00.000-07:00

Det är ibland intressant att se hur den svenska kulturen uppfattas utomlands.

I detta fall är det ur tysk synvinkel. Här är fyra ihopklippta reklamavsnitt som visade i tysk TV.
Inslagen stoppades omedelbart av företagets ledning Tydligen ville man inte förknippas med den svenska kulturen

Rasism finns inte i Skandinavien

2010-03-15T15:01:00.000-07:00

Jag har inte varit helt oaktiv, det finns några halvfärdiga blogginlägg att publicera som kommer så småningom men dettta känns viktigare.
Den senaste tiden har jag intrycket av att rasismen är på frammarsch i de skandinaviska länderna. När jag har diskuterat detta med vänner och bekanta förnekas detta bestämt. Ingen, inte ens Sverigedemokrater vill kalla sig rasister, det är tabu. Rasism finns i USA och diverse andra länder men absolut inte i det demokratiskt fina Norden.

Om man istället kallar det främlingsfientlighet, så öppnas lite möjligheter till en diskussion och främst är det muslimer som man har svårt att tolerera. Nej förresten inte muslimer utan det är islam som skrämmer och sedan kommer den ena fördomen efter den andra blandat med en okunnighet.
Om jag frågar hur många muslimska vänner dom har blir det som regel tyst. Det är alltså svenskarna som måste anpassa sig till världen och lära känna de nya personerna som av olika anledningar bor i Sverige.

Ganska många läsare av den här bloggen har varit med i sekter. Det är personer som har kommit olika långt i sin utveckling att leva ett normalt liv. Många av dessa har upplevt hur lite myndigheterna vet om hur det är att lämna en sekt och vilka problem som dyker upp.
Nyligen läste jag ett skakande nödrop från en kvinna som relativt nyligen lämnat Jehovas Vittnen.

"Många är vi som är förtvivlade. Som har kvar hela våra kärnfamiljer inne i sekten. Nu händer det en hel del omvälvningar inom VT har jag sett på XX, som är rejält omskakande. Jag är så tacksam för XX, hur sajten öppnat våra ögon. Jag mötte en härlig god vän i lördags. Tillsammans grät vi över det vi förlorat. Våra familjer, våra släktingar. Våra barn, barnbarn, svärföräldrar, våra partners, våra brors- och systers-barn. Hur vi blir utfrusna, ignorerade och inte värt ett vitten. Det är starka saker. Ingen utanför förstår hur sådant här kan hända år 2010. Jag anser att VT är en OND organisation. De har omtolkat bibeln, GUDS EGET ORD till förmån för sig själva. De har fått människor att offra sina liv. Helt i onödan. Jag hatar det av hela mitt hjärta. Jag mår så jävla dåligt ibland, att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min dotter vågar inte prat med mig. Hon skickar sms i hemlighet. Blir hon påkommen riskerar hon att bli utfrusen och ifrågasatt AV SINA EGNA!! Vad föder detta om inte bitterhet. Jag vet att just bitterhet är destruktivt. Men bitterhet föds oxå ur en hopplöshet"

VT refererar till Bibelcellskapet Vakttornet. Felstavningen avsiktlig.

De flesta jag känner som lämnat en sekt blir respekterade i vårt samhälle och trots okunnighet finne en vilja att hjälpa dessa personer vidare i livet. Det jag reflekterat över är alla de likheter som finns med våra muslimska invandrare.

Flertalet fd sektmedlemmar liskom våra muslimer föddes in i den gemenskapen och hade ingen valfrihet. Först i vuxen ålder finns det en möjlighet till eget val. Vi som varit med i sekter var också tacksamma för att få vara med i just den gemenskapen, vi ansåg att det den aboslut bästa och enda rätta på jorden. Hjärntvätt är ett hårt ord, mindcontrol är ett mer rättvisande ord för vad det är.

Fundera lite över vad den fd JV-kvinnan upplever och tänk dig om detta istället hade varit en muslimsk kvinna. De muslimer som kommer till Skandinavien har av någon anledning lämnat eller tvingats lämna sitt land, sitt sociala nät och de flesta vänner.
Det är lika svårt för dom att släppa alla sina gamla värderingar som det är för en medlem i Smiths Vänner.
Att komma från ett muslimskt land innebär inte att man accepterar alla ortoxa mullornas regler och lagar. Det är vi som måste visa och lära ut vårt synsätt för att ge dom ett alternativ.
Vi som lämnat en sekt vet att det finns en ryggsäck med värderingar och erfarenheter att bära genom livet. Varför skulle muslimer ha det annorlunda.
Vi som lämnat en sekt vet att det tar tid att anpassa oss till ett ”normalt liv” Varför skulle det vara lättare för en muslim?
Vi som lämnat en sekt vet att bland det viktigaste är att bygga upp ett nytt kontaktnät. Varför skulle det inte vara viktigt för en muslim?
Vi som lämnat en sekt vet att vi fick lära oss nya normer och koder. Kan det tänkas att en muslim har ännu fler nya koder och normer att lära?

Eftersom vi skandinavier generellt sett inte släpper in muslimer vårt hem är det vansinnigt svårt för dessa att bygga ett socialt kontaktnät i ett nytt land. Vi som har varit med i sekter har egen erfarenhet av att starta om här i livet.

Den som bör ta initiativet till kontakt med dessa männsikor är just DU. Dom vågar inte tränga sig på, dom är osäkra på språket och rädda för allt nytt. Du är den som kan öppna din dörr och skaffa dig nya vänner som har otroligt mycket att ge dig. Riv ner muren mellan vi och dom.

Kan vi välkomna och lära gamla sektmedlemmar att komma in i vår gemenskap, kan vi väl välkomna inte bara muslimer utan också andra till vår gemenskap, eller hur?

Lite nyheter om C

2010-02-03T10:08:00.000-08:00

Jag har varit lite låg ett tag, och får be mina läsare om ursäkt för det. En av de saker som tagit lite energi är situationen i familjen där C är uppväxt.
Den kriminelle pojkvännen som C umgås med blev utsläppt efter några månader bakom galler. Utsläppt villkorligt, vilket i praktiken innebär att han vid ett eventuellt nästa brott blir utlämnad till domaren godtycke och straffet kan skärpas eller helt utebli.
Den är pojkvännen är en liten fisk men med hans bakgrund är det i praktiken omöjligt att få ett jobb. I synnerhet som arbetsmarknaden ser ut idag.
Den kriminelle pojkvännen har ganska stor erfarnenhet av hästar, det var tydligen i stallet där C familjen har sina hästar som kontakt och tycke uppstod.

Som frisläppt, har alltså familjen C anställt honom för att sköta sina två hästar OCH lära dotter nummer två att rida sin häst! Samme kille som hjälpt deras äldre dotter in i drogträsket. Missförstå mig inte, även fängelsekunder kan bättra sig och bör få chansen att återkomma till ett normalt liv. Men att öppna en kontakt in till dotter nummer två endast 18 år gammal är inte något jag tycker är klokt.
En stabil betydligt äldre person med livserfarenhet hade säkerligen varit ett bättre alternativ.

Famljen menade att killen var så rädd att göra något fel och återigen hamna i fängelse. Denna rädsla gjorde att han hjälpte deras dotter att hålla sig undan droger (enligt familjen).

Killen är nu tillbaka i häktet och väntar på sin nästa dom. Vi har hört flera versioner, troligast är att han har brutit sig in till någon av sina drogpolare och något slags svartsjukedrama utspelades med denne. Polis tillkallades och med hjälp av en helikopter spårade och hittade dom grabben.
Familjen har försökt hålla koll på C, leta efter tecken på meth-användning och hjälpa henne efter bästa förmåga. Tyvärr missade dom andra tecken. Tjejen har gått över till att injicera heroin.
Eftersom hon inte har något pengaflöde från sina föräldrar är enda inkomstmöjligheternaa att sälja droger alternativt sälja sin kropp. Jag våga inte gissa vilket som är värst. Oavsett vilket anar jag att konflikten mellan hennes pojkvän och den andra

På söndag flygs C till sitt hemland för behandling och vi skall hjälpa och hålla ett öga på hennes syskon någon vecka.

Tjejen C landade i drogträsket med hjälp av Crystal meth. Nu ser jag till min förskräckelse att drogen är väldigt spridd i också i Sverige

Aftonbladet beskriver inte drogen så bra, den är enligt vad jag lärt mig mer lik kokain men med längre och kraftigare verkan. Enligt uppgifter i USA krävs det inte många doser innan vederbörade är fast och det sägs att 85% aldrig kommer ur sitt missbruk.

En betydligt bättre dokumentär finns exempelvis här. Spendera en knapp timme av ditt liv och titta på denna.

Varna alla dina barn och de som står dig nära.

Nu är det Jul igen

2009-12-24T08:33:00.000-08:00

Även om denna dikt har några år på nacken har den sina poänger

Midvinternattens köld är svår.
Tio små tomtar i djupsnön går
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar Tomte av på mitt.
Livsanden snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små tomtar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste.
Istapp faller tyst från fäste.
Tomte spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar. Åtta tomtars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har
där sju små tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar Tomte med hull och luva.
Resterna av tomtehand
suger misse bort från tand.

Sex små tomtar mot julbordet ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar,
faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Tomte snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla Tomte stackars saten
rinner ut i sillsalaten.

Fyra tomtar har festat på sill
och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp. Ner faller Tomte i glögghett hav.
Likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Tomte sig för nära våga,
snart han står i ljusan låga,
doftar snart likt vidbränd stek.
Ångrar då sin ystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Tomte ner på den då hoppar,
men detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu Tomtes hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
Tomte blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns det kvar.

Varför måste vägen gynga så till Curacao

2009-12-07T13:42:00.000-08:00

Naturligtvis är det titeln på ett av Povel Ramels mästerverk.

Cornelius gör sin tolkning av låten.

Ön tillhör fortfarand Holland och är ett semesterparadis, men visst finns det en dyster historia där ön fungerat som handelsplats för just slavar, och även Sverige var inblandat.

Paradisön ligger sju timmars flygtid från Kalifornien, plus lite väntetid vid flygbyte. Ankomsten gör ingen besviken, värmen kommer både från människorna och klimatet.
Drygt 30 grader på dagen och strax under 30 på natten. En behaglig vind och ett stort utbud av drinkar gör tillvaron dräglig.

Andra gör bättre filmer än ag så håll till godo. Våra privata bilder blir till stor del, just privata

Varför åker vi till just Curacao? Den lilla ön har historia, de cirka 40 olika nationaliteterna använder sig av minst 5 språk! Engelska, holländska, spanska, portugisiska och ett afrospråk som har influenser av främst spanska och holländska.
Mångkultur är fantastiskt! Katolska kyrkor och moske'er blandas i en härlig röra.

Jovisst, vädret i december är en höjdare, men det handlar huvudsakligen om att idag, den 7 Dec är det exakt 25 år sedan Marion och jag gifte oss i ett slutet land, och det ger ju anledning at fira i ett öppet land där så många nationaliteter som möjligt kan mötas under vänliga former. Öppenhet minskar främlingshat

Ikväll får det bli en speciell middag där vi över en drink kan njuta av solnedgången! Minnas de 25 åren och se fram emot de kommande åren.

Skål för våra vänner och dom som vi känner. Alla andra s-r vi i!

2009-11-24T08:17:00.000-08:00

Denna högtid har religiös bakgrund, vilket även amerikanare inser, men man hävdar att den förändrats och är numera sekulär.
Det får vara hur det vill med den saken, vi ser fram emot några extra dagare ledighet och avkoppling.

Sedan 1863 har man firat Thanksgiving den sista torsdagen i november med undantag av åren 1939 och 1940. FDR (Presidenten Roosevelt) beslutade att den skulle firas den tredje torsdagen i stället men massiva protester fick honom att ändra tillbaka efter två år.
Hans motiv var att förlänga julhandeln en vecka (den startar fredagen efter) i ett försök att få igång ekonomin som gick på lågvarv.

För oss är detta 11: gången vi firar denna högtid, förutom första året som vi firade ensamma har vi varit inbjudna de andra åren hos amerikanska familjer.
Att bli hembjuden till någon på middag, är stort i USA. Att bli hembjuden på Thanksgiving är ännu större.
I Sverige och Tyskland är det fullt normalt att bli hembjuden, medans här är det en stor ära och något att vara stolt över.

Detta året blir annorlunda. Vi åker upp till våran lägenhet i Mammoth Lakes för att åka skidor och koppla av. En Thanksgiving är otänkbar utan kalkon, lika svårt som att fira jul utan en julskinka.
Det tar drygt fyra timmar att helsteka en kalkon, dessa fyra timmar är vi hellre i skidbacken och köper därför en färdig rökt fågel som värmes och trancheras.

Potatismos, grönsaker, sås, sallad och bröd är givna tillbehör liksom en flaska Pinot Noir från Russian Valley.

Efterrätten som skall vara pumpkin pie har aldrig varit min favorit, och nu vet jag också varför!

Nä det får bli den en cognac framför kaminen istället, eller kanske en Kallvadå?

Frihet

2009-11-02T15:33:00.001-08:00

Naturliga kontakter skaffade man bäst på jobbet, även om det inte var helt smärtfritt. Att snacka jobb och lösa de dagliga uppgifterna var inget problem, privata diskussioner över en kopp kaffe eller en lunch fungerade inte alls. Så snart det närmaste sig raster avbröts mötena och vi åt på separata ställen. Anledningen fick jag lära mig en kväll över en öl.

Företaget jag jobbade på levererade maskinutrustning för spannmålshantering, och alla de lokala medarbetarna hade skrivit under papper på att dom inte fick ha någon privat kontakt med oss utlänningar. Enligt DDR’s lag var sådana inskänkningar inte tillåtna, men det var fullt ok för VEB företaget att sätta det som villkor för att personen skulle få jobbet. Prinicpen var liknande i Sverige när kooperationen inte anställde någon som inte var medlem i facket.
Jobbet i hamnen var välbetalt och företaget var behjälpligt med att ordna bostad, vilket val hade personerna i praktiken?

Efter ett tag kände jag ganska många lokalsanställda med förnamn och ibland även efternamn och visste vilka som kunde sitt jobb.

Behov av lokal valuta blev tidvis större än en den lokala inkomsten och då var det svartväxling som gällde. Eb relaivt farlig sak, den var straffbar för alla inblandade. Den säkraste källan jag hade jobbade som insläppare på det välkända diskot i i Hotel Neptun. Vissa hävdade bestämt att personen också jobbade som källa för Stasi, jag har goda skäl att tro att så var fallet.
Svenska kronor gick att växla, men bäst kurs fick man med västtyska DM. Pengarna stoppades i jackfickan, bara att meddela insläpparen beloppet, och när man hämtade ut jackan fanns fyra gånger så mycket pengar i fickan men i östmark.
Visserligen kunde man få upp till tio gånger pengarna på andra ställen, men med betydligt större osäkerhet.

Väntetiden för växlingen tillbringades oftast nere i diskoteket, ofta kände man igen en och annan person där. Vid ett tillfälle firade ett helt lokalt gäng från min arbetsplats någons födelesdag på diskot och till min förvåning var ja helt accepterad i gänget som en av deras kompisar.

Därmed så började jag få en riktigt djup insyn i hur vardagslivet såg ut i landet för den normala människan. Deras öppenhet och ärlighet upplevde jag som total. Jag fick mängder av information och mina insikter blev både fler och större.

Systemet påminde väldigt mycket om en sekt där det finns både skrivna och oskrivna regler. Den som växer upp i systemet lär sig att undvika fällorna och leva med det, alternativet att utmana dessa regler var det endast ett fåtal som vågade.
Precis som nazisterna och många andra diktaturer såg regimen till att straffa anhöriga hårdare än själv förövaren. Eller att hota om sådana åtgärder om den anklagade inte erkände anklagelserna.

Vetskapen om att angivara kan finnas omkring dig i dagliga livet, gör att man automatiskt begränsar sina åsikter som en defensiv åtgärd. Att myndighetern är luddiga i vad dom anser vara tillåtet och inte tillåtet gör de flesta av oss ännu mer defensiva. Ordet gummiparagraf lärde jag mig för första gången just i DDR.

Flera av dom jag träffade hade föräldrar som hade vågat berätta sanningen för sin barn. Deras standardfras var: Så här är/var det, men i skolan måste du säga vad dom vill höra.

All frihet börjar med tankefrihet och yttrandefrihet och rätten att framföra sin åsikt utan att riskera straff för dig själv eller dina nära och kära. Se upp när myndigheterna sätter begränsningar på detta oavsett form. Det spelar ingen roll vad dom kallar lagarna, det må heta ”patriot act”, FRA-lag eller vad som helst. Stoppa det med hela din kraft, när väl lagen är på plats så bestämmer sedan myndigheterna vad som är straffbart!

En smal blogg

2009-10-20T15:04:00.000-07:00

Ibland får jag lite tid att kolla besökarstatistiken på min blogg och tydligen har antal besökare kommit över 10.000 för ett tag sen. Massor av andra bloggar har betydligt mera besökare och har säkerligen intressantare skaer att sprida än jag. Att så många hittat min blogg överskrider mina förväntningar, speciellt eftersom hela bloggen var oplanerad från början.

Det började med att jag kolla upp min släkt litegrann och jag upptäckte hur lite jag visste om mina föräldrar och annan släkt. Tanken var att mina barn inte skulle vara lika okunniga och jag började göra små noteringar om min uppväxt under alla arbetsresor.

Jag visade några sidor för en vän och fick förslaget att lägga upp det på en websida, men en enkel blogg verkade betydligt mindre ambitiöst och var lättare att uppdatera för mig.

Sidan med statistik verkar inte riktigt pålitlig och jag har inte begripit helt hur den fungerar. Gratisprogram är svåra att reklamera.
Trots det så ger programmet lite information om hur besökaren hittat min sida och ibland en IP-adress som visar geografiskt var besökaren befann sig.
Lite tråkigt att inte fler vågar sig på att kommentera eller korrigera det jag skriver. De personliga mail jag får ber oftast om att inte bli publicerade och det respekterar jag.

De flesta läsarna verkar ha lagt upp sidan som bokmärke, det är ju kul att dom återvänder.
Sökorden som ibland visas ger en indikation på vilken typ av läsare det är, det allra vanligaste sökordet är Smiths vänner, Smiths venner eller Smiths friends. Av någon anledning är namnen på ledarna inom Smittisrna vanligt förekommande. Kollar man IP-adresserna, så kan man ibland tro att dessa ledare söker på sitt eget namn! Egofixerade personer kan behöva hålla koll på vad folk tänker och tycker om deras person.
Det är speciellt kul när Brunstad Stevnested dyker upp på besökarlistan från flera plater i Norge.

I övrigt är det en brokig samling besökare, fd sektmedlemmar är en grupp, vänner och bekanta är en annan och existerade Smith venner är vanliga. Allra vanligast är nog en person som i åratal har jobbat med sin självbiografi ”Berättelsen om en skitstövel” utan att bli färdig. Titeln tyder på självinsikt och förstudierna har förmodligen stor omfattning.

Bloggsidan har gett mig många nya kontakter och flera nya goda vänner, en del av dessa har jag faktiskt träffat In Real Life. Det är fantastiskt hur mpnga trevliga männsikor det finns spridda i världen.

Möjligen kommer det i framtiden bli ett och annat inlägg på engelska, det finns några sådana önskemål, främst från händelser i gamla DDR. Min stavning och skrift på engelska lär inte bli bättre än på svenska.

Flera resor

2009-10-20T07:18:00.001-07:00

Den först resan följdes av flera. Eftersom ingen begrep svenska och kunskapen i engelska i princip var obefintlig bland lokalbefolkningen, förbättrades min tyska i snabb takt.

Att kunna föra en konversation med lokalbefolkningen gjorde ju att insikterna ökade varteftersom. De flesta ämnen som vi dryftade och diskuterade var okontroversiella men det kunde bränna till någon gång. De östtyska medborgarna var väl förtrogna med det västtyska systemet. Framför allt kände man till nackdelarna. Arbetslöshet och dyra bostäder var välkända problem som den östtyska propagandan gärna berättade om. Tv och radio från väst berättade ju också om dessa problem, så det måste ju vara sant. Eller?
Det svårförklariga var att folk från väst trots alla problem hade en bättre levnadsstandard än öst.
Att Östtyskland till skillnad från Västtyskland fått betala ett stort krigsskadestånd till Sovjet var korrekt, och den ursäkten användes in i absurdum.

Kunskapen om Sverige var däremot ganska låg och intresset stort. Eftersom Sveriga ansågs vara mer socialistisk och neutralt var det inte lika mycket ”Klassenfeind” som exempelvis USA och Västtyskland. Vi var därmed lite mer politiskt korrekta och många skulle av naturliga skäl gärna besöka vårt hemland för att se det i verkligheten.

Efter att ha smält de första negativa intrycken, blev jag betydligt mer positiv till både landet och folket.
Visst hade dom lägre standard än den västliga, men ingen behövde svälta. Alla hade ett arbete, alla fick en lön som gick hyfsat att leva på. Visst fick man vänta länge och ibland förgäves på en lägenhet, men när man väl fick den var den billig i hyra. Bilar med väntetid på 10+ år var fakta, men de allmänna kommunikationerna fungerade bra och var billiga.
Mat fanns även om det från gång till annan fanns köbildning. Försörjningen av frukt och grönsaker var fruktansvärt dålig, men många hade någon liten trädgård där själva kunde odla till visst husbehov.
Skolor var gratis och utbildningsnivån väldigt hög. Det senaste teknologin fannsi inte i kurserna, men grundutbidningen var tyskt grundlig och många av deras ingenjörer hade större kunnande än vi från Sverige.

Jag kom till att visst hade dom det tufft på många vis, att inte kunna lämna landet var nog svårt, att vara så övervakad måste vara fel, men sååååå dåligt hade dom det inte.

Nåväl jag fick ett erbjudande om att flytta dit för att jobba, och nyfikenheten och möjligheten till att tjäna pengar skattefritt blev avgörande för mig att ta chansen.
Det svenska företaget jag jobbade för tilldelades ett antal lägenheter i ett område som likande vilken 70-talsförort som helst i Stockholm. Fem våningar upp utan hiss fick jag en möblerad 4-rumslägenhet med kök och badrum. Att jämföra med svensk byggstandard skulle man låta bli, bara att acceptera och gilla läget. Hyra behövde jag inte betala och dessutom betalade kunden mig en lokal lön, 35 DDR mark per dag. Dom pengarna klarade jag mig ganska bra på, jämför en normal lön för en medborgare som var runt 700 mark per månad.

Det är inte huset jag bodde i men stilen känns välbekant, liksom bilparkeringen

Efter att just hade flyttat in, kom mitt första allvarliga misstag. En tjej frågade hur jag trivdes i DDR och hur jag bodde. Angående min trivsel svarade jag diplomatiskt, men när det gällde bostaden svarade jag obetänksamt precis hur det förhöll sig. Reaktionen lät inte vänta på sig. Själva fick dom vänta åravis, ja över tio år på en etta eller kanske tvåa om man var gift.
Utlänningar kom dit och fick stora bostäder och slapp dessutom att betala hyra.
Även om reaktionen var mer mot systemet som sådant än personligt mot mig, nämde jag aldrig mer för någon okänd hur jag bodde.

Trappuppgången hade tio lägenheter och i samtliga bodde utlänningar. En av lägenheterna beboddes av en ungrare, de övriga från ”kapitalistische ausland”.

Vem tror ni vi misstänkte för att vara Stasi-agent?

Första resan

2009-10-07T10:44:00.000-07:00

Våren 1981 reste jag för första gången till DDR. Enligt kontraktet skulle vi överlämna en viss del dokumentation och jag var delaktig i att ta fram denna. Viss del förresten, hela anläggningen skulle dokumenteras i 12 ex, det hade tagit oss månader att ta fram denna, volymen fyllde en mindre lastbil. Tillsammans med en arbetskompis som hade varit ett flertal gånger i landet åkte vi söderut från Stockholm en söndagsmiddag.

Efter en övernattning i Trelleborg tog vi färjan därifrån mot Sassnitz. Det var måndag morgon, ett antal långtradarchaufförer och en uttråkat personal var enda sällskapet på den nästan fyra timmar långa båtresan.

Ankomsten till gränskontrollen överträffade alla mina fördomar om att passerara järnridån. Det var grått, smutsigt, och dystert. Beväpnade vakter, höga staket morrande schäferhundar som sökte människor bland långtradare och järnvägsvagnar gjorde skylten med ”Välkommen till DDR” föga trovärdig.
Uppe på en höjd nära färjeläget stod några människor och blickade ut mot havet. Långt senare besökte jag den höjden och upplevde den tryckta stämningen och de drömmande ögon dessa stackare hade.

Efter en invecklad procedur med flera passkontroller och räknande av pengarna i plånboken lyfte en uniformerad vakt upp den sista bommen och vi tilläts passera. Jag vill minnas att vakten önskade oss Gute Reise! Projektet vi jobbade med hade prioritet i landet och det gav oss lite lättnader.

Gatorna genom Sassnitz var nödtorftigt reparerade sedan kriget, gatstenar blandades med asfaltsvägar med massor av skador och hål. Det var krypfart som gällde om man inte skulle köra sönder bilen.
Trabanter och Wartburgar med blårök ur sina tvåtaktsmotorer förpestade luften, stanken från värmanläggningar som eldades med brunkol av sämsta kvalitet, gråväder med lite regn i luften förstärkte den obehagskänsla som man fått i gränskontrollen.

Ansiktsuttrycken från människorna var sorgset, ganska sällan gick det att hitta ett leende från vuxna personer.

Företagen vi passerade hette VEB och sedan ett namn. Min första tanke var att detta VEB måste vara ett stort företag som äger så många olika filialer. Jag hade både rätt och fel VEB betyder Volkseigener Betrieb, fritt översatt företag som ägs av befolkningen. Egentligen ett statligt ägande där befolkningen i praktiken inte hade någon större beslutsrätt. Jo man fick ju jobba där, och eftersom företagen ofta också tilldelade lägenheter så blev arbetarna i princip livegna.

Efter flera timmars bilkörning kom vi sent på eftermiddagen till vårt mål, VEB Seehafen i Rostock. De sista kilometrarna var motorvägen från Berlin, som slutade vid ingången till hamen.

För att komma in behövde vi varsitt ID kort och dessutom behövde bilen en passersedel. Dessa papper fanns i vårt kontor, ett antal telefonsamtal och bilbud löste detta och vakten lyfte upp bommen och släppte in oss.
Hamnen var ett så kallat ”Sperrgebiet”, risken för att den egna befolkningen skulle försöka rymma med något av de fartyg som anlöpte hamnen ansågs vara stor, därav alla kontroller. Alla fartyg som lämnade hamnen söktes noga igenom. Speciellt de som kom från de länder som ansägs kapitalistiska. Du gissar rätt, schäferhundar...

Efter att ha tömt bilen fick vi sedan transport till hotellet. För att komma ut ur hamnen var samma papper och samma procedur nödvändiga.

Hotellet vi bodde på hette Neptun och låg direkt vid en av Östersjöns finaste sandstränder. Det var byggt i början av 70-talet av det svenska företaget SIAB. I början var hotellet endast för gäster som betlade i valuta, men efter några år fick medlemmarna i fackföreningen FDGB också bo där till starkt rabatterade priser.
Det ovanliga var alltså att utlänningar och de egna medborgarna kunde vistas på samma ställe, det blev alltså en tummelplast för alla möjliga svarta affärer och det fanns gott Stasi-folk både bland de som jobbade där och besökarna.

Cirka 20 sekunder in i filmen ser jag den enda person som jag känner igen. Det är den uniformerade parkeringsvakten som kallades ”Generalen”. Han jagades oss hårt och länge när vi parkerade i hans domäner utan att ge honom ordenligt med dricks.

Efter att ha checkat in, frågade jag min arbetskompis vad vi skulle göra på kvällen. Svaret blev- Jag vet inte, men först skall jag ha tio Gin&Tonic, sedan får vi se!
Jag fick ett rum på 17:e våningen, slog på radion och tog en dusch. När jag sedan beundrade den fantastiska utsikten ringde telefonen. Någon hade besvärats över att jag hade radion på för högt. Var det verkligen så, eller störde jag någon avlyssning?

Vi träffades sedan vid baren i vestibylen. Bland svenskar kallades den för Ringbaren pga sin cirkulära form. De flesta gäster var från hotellet eller kontaktsökande lokalbefolkning. För oss med valuta var det billigt och ändå var det det dyraste och mest exklusiva i hela området. En G&T kostade omräknat knappt två svenska kronor, så det fanns utrymmer för att ge bra dricks och därmed få bra service.

Min kompis fick antagligen i sig sina tio drinkar, men då hade vi hunnit igenom en restaurang, discot i källaren och Skybaren på 19e våningen. Vid fyratiden på morgon kom jag på mitt rum, kollade utsikten där rörliga strålkastare sökte igenom stranden på slumpmässiga tiden.

Det blev inte mycket sömn, frukost klockan sju och på jobbet vid åtta.

Nutidshistoria

2009-09-17T19:08:00.000-07:00

I dessa dagar är det ganska precis tjugo år sedan de så kallade måndagsdemonstrationerna i Leipzig eskalerades till massdemonstrationer som skakade Östtyskland i grunden.
Var det Gorbasjov som hade satt snöbollen i rullning, eller var det Solidarnosc som startade förändringarnas vindar i det gamla östblocket? Kanske var det gränsavtalet mellan Ungern och Österrike? Var det Ronalds Reagans upprusting och stationeringen av Pershing II raketerna? Var det den ekonomiska katastrofen i östblocket som styrde förändringarna? Det är svårt att säkert säga var det började, men slutet för det vi kallade öststaterna kom definitivt 1989.

DDR eller Östtyskland var nog den mest stabila av alla öststater. När Gorbasjov utlyste glasnost sa man från officiellt håll i DDR: När grannen städer betyder det inte att vi måste göra samma sak! Detta från ett land som normalt lydde minsta vink från Moskva. Det ena lydstaten efter den andra provade sig fram hur långt man kunde gå med reformer, så icke i Östtyskland.
Många desperata medborgare flydde till den västtyska ambassaden i Prag för att komma ur sin fångenskap, men de flesta stannade kvar i landet.

Den första riktigt stora massdemonstrationen i Östtysklan skedde den 4 september 1989utanför Nikolaikirchen i Leipzig. Där hade sedan en tid några präster hållt en bön för fred varje måndag kväll. Tidpunkten för dessa samlingar var vald med omsorg. Folk kunde deltaga utan att smita från jobbet och affärerna i området var fortfarande öppna, det senare innebar att man kunde vistas där utan att uppmärksammas av säkerhetstjänsten.

När allt detta hände bodde jag och min familj i Sverige. De enda nyhetskanaler vi hade var TV1 och TV2. Framför varenda nyhetssändning satt vi som klistrade, via radion försökte vi få in tyska stationer för mer information om vad som egentligen hände. När 7 oktober närmade sig och demostrationerna med dessa modiga människor stod framför kravallpoliserna och skanderade ”Treten Sie zurück“ (fritt översatt, gå åt sidan) måste jag erkänna att tårarna trillade.

Samma sak hände mig den 9 Oktober när cirka 70.000 personer i Leipzig genomförde en fredlig demonstration och skanderade ”Wir sind das Volk” och "Wir bleiben hier"

Senare samma år när glädjestrålande östtyska medborgare klättrade upp på muren och firade, var det med en helt ofattbar känsla jag delade deras glädje.
Samtidigt fanns en obehaglig känsla i magen....Skulle detta kunna fortsätta fredligt? Skulle dom klara att få bort den hatade diktaturen?

Hur kom det sig att jag hade sådana emotioner för vad som hände? Jag som knappt mindes vad jag lärt mig i skolan om efterkrigstidens Tyskland.

Det första starka minnet jag har av DDR var en lärare på gymnasietiden som lärde oss elinstallationer. En äldre gråhårig herre som kallades sig Helmut. Han var en utsliten elektriker som på äldre dagar tvingades sadla om och jobba som lärare när han inte orkade med ackorden. Helmut var ingen lysande pedagog, men han kunde sina saker och framför allt kunde han hantera oss unga killar på ett bra vis.
När han pratade bröt han starkt på tyska och vid något tillfälle frågade jag varifrån han ursprungligen kom. Hans svarade Östtyskland, staden minns jag inte, men jag följde upp frågan med varför han hade flyttat till Sverige.

Helmut flydde DDR eftersom han inte stod ut med det politiska systemet, att han inte kunde uttrycka sin åsikt och att han ville ha sin frihet. I den åldern var jag ung, och ansåg mig kunna allt, så min replik blev något i stil med: Man borde stanna i sitt land och kämpa för sina rättigheter och inte vara feg. Han besvarade min kommentar med en lång blick och utan ett ord fortsatte han sitt jobb.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått äta upp dom orden. Sju år senare hade jag själv fått reda på svaret varför Helmut hade dragit sin mats ur skolan.

Via en del tillfälligheter blev jag 1981 involverad i ett svenskt byggprojekt i Rostock. En av de första aha-upplevelserna var att Berlin inte låg på gränsen mellan öst- och västtyskland utan som en ö inne i die Zone.
Die Zone? Tre av mina kompisar som blev arresterade och fängslade för sina åsikters skull vägrade efteråt att kalla landet för något annat än die Zone. Dom syftade på att det fortfarande var den sovjetiska ockupationszonen och inget land.

Jag kommer i första hand skriva lite om mina egna erfarenheter från tiden i DDR, men det blir kanske lite historik också

Vad passar bättre än denna sång av Scorpions?

Det brinner….igen

2009-09-01T20:49:00.000-07:00

Tack för alla mail med frågor. Vi är alla ok, storbranden som det berättas om på nyheterna är på betryggande avstånd från oss.
Visst det finns andra br'nder, men ingen av dessa är i närheten av oss.

Den som det skrivs mest om, förstör huvudsakligen en nationalpark cirka 10 mil norr om vår bostad. Vinden ligger i ”rätt riktning” för oss, så vi har inga problem med ytterligare luftföroreningar.

En uppdaterad karta kan ni se här.

Nyheterna som sprids i svenska medier är inte helt korrekta. De två senaste somrarna har inte varit extremt torra, de har varit normala. Det egnar normalt inte maj-oktober, så självklart blir allt torrt. Vissa säger att dessa områden inte har brunnit på 60 år, så det är på sitt vis naturen som har sin gång, även om pyromaner inte är uteslutna.

Jag vet, det är en klen tröst för de som drabbas, varje hus som brinner, varje brandman som dör, varje evakuering är uppslitande men se det i lite perspektiv. När liknande bränder sker i fattiga länder ser ni inga svarta rubriker. Nyheter från USA och speciellt Kalifornien spides väldigt bra i Sverige. Orange lågor och svart rök är dramatiskt.

Vad som retar mig är de människor som trots evakueringsorder stannar kvar. Senare när det blir kritisk måste brandmän och poliser med livet som insats trots allt försöka rädda dom. Nu hör jag på nyheterna att det finns fem personer som vägrar att evakuera och myndigheterna har meddelat dom att dom inte kommer försöka rädda dom i en krissituation. Undrar hur det kommer sluta.

Lite mer bilder från Mammoth Lakes

2009-08-26T11:12:00.000-07:00

Skidområdet används sommartid av mountainbikers, men om man håller sig undan deras spår så får man klart för sig att liftarna (förutom gondolen) är avstängda i avvaktan på snö.

Konstruktionen som syns på vänstersidan är en lift för nybörjarna. Bara att ställa sig på transportbandet med skidorna och sakta förflyttas till högre höjder!

Trots högsommar ligger lite snö kvar på sina ställen. Gondolen som syns om man tittar noga, tar oss upp till 3.369 meters höjd. Bilden tagen från Deadman Pass

Utsikten från toppen är helt klart vidunderlig

Naturligtvis struntar hunden totalt i utsikten, det finns ju snö kvar att kyla ned sig med. Att snön är grådaskig spelar ingen roll, det är kylan han njuter av

Snö förresten, så här såg det ut i vintras när Sandy satt på stolpen som höjdmarkeringar och vägvisare sitter på.

Den där stolpen är drygt sex meter hög och sommarbilden ger en något annorlunda vy

Ett snödjup bestående av sådär fem meter packad snö kräver ett antal fler meter räknat i snöfall. Runt tio meter snö brukar ramla ned i området varje säsong

Deadman Pass
Att ta sig upp till Deadman Pass är faktiskt möjligt och tillåtet med bil. Två stora diagonalt placerade gropar mellan två träd gör att vi inte vågar riskera bilen, utan vi börjar vandringen 10 km uppåt, delvis i branta backar.
Utsikten förbättras vartefter vi går

Toppen ligger på omkring 3000 meter och strax norr om toppen ligger det berömda passet. En smal stig med relativt branta sidor. Naturligtvis finns det en legend om detta passet. Hela området kryllar av mer eller mindre kittlande historik.

Efter nära 20 km grusväg var Timmy alldeles slut, han slängde sig i bäcken för att hitta kyla för sina tassar. Tyvärr blev tassarna så ömma och illa åtgångna att inte kunde gå med oss nästa dag till

Rainbow Falls

För att komma dit måste man för det första åka buss en slingrig, backig väg en halvtimme. Privatbilar släpps bara in om man har campingtillstånd i området.
Vi hoppade av i närheten av Devils postpile, en väldigt märklig klippformation som bildats av vulkanen.

Dessa pelare som har bildats av vulkanlava och gynnsam avkylning rasar sönder ibland av jordbävningar och andra naturliga orsaker, så det är absolut inte tillåtet att klättra i området.

Uppifrån kan man se hur profilen ser ut för dessa pelare. De flesta var sexkantiga, men jag kunde hitta några andra få varianter också. Någon slags kemi styr antagligen formen

Från denna intressanta klippa är det några kilometers lätt vandring till Rainbow Falls. En bit in på stigen har skogen brunnit ned för 17 år sedan. Man har inte planterat ny skog utan låter naturen ha sin gång.

Det ser spöklikt ut med de avbrunna trädstammarna, men det gröna som kommer fram ger ett hopp om framtiden. Nästa generation kanske får se lite nya träd.

Vattenfallet är drygt 30 meter högt och var faktisk väldig imponerande och värt en ansträngande vandring. Bilden är tagen nedifrån och kameran blev ganska nedstänkt trots behörigt avstånd. Vattnet i forsen var kallt och gott. Vattenflaskorna fick sig en riktig påfyllning

På bilden uppifrån kommer förklaringen till nmanen på vattenfallet. Runt lunchtid är det möjligt att se regnbågen vid bra väder.

Lite längre medströms finns ett mindre vattenfall

Även om det inte syns på bilden var det faktiskt några som vågade sig på ett bad bland stenar och vatten. Men lämpliga badskor kanske vi vågar nästa gång

Intressant kontakt

2009-08-24T11:53:00.000-07:00

Via en blogg och eller andras bloggar får man ibland väldigt intressanta kontakter och en några av dessa ger kommentarer som jag funderar på och har svårt att släppa.
I förra veckan fick jag en kontakt som ledde till lite mailväxling. Det handlar om en dam som jag aldrig träffat men har hon har tydligen läst sporadiskt på min blogg och vad jag förstår är hon med i någon kristen lutheransk församling.

Men tanke på min uppväxt hade hon stor förståelse för att jag var vaccinerad mot religion, men tyckte det var intressant att jag trots det inte kallade mig ateist. Då fick jag tänka till och försöka analysera mig själv. Varför anser jag mig själv vara möjligen agnostiker? Agnosticism finns det många definitioner på, den som ligger mig närmast är antagligen: Det enda jag med säkerhet vet är att jag ingenting med säkerhet vet.

Även om jag läst delar ur Koranen, lärt mig en del om hinduism och budhism är de flesta av mina referensramar från Bibeln och det kristna tron. Förmodligen är det därför jag mest beundrar den Jesus som han beskrivs i Bibeln, men medger gärna att profeten Mohammed har en del tankar som imponerar.

Jag har växt upp med personer som kallada sig kristna, jobbat långa tider med muslimer och kommit till att det finns goda och dåliga männsikor i alla grupperingar oavsett vilken tro dom bekänner sig till. Det är ingen tveksan om att en tro hjälper många personer till et bra liv, ja somliga klarar sig inte utan en tro. Förutom de mest extrema av de troende kan jag tolerera de flestas religion, så länge dom inte försöker dyvla den på mig. Då kommer taggarna ut.

Finns det en Gud så kan tror jag inte att han är korrekt beskriven i vare sig bibeln eller Koranen. Han berskrivs som en hämnande typ, ja i vissa fall med rent sadistiskta drag och han straffar folk i flera led för att någon förfäder anses ha syndat! Hur kan han då också beskrivas som god och alltigenom rättvis? Taget ur minnet minns jag hur SV-ledaran förklarade från talarstolen att inte en sparv faller till jorden utan Guds vilja. Det låter ju väldigt fint, eller?
Relativt nyliggen fanns det en tidningsnotis där en 10-årig flick blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp inne på Brunstads område. Skulle det alltså vara Guds vilja att förstöra en liten flickas liv? Det är bara ett exempel på alla grymheter som skulle vara guds vilja enligt en del troende. Den allsmäktige, rättvise Guden? Det gäller nog att ha en starkt övertygelse för att tro det.

Hursomhelst kan vi ju alla någon gång ramla in i önskan och utopin om en fullständing rättvisa någongång.

Chris Rea har en fantastisk låt som säger det mesta.

Är han kanske också agnostiker?

Ormen i paradiset

2009-08-05T16:02:00.000-07:00

Brunstad är platsen där Smittevennerna håller sina största möteskonferenser. Själv brukar dom kalla sitt byggnadsverk för ”paradiset på jorden”. Att koppla ihop utopin paradiset med en plats på jorden anser jag är att nedgradera drömmen om himmelriket.

Brunstad var platsen där jag och många andra tillbringade våra sommarlov och andra ledigheter tillsamman med massor av barn och vänner. Föräldrarna gav oss barn en betydligt större frihet eftersom här fanns inga farligheter. Alla hjälpte gemensamt till för att hålla området säkert och tryggt. Den onda och brutala världen fanns bara utanför grindarna.

För mig väcker därför en extra bestörtning när jag läser att i samband med årets sommarkonferans har en tioårig flicka blivit utsatt för sexuellt övergrepp av en man som beskrivs vara i 20-45 års ålder.

Det är givetvis en stor tragedi för flickan och hennes familj, men vad jag förstår är hela församlingen skakad av detta,. Huvudsakligen över gärningen men också över att tryggheten i deras jordiska paradis inte längre existerar.

Vilka föräldar kommer våga låta sina barn leka fria och oövervakade på Brunstad efter denna händelse?

Smiths vänner har genom åren fått en del negativ press om påstådda barnmissbruk inom organisationen. Ja man har kämpat med advokat för att klandra pressen utan resultat. Man agiterar numera mot barnaga och gör mycket annat för att förbättra sin image och så drabbas man av en orm som tagit sig in i deras paradis.

Ingen är fasttagen eller dömd för gärningen så dra inga förhastade slutsatser om att personen kan vara medlem i Smiths Vänner. Organsiationen är känd för sina många barn och stora konferenser på somrarna. En låg säkerhet kring området kan lätt locka till sig personer med sjuka böjelser.

Jag anser att församlingen kan och skall kritiseras för mycket, men här anser jag dom gjort rätt som har polisanmält det hela för att få hjälp med att hitta den skyldige. Det är mer än vad vissa sekter brukar göra.

Trots detta dyker frågor upp i mitt huvud
• Kan verkligen familjen och andra medlemmar i SV tro att detta sker med Guds vilja?
• Varför skulle i såfall en rättvis Gud plåga denna flicka och förstöra hennes liv?
• Kan verkligen dessa människor förlåta gärningsmannen?
• Drabbas inte dessa troende av samma primitiva hämndbegär som vi andra?
• Varför dröjde polisen 14 dagar med att gå ut till pressen med händelsen?

Så här ser mannen ut enligt polisens fantombild

Semestertider

2009-07-29T17:13:00.000-07:00

Eftersom några kommande familjehögtider både kräver semesterdagar och ett antal dollar blev årets USA-ledighet en lågbudget resa.
Vi äger numera en liten bostad i skidorten Mammoth Lakes och för första gången blev det alltså några sommardagar i området.
Ärligt måste jag säga att jag var skeptisk till vad sommaren kunde erbjuda där, men blev väldigt positivt överraskad.

På vägen upp hade vi tänkt stanna till vid Manzanar. Det är numera en nationalpark som återger det skamliga i att USA spärrade in 110.000 personer med japanskt ursprung efter attacken på Pearl Harbor.
Termometern i bilen visade 43 C i skuggan och eftersom vi hade hunden med oss ville vi inte plåga honom med den värmen. Besöket får bli en annan gång.

Intressant är dock att USA gjort området till en plats att minnas oförrätter medan man i Sverige fortfarande tiger med inspärrningen av oliktänkande under andra världskriget. Främst var det män med kommunistiska ideal som förlorade sin frihet i arbetsläger.

Mammoth Lakes är alltså ett gammalt vulkanområde och dessa historiska aktiviteter är fortfarande märkbara. Det finns gott om sprickor där svaveldoftande gaser pyser fram och även CO2 finns på vissa ställen med för höga halter.

Huvudsakligen vandrade vi längs de leder som finns bland markerade, och dammiga och trötta landade vi sena eftermiddagar vid poolen med en kall öl i näven.

Första dagen besöktes området kring Lake Mary. När vi körde in på skogsvägen undrade Marion om det kan finnas björnar i området. Fem sekunder senare lufsar en ordentligt stor nalle fram ur en glänta, men tyvärr han vi inte få fram kameran.

Som ni kan se låg det fortfarande kvar snö på topparna till vår hunds stora glädje. Han både lekte i och försökte äta snön förutom att han kylde ned sina varma tassar.

I området finns också en gammal guldgruva som faktiskt var i bruk ända fram till 1938.

Fascinerande att ströva omkring bland dessa husrester och skrotprylar.

En bit bort i detta natursköna område ligger Horseshoe lake. I den sjön är badning tillåten, men betänka att vattnet är smält snö. Ordentligt kallt alltså trots 30 grader i luften. Skogen på bilden har inte brunnit och inte heller har den förgiftats av mänsklig hand. Teorin är att en jordbävning öppnade en ficka med CO2 gas från vulkanen och de höga halterna dödade träden. Något att tänka på i samband med växthuseffekten.

Nästa dag kollade vi upp dom berömda Inyo Craters som finns på cirka 2500 meters höjd. Dom två första var lätta att hitta och skrämmande djupa. Varför vattnet i den ena är turkost är okänt för mig.

Nyfikna som vi är skulle vi på toppen av Deer Moutain. Sista biten var mycket brant, vulkansanden ger dåligt fäste och resulterar i en del rutschande.
Faktiskt klara hunden det bäst, han lägger sig en bit upp och tittar på oss som kämpar med damm och sand. När jag väl kommer upp till honom blir han glad och ramlar nästan bakåt. Jag får tag i hans halsband och upptäcker den tredje kratern. Där Timmy legat är det ett brant stup på minst trettio meter! Bara att blunda och kana ned på baken i det dammiga gruset. Jag vågade inte stanna för att ta något kort
Den tredje kratern syns på den översta bilden i det nedre vänstra hörnet Undrar om jag någonsin vågar mig upp igen till bergets topp.

Enligt denna sida hände det senaste utbrottet från vulkanen för cirka 600 år sedan. Jag undrar hur indianerna uppfattades denna skrämmande händelse.

Dagen fick avslutas med 4WD körning i skogen. Allt lagligt och det var på mer än ett ställe som jag fick koppla in lågväxeln. Diffspärrarna behövde jag aldrig.

Goodbye God, I'm going to Bodie

Strax norr om Mammoth Lakes finns spökstaden Bodie som fick bli dagens mål för att vila upp benen lite.

Från HW395 har man en fantastisk utsikt över Mono Lake.

Mark Twain gör en fantastisk beskriving av sjön och dess omgivningar i boken Roughing It (Slita hund heter boken på svenska) På nätet finns delar återgivna av boken
Mark Twain var alltså i området när staden hade Bodie hade sin storhetstid med 10 000 invånare.

Det finns massor av information om Bodie både i bokform och på nätet, men några egna bilder delar jag gärna med mig.

Fascinerande att lära sig om en stads uppgång och fall. Bara tanken på att så många tusen kunde leva mitt ute i ingenting och att några kunde fixa hela försörjningsproblematiken.
Minst en skola fanns liksom några kyrkor. Alla saloonerna (65 stycken) och bordellerna visar väl lite var arbetarna spenderade sina surt förvärvade guldinkomster.

Svenskar har det funnits på många ställen i Kalifornien. Det finns en kyrkogård strax utanför Bodie och även fast det inte fanns många stenar med läsbar skrift, hittade jag två med ursvenska namn.

Till slut är det ganska skönt att slappa i skuggan lite....

Filmen baserad på boken My Sister's Keeper

2009-07-02T15:26:00.000-07:00

En filmrecension? Nja inte riktigt, jag har inte sett filmen ännu.
Min dotter skulle gå på den igårkväll men trots att den började klockan 11 på kvällen var den slutsåld.
När hon berättade om filmen lockade mig historien som inte är verklighetsbaserad och jag sökte lite information på nätet.

Den handlar om ett par som lever med två små barn. Dottern Kate, två år drabbas av leukemi och prognosen är väldigt negativ.
Föräldrarna beslutar sig för att skaffa ytterligare ett barn via konstgjord befruktning. Barn nummer tre blir också en flicka som döps till Anna.

Kate är fortfarande i livet när hon är fyller sexton år och anledningen är att Anna, numera 13 år, har varit hennes donator. Eftersom hon är genetiskt lika är hon den perfekta donatorn och hon har räddat livet på sin syster.

Nu slutar Kates njurar att fungera och Anna förväntas igen att ställa upp som donator. Anna engagerar istället en advokat som skall hjälpa henne till självständigt få besluta om sin kropp, utan påverkan av föräldrarna. Detta trots att hon är medveten om att hennes syster kan komma att dö.

I slutet av rättegången framgår det varför Anna är ovillig att donera sin njure. Hon är trött på att var sjuk för sin systers skull och är trött på livet. Domaren ger henne rätt att bestämma över sin egen kropp och advokaten blir den vuxne som kan godkänna hennes vilja. Innan hon hinner avslöja OM hon vill donera sin njure, råkar hon ut för en trafikolycka och blir förklarad hjärndöd.

Advokaten har nu makten och inte föräldrarna, kan nu bestämma om njuren skall doneras.

Boken som filmen är baserad på är skriven av Jody Picoult. Enligt min dotter som läst den, är det många etiska och moraliska frågor som ställs på sin spets. Läsaren får verkligen en del att fundera på.

Jag hoppas verkligen att filmen är minst hälften så bra som boken är enligt min dotter. Hoppas helgen räcker till för att kunna se den.
Det roligast av allt är att min dotter ibland vill se en seriös film.

På svenska skall filmen tydligen heta likadant som boken: Allt för min syster. Vad jag kan se har boken fått fina recensioner i också i Sverige

Smiths Vänners öppenhet

2009-06-27T14:03:00.000-07:00

En av mina favoritkritiker, Wildensky har så klokt påpekat att mina formuleringar kan feltolkas. Jag har efter bästa förmåga reviderat inlägget så att det nu är tydligare vad jag menar. Förhoppningsvis blev det denna gång så klart att även Wildensky med lite god vilja kan förstå min tankar. Det gäller ju att tolka allt till det bästa i livet.

Några av er har kanske läst om en tragisk olycka i Norge. En 13-årig flicka blev påkörd av en lastbil som inte stannade. Direkt efter blev hon påkörd av en personbil och under den fastnade hon. Bilen fortsatte att köra drygt 4 km innan den blev stoppad.
Det fantastiska är naturligtvis att flickan levde och att hon verkar överleva.
Nu är flickans famlij med i SV, och därmed förmodligen också tjejen, och givetvis behöver dom allt tänkbart stöd för att klara sig igenom situationen och det är fler än jag som håller tummarna för att allt skall sluta väl.

Ganska fort länkade SV's hemsida till en blog och man såg till att de stora tidningar också fick linken. Givetvis strömmar besökarna till, både troende och icke-troende önskar ju att detta skall sluta väl och varje människa med någon empati lider med familjen. Sidan hade i början en instruktion vad som var lämpligt och inte lämpligt att skriva i kommentarerna

Ett av de första inläggen hade information om ett lämpligt bankkonto som man kunde skänka pengar till. Pengarna skulle gå till familjen. När en kommentar undrade vad pengarna skulle användas till, stoppades det inlägget för kommentarer. Efter ytterligare en liten tid stoppades all möjlighet till att kommentera. Senare tog man bort inlägget med bankkontot och publicerade det internt. Sedan öppnande man för kommentarer som skulle godkännas först, vilket är helt normalt på de flesta bloggar.

Det intressanta är INTE att inte en enda ifrågasättande eller kritisk kommentar publiceras. Varje bloggägare känner till att moderering behövs för att stoppa de tokigaste kommentarerna. Just denna blogg kräver säkerligen extra tuff kontroll med tanke på familjens situation.

Det intressanta är att SV försöker men har så svårt att hantera att vara öppen och att man tycks bli överraskad av vad öppenhet och kritik innebär. I dagens samhälle behöver alla organisationer vara öppna för att bli accepterade i samhället. Det är bara gamla totalitära rörelser som tror sig själva kunna diktera villkoren för kommunikation och samtidigt överleva. Att experimentera öppenhet med just denna bloggen var kanske trots allt obetänksamt.

Jag kan tänka mig att försöket med en öppen blogg beror på att man söker stöd och sympati ifrån icketroende. En 2-vägskommunikation kräver ju då en visad sympati för icketroende. Så vitt jag vet stödjer inte SV andra än sina medlemmar som hamnar i liknande traumatiska händelser.
Numera förlitar man sig nu inte bara på böner utan på de skickliga läkare och annan personal som gör sitt allra bästa. Läkare och andra som har den utbildning som dom själva officiellt förr föraktade.

Givetvis har jag inte skrivit en enda negativ kommentar på deras blogg om detta, jag respekterar gärna familjens att synpunkter och debatt kan föras på andra ställen.

Jag håller tummarna hårt för att Susanne skall bli 100% bra och att hela familjen klarar av situationen.

En annan bloggare tar upp risker med ofrivilligt kändisskap. Några hetlevrade av SV's sympatisörer ansåg tydligen att debatten borde tystas där.

Anonyma - Eine Frau in Berlin

2009-06-16T15:54:00.000-07:00

Jag håller ett öga på alla de filmfestivaler som dyker upp där jag bor, speciellt om de visar filmer från Tyskland eller Sverige. A woman in Berlin som den heter på engelska visades på Newport-festivalen men tyvärr missade jag den eftersom vi var och åkte skidor. Nyfikenheten var väckt, så jag kände mig tvungen att beställa filmen på DVD direkt från Tyskland

Det är en filmatisering av en dagbok, nedtecknad av en kvinna i Berlin under andra världskrigets sista dagar (20 April- 22 Juni 1945). Dagboken gavs ut som bok i slutet på 50 talet, enligt uppgift också på svenska men den fick inte någon större uppmärksamhet. Författaren var då anonym, men efter hennes död 2001, har det kommit fram att författaren var journalisten Marta Hiller.

Den sovjetiska armen var sedan några år på segermarsch västerut och när den kom inpå det som före kriget varit tysk mark tog armen en gruvlig hämd på alla oförätter och lidande som tyskarna hade orsakat dom i kriget. De tyskar som inte dödades togs som krigsfångar, de flyktingar som flydde över Östersjön besköts, med U-båtar sänkte man skepp med flyktingar om det fanns minsta misstanke att någon flyende soldat fanns med på båten. Tusentals flyktingar dränktes på detta vis.
Den segerberusade och festande Röda Armen våldtog hänsynslöst de kvarvarande tyskar kvinnorna. Till kvinnornas försvar fanns ingen, barn och åldringar tvingades ofta var närvarande under dessa gruppvåldtäkter som anses ha varit sanktionerade av de politiska kommisarierna.
Dessa massvåldtäkter beräknas ha drabbat mellan 1-2 miljoner tyska kvinnor, delvis är beräkning baserad på antal aborter.
Det mesta runt desa händelser har sopats under täcket, från Sovjet ville man inte kännas vid detta, DDR som hade Sovjet som sin befriare och bästa vän kunde inte tala officiellt om saken och de drabbade kvinnorna skämdes och ville inte prata om dessa hemska tider. Det senare är ett ganska vanligt syndrom hos våldtagna kvinnor.

Filmen som är gjord av Max Färberböck har tydligen väckt massa minnen i Tyskland, och alla dessa år gör kanske att man orkar prata mer om eländet. Filmen beskriver ett Berlin i kaos och anarki där det hela tiden handlar om att överleva ytterligare en dag. Det gäller att få tag i mat, bränsle, vatten undvika att bli nedskjuten och hoppas på att klara sig undan bomber och artellerield. Skräcken för Röda Armen är utbredd och den visar sig väl befogad.

Nina Hoss spelar huvudpersonen på ett utmärkt vis, någon gång lyckas hon klara sig undan våldtäkter, men efter att ha drabbats ett antal gånger funderar hon ut en slags överlevnadsstrategi. Det enda beskydd hon kan få från soldaterna är från det sovjetiska sidan, alltså måste hon offra sig för någon så högt upp som möjligt. Personen måste vara så högt uppe att inga soldater vågar sig på flera massvåldtäkter.
Är det prostitution? Jag skulle nog hellre kalla henne en realist.

Man skulle kunna tro att filmen speglar det faktum att tyskarna var förlorarna i kriget och berättelsen skulle kunna vara en slags revanch typ, det var inte bara vi som uppförde oss illa. Så uppfattar jag inte filmen. Snarare beskriver filmen krigets fasor och jag uppfattar även beskrivningen av segrarna som realistisk. För att få det hela mer äkta så används också ryska skådespelare som också kan hur ryssar kan festa och vara utomordentligt roliga.

Filmen ger inte bara mardrömmar utan också många tankar i efterhand. En av de situationer som naglat sig fast är en konversation vid ett bord mellan några tyskar – Om ryssarna skall hämnas allt vi har gjort mot dom i fyra år finns det snart inga tyskar kvar.
En annan situation är när två kvinnor träffas vid vattenbrunnen. Frågan kommer direkt – Hur många gånger? Svaret blir: Fyra, och du? Nina orkar inte svara på den frågan. Inga förklaringar krävs dom visste båda exakt vad det handlade om.

Berlinarna är kända för sin galghumor, om det hjälpte kvinnorna att överleva vet jag inte, men en välbekant vits från denna tid är - Lieber ein Russki auf’m Bauch als ein Ami auf’m Kopf. Översatt blir det ungefär: Hellre en russ på magen än en kula i huvudet. Ordet ami kan betyda kula eller amerikan....

Jag ger filmen fem poäng och jag kan verkligen rekommendera dig att se den när den kommer till Sverige.

Varför rösta på Piratpartiet

2009-06-16T10:16:00.000-07:00

För någon vecka sedan var det alltså EU-val och tro det eller ej, men proceduren att lämna sin röst är relativt enkel även om man inte har permanent boende i Sverige.
Röstkort och en tom valsedel skickas hem under förutsättning att allas vårt Skatteverk har rätt adress kopplat till ditt personummer.
Bara att skriva partiet och om så önskas, namnet på den ledamot du vill skall få din röst och lägga alltsammans i ett kuvert. Sedan skall två personer bevittna att det är just du som lägger i valkuvertet i ett annat kuvert som sedan postas till Sverige.

Med en så enkel procedur var det svårt att hitta en ursäkt för att inte utnyttja sin medborgerliga plikt och skyldighet.

Inför detta EU-val har jag för första gången varit öppen med min åsikt om vilket parti som skulle få min röst. Det blev enfrågepartiet PP som fick den.

Varför rösta på Piratpartiet? För att jag gillar att fildela? Måhända har PP ett starkt fäste bland dessa personer men för mig är det en lågt prioriterad fråga. Orsaken för mitt val är att PP har lyft den viktigaste frågan av alla, nämligen den personliga integriteten.
De nyligen införda IPRED och FRA lagarna är ett för starkt ingrepp i den personliga integriteten och därför proteströstade jag. Att någon utan domstolsbeslut kan gå in och läsa mina mail och registrera allt jag gör på nätet är fullständigt oacceptabelt.
Det kan inte existera någon verklig demokrati om möjligheten finns för våra ledare att åsiktsregistrera mina och dina synpunkter.
Många argumenterar emot mig och säger ”jag har inget att dölja”. Det synsättet köper jag inte alls, eftersom det inte är jag själv som får avgöra om det är något att dölja. Tänk tanken att vi har en regering som inte delar din åsikt om vad som borde döljas eller inte!

Gemene Svensson hade säkert protesterat om det hade varit fritt fram att öppna personliga brev utan domstolsbeslut, men de nya lagarna innebär de facto just detta. Lagen om posthemligheten har vait i kraft ända sedan posten skickades med bud och det är ett allvarligt brott att öppna andras brev. Skillnaden att hårfin, det handlar om epost och dina aktiviteter på nätet.

De som känner mig vet att jag bott och vistats ett antal år i det som kallades kommunistiska diktaturer och givetvis har dessa år bidragit till mina åsikter av idag. Fortfarande har jag ett starkt negativt minne av min första resa till gamla Östtyskland. Jag blev stum när jag såg allt det grå och trista, röken från brunkolen som eldades gjorde luften tjock. Människor i dystra kläder hasade sig fram mellan jobb och affärer i jakt på på något dom saknade. Leende människor var inte vanliga och aggresiviteten mot de som förmodades ha det bättre ställt var tydlig.

Efter några månader i denna miljö började jag anpassa sig. Visst var det dystert och lite fattigt på många håll, men ingen människa svalt. Alla hade ett jobb med en liten lön och de flesta hade någon form av tak för huvudet. När det gällde konsumtionsvaror var det inte bara dyrt, det var svårt att få tag på, men vem hade i väst råd att köpa allt? Tvåtakts-Trabanter fick man vänta 10-12 år på, och de var av urdålig kvalitet osv men människorna levde ju i allafall ett liv som alla vi andra. Eller?

När jag efter ytterligare en tid hade lärt mig så pass bra tyska att jag kunde skaffa vänner som jag litade på och dom litade på mig, kom chocken som fortfarande drygt 25 år senare sitter i mig. Nämligen det faktum att med ett Stasi hängade över sig, måste man hela tiden skilja på sina egna åsikter och det man kunde säga i offentligheten. Barn fick lära sig att hålla reda på sanningen som deras föräldrar kände till och vad man fick lära sig i skolan. Endast till sina närmaste vänner kunde man diskutera öppet, och en hel del misstag gjordes är där med tragiska konsekvenser.

Tre av mina vänner hamnade i fängelse för sina politiska åsikters skull, den ena för att hon i sitt ägo hade en kopia av Helsingforsavtalet på tyska (som DDR hade skrivit under)

Min fru och i synnerhet jag var registrerade av Stasi och hade varsin akt i deras arkiv. Vi har båda ansökt om att få läsa dessa akter. Min akt är fortfarande inte funnen, kanske återkommer jag om den vid annat tillfälle, men för något år sedan kom en kopia på min frus mapp i posten.
Bland många rapporter och handlingar fanns också kopior på många av de kärleksbrev vi växlade med varandra. Nedan kan du se ett par av dessa kopior. Nä, breven får du inte läsa, det räcker med att vi och Stasi gjorde det. Däremot kan du se att kuverten öppnades och allt dokumenterades.

Det första kuvertet är ett brev som skickades till Sverige innan vi gifte oss. Noteringarna på kopierade kuvertet är från Stasi. För dig som inte är så slängd i tyska, är noteringarna "planerat giftermål", "hamnen" (hamnen där min nuvarande fru jobbade ansågs vara gränsområde och ansågs vara ett riskområde för flyktförsök). Ikryssat är "Önskan om utflyttning", "avser" att flytta ut samt "kärleksförhållande"
I nedre högra hörnet finns datum angivna där myndigheterna ville har förklaringar till varför vi ville gifta oss.

Den svarta rutan i adressen är det jag som lagt till.

Det andra kuvertet är ett brev jag har skickat, samma process med öppnande men betydligt färre noteringar. Jag kanske inte skrev något nytt?

Blir det tydligare nu vad jag menar? Är alla mail du skriver till dina nära och kära verkligen någonting du tycker myndigheterna skall få läsa utan beslut i domstol? Är alla dina åsikter och tankar något du vill dela med okända personer? Vad tror du händer om ledningen i Sverige är diametralt oense om dina åsikter?

Gör ditt bästa för att se till att lagar som inskränker på din personliga frihet tas bort och fundera lite på de lagar oskrivna ”bud” som fanns i de östeuropeiska diktaturerana.

Fritt översatt från de tyska ”Fünf Gebote im Osten”
1. Du skall inte tänka
2. Om du trots det tänker, skall du inte säga det
3. Om du trots det tänker och säger det, skall du inte skriva ned det.
4. Om du trots det tänker, säger och skriver ned det, skall du inte underteckna det
5. Om du trots det tänker, säger, skriver ned och undertecknar det skall du inte bli förvånad när man hämtar dig

En svensk tiger

2009-05-28T20:58:00.000-07:00

På väg till frukost kliver jag in i hotellets hiss. Eftersom den är halvfull säger jag lagom högt: Godmorgon! Tystnaden slår emot emot mig, personerna tittar åt all möjlig håll, ja även i taket men svarar inte.
Vid frukostbuffen trängs alla, ingen vänlighet, inga leenden, det gäller enbart att komma först till faten.

Efter att ha återvänt till rummet, packat ihop materialet för dagens jobb blir det hissen ner igen och ett nytt försök: Godmorgon! Genast kommer ett svar från en äldre herre med ett leende: Good morning! De övrig kollar speglar och taket.

Det är inte utan att jag längtar hem till Kalifornien, där man åtmnstone ser sina medmännsikor och har råd med ett leende och lite vänlighet. Trots finanskrisen kan man kosta på sig ett Good morning.

Ofta anklagas amerikaner för att vara ytliga, men hellre det än total tystnad och ignorans

Här är lösningen på den globala finanskrisen

2009-05-19T09:26:00.000-07:00

Det kom ett mail idag som jag bara måste dela med mig. Nä jag orkar inte översätta utan publicerar det som det kom.

It is August. In a small town on the South Coast of France, holiday
season is in full swing, but it is raining so there is not too much
business happening.

Everyone is heavily in debt.

Luckily, a rich Russian tourist arrives in the foyer of the small local
hotel.

He asks for a room and puts a EUR100 note on the reception counter, takes
a key and goes to inspect the room located up the stairs on the third
floor.

The hotel owner takes the banknote in hurry and rushes to his meat
supplier to whom he owes EUR100.

The butcher takes the money and races to his supplier to pay his debt.

The wholesaler rushes to the farmer to pay EUR100 for pigs he purchased
some time ago.

The farmer triumphantly gives the EUR100 note to a local prostitute who
gave him her services on credit.

The prostitute goes quickly to the hotel, as she owed the hotel for her
hourly room use to entertain clients.

At that moment, the rich Russian is coming down to reception and
informs the hotel owner that the proposed room is unsatisfactory and
takes his EUR100 back and departs.
There was no profit or income.

But everyone no longer has any debt and the small townspeople look
optimistically towards their future.

COULD THIS BE THE SOLUTION TO THE Global Financial Crisis?

Or, is there a catch here?

Shake, rattle and roll

2009-05-17T21:23:00.000-07:00

Sådär runt 20.40 började huset att skaka. Ungefär som en helikopter snurrade väldigt nära oss.
Skakingen varade ungefär 10-15 sekunder, våran vakthund Timmy lyfte inte ens på huvudet, han sov vidare.

Under två minuter senare kom "Breaking News" på tvn, väldigt preliminära uppgifter och ingen information om var episcentrum låg.
Det tog nästan 20 minuter innan mer relevant information var tillgänglig. Jordbävningen var en 5.0, epicentrum nära Ingelwood (några kilometer öster om LAX), inga skador rapporterade, vilket vi är tacksamma för

Lite huvudräkning säger mig att epicentrum var ungefär 90 km från vår bostad.
Den senaste stora jordbävningen i södra Californien var 1993 i Northridge, när kommer nästa?
Vi förväntar oss några efterskalv i natt.

En liten bild på var och hur jordbävningen kändes.

En lycklig sektmedlem

2009-05-14T05:49:00.000-07:00

Via ett av de sociala nätverken som finns på nätet fick jag syn på en person från Smiths Vänner som jag kände under min uppväxt.

Jag skickade en förfrågan om det möjligen kunde vara N.N. från Fredrikstad.
Jodå, det kom ett bekräftande svar och förutom lite personligt runt sin familj, så kom en mening som jag kände igen från min barndom. Här är den översatt till svenska av mig:
"Som du säkert förstår har jag varit i kvar i församlingen (Smiths Venner) hela tiden och där kommer jag vara kvar. För jag har det så bra. Här trivs jag bra och har det fint."

Som ett slags självförsvar kom detta påstående utan att jag på något vis hade angripit hennes livsval. Jag känner ingen utanför denna sekt som måste börja med att berätta för andra hur bra dom anser sig ha det. Det gäller att alltid berätta hur bra man hade det oavsett hur eländig sanningen är.

Nåväl jag skrev tillbaka och lyckönskade henne för att hon hittat den rätta platsen i livet, men att jag hade hittat något annat som passade mig bättre. Samtidigt skickade jag en link till en bild på min blogg där både hennes och min far är med.

Jo vad jag förstår kollade hon bloggen, svarade inte, men tog bort mig från hennes friend list.

Att inte kunna ha, eller få lov att ha vänner med en annan åsikt än SV's visar hur rädslan och kontrollen fått grepp om den enskilda medlemmen

Hockey och nyheter

2009-05-14T05:39:00.000-07:00

En av de få sporter som jag följer som åskådare är hockey. Eftersom man skall stödja sin omgivning supportar jag den lokala klubben Anaheim Ducks och har följt dom i många år.
När jag flyttade hit var dom ett ganska mediokert lag, men sedan några år är dom definitivt ett av topplagen i NHL.

Just nu pågår som många vet Stanley cup. Ducks slog ut seriemästarna Sharks och fightas nu mot Detroit om en finalplats i Western Conference. Ducks och Red Wings möts ganska sällan i seriespelet eftersom dom spelar i två olika conferencer (vad nu det kan heta på svenska). Av den anledningen har jag inte så stor koll på Detroits lag annat än att dom kallas svensklaget och att dom är duktiga. Jag vill minnas det är åtta svenskar i teamet!

Detroit är ett rackarns bra lag, det är en fröjd att se deras uppspel och passningspel, dom spelar en kul och vacker hockey. Anaheim har en buffligare stil, spelar mycket fysiskt och kämpar hårt för att vinna med snabbhet och styrka, det är alltid underhållning att se dom möta Detroit. Efter att ha sett alla deras matcher i Stanley cup, live eller på TV brukar jag läsa kommentarerna både i svensk och amerikansk media.

Nu begriper jag att svensk media bevakar de svenskar som spelar här och att det är stort för många fans, det är som det skall vara. Men varför denna ensidiga vinkling av allt som sker? Varför skriver man inte en rad om de svenska spelarnas fula attacker? Varför så tyst om motståndarnas positiva sidor?

Några kul exempel i icke-kronologisk ordning:

Detroit lyckades inte steka ankorna i morse (Ducks vann och ställningen blev 3-3)
Detroits misslyckades med försöket att slå ut Anaheim Ducks (det var väl Anaheim som lyckades slå Detroit, eller?)
Anaheim chockade Detroit - kvitterade serien (chocken gäller nog reportern och inte Detroit)
Seger för Anaheim trots ett stort spelövertag från start av Detroit (en härligt svensk objektiv kommentar)
Det är kört Anaheim! (Detorit leder 3-2 i matcher)
Detroit styrde spelet i stora delar av den andra perioden (Anaheim gjorde 2-0 i den perioden)
Detroit utklassade Anaheim
Domaren rånade Detroit (feldömt ur svensk synvinkel)
Ordningen är nu återställd (3-2 till Detroit)
Ännu finns det liv kvar i Anaheim Ducks. Detroit trodde de var nedmalda (Detroit underskattar definitivt inte ankorna, men reportern)

De flesta av dessa kommentarer kommer från populistiska kvällstidningar, men alla rubrikerna och artiklarna ger mig plötsligt insikten att tidningarna i Sverige skriver egentligen inte nyheter. Det man skriver är vinklingar på händelser så att det passar deras läsare, eller vad dom tror deras läsare gillar.

Det gäller inte bara hockey, där det är uppenbart, utan alla företeelser

Let's go Ducks!

Hus i Sverige?

2009-04-19T12:13:00.000-07:00

En av våra grannar skickade oss en länk till New York Times
Tydligen håller dom lite koll på husmarknaden utanför USA och denna gång visades ett hus i Sverige

Nu är jag inte uppdaterad på Sveriges husmarknad, men över 3 mille för ett hus på vischan låter mycket i mina öron.

Bildshowen tycker jag ger en bild av ett amerikaniserat hus i Sverige, eller har smaken utvecklats åt det smaklösa hållet? En bar som bild 5 visar tror jag mig aldrig ha sett i ett äktsvenskt hus
Verandan på bild 13 är väl en kopia från något hus i sydstaterna?
Bild 14 skall man bara inte tala om.

Nog finns det väl trevligare hus i Sverige till en billigare penning?

Lite uppdateringar om drogtjejen C.

2009-04-19T12:02:00.000-07:00

Jag har legat lite lågt om C, allt i en förhoppning om att kunna delge enbart positiva nyheter.

Den positiva nyheten är att rättegången är avklarad och att hon har gjort 90 dagar rehabilitering. Rättegången gick snabbt och med något överraskande resultat och möjligen ha med Kaliforniens överfulla fängelser och dålig ekonomi att göra.
Domaren buntade helt enkelt ihop alla förstagångsförbrytare och släppte samtliga utan åtgärd. Advokaten menade att hon aldrig varit med om något liknande under sin karriär.
Mamman och C blev glada och menade att nu ligger hela världen öppen, utan criminal record. Pappan var inte fullt så positiv. Han hade önskat henne någon form av straff så att hon inte tror sig vara odödlig. Vad han menar är att hon inte skall tro att det går att leva utan att följa samhällets lagar och regler.

Anledning till hans syn var att hon strax innan rättegången hade haft ett återfall. Vi vet inte hela historien, men föräldrarna menar att C blev lite chockad över att hon gav sig in i något som hon inte ville. Kanske insåg hon att hon är beroende.

Några veckor senare är konflikten öppen i familjen. Föräldrarna kräver att hon sätter tre delmål, bli av med sitt beroende, skaffar ett jobb eller börjar i skolan och att hon bestämmer sina framtidsmål. Utan detta blir det inget ekonomsikt stöd från familjen.
Resultatet blev att hon inte längre är hemma utan driver omkring med sina kompisar som hon lärt känna på rehabiliteringen, personer med samma typ av problem som hon redan har.

Dom riktiga kompisarna undviker hon och dom henne. Lite överraskande dök hon hos oss igår kväll för att hälsa på vår dotter. Hon var ingen trevlig syn att se, ansiktet avslöjar tydligen att hon är tillbaka i missbruk.

Om du inte har sett bilder på hur meth-missbrukare förändras kolla denna filmsnutt.

Näst dystra nyhet är att hennes missbrukande pojkvän blir utsläppt den 28 april. Hur skall detta sluta?
En annan varningssignal är att pappan börjat träna pistolskytte och funderar på att skaffa sig ett vapen. Pappan anklagar till största delen pojkvännen för att hon har hamnat i drogberoendet.

Igen, håll dig borta från denna drog, se till att håll dina barn borta från den och varna alla du känner

Skjulte Skatter II

2009-04-06T17:48:00.000-07:00

Jag minns livet inom Smiths vänner såsom att en av stora dygderna var att “hålla sig i det låga”. Ju fattigare utstrålning, desto större belöning kunde man förvänta sig i himlen. Samla skatterna skulle man göra där uppe och inte här nere.

Inte så underligt att min pappa betraktades som en tveksam person när han dök upp med en flång ny Opel Admiral i mitten på 60-talet. Att den bilen kostade honom mindre än många andra smithvänner hade betalat för sina minibussar i Norge hade inte med saken att göra.
Det var utstrålningen som var det viktiga. Hade man det bättre ställt än genomsnittet var det en dödssynd att visa det offentligt.

Faktum är att vid något tillfälle begärde ledningen för Smiths vänner i Stockholm att få granska pappas bokföring.

Vad jag förstår från SV-medlemmar så har inte ideologin ändrats inom deras lära, så följaktligen gäller det att fortfarande; Håll dig med en låg profil och visa inte upp eventuell jordisk rikedom.

Med den bakgrunden är det ju inte svårt att begripa att ägaren till det privata företaget Skjulte Skatter fick se sin verksamhet förvandlas till en stiftelse. Att den före detta ägaren tjänat miljonbelopp på en verksamhet där arbetsinsatserna bestått av frivilligt arbete kan inte vara hållbart med läran om att samla rikedomarna i himlen.

Speciellt ohållbart blir det när Kåre Smith, ledaren för församlingen, motsvarande år deklarerade inkomster i storleksordningen 2-300 tusen. Uppenbarligen är han en ledare som lever upp till de gamla idealen inom Smiths venner. Låga inkomster och en låg profil.
Att föregå med ett sådant gott exempel är beundransvärt i dessa tider där girighet och orimligt stora bonusar har blivit kännetecknet för de värdsliga företagsledarna.

Bilder av Kåre Smith visar också att det inte ut att gå någon nöd på honom. Det är alltså fullt möjligt att klara sig på en modest inkomst även i dyrlandet Norge.

Förmodligen inser även Sigurd Bratlie jr det numera.

Mammoth Lakes 2009

2009-04-02T18:40:00.000-07:00

Mammoth Lakes är inte bara vårt närmaste ”riktiga” skidområde, många anser att det tillhör bland de fem bästa som finns i USA. Inom ett par timmars bilresa finns både Big Bear och Mountain High men backarna där är mer i stil med Sälens skidområde.

Skidområdet i Mammoth ligger högt, den högsta punkt man når med liften är drygt 3.350 meter upp. Denna säsong hade det kommit runt 430 inch med snö, nära 11 meter. Genomsnittet per säsong är 418 inch. Även om den blivit packad och smält på sina ställen så påstods det att det fanns 3-4 meter snödjup kvar i backarna. Man räknar med att ha skidsystemet öppet till i början av juni.

Här är en bild från toppen från förra året

Jämför med årets bild, båda bilderna är från slutet av mars

Utsikten går inte av för hackor precis.

Det finns många sätt att ta sig ned för toppen, fegisarna tar gondolen tillbaka, de försiktiga tar sig runt den lättaste vägen runt baksidan på berget.
De mer modiga tar de svarta backarna på framsidan.
Backen på bilden heter Cornice Bowl och bilden är INTE vinklad för att se brantare ut än vad den är.

Tjejerna fick lite press på sig när både mamma och pappa tog sig nedför backen. Resonemangen blev, kan några 50-åringar ta sig ned så kan vi. Det kunde dom!

I helgerna är det fullt i backarna, men veckodagarna är det nästan tomt. De flesta skolor i Kalifornien har inte sportlov. För oss som tagit ledigt var vardagarna suveräna skiddagar utan några liftköer

Som jag tidigare skrivit, berget är egentligen en vulkan som fortfarande är aktiv. På sina ställen kommer det upp svavelosande rök.

Just vid denna öppning dog det tre personer för några år sedan. Killarna skulle fixa till staketet för att göra skidåkningen säkrare, en av dom ramlade ned och de andra två försökte rädda honom. Alla tre dog av gaserna

Varg i Mammoth Lakes?

2009-04-01T21:35:00.000-07:00

Inte är jag speciellt duktig på att skilja på olika djursorter, men utanför vårt fönster dök det upp en stor hund eller är det möjligen en varg? Den enda levande varg jag sett fanns på Skansen och visst finns det likheter?
I allafall är det inte en coyote

Sandy lyckades få några halvbra bilder på djuret, är det någon som läsare som har kunskap? Klicka på bilderna så blir dom större

En bild till

Och en sista när den är på väg bort

Området där vi bodde är ligger på 2300 meters höjd och är relativt väl befolkat. Kan verkligen en varg söka sig så nära till människor? Är det kanske någon polarhund?
Björnar är vanligt i området, men varg`?

Det vore kul om någon läsare vet

Årets första semester

2009-03-24T11:41:00.000-07:00

Tack för de tips jag har fått om Skjulte Skatter. Informationen får jag fundera lite på och återkomma.

Först ska jag och familjen ha några dagars semester. Vintersemester är viktigare än sommarsemester, speciellt i den här delen av världen.

I år blir det skidåkning vid en vulkan som fortfarande har viss aktivitet, i allafall känner man svavelångorna ur en del hål här och var i berget.

Orten heter Mammoth Lakes och ligger cirka 6 timmars bilresa hemifrån. Vägen HW 395 går läggs östra sidan av Sierra Nevada. Det är fantastiskt vackert att köra omkring i en öken med snöklädda bergstoppar som kuliss. Stigningen till snö sker de sista 20-25 kilometerna. Det är alltså en halvtimme som skiljer från en anständig svensk sommardag till ett vinterparadis!

Högsta höjden på berget/vulkanen är ungefär 3500 meter, snödjupet just nu 3-4 meter och en hyfsat bra temperatur.
Kanske någon av er minns att det var här Pernilla tog sin första världscupsseger?

Har ni tur kan ni se mig eller någon annan ur familjen med hjälp av denna webcamera.

Cadillac records

2009-03-13T22:17:00.000-07:00

DVD-sortimentet där biografierna finns brukar jag snabbt passera. Denna gång råkade jag dock se en titel med Cadillac och bilfantast som jag är kikade jag lite noggrannare.
Filmen var nysläppt på DVD och hette just Cadillac records. Filmen är en drama/biografi om blues, R&B och utvecklingen till rock’n’roll.

Med namn som Muddy Waters, Etta Jams, Chuck Berry och Jerry Lee Lewis var steget inte långt från tanke till handling.

Kvällen var relativt sen så vi skulle bara kolla lite i början av filmen för nyfikenhetens skull. Sedan blev det lite till, lite till och lite till. Plötsligt avslutas det hela med låten At last som sjungs av Beyonce Knowles som spelar rollen som Etta James.
Den sena kvällen hade blivit morgon och åtminstone jag somnade tvärt med ett leende på läpparna, drömmande om gamla tider.

Filmen är fylld med dramatiska händelser, rasmotsättningar, en del våldsamma scener, granna bilar, pengar, kärlek och lite erotik och inte minst droger. Sannerligen sex n’ drugs and rock’n’roll har hängt ihop genom historien. Vissa av dessa artister, exempelvis Jerry Lee Lewis faller djupt i mina ögon eftersom han tydligen hade sex med minderåriga och fick sitta en del år i fängelse för detta. För er som eventuellt har drömt bort rasmotsättningarna i USA kan vissa scener bli chockartade. Polisiär övergrepp och tydligen räckte det med att en svart man visslade efter en snygg vit kvinna för att han skulle bli hängd. Det framgick inte av filmen om mobben blev straffad

Trailern nedan ger en bra glimt av några händelser

Det som däremot sitter kvar i minnet är dock MUSIKEN och hur den flyttades från åkrarna i djupa södern för att bli accepterad både bland vita och svarta.

Gillar du R&B ska du se filmen, vissa av låtarna gör att man får den berömda ståpälsen.

Ett litet smakprov på Muddy Waters. Åtminstone 1971 svängde det om gubben fortfarande!

Skjulte Skatte

2009-03-12T06:02:00.000-07:00

Visst är det namnet på Smiths Venners bokförlag med en nära nog 100-årig historia. För er med begränsad kunskap i norska betyder namnet dolda skatter eller möjligen gömda skatter. Vem som hade gömt skatterna är oklart, men vem som ansåg sig ha hittat skatterna var ganska uppenbart.

Jag tror definitivt inte att grundaren av förlaget (och SV) hade den minsta tanke på att det går att misstolka firmanamnet till att gömma skattepengar. Den gamla ledningen ansåg och predikade ofta om att skatten skulle betalas med glädje.
Bokstavligt funkar dessvärre inte det budskapet, för de flesta länder föredrar kontanter i stället för ett glatt ansikte.

En skatt kan naturligtvis vara mycket, i gammelsvenskan funkar det att tala om sin skatt när man menar flickvän eller pojkvän, men nuförtiden låter det lite väl högtravande. På tyska kan man däremot glatt säga Schatz till både sin fru och eventuella partners. Helst inte i kombination dock!

Die Ärzte i en ironisk sång om just Mein Schatz. Vem säger att tyskarna bara kan festmusik?

Jag minns när det var Aksel Smith som ägde bokförlaget som privat firma. I Brunstads möteslokal hade han ett litet bokbord där han sålde böcker, skrifter och foton av de ledande bröderna, inklusive sig själv. En äkta smithsvän skulle ha fotografier på de äldste bröderna på en hedersplats i hemmet.

Efter Aksels bortgång togs den privata firman över av Sigurd Bratlie junior. Enligt Skjulte Skatters egen hemsida sker allt arbete i förlaget ideellt, det vill säga medlemmarna skriver och översätter texter, diktar sånger med mera och skänker sitt arbete till bokförlaget.
Några gamla skattelistor som publiceras på norska websidor visar att Sigurd Bratlie deklarerade en hyfsad inkomst på drygt 2 miljoner norska kronor några år.
Det är fullt möjligt att han hade fler inkomster än från bokförlaget, men jag kan tänka mig att detta stack i ögonen på dom som jobbat frivilligt och gratis för sin övertygelse.

Kanske kan detta vara skälet till att bokförlaget numera är omvandlat till en stiftelse. Som regel är det begränsad insyn i en stiftelses verksamhet, och inte minst finns möjligheten till skattebefrielse om den klassas som ideell verksamhet.

Rätten till företagsnamnet borde gå att sälja på den öppna marknaden

Den osannolika historien

2009-03-01T09:04:00.001-08:00

I slutet av förra året skrev jag några rader om en osannolik historia

Det var tydligen inte bara jag som tyckte det var ett kul sammanträffande, utan en lokaltidning i Karlskrona tyckte det var värt en notis. Det var väl ingen "stoppa pressarna" nyhet, men en halv sista sida tycker jag var kul.
Tyvärr hamande artikeln bara i den tryckta tidningen, så i stället för att linka fick jag scanna in artikeln.

Nu var det väl inte ur en psalmbok utan ur en bibel som kortet ramlade ur, men förutom det så stämmer historien.

Söderblom är inte så hemskt vanlig namn så efter en liten sökning på nätet fick jag fram att denne Svante Söderblom hade en adress i San Francisco när han avled som pensionerad Captain i US ARMY 1951. Om vi får tid skall vi kolla om det finns några anhöriga, det hade väl varit fint att få lämna kortet till "de rätta ägarna"?

Lite spännande information hittade jag här Scrolla ned lite på sidan så hittar du Soderblom, Svante N men också vad som troligen var han maka, Soderblom, Charlotte E. Min gissning beror på att dom ligger på samma plats och att dom var ungefär jämngamla. Tydligen hade även hon sin karriär i US ARMY och hade lyckats blivit Major.

Nu har jag ingen vetskap om Charlotte kom från Sverige, hennes förnamn är ju ganska internationellt. Nyfiken som jag är hittade jag dock i Sveriges Befolkning 1890 tre stycken Charlotte E som var födda i Sverige 1875. En av dom, Charlotte Elisabet Strömberg kommer just från.......Karlskrona. Fantasin har inga gränser

Hänga ut personer på webben

2009-02-17T21:27:00.000-08:00

Det var en anonym person som förmodligen tyckte att jag bröt mot den svenska PUL-lagen genom att publicera några av mina gamla bilder, jag inget av dom var yngre än 30 år.

Visserligen var personen ute i ogjort väder och saknade dessutom kunskaper om webpublikationer i allmnhet och PUL-lagen i synnerhet. PUL-lagen är nämligen väldigt generös, och så länge man inte systematiskt samlar ihop uppgifter om personer och publicerar det är man helt grön som bloggare

För en tid sedan så hade vi en folkomröstning om huruvida samkönade äktenskap skulle vara tillåtna i Kalifornien. Om jag minns det rätt så vann motståndarna mot sådana äktenskap med ungefär 52%.
Nu är ämnet uppe i någon domstol som skall kolla om folkomröstningen har betydeles eller ej, konstitutionen är det som gäller oavsett dessa 52% av rösterna.

Nu fick jag tack vare en annan svensk bloggare i USA en link som är organiserad av en grupp som vill tillåta bögar och flator att gifta sig legalt.

Denna link skulle knappast vara tillåten i Sverige.

I USA är alla som stödjer ett parti eller en åsiktsfråga ekonomiskt en offentlig handling. Namn, adress och bidragsbelopp kan vem som helst få tillgång till.
Här har man dock ett steg längre.
Informationen är sammaställd och informationen är tillgänglig på en webkarta så var och kan kolla om någon av ens grannar har skänkt pengar till en åsiktskampanj. Om du klickar på någon av de många iconerna så får du namn, adress och också hur mycket personen donerad till i detta fall motsåndare till samkönade äktenskap.

Det var nog knappast avsikten när lagstiftarna gjorde sådana uppgifter offentliga.

Personligen så tycker jag man är ute i tassemarkerna med att hänga ut sina motsåndare på detta viset.

Inga av mina närmaste grannar som jag vet röstade ja har dock donerat några pengar. Jag faschineras lite över beloppen som enskilda personer har donerat. Inte har jag något problem med att någon skänker 100 dollar för någon sak man tror på, men här hittade jag efter lite klickande belopp på 1.000, 5.000 ja tom 25.000!

Tydligen finns det gott om folk som lever i en annan ekonomisk än jag

Fasching

2009-02-15T12:21:00.000-08:00

Nä jag menar vare sig mode eller Stockholms bästa jazzklubb, utan det handlar om Karnevalen.
Tyskarna beskylls ofta för att vara tråkiga, allvarliga och arbetsamma. Det må var hänt, men åtminstone den södra, katolska delen (den del som Sverige inte lyckades göra protestantiskt under det 30-åriga kriget) slår sig lösa sådär en vecka om året.
Då menar jag verkligen att dom slår sig lösa.

Det är en katolsk tradition, mest känd är karnevalen i Rio, men den tyska går inte heller av för hackor.
Upptakten är alltid året innan. Den 11 November klockan 11.11 skall den skålas in och sedan pågår planeringen till Februari.
Den första festdagen är Weiberfastnacht som i år är den 19 februari. Damerna i dessa områden är relativt beskedliga 364 dagar om året, men denna dag är det förenat med viss fara att vara man. För det första, bär man slips ska man iskallt räkna med att den blir avklippt eller avskuren. I bästa fall. Tro mig, jag vet. Vidare kan man bli kidnappad av vilken kvinna som helst, indragen i en kneipe och tvingas underhålla en eller flera damer med dricka. Det är bara att betala räkningen och se glad ut. Som plåster på såret kan man räkna med att damerna som blivit bjudna får betala tillbaka i en eller annan form. Allt är tillåtet.
Sedan följer en festlig helg med partyn och fester överallt.

Höjdpunkten är Rosenmontag med karnevalståg och inte en strupe är torr. På 80-talet när jag hade ett tyskt stor välkänt företag som kund hade dom TVÅNGSSEMESTER för sina anställda den dagen. Dom ville inte ha olyckor på jobbet och erfarenhetsmässigt fanns det ingen som var nykter den dagen. Inte ens bland cheferna.

Här ett litet klipp från karnevalståget i Mainz, en av karnevalens högborgar. Ett annat känt område är Köln.

Festen fortsätter med alla möjlig upptåg på Faschingdienstag och avslutas på Archermittwoch. Traditionen är att på den onsdagen går man i kyrkan och biktar sig, därmed blir alla synderna under faschingen förlåtna. Sedan gäller det att ladda upp i 360 dagar för en ny vända.

Första gången jag upplevde Fasching var i gamla Östtyskland, inte för att det var speciellt katolskt men det gav folk en anledning att festa. Inte ens en socialistisk regim kunde hindra folk från att ha kul.
Kostymerna som damerna använde lämnade inte så mycket över till fantasin, men jag minns inte att det förekom våld eller bråk, däremot hände det att en eller annan person fick ta sig krypande fram med sinnena fulla med bruk, om man säger.
Något år senare hamnade jag på Frankfurts flygplats och förundrades över att incheckningsdamerna hade illrött eller illgrönt hår i sin uniform. När jag sedan stötte på två patrullerande poliser med lösnäsor insåg jag att det var karneval.

Sedan dess har varit med i flera tyska karnevaler. Det är alltid roande och samtidigt förundrande att se dessa personer som normalt är formella och artiga slå sig lösa på ett sett som vi svenskar knappast klarar på midsommar.

Den tyska humpa-humpa musiken passar utmärkt till drickande och festande, texterna är ibland av den milt sagt oanständiga sorten, men det bekommer vare sig vuxna eller ungdomar något.

Vad sägs om denna festlåt? Det handlar om en flicka, Joana som har ett aktivt, vidlyftigt och variationsrikt sexliv. Såpass att killen i låtens text blir generad.
Observera att publiken, gammal som ung muntert vrålar: Joana, du geile Sau, vilket ordagrant betyder: Din kåta sugga.
Denna företeelse tror jag inte vore möjlig i Sverige och definitivt inte i USA.

Se till att boka din resa och besök Tyskland under Fasching-tiden.

Ett B alternativ är att deltaga i den tyska communityn här som har ordnar festerna för Fasching. I går kväll var kostymtemat "Reeperbahn".
Nej jag publicerar inga bilder. LOL

Sverige sett utifrån

2009-02-04T21:10:00.000-08:00

Jag har inte skrivit mycket om nutidens Sverige i min blogg. Till skillnad mot alla USA-experter i som finns i mitt gamla hemland (som tror sig veta allt om livet här) inser jag att mina kunskaper om svenskt vardagsliv blir begränsat till några veckor per år.

Dock har jag de senaste dagarna ”höjt ögonbrynen” som en av mina kompisar säger över vad som kallas ansvar.

Det fösta som fick mig att fundera var Försäkringskassans eländiga hantering av sina kunder. Jag läser om extremt långa handlingstider där vanliga hederliga skattebetalares liv äventyras. Ja i vissa fall riskerar dom att tvingas sälja sin bostäder för att överleva och inte ovanligt är att dom behöver söka socialhjölp.

Nej jag kan inte alla turer, men chefen för Försäkringskassan hänvisar till en omorgansiseringsplan gjord 2005! Den nya organisationen fungera inte ännu, tre år senare! Eftersom man måste följa reglerna kan man inte betala ut förskott till sina kunder.
Till slut så blir tydligen statsministern interjuvad och han hänvisar till att det var den förra regeringen som fattade beslutet och några extra anslag har han inte tillgängligt.

Här i USA och inte heller i det privata näringslivet vore detta inte acceptabelt. En organisation som inte fungerar efter TRE år existerar inte i näringlivet, och för en icke-fungerande organisation finns det någon ansvarig i USA.

Nästa historia är skolmaten i Göteborg. Efter att pastan ramlat på golvet fiskas den upp och serveras till skolbarn. Jag behöver inte säga mer, men krävs det ansvar av någon? För mig är det bristande ledning som inte har koll på verksamheten. Personalen vet att de inte riskerar några konsekvenser för ett svinaktigt beteende.

Hur hade debatten varit i Sverige om försäkringskassan varit privat? Kanske profithungriga företagare som bara vill tjäna pengar? Hur hade diskussionen blivit om skolmaten i Göteborg hade producerats av ett privat företag?
Det handlar inte om privat eller offentlig service, det handlar om ledarskap och ansvar.

Det som får droppen att rinna över är när jag idag läser en TT-nyhet om missförhållanden bland äldreboende i Halmstad.

I slutet av förra året upptäcktes grava missförhållanden i äldrevården, och en utredning tillsattes.

Resultatet är citat från TT: ”Ingen pekas ut som ansvarig för bristerna på ett äldreboende i Halmstad där äldre exempelvis nekades toalettbesök. Orsaken var i stället bland annat täta chefsbyten och hög sjukfrånvaro, enligt en utredning.”

I min värld ör någon ansvarig. PUNKT SLUT. Om så direktiven är otydliga, så är någon ansvarig för det. Om personalomsöttningen är hög så är någon ansvarig för det också. Så fungerar det i omvärlden utanför ankdammen Sverige.

Resten av artikeln som jag läste. Qoute:
Kommunrevisorerna har med hjälp av utomstående experter granskat bakgrunden till de allvarliga brister i vården av de äldre som blev kända i november 2008.
Men samtidigt slår utredarna fast att varningssignalerna fanns redan våren 2007. Då kom flera uppgifter om en onormal arbetssituation på den aktuella avdelningen på Bäckagård. Hög sjukfrånvaro, bristande rutiner, stor omsättning på arbetsledare och konflikter inom personalgruppen. Men allt det här uppfattades som renodlade personalproblem, ingenting som kunde påverka vården av de boende.
Där kom det också fram att de långvariga personalproblemen länge var okända för hemvårdsnämndens politiker. Ordföranden, Liselotte Svensson (M), hävdade att hon informerades först efter cirka ett och ett halvt år, i september 2008.
Ett par månader senare kom uppgifterna om grava kränkningar av flera av de boende. De blev bland annat lagda för natten tidigt på eftermiddagen, nekades dagliga toalettbesök och fick inte sitta uppe vid dukade bord vid måltiderna.
Enligt Lisbet Svensson tar förvaltningen stark lärdom av händelserna och slutsatserna i revisorernas rapport. Chefsroller och informationsvägar ses över och ett hjälpmedel för riskbedömningar ska tas fram.
Tio av de 18 anställda på avdelningen omplacerades före jul och två av dem har också fått skriftliga varningar. Nu avslöjas också varningarnas konkreta orsaker. En av de varnade bröt mot säkerhetsreglerna för hur vårdtagare ska flyttas med lift, den andra åt av de äldres mat och rökte på arbetsplatsen. Slut Quote

Varför hittas aldrig någon ansvarig i Sverige utom i de fall dom kvitterar ut sin lön? När statsministern inte tar sitt sitt ansvar sätter detta normen för vad som gäller och det år via kommunalråd ner till de anställda tjänstemännen och de som utför själva jobbet.

Hur kan alla ni som betalar skatt finna er i att sådant system?

Seg godisråtta med god smak

2009-02-04T17:14:00.000-08:00

Vintertid händer det ibland att några råttor tycker det är både varmare och bättre att vara inne i vårat hus än utanför.
Efter att den första råttan fastnat i en klisterfälla och avlivats dök hans kompis upp.
Inte för att jag är expert på dessa djur, men förutom att dom är äckliga och kan sprida sjukdomar är dom smarta. Dom har nog ett sjätte eller sjunde sinne för att undvika faror.

Dessutom verkar dom var speciellt förtjust i någon sorts mat. För något år sedan hade vi en råtta i garaget som gillade hundfoder. Massor av stapelvaror fanns på plats med det var bara hundfoder som var attraktivt.
Efter att jag gillrat alla fällorna med just Timmys mat så fick råttan bita i det sura äpplet.

Den senaste råttan som kom in till oss hade en mer exklusiv smak. Enbart godis och speciellt choklad. Inte ens amerikansk choklad gick hem hos den läckergommen utan det skulle vara den Marabou från Sverige.
Jag försökte med gelehallon, ost, Nutella, hasselnötter och jordnötssmör. Råttan struntade i alla beten, alla fällor vad orörda.

Vad gör man? Skaffa katt? Åtminstone att låna en katt fanns med i plan B.

Det som gör det lite trickigt att gillra fällor inomhus är att Timmy är den mest intresserde av lockbetet, och honom vill vi inte skada. Synd att inte han är en bra råttjägare.

Fällorna måste alltså placeras så han inte kommer åt dom och ibland får vi spärra stänga av delar av huset för vår bäste vän.

Efter några veckors råttjakt gillrade jag ett par fällor med Marabou schweizernöt och väntade på resultat.
En traditionell fälla placerades på diskbänken, den fick stå flera nätter innan råttan frestades för hårt.

I morse blv det äntligen resultat. Den försiktige råttdjävlen lyckades nästan få bort chokladen, men något gick fel och fällan fick in en halvträff på djuret.

Så här blev resultatet:

Det är bara att vara tacksam för att det hände i köket och inte på någon matta.

Indianer och vita

2009-01-31T16:35:00.001-08:00

De flesta svenskar känner till att de amerikanska indianerna blev undanskuffade när de frihetstörstande europeerna befolkade det nuvarande USA.
Väldigt många svenskar jag har frågat känner till att indianerna några gånger slog tillbaka mot övermakten när dom blev trängda, man känner till vissa regelrätta slag mellan indianer och vita men i det stora tror man att det gick ganska romantiskt tillväga, att helt enkelt indianerna drog sig undan för att få leva sitt liv i fred, i harmoni med naturen.

Inget kan vara mer fel. På väldigt många ställen var det en brutal etnisk rensning, fullt i jämförelse med Bosnien, Rwanda, Armenien, Kurdistan, Palestina och många andra platser.

Nyfiken som jag är började jag med att läsa mina barns skolböcker i historia. Flera av dessa etniska rensningar beskrivs rakt och ärligt. Tråkigt nog har jag inte hittat någonstans att någon blev ställd till ansvar för dessa händelser trots att de stred mot konstitutionen.

Den mest kända fördrivningen kallas ”Trail of tears” och skedde på 1830-talet. Hela sydöstra USA tömdes på indianer. Det landområde som erbjöds är i princip nuvarande Oklahama (norr om dagens Texas) I början ar evakueringen ”frivillig” när man minskade deras existerande territorium med ganska snart användes tvång.

Först ut var Choctaws 1830, tätt följda av Creeks och Chickasaw, sedan Seminole och till sist Cherokee 1835.
Vissa blev finansiellt kompenserade, jag har ingen aning om med hur mycket. Är det vad som kallas döva samveten?

Det var ingen kort sträcka dom fördrevs, Det handlade om 750-2000 km, Seminoles från Florida hade ännu längre väg. Siffrorna på antal fördrivna är lika osäkra som antal döda.
Några exempel:
Choctaws 15.000 evakuerader 2-6.000 dog längs vägen
Cherokees 4000 döda jag hittar ingen siffra på antal evakuerade

Nedan en liten karta på fördrivningarna.

Det finns mängder av dokumentärfilmer, böcker och material på webben om dessa händelse, i vissa fall motsägelsefulla uppgifter. Tragiska avskyvärda torra fakta som är svåra att ta in och föreställa sig.

Vad sägs om detta? Vintern 1838 började 16000 Cherokeer och 2000 svarta slavar en vandring på 1600 km i tunna kläder och utan skor eller möjligen mockasiner. Filtar hade man fått från ett sjukhus som drabbats av smittkoppor. Eftersom indianerna också blev smittade fick dom gå omvägar runt de befolkade trakterna.

För att krossa floden vid Golconda tvingades de svältande indianerna betala 1 dollar per person i stället för de normala 12 cent. Dessutom fick dom vänta tills alla andra resande kommit över. Många blev mördade av lokalbefolkningen. Mördarna stämde dessutom staten på 35 dollar per person som dom begravde.
Runt jul 1838 blev det kallare än i mannaminne i Illinois. Floderna fick is på 20-30 cm. Det blev väldigt tufft att få fram vatten till människor och djur.

Under sådana omständigheter drevs utsvältna kvinnor, barn, äldre och sjuka framåt. En trolig siffra på antal döda är 6.000! Inte långt ifrån 40%

Medverkande soldater kunde senare vittna om att detta var det mest fruktansvärda dom varit med om. Värre än de regelrätta strider som dom aktivt deltagit i.
Med så många döda längs vägen och ett stressat tempo gjorde att indianerna inte en tilläts ge sina nära och kära en riktigt begraving. Dom fick brutlat lämnas längs vägen.

För att hedra sina döda sjöng man längs färdvägen. Enligt uppgift är detta vad dom sjöng.
Själv har jag aldrig hört en bättre version av den sången. Jag tycker mig se de stapplade indianerna hopplöst sträva framåt........Luta dig bakåt och slut ögonen så förstår du vad jag menar.

Detta är en av de värsta skamfläckarna i USA’s histora. Så sent som 1987 skapades “Trail of Tears National Historic Trail. Sträckan är 3540 km lång och går igenom nio stater. Yepp, drygt tretusenfemhundra kilometer, ganska precis lika långt som mellan Stockholm och Lissabon.

Många kristna tror att vägen till frälsning endast går genom Jesus. aldrig har jag fått svar på frågan vad dom tror om dessa stackars indianer som inte hade den misnta kunskap om honom.

Gamla diabilder

2009-01-27T18:49:00.000-08:00

Eftersom jag inte längre har någon fungerande diaprojektor har jag börjat skanna in mina gamla diabilder och målsättningen är att också få alla mina negativ till hårddisken.
Jag använder en Nikon Super Coolscan 5000, mjukvaran har så mycket finesser att hälften borde vara nog. En av dom innebär att den scannar bilden tre gånger i olika vinklar för att ta bort dammkorn och liknande. Det sparar lite jobb men tar längre tid att skanna.

Orginalet sparar jag i tif format (varje bild blir 65Mb) men praktiskt jobbar jag med dom i jpg.

Här kommer de första gamla nostalgibilderna. Ingen av dessa bilder är bearbetad utan orginal från fotografen. som vanligt kan du få bilden större med att klicka på den.

Först ut är en familjebild, det liknar mest ett nattparty eller möjligen något i stil med Gudfadern.

Naturligtvis är det en amatörfotograf som tagit bilden. möjlgien kan det ha varit i samband med min pappas 40-årsdag

Nästa bild är på mig i 18-årsåldern. Minns jag rätt så är den tagen på resan till mitt sista besök på Brunstad. Observera att håret var för långt för SV standard, det gick lite över öronen!

I ungefär samma tidsperiod är detta en bild på min barndomsvän Reidar. Ja han är fortfarande min vän och tänker ungeför som jag när det gäller Smittisarna.

Här har vi en bild på en av mina små brorsdöttrar. Ögat som pekar åt nordväst är numera fixat. Damen bredvid är Ruth Lindberg, på den tiden var hon med i Smiths Venner

GUDARS SKYMNING! Vilken badräkt morsan har på sig och hängbuken på farsan går inte av för hackor. Hursomhelst är bilden från Albybadet i Huddinge runt 1965. Mina föräldrar skall ha kredit för att dom ofta åkte dit med familjen för att bada på somrarna. Både helger och på kvällar efter jobbet ställde dom upp.
Jag är mera tveksam om dom skall ha kredit för hur dom vågade visa upp sig bland allmänheten.

Minns jag rätt är denna bilden tagen samma dag som brorsan förlovade sig med sin sedemera fru Ruth. Jag gissar att Johnny var runt 18 och Ruth 16. Hormonerna fingerade tydligen även med lustiga hårfrisyrer och även fast dom besökte Smiths Venner.

Till sist men inte minst. Jo han var liten den här tiden. Det är en bild av min grabb

Visst var han söt? Fantastiskt lik pappa!

Kortfattad polisrapport

2009-01-23T09:56:00.000-08:00

Svenskar i allmänhet är med räta ganska stolta över den offentlighetsprinicp som finns i Sverige.
Många är dock förvånade över att det finns så mycket offentliga handligar öppet i USA. Faktum är att man i vissa fall är ännu bätte här.

För att få ut offentliga handlingar är det liksom i Sverige bara att knalla in instutitionerna och det mesta finns tillgängligt.

När det handlar om pengar finns det alltid intresserade i detta landet. Det är en utvecklad affärside att hämta den offentliga informatioen och sälja den till folk som är för lata att hämta den själv. Dessutom slipper man ju att passa öppetider och liknande.

För att locka folk till dessa websidor ger man en viss information gratis för att öka nyfikenheten och få läsarna mer villiga at ta fram kreditkorten.

Exempelvis är alla personer som blivit arresterade offentliga handlingar. Det är bara att knalla in till Sheriffen i staden och kolla vaför grannen blev arresterad i helgen.

På en komersiell sida hittade jag informationen om C's pojkvän:

Isaacs, David - (M/W) Map It
2544 Newport Blvd Unit 104
Costa Mesa , CA 92627-1331 Verified Address

--------------------------------------------------------------------------------

Reported: 01/15/2009 by Crime Reporter No. 6040
Source: Costa Mesa PD

M BP4140 POSSESSION OF HYPODERMIC NEEDLE/SYRINGE
M HS11364 Possess Control Substance Para
F HS11377 Possess A Controlled Substance
F PC1 Warrants Or Holds Only

Residing in Crime Beat Zone: Orange Count Costal Area

Jepp, namn adress och anledningen till arresteringen finns tillgänglig för vem som helst. Extra nyfikna kan signa upp för att få dagliga email eller till och med voa RSS feed. Informationen sorteras beroende på datumet som polismannen rapporterar inte dagen för gripandet. Dave arresterades den 11 Januari, men polisen fick tydligen inte in rapporten förrän den 15e

Eftersom han bodde i Costa Mesa kan jag lika gärna bjuda på informationen om de senaste arresteringarna där.
Som synes beror väldig många arrestering på onykterhet bakom ratten. Då är ändå gränsen för en DUI (Driving Under Influence) 0.8 promille! Eller naturligtvis att föraren är tydligt påverkad av andra substanser.

Likande siter finns uppe så att du kan kontrollera om dömda sexbrottslingar bor i trakten.
Så här ser det ut i området som Dave bodde i.

I profilerna på de dömda finns en bra beskrivning, vilket brott dom utfört och en bild.

Den lycklige sektmedlemmen

2009-01-22T12:09:00.000-08:00

Församlingar av typen Jehovas Vittnen och Smiths Venner och liknande sektgemenskaper anklagas ofta för att hjärntvätta sina medlemmar. Det är ett brutalt ord som ofta sammankopplas med föngenskap och tortyr och knappast med en religiös församling att göra.
Allt oftare används ordet ”mind control” vilket är betydligt bättre beskriver vad det handlar om. I begreppet mind control förstås också att personen utsätter sig för detta frivilligt till skillnad från hjärntvätt.

Mind control handlar om att förändra en människa personlighet eller beteende och det är just vad de ledande personerna i sekter öppet berättar att dom vill göra.
För att få någon att knacka dörr i x timmar per månad , kämpa mot inbillad synd, att skänka bort pengar, klippa av förbindelser med familj och vänner så krävs att många spärrar som vi vanliga människor har tas bort.
.
En individ som bedömdes vara öppna för påverkan kallas hos SV för en ”person i nöd” . Jag tvivlar inte ett dugg på att dom var kapabla att identifiera vilka det var värt att spendera lite tid på för att förkunna sitt budskap. Precis som i hunddressyr fattas inte belöningar för den som gör enligt ledanrens önskan. Straff förekommer, men oftast är en utebliven belöning för att individen skall fatta och ”göra rätt” nästa gång.
Vår hund kan springa sig dödstrött för att hämta bollar om han får lite beröm eller godis

Jag har inte hört någon sektledare som officiellt medger sig syssla med mind control. Kan det vara ett sammanträffande att jag heller aldrig träffat någon som är medlem i en sekt, men jag har träffat många som varit med i en sekt. Kanske förståelsen kommer först när man lämnat församlingen? Utan för sekten finns insekten, förlåt insikten.

På smittisarna hemsida publicerades för några dagar sedan en enkät typ fråga fem personer. Frågan som ställdes: Vad betyder menigheten (församlingen) för dig?

För er som inte vet, deras mantra är att det finns bara EN församling. Därför behöver man inte fråga vad man tycker om Smiths Venner. Liksom en äkta nazist kunde tala om ”partiet” och bara mena ett, så kan en sekt bara tala om en församling. Enkelt och greit som norrmännen säger.

Tillbaka till frågan om vad församlingen betyder för de fem svarande.
Fyra av fem svarar likadant: Allt.
Församlingen betyder alltså allt för dessa individer, det är ju glädjande att dessa personer så enstämmigt säger sig ha hittat en plats livet där dom trivs!

Eller?
Allt är ett väldigt kraftigt uttryck och frågan är kanske lite ledande.Utan för allt finns just ingenting. Menar dom allvar så betyder inte familj, barn eller partner något för dessa fyra! Det finns inte utrymmer för någonting utan församlingen. Det finns säkert andra saker jag tycker borde ha någon betydelse i livet, men det gör det tydligen inte för dessa personer.

Eller är det hela ett bra exempel på just mind control?

Till mina norska läsare vill jag rekommendera en websida som stödjer och hjälper avhoppade medlemmar ur sekter. För tillfället är det flesta fd Jehovas vittnen som skriver där. De flesta är väldigt trevliga och hur mycket erfarenhet att dela med sig

Uppdatering II

2009-01-21T09:46:00.000-08:00

Jag tyckte inte jag hade så mycket nytt att komma med angående C, men jag får så många frågor att jag väljer att berätta det jag vet.

Något administrativt problem gjorde att rättegången inte kunde genomföras helt den 15 Januari. Det var något saknat dokument som trassalde till det.
Under diskussionerna med domaren har C fått klart för sig att hennes pojkvön kommer att sitta bakom galler i minst 2 år. hon fick ett mindre sammanbrott, hon hade inbillat sig att det handlade om några månader.

Jag har inte fått information om något nytt datum för rättegången, rollen vi tar är att hjälpa, inte att vara nyfikna (jo det är vi också)

C är kvar på rehab, hur det fungerar vet vi inte, men när hon sköter sig får hon utökad frihet att röra sig och tydligen får hon gå på ett fitness center nu. Efter varje utflykt drogtestas hon, och minsta antydan till sådant så inskränks friheten igen.

Hennes familj hoppas att domaren dömer henne till 90 dagars rehab, till viss del vill dom alltå att domaren tar över deras eget ansvar.

Efter lite drygt en vecka utan droger har hon nu utslag över hela kroppen, man kallar det för att gifterna börjar lämna kroppen. Typiska tecken på missbruk av Crystal Meth, ni hittar massor av bilder på nätet. Utslagen kliar och hon kliar sönder sig, medicin hjälper bara till viss del. Vad vi vet är hon inte nojjig, men vi har hört talas om att vissa får för sig att hela kroppen är full med insekter. dom försöker ta bort insekterna, men nojjan gör att dom tror dom kryper in i huden. Det uppstår sår när man försöker gräva efter insekter i huden med nålar och pincetter.

Mamman tycker att hon ser betydligt bättre och friskare ut, men när vi tittade på en video tagen fär ett år sedan, insåg också hon skillnaden och bröt ihop.

Tjejen har åldrats utseendemässigt minst tio år på ett år. Hon var smal innan men är nu utmärglad. Hon byter personlighet beroende på vem hon pratar med, endast korta perioder sägs hon vara den personlighet vi lärt känna

Kort uppdatering

2009-01-12T13:36:00.000-08:00

Söndag kväll fick vi positiva positiva nyheter.

Personen som skar sönder min dotters tre bildäck är arresterad. Givetvis var det C's pojkvän. Polisen ringde hem till oss och utan att dom pratade klarspråk anade vi vad som hade hänt.

Eftersom han har en 2-årig villkorig fängelsedom på sig kommer vi slippa vara oroliga för honom den närmaste tiden. Imponerande snabbt agerat av polisen måste jag säga.

Ersättning för däcken? Det tvivlar jag på att kommer få, men dom pengarna är en bra investering om C fortsätter den långa vägen för att bli drogfri.

C är förresten fortfarande kvar på rehab. Rättegången är den 15e och då hoppas vi att domaren tvingar henne att stanna kvar på rehab.

Konsekvenser av drogmissbruk

2009-01-10T15:46:00.001-08:00

Historien med vår vän C. och hennes beroende har en fortsättning.

Den kommunikation som hon fortsatte med sin pojkvän avslöjades. Faktiskt var det mn dotter som ringde mig och sa: Berätta för hennes föräldrar att dom stulit telefonen av C's lillebror och att dom så kan ringa varandra utan att polisen har koll.
När vi hade en kväll/natts snack med föräldrarna åkte dom nästa dag till hennes lägenhet och hittar där båda två. Efter hot om polis drar killen och dom tar med sig C hem.
Nu inser föräldrarna ännu mer allvaret. Dom tar kontakt med ett rehab-center och gör en actionplan.
Eftersom C är myndig kan ingen i familjen tvinga henne till rehab utan hon måste övertalas.
Torsdag morgon skall en psykolog från rehab-centret tillsammans med familjen och vår dotter väcka henne kl 07 och försöka övertala henne.
Diskussionerna pågår i över fem timmar och huvudfrågan för C är: Vad händer om jag inte accepterar rehab?

Till slut får hon svar på frågan. Mamman förklarar att familjen verkligen älskar henne och det är anledningen till att dom är beredda att betala en rehabitering som kostar 225.000 svenska kronor för 30 dagar. Vill hon inte gå, kommer dom inte spendera henne en enda dollar för hennes destruktiva ansträngningar att ta livet av sig själv.
Ingen bil, inga kreditkort, ingen telefon, ingen skola och ingen lägenhet.

C's beslut blir att INTE gå till rehab utan hon lämnar huset, i handen har hon en plastkasse med underkläder. Inget mer.
Dotra berättar att mamman blev askgrå i ansiktet och 10 år äldre på ingen tid alls. Det ansiktet kan hon inte glömma.

Senare på eftermiddagen åker mamman och en kompis till tjejens lägenhet (75 km bort) för att byta lås på dörren. När dom går in i lägenheten hittar dom pojkvännen där. Tydligen har han vistats där en tid och har kopierat nyckeln.
Dom tinger omgående polisen som är där inom någon minut. Tyvärr han killen försvinna 30 sekunder innan polispatrullen dök upp.
I lägenheten hittar dom också en dagbok. Ur den framgör det att försa gången dom tagit drogen tillsammans var i Juli 2007. Dessa knappa 6 månader har alltså räckt för att göra C beroende av Crystal Meth.

På kvällen engagerar familjen en detektiv som skall hitta C och hålla ett öga på henne. Jag sa ju att det inte är pengar som saknas.....

Fredagen söker familjen efter sin dotter utan resultat.

På eftermiddagen får min dotter ett meddelande via AIM (typ msn)från C: Tell my parents I'm ok. Vår dotter svarar inte men vidarebefordrar information till mamman.

Mitt i natten, 00.30 lördag morgon får vi ett sms av mamman: C har kommit tillrätta och accepterat rehab, vi har just lämnat henne på kliniken.

Vi vet inte alla detaljer ännu, men tydligen har hennes pojkvän kört hem henne efter han först har försökt att få sin egen mamma att acceptera henne som gäst. Antagligen har han inget intrese i henne när hon varken kan erbjuda pengar till droger eller bostad.

Det första steget på en lång resa tycks ha börjat.

Idag har mängder av vänner och bekanta ringt och sökt vår dotter. Alla vill tacka henne för hennes fantastiska insats (enligt mamman) och gråtande i telefonen har dom förklarat vilken bra kompis hon är. Nåja det spiller över lite på två stolta föräldrar också.

Att hjälpa andra kan medför både positiva och negativa saker. I morse när dotra skulle till jobbet hade hennes bil fått tre däck sönderskurna. Vi har visserligen inga bevis men C's pojkvän står högst på listan av misstänkta.

Ingen av våra bilar har någonsin blivit vandaliserad under de snart 10 år vi har bott i USA. Bilen "kom hem" 23.40 på fredagen och däcken var förstörda 6.30 på lördagsmorgonen. C anlände till rehab kl 23.30 så hon kan inte vara skyldig.
Pojkvännen har dessutom ett motiv, min dotter hjälpte till att få bort hans inkomstkälla till droger.

Vad gör man när en bil blivit vandaliserad? Här anmäler man det självklart till den lokala polisstationen. Det tog knappt 10 minuter innan en officer kom hem till oss och tog emot anmälan. Ändå var det inget nödfall.
Inte nog med det, vi fick inte röra bilen mer förrän CSI hade varit på platsen. CSI kom efter två timmar, bad om ursäkt för att dom dröjt så länge. Vad polisen hittade kan jag inte tala om.

När jag berättade för polisen att i Sverige hade troligen ingen dykt upp överhuvudtaget tittade dom misstroende på mig. Så kan det väl inte vara? Bryr sig ingen om kriminalitet?

För inte så länge sedan blev jag bombarderad med hotelser från en person i Sverige. Efter att ha meddelat att nästa hotelse polisanmäls, har dessa mail tack och lov upphört.
Med dagens erfarenhet undrar jag verkligen hur fort den lokala polisen skulle ha reagerat, och lite nyfiken är jag också på vad dom skulle gjort.

Konsekvenser av drogmissbruk

2009-01-10T15:46:00.000-08:00

Historien med vår vän C. och hennes beroende har en fortsättning.

Den kommunikation som hon fortsatte med sin pojkvän avslöjades. Faktiskt var det mn dotter som ringde mig och sa: Berätta för hennes föräldrar att dom stulit telefonen av C's lillebror och att dom så kan ringa varandra utan att polisen har koll.
När vi hade en kväll/natts snack med föräldrarna åkte dom nästa dag till hennes lägenhet och hittar där båda två. Efter hot om polis drar killen och dom tar med sig C hem.
Nu inser föräldrarna ännu mer allvaret. Dom tar kontakt med ett rehab-center och gör en actionplan.
Eftersom C är myndig kan ingen i familjen tvinga henne till rehab utan hon måste övertalas.
Torsdag morgon skall en psykolog från rehab-centret tillsammans med familjen och vår dotter väcka henne kl 07 och försöka övertala henne.
Diskussionerna pågår i över fem timmar och huvudfrågan för C är: Vad händer om jag inte accepterar rehab?

Till slut får hon svar på frågan. Mamman förklarar att familjen verkligen älskar henne och det är anledningen till att dom är beredda att betala en rehabitering som kostar 225.000 svenska kronor för 30 dagar. Vill hon inte gå, kommer dom inte spendera henne en enda dollar för hennes destruktiva ansträngningar att ta livet av sig själv.
Ingen bil, inga kreditkort, ingen telefon, ingen skola och ingen lägenhet.

C's beslut blir att INTE gå till rehab utan hon lämnar huset, i handen har hon en plastkasse med underkläder. Inget mer.
Dotra berättar att mamman blev askgrå i ansiktet och 10 år äldre på ingen tid alls. Det ansiktet kan hon inte glömma.

Senare på eftermiddagen åker mamman och en kompis till tjejens lägenhet (75 km bort) för att byta lås på dörren. När dom går in i lägenheten hittar dom pojkvännen där. Tydligen har han vistats där en tid och har kopierat nyckeln.
Dom tinger omgående polisen som är där inom någon minut. Tyvärr han killen försvinna 30 sekunder innan polispatrullen dök upp.
I lägenheten hittar dom också en dagbok. Ur den framgör det att försa gången dom tagit drogen tillsammans var i Juli 2008. Dessa knappa 6 månader har alltså räckt för att göra C beroende av Crystal Meth.

På kvällen engagerar familjen en detektiv som skall hitta C och hålla ett öga på henne. Jag sa ju att det inte är pengar som saknas.....

Fredagen söker familjen efter sin dotter utan resultat.

På eftermiddagen får min dotter ett meddelande via AIM (typ msn)från C: Tell my parents I'm ok. Vår dotter svarar inte men vidarebefordrar information till mamman.

Mitt i natten, 00.30 lördag morgon får vi ett sms av mamman: C har kommit tillrätta och accepterat rehab, vi har just lämnat henne på kliniken.

Vi vet inte alla detaljer ännu, men tydligen har hennes pojkvän kört hem henne efter han först har försökt att få sin egen mamma att acceptera henne som gäst. Antagligen har han inget intrese i henne när hon varken kan erbjuda pengar till droger eller bostad.

Det första steget på en lång resa tycks ha börjat.

Idag har mängder av vänner och bekanta ringt och sökt vår dotter. Alla vill tacka henne för hennes fantastiska insats (enligt mamman) och gråtande i telefonen har dom förklarat vilken bra kompis hon är. Nåja det spiller över lite på två stolta föräldrar också.

Att hjälpa andra kan medför både positiva och negativa saker. I morse när dotra skulle till jobbet hade hennes bil fått tre däck sönderskurna. Vi har visserligen inga bevis men C's pojkvän står högst på listan av misstänkta.

Ingen av våra bilar har någonsin blivit vandaliserad under de snart 10 år vi har bott i USA. Bilen "kom hem" 23.40 på fredagen och däcken var förstörda 6.30 på lördagsmorgonen. C anlände till rehab kl 23.30 så hon kan inte vara skyldig.
Pojkvännen har dessutom ett motiv, min dotter hjälpte till att få bort hans inkomstkälla till droger.

Vad gör man när en bil blivit vandaliserad? Här anmäler man det självklart till den lokala polisstationen. Det tog knappt 10 minuter innan en officer kom hem till oss och tog emot anmälan. Ändå var det inget nödfall.
Inte nog med det, vi fick inte röra bilen mer förrän CSI hade varit på platsen. CSI kom efter två timmar, bad om ursäkt för att dom dröjt så länge. Vad polisen hittade kan jag inte tala om.

När jag berättade för polisen att i Sverige hade troligen ingen dykt upp överhuvudtaget tittade dom misstroende på mig. Så kan det väl inte vara? Bryr sig ingen om kriminalitet?

För inte så länge sedan blev jag bombarderad med hotelser från en person i Sverige. Efter att ha meddelat att nästa hotelse polisanmäls, har dessa mail tack och lov upphört.
Med dagens erfarenhet undrar jag verkligen hur fort den lokala polisen skulle ha reagerat, och lite nyfiken är jag också på vad dom skulle gjort.

Filmer och helger

2009-01-05T16:52:00.000-08:00

Äntligen är alla dessa helger över, och man får koppla av alla besvärligheter med att gå på jobbet. Kanske ligger det ändå något i påståendet efter jul och nyårsfirandet 2008.

Familjens julfirande hade vi bra under kontroll, det var jobbet strax före som var stressande. Mängder av småprojekt skulle vara klar och rapporteras just innan jul så istället för att ta ledigt från den 19e fick jag jobba ända fram till den 23e.

Arbetslivet i USA upplever jag som något mer krävande när det gäller att hålla dead-lines. Skall något vara klart ett visst datum, då gäller det att se till att vara klar. Synnerligen stressande var det att en hel avdelnings eventuella bonuspengar varr beroende på att just mitt arbete skall vara klart i tid. Är det vad som kallas kompisanda?

Allt blev klart både hemma och på jobbet, och ur familjens synvinkel hade vi bara mysigt och trevligt.

Det negativa i helgen hade med några nära vänner att göra. Det handlar om en familj som vi känt i nio år och vår yngsta dotter har haft mycket god kontakt med deras äldsta flicka. Kallar henne C. i fortsättningen. Strax före jul blev denne C. arresterad.

Egentligen sökte polisen efter hennes pojkvän som hade en villkorlig fängesledom på sig. Han hade inte anmält sig som han skulle och polisen skulle kolla upp honom. Han lyckades smita men i lägenheten hittade dom C i påverkat tillstånd, samt en del droger och ”verktyg”.
Hur kan polisen gå in i en bostad utan husrannsakan? Jo här funkar det så att domaren ställer som villkor för en villkorig dom att polisen när som helst får göra husrannsakan i personens bostad. Bara att godkänna eller krypa in bakom galler.
För C’s del betydde det två mindre åtalspunkter samt två större för fellony. Enkelt förklarat så innebär fellony att hon kan straffas lika hårt som hennes pojkvän för de brott han anses begått. Hon blir per automatik medskyldig eftersom man skall välja sina vänner.
Med svenska ögon lite brutalt i vissa fall.

Advokaten som C anlitat tror att hon kan klara sig om hon anmäler sig frivilligt till rehabiblitering i 30 dagar till en kostnad av 1000 dollar per dag. Bryter hon på något vis behandlingen eller använder någon drog blir det troligen 90 dagars fängelse.

Det som är extra sorgligt är att vi framfört till familjen för drygt 3 månader sedan att C använde droger, men dom valde att tro på henne. Nu är föräldrarna i chocktillstånd och en och annan kväll eller snarare natt har vi försökt ge råd hur dom skall hantera situationen.
I vår familj har vi ingen eller kunskap om droger, men vi har nu lärt oss lite om drogen som C har blivit beroende av. Den kallas oftast Crystal Meth och kan intas på flera olika sätt. Rökning är det snabbaste sättet att bli beroende av den och givetvis har hon rökt eländet och blivit gravt beroende på rekordtid endast 19 år gammal.
Du kan säkert läsa själv på nätet om Crystal Meth, jag kan bara säga; GE FAN i att prova den, egentligen ge fan i alla slags droger.

Klarar du titta här videoklippet? När det gäller åldrandet kan vi redan nu se det på C.

Som lök på laxen fick vi veta att min svåger och hans fru ska separera. Jämför man situationen med C s¨är det något som är lätt att reda ut, med den riktiga feststämningen hade svårt att infinna sig dessa helgdagar.

Därför är det skönt att börja jobba och tänka på annat

För att koppla av från verkligheten har vi kollat mycket film. Både på bio och hemma framför TVn. Bio här är relativt billigt om man planerar bra. Liksom i svenska större städer visar varje bio flera filmer i olika rum.. 10-15 filmer i lika många rum är inte ovanligt.
Skillnaden här är att man löser en biljett till en film när man släpps in, sedan kan man kolla flera filmer utan att någon kontrollerar biljetten. Normalpriset för en biljett är drygt tio dollar, men med rabatthäften som köpes i förväg kostar det sju. Två eller flera filmer för sju dollar är inte helt fel vid dåligt väder!

Två av filmerna vi sett har min gamle idol inblandad, nämligen Clint Eastwood. Redan på spagettivästernas tid var han kungen och inte blev han en mindre idol som Dirty Harry. Vem minns inte den coole snuten med stenansiktet ”Go ahed, make my day” i Sudden Impact?

Numera gör Clintan mer seriösa filmer, det är riktigt förvånande att tänka sig att det är samma kille som spelade en brutal snut som numera regisserat till exempel Changeling.

Handlingen är verklighetsbaserad från 20-talets Los Angeles. En liten pojke som försvinner spårlöst och den korrumperade poliskåren gör ett väldigt dåligt jobb i att söka honom. Speciellt mamman behandlas väldigt illa när hon med alla medel försöker polisen att förstå att den pojke som polisen hittat, inte är hennes.

Den andra filmen vi har kollat med/av Clint är Gran Torino. Här regisserar Clintan OCH spelar en huvudroll som är en bitter gammal gubbe som nyss blivit änkling. Det enda han bryr sig om är sin Torino från 1972 som en snedögd grannpojke försöker stjäla för att komma in i ett kriminellt gäng.
Ja jag skriver snedögd. Clintan använde ett mycket brutalare språk. Ett av hans budskap i filmen handlar just om främlingsfientlighet, nog så aktuellt i Sverige i dessa dagar.
Ibland dyker ”Dirty Harry-rollen” upp i filmen, gamla fans blir inte besvikna och inte heller nya fans som gillar att se en mer eftertänksam och mer mogen Dirty Harry.

Mogen förresten. Clintan fyller den sista maj 78 år, rätt imponerande att regissera två filmer i den åldern. Vissa tror att det är hans sista försök att få en Oscar för bästa manliga huvudroll, för inte kan det vara pengar som motiverar honom?
Clintan har tidigare fått fyra Oscar för sina filmer men aldrig för bästa skådespelare.

Är det fler än jag som håller tummarna? Glöm inte bort att kolla på Gran Torino om den kommit till Sverige

En overkligt sann historia ur det verkliga livet

2008-12-20T12:34:00.000-08:00

Parallellt med sin utbildning jobbar vår dotter på ett konferenshotell i närheten av sin skola. Historien hur en chef från en exklusiv hotellkedja hjälpt henne men skola och jobb är intressant, men det är inte vad jag tänker berätta om.

Nej den osannolika historien börjar med att hotellet skall förnya alla biblar som finns i varje rum. De gamla biblarna samlades ihop i travar för att kasseras, när dotra går förbi, råkar hon stöta till en trave och dom ramlar i golvet. Ur en av biblarna sticker ett vykort ut och det fångar hennes intresse.

Kortet är över 100 år gammalt men i väldigt bra skick. Lite förvånande upptäcker hon att kortet är från Sverige.

Klicka på bilderna så blir det lättare att läsa
Det är adresserat till Sgt. (Seargent) Svante N. Söderblom, First Infantry, Fort Wayne, Detroit, Michigan, USA.
Tydligen kostade 10 öre på den tiden att skicka ett vykort över dammen. Av stämplarna kan jag tyda att det postades den 17 maj 1905 från Sverige och kom till Detroit 13 dagar senare. Imponerande snabbt tycker jag.

Bilden visar Carlskrona Lazarettet från 1905. Texten som är daterad 14 Maj 1905 tror jag lyder följande:
Älskade broder! Du skulle väl ha ett lifs-tecken från din yngsta syster, att hon lefver o hvar hon finns. Jo, nu trafvar jag här på ”lasarusket” X Mitt rum deladt med en samarit. Är kry. Hoppas i mår väl. I står här på min byrå o Claire hänger på väggen. Lef väl. Hälsa de dina från Elsa

Korrigera gärna om jag fattat fel. Elsa har markerat rummet hon bor eller har bott i med ett X. från höger är det tredje rummet på andra våningen.

Vad är nu det osannolika?
1. Bland alla de hotell som finns här har dotra hamnat på just detta.
2. Bland alla de hundratals biblar som byts ut, råkar hon just hitta bibeln med kortet
3. Kortet är från Sverige och skrivet på svenska
4. Kortet kommer från en stad som hon har bott i
5. Bilden på kortet visar visserligen lasarettet, men lasarettet blev senare ombyggt till Tullskolan
6. Just i den Tullskolan har dotra gått tre år i.

Jag har ett hum om sannolikhetlära, men vet inte hur jag skall räkna på detta. Men jag gissar att sannolikheten är väldigt nära noll!

Nä du behöver inte fråga. Kortet är INTE till salu

Svensk julkultur i högklass

2008-12-15T19:31:00.000-08:00

Visst är Lucia något som antagligen bara firas i Sverige, det är lite udda med ett importerat italienskt katolskt helgon ivårt norra land. Kanske har någon inflyttat tagit med sig den trevliga ideen som numera är en av de unika traditoner vi håller oss med. En blonderad (oftast) helgonliknande varelse som och vandrar omkring i mörkret med ljus i håret och en svans av beundrare efter sig.

Fyllan och glöggen som naturligtvis är det äktsvenska tillägget är beklagligt men lär nog fortsätta även i framtiden.

I avdelningen för udda julsånger kommer nu en på äran och hjältarnas språk. Någongång på 50-talet gjordes inspelningen av Johnny Swängman och hans band. De flesta av mina läsare var inte ens födda på den tiden så ett litet lexikon

Skinnknutte = En manlig förare av motorcykel, (den bilburne kallades raggare)
Spätta = En kvinnlig medpassagerare på motorcykel, de var sällan förare
Böna = En annan benämning för samma spätta
Hedemora = Sveriges centrum för motorsport på 50-talet, tyngdpunkt motorcyklar
Droska = Gammaldags benämning på Taxi(i min ungdom kallades en taxi för "en dröj" anledningen var att när man förtvivlat försökte få tag på en taxi, svarade en automatisk telefonröst: Taxi, var god dröj

Nåväl håll till godo med Johnyy Swängman och hans medlemmar som spelar Skinnknuttarnas Hjulafton

Apropå Lucia

2008-12-14T11:44:00.000-08:00

Som en av kommentarerna mycket riktigt påpekar är det på tiden att svnsk kultur får ett större avtryck här i USA

De flesta svenskgrupperingar brukar faktiskt anorda Luciatåg. Efter att ha sökt lite webben konstaterar jag att de filminspelningar som läggs upp bekräftar mina egna erfarenheter när det gäller Luciatåg här.

Amisarna fattar inte att ljuset skall släckas ned så de små ljusen kan få en chans att bryta mörket.
Amisarna vågar av inte använda levande ljus, förmodligen pga ansvarsfrågan och risk för olyckor med hot om skadestånd i bakgrunden
Amisarna fattar inte att man skall hålla ihop matluckan och vara tyst. Det ska vara så knäpptyst att man kan höra de späda sjunagde barnrösterna.

De enda undantagen tycks vara Luciatågen som framförs i kyrkor.

Här är en cermoni ifrån Palo Alto, Kalifornien. Ett slags baklängeståg där Lucia går sist. Kul att höra sången med amerikansk dialekt i allafall.

Här nere i Orange County brukar organisationen SWEA anorda julfest där Luciatåget är en av höjdpunkterna.

För fem år sedan var Annica, vår äldsta dotter edn utvalda Lucian. Jag kan inte låta bli att lägga upp några scannade bilder som fanns i lokalpressen. Klicka på bilden så blir den lite större

Visst är hon lik mamma?

Dags för att terror

2008-12-13T11:08:00.000-08:00

Julen närmar sig, cd växlaren hemma dånar julsånger av varierande kvalite, tycke och smak.
Jag kommer terrorosera er lite med några sånger som får oss hemma att småle, gapskratta eller bara känna julstämning

Först ut är The Twisted Chipmunk Song förmodligen har du hört en annan version av den tidigare

Ibland är det svårt att höra texten så som ett litet stöd kommer den här:

”All right you chipmunks, ready to sing your new song?”
“I’ll say we are. Let’s get this over with.’
“Okay Squeaky?”
”Okay.”
”Okay Thagadore?”
”Okay.”
”Okay Melvin? Melvin?MEEEELLLLVVVVIIIIINNNNN!!!!!! “
”Relax old man, Jesus!”

Christmas chipmunks sing each year
Squeaky rodents hurt your ears
We’ll sing bad till Christmas past
Hurry Christmas pass real fast
We’re a pain to listen to
Been around since ‘62
You could hardly stand us then
Now here we come again
Ah boys excuse me
Hold it, look you guys
You can hardly stand to hear
Three weasels every year

”All right, you know that’s not how it goes boys.”
“Ah, that’s how it goes now, pops”
”Lets cool it with the ad-libbing and give it one more try.”
“I’m sorry, who’s the artist here?”
“You know you guys could all be used in shampoo testing.”
“What would you know about shampoo?
” Nice rug.”
“Oh yeah, that looks real.”
“I tell you Melvin, I got a friend in the research lab that would pay top dollar for a gerbil like you.”
“Could he get me some Viagra?”
“You want an ear growing out of your back pal?”
“You wouldn’t dare”
“Let’s shake and bake man”
“You want me to let the cat in here.”
“I’ll do it.”
“I’ve been wanting to do it for years”
“That’s impressive”
“That goes for all of ya!”
“That’s it, I’m going to fire up the barbeque”
“Oooooh
Ariva derci Melvin
You little jerk

Ulysses

2008-12-09T17:15:00.000-08:00

I helgen fastnade jag lite slumpartat framför TVn eftersom en av mina favoritfilmer råkat hamna i DVD spelaren
Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen Dead poets Soceity (Döda poeters sällskap) genom åren men den är lika bra varje gång.

Filmen fick 1990 en Oscar för Best Writing, Screenplay Written Directly for the Screen och var dessutom nominerad för ytterligare tre Oscars bla Robert Willimas for Best actor in a leading role.
Alla mina tre barn har fått se filmen i skolan (och hemma), för en gångs skull är dom överrens om att detta är en av de bästa filmer de någonsin sett. Speciellt slutet är mäktigt, jag tänker inte avslöja vad som berör.
Om du inte har sett den blir jag lite avundsjuk, tänk att ha den potentialen framför sig

Varje gång hittar jag något nytt som fastnar i minnet och denna gång en dikt.

Dikten är vad jag förstår urdrag ur Ulysses skriven av Alfred Lord Tennyson. Har jag skrivit rätt så lästes versionen nedan upp.

Come, my friends
This is not too late to seek a newer world
For my purpose holds to sail beyond the sunset.
And though we are not now that strength
which in old days moved earth and heaven.
That which we are, we are…
One equal temper of heroic hearts
made weak by time and fate
but strong in will to strive, to seek, to find
and not yield

Dikten fick mig att tänka på Fats Domino och hans fantastiska röst när han sjunger

Efter lite letande på nätet hittade jag det som verkar vara dikten i sin helhel och de sista stroferna lyder:

Come, my friends,
’Tis not too late to seek a newer world.
Push off, and sitting well in order smite
The sounding furrows; for my purpose holds
To sail beyond the sunset, and the baths
Of all the western stars until I die.
It may be that the gulfs will wash us down:
It may be we shall touch the Happy Isles,
And see the great Achilles, whom we knew.
Tho’ much is taken, much abides; and tho’
We are not now that strength which in old days
Moved earth and heaven; that which we are, we are;
One equal temper of heroic hearts,
Made weak by time and fate, but strong in will
To strive, to seek, to find, and not to yield.

Slutklämmen är det som berörde mig mest.
Ärligt talat var det fullständig nytt för mig att jag kunde läsa och gilla lyrik på engelska

Mera jul - dekorationer

2008-12-05T09:32:00.000-08:00

Frågan är om det någon gång kan bli för mycket? Mitt svar är nej på den frågan, endast fantasin sätter begränsningarna. eller brist på fantasin :-)

Första advent och det här med jul

2008-11-30T09:19:00.000-08:00

En av mina kompisar är en tidigare varit medlem i Jehovas Vittnen. En konsekvens som drabbade honom efter hans beslut lämna JV var också en skilsmässa.
En skilsmässa är aldrig kul, det har jag egen erfarenhet av, men vad jag nu förstår är det en extra komplikation när en av föräldrarna är kvar i en sekt som inte riktigt lever som vi andra utanför. JV firar vare sig jul eller födelsedagar, det går lätt att förstå den typen av intressekonflikter även för en som aldrig har varit medlem i en sekt

Första gången jag träffade killen blev jag positivt överraskad, och det har fortsatt så trots att vi numera oftast bara har mail och msn kontakt. För mig har han från första början varit fullt normal kille precis som vem som helst av oss. I dialogen med honom har jag sällan en tanke på att han ganska nyligen lämnat en trångsynt sekt.
I veckan fick jag en fråga av honom som skakade om mig totalt. Han ville ha lite tips hur man firar jul, som han sa: Det verkar så mysigt när ni gör det.
Givetvis kommer jag så detaljerat som möjligt berätta för just honom hur vi gör, han får plocka ut vad han vill ha och forma sina egna traditioner. Alla har vi nog egna varianter på hur julen skall firas bäst, det finns inga sätt som är fel eller rätt tycker jag.

Frågan jag fick gav mig också lite flashbacks. Jul inom Smiths Venners kretsar firades annorlunda än jag numera gör. Till skillnad från JV så firades julen och vi tilläts deltaga i alla eller de flesta aktiviteter som anordnades i skolan.
I de flesta familjer lästes julevangeliet upp på julaftonsmorgonen och barnen fick sitta tysta runt och lyssna.
På juldagen fanns inga aktiviteter, jag minns att de vuxna var uppklädda och man besökte aldrig någon annan familj den dagen. Vi barn lekte lugnt med våra julklappar och de vuxna koncentrerade sig på Bibeln eller någon annan andlig aktivitet.
Någon dag senare mellan jul och nyår ordnades en julfest för barn. Egentligen var det möte med mat som Reidar kallade det. Huvudsaken var att vi fick godispåsar och leka lite lekar där både vuxna och barn deltog. I godispåsarna brukade det finnas bibelord så vi inte skulle halka av den smala vägen

Inom SV så poängterades det mycket hårt varför vi firade jul. Givetvis handlade det för dom om Jesu födelse. Allt annat var egentligen oviktigt men en extra anledning att umgås socialt. Förgäves försökte man tona ned det kommersiella, men vi barn visste nog vad som var viktigast för oss: Paketen den 24 så klart, himmelen kan vänta

Julen hemma började första advent. Lådan med julsakerna fanns på vinden. Via en lucka och stege kunde man klättra upp i kylan och hämta den. Som lite minns jag tomtemasken var skrämmande, även fast man kunde se att det just bara var en mask.
Ljusen placerades ut, jag minns att vi hade en ihopfällbar adventsstjärna i papper och en sjuarmad elektrisk ljusstake i vardagsrummet. Den typiska adventsljusstaken med fyra ljus fanns i köket. Varje morgon innan skolan tände mamma ett de antal ljus som motsvarade adventstiden.
En adventskalender hade jag i fönstret. Den var som regel en från den lokala ICA handlaren. Svensk TV och radio sände program varje dag, men då skulle man ha en speciell kalender som jag aldrig fick. Eftersom vi varken hade radio eller TV var det ju helt onödigt. Visserligen var jag ibland hos kompisar och såg programmet, men utan kalender.
Pepparkakor och lussekatter och lite andra kakor bakades hemma. Lucia firades i skolan, men jag kan inte minnas att det firade vare sig i SV eller hemma.
Det smusslades med julklappar och dörrar slängdes igen framför nosen på mig vi många tillfällen. Inför julen var presenterna hemliga. Pappa hade en märklig vana. Han köpte alltid julklapparna på julafton. Hans affär var öppen halvdag på julafton och på något vis lyckades han alltid handla sina presenter och hinna hem i tid till julbordet.
Julbordet var ganska traditionellt, sill och potatis, skinka, köttbullar, vörtlimpa, syltor och en massa andra smårätter. Jag satt som på nålar i väntan på julklappsutdelningen och åt bara skinka och potatis. Den enda alkoholhaltiga som förekom till den feta julmaten var svagdricka och vi barn fick julmust.
Sedan koma pappas favoriträtt, nämligen lutfisk. En absolut oätlig maträtt enligt mig, men den vita såsen blandad med potatis var jag tvungen att stoppa i mig. Lutfisk är av de rätter som aldrig har funnits på ett julbord organiserat av mig
Julbordet avrundades med risgrynsgröt, kanel, mjölk och socker.
Hela familjen brukade hjälpa till med avdukning och diskning och sedan var det att ta plats i vardagsrummet och vänta på jultomten.
Väntetiden var svår, att äta godis och frukt och spela något spel var tufft eftersom man ständigt måste spana ut genom fönstret efter den röde mannen med en säck på ryggen.

En jul jag speciellt minns var året när jag hade önskat mig en bilbana från Tempo. Den kostade 40 kronor och detta år var det nästan det enda som stod på min önskelista. Fler veckor före julafton hade mina bröder låst sitt rum och jag kunde höra elektriska motorer och glädjeyttringar inifrån. Till och med nyckelhålet hade dom täppt till.
I den halvmeterdjupa snön ute kommer så jultomten pulsande. Den vanliga frågan om det finns snälla barn kommer och endast jag tycker att det finns sådana i huset.
En av de första presenter jag får är några extra bitar räls till den bilbana jag så hårt har önskat mig. Sedan blir det tommare och tommare i tomten säck, under julgranen blir det mindre och mindre paket. Ingen bilbana! Jag vet precis hur stort paketet måste vara och inser att inget av de paket som är kvar är stort nog. Min ålder kan ha varit 10-11 och det är mer än jag klarar. Gråtande sticker jag mot mitt rum, men blir någonstans på vägen uppfångad av pappa. Mina äldre bröder som suttit och lekt med min present flera dagar hade planerat detta spratt. Det är tveksamt om jag någonsin kommer att förlåta dom denna elakhet.

Mina egna jultraditioner förändrades ganska sakta efter att ha lämnat SV. En av de första var när jag flyttade hemifrån. Pappa hade hjälpt mig med en gammal TV och en adventskalender som passade till radio och TV var ett viktigt inköp inför julen. En halvvuxen kille kollade adventskalendern på TV, öppnade luckor klistrade bilder med mera. Senare såg jag gärna dessa program tillsammans med våra barn.
Kompisar bjöd in på maskerader inför jul, någon kokade glögg och så vidare. Lucia firade ordentligt i gymnasiet, festande brukade starta kvällen innan och dom duktiga lyckades gå direkt till skolan i mer eller mindre bra form.
Luciatåget brukade vara i matsalen och skolan hade insett att apelsinjuice inte var bra att ha tillhanda eftersom den var blandbar med skojiga drycker för bättre effekt. Däremot serverades mjölk och kaffe till pepparkakorna och lussebullarna.
Som information kan jag upplysa om att mjölk och vodka är ingen god blandning. Du behöver inte ens prova, lita på andras misstag

Viktigast när det handlar om julförberedelser är att alla i familjen är med och att väldigt mycket skall göras tillsammans. Att köpa är klart möjligt, men det ger en annan samhörighet när man tillsammans har åstadkommit något.
Pepparkakor och annat julbak skall göras hemma, inte köpas. Mycket juldekorationer kan tillverkas, därmed blir det unikt för ditt hem. Är det köpegrejor, se till att sätt upp dom tillsammans, ha kul och umgås. Stäng av TVn och PCn lite oftare. Det går att banda och kolla senare. Var realistisk i vad du hinner med, här gäller inte regeln att sikta mot stjärnorna och landa i trädtopparna. Sitt på marken med ett glas glögg och kika på stjärnorna i lugn och ro istället

Önskelistorna behöver ju inte vara så kommersiella, här är en lite udda julsång som jag aldrig hört i Sverige. Orginalet tror jag är med Spike Jones, men här framförs den av två mimande tjejer. Ibland är det vikrigt med framtänder.

En tanke till er i Sverige. Finns det inte massor med grannar och bekanta som har annan kulturell bakgrund än din i er närhet? Tror du inte dom är väldigt nyfikna på hur du firar till exempel jul?
Varför inte bjuda in dom och visa ditt hur firande går till?
Kom nu inte med att muslimer och judar inte dricker sprit eller äter griskött och liknande. De flesta muslimer jag känner tar ett glas eller två, några gör det inte, och alkoholfritt alternativ är inte så betungande
Julbordet är mycket griskött, men det är stor frihet att servera kompletterande rätter. Hitta möjligheter istället för svårigheter så kommer du bli inbjuden till deras högtider och genast har vi sämre förutsättningar för rasism och främlingsfientlighet

Smiths Venner och avhoppare

2008-11-20T12:47:00.000-08:00

Jag hoppas de flesta av mina svenska läsare klarar att förstå denna artikel som relativt nyligen publicerades i den norska tidningen Aftenposten

Svein Kronstad känner tydligen till EN (!) person som blivit utstött ur församlingen. Det är ett fantastiskt bra exempel på hur isolerade SV har blivit. Inte ens deras egen presstalesman har någon koll på omvärlden.

Hade jag haft tillstånd av de uteslutna personerna skulle gärna ha hjälpt den stackars presstalesmannen med några fler namn.

"Forutsatt at den omtalte hendelsen virkelig har funnet sted, vil vi selvfølgelig beklage dette, og vil sterkt understreke at dette aldri har vært en holdning i menighetens sentrale ledelse, sier Kronstad"

Herr Kronstad, om man nu ponerar att detta otroliga verkligen har hänt och du menar bestämt att det i såfall INTE är sanktionerat av ledningen, borde inte du och SV då erbjuda all hjälp som står i er förmåga för att hjälpa denna dam? Är det för mycket begärt av en kristlig församling? Varför inte direkt offerera er hjälp till hennne på alla de sätt ni kan?

WWJD? Eller tydligare, Vad skulle Jesus ha gjort?

Det borde förplikta något att ha det officiella namnet Den Kristliga Församlingen

Wildensky's kommentar

2008-11-17T20:58:00.000-08:00

För inte så länge sedan var en med det pseudonymen som menade att jag ljuger när det gäller Smiths Venner och den utbildningsfilosofi som dom åtminstone hade när jag var där. Han skriver ”Hvorfor fortsetter du hele tiden å blande sammen løgn og sannhet i dine skriverier om Smiths Venner? Frågan ställdes på ett retoriskt vis. Mer ökänd är frågan: Har du slutat att slå din fru nu? Den senare är nog lättare att svara på eftersom den är konkret till skillnad från Wildenskys osakliga fråga.

Nu är Wildensky ingen ny bekantskap för mig, även om han tror att han är anonym. Vi har mötts i diskussioner på ett annat forum, där han liksom nu slänger ur sig märkliga inlägg för att sedan försvinna med svansen mellan benen när han möts obehagliga sanningar. Att de som försvarar SV’s positioner försöker hålla sig anonyma är signifikant för rörelsen. Wildensky har inget problem att avslöja vem han är för mig, men är livrädd för att SV skall upptäcka att han läser websidor som inte är 100% positiva till sekter.

Av en som också har reagerat på Wildensky’s kommentar fick jag ett mail:

"Egentlig er det ikke lurt og kommentere noen som hyler i Vildens sky, men litt drøyt er det når ordet løgn brukes når ting blir litt treffende.
Jeg har hvertfall erfaring av dette, og mange flere med meg.
For å bli påvirket å styrt i valget av utdanning, av ledere, venner og familie. Stemmer derfor også for min tid, (litt senere)
Enten direkte formaninger og råd eller indirekte gjennom gruppepress og flokkmentalitet, förmidles det opassende i lengre og høyere utdanning.
Se litt hvor virkligheten ser ut for fremst jentene i Smiths venner.
Hvis dem har lest noen år, hvor mange har bruk av det da man gifter sig veldig tidlig, og får barn tett etterpå. Hvorfor skall du lese så lenge och legge tid på det verldslige når ditt kall er og være hjemme som god kone og mor??? Det er på en måte forutbestemt.
Valet till utdanning styrer også mannen som bør bruke sin tid rett.
Det vil si, til dugnad, familie, møten m.m.
Det er jo selvsagt varierende insats av iver og gudsfrukt fra enkelt medlem mot menighet og overbevisning.
Så er det alltid de som orker gå mot strømmen…”

Jag hoppas mina läsare klarar att läsa norskan. Det verkar inte som denna person har det så mycket annorlunda än hur det var för 30 år sedan. Inte för att jag vet om personen är representativ, men det är en röst.

Wildensky menar att numera är SV’s medlemmar ett genomsnitt av samhället, med samma blandning av utbildade eller obildade medlemmar som vårt övriga samhälle. Hur han vet det vill han inte förklara, jag kan varken säga bu eller bä om det

Däremot kan jag berätta med stöd från en annan läsares minne om sjukstugan på 70-talets Brunstad. Det kom tusentals medlemmar till konferenserna och det fanns behov av en sjukstuga för att behandla de som insjuknande eller skadade personerna. Vad som hels kan ju hända eftersom inte ens religiösa kan förlita sig 100% på Guds goda vilja. Sjukstugan låg till höger upp på en sluttning när man gick från fältköket ned mot stranden.
Vad jag minns fanns endast en läkare bland alla dessa tusentals Smiths Venner. Vi svenskar kallade honom vulgärt för Skråsen, men jag tror han stavade sitt namn annorlunda, kanske Skreosen eller något liknande. Denne man höll på att slita ihjäl sig på konferenserna och sällan hade han tid att komma in på mötena. Han hade inte bara en läkarutbildning, han var dessutom språkbegåvad som få. Sannerligen i den internationella miljön var det en extra tillgång som de flesta målare och snickare saknade.

Wildensky har rätt i att alla inte köpte konceptet hur stort det var att vara outbildad. På ett möte jag minns stod en av de ledande bröder från predikstolen och ondgjorde sig över dessa högutbildade och förklarade hur fint det var i ”det låga”. En modig dam reste sig upp i församlingen och protesterade. Men hög röst förklarade hon för brodern hur duktiga läkare minsann hade räddat livet på både kvinnor och barn vid till exempel förlossningar. Något generad tystnade han inför en dam som med säkerhet hade erfarenhet.

När en lågt utbildad snickare hade slagit in sitt 7-tums organ i botten hos sin fru och gjort henne med barn i tid och otid fick han förlita sig på de världsliga läkarna. De akademiker som han ibland föraktade för att de hade andra begåvningar än han själv.

Wildensky, jag har hört att den som inte kan sin historia har heller ingen framtid.

Branden snart under kontrol

2008-11-17T17:59:00.001-08:00

De goda nyheterna är att både vindarna och temperaturen har avtagit. Dessutom har evakueringen av våra avbrutits. dom är hemma sedan sent igårkväll och inga skador finns på deras hus. Dom är helt ok, om än lite omskakade. Som lök på laxen hade dom en jordbävning i natt på 4.1
Exakt hur man mäter vet jag inte, men nyheterna meddelar att elden är släckt till 4o%. Brandmännen vinner kriget.

Nu börjar tidningarna och de drabbade fråga sig varför branden inte släcktes fortare. Ett rykte är att fire hydrants i Yorba Linda inte funkade. Är detta korrekt finns det läge för husägare och försäkringsbolag att stämma staden. Advokaterna måste ju också tjäna pengar....

En brandchef förklarade att branden spred sig fortare än dom fick fram resurser. Enligt honom flyttade elden sig framåt med 30 meter per minut. Det är otroligt snabbt.

En annan brandchef som var i Sylmar där 500 mobile homes brann ner , blev interjuvad i TV. Han och fyra andra lyckades bära ut en 300 pounds handikappad kvinna (sådär 150 kilo) ur hennes hem strax innan hennes hem slukades av lågorna. Med tårar i ögonen förklarar han dom stannade så länge dom vågade, sedan måste även brandmännen fly. Han beklagar sig och säger I'm so sorry.
Svenskt media översatte det med att brandchefen bad om ursäkt! Finns det inga kunskapskrav på svenska journalister? Engelska borde väl vara basic även bland TT's översättare?

Här i Great LA var det alltså fyra bränder. I de flesta fall handlar det om anlagda bränder av supersjuka människor. Det är för mig omöjligt att begripa mig på hur dom kan få en kick av att se eld och tända på med syfte att skada andra. I ett fall har man konstaterat att det var "human hand" som startade elden, men man ghar inte uteslutit att det kan vara oavsiktligt typ rökning.
Fem personer har arrsterats för plundring, dom stannar alltså avsiktligt kvar i evakuerade områden och förser sig när alla är borta. Dessa väntar tuffa straff eftersom deras beetende är oursäktligt i allas ögon.

De flesta är dock väldigt ärliga, generösa och vänliga när det gäller att hjälpa de stackare som förlorat allt. Hotellen som plötsligt fick en ny kundkrets på tiotusentals nya gäster, höjer inga priser utan tvärtom sänker man nivåerna för att hjälpa till. Restauranger kör ut mat till uppsamlignställen osv. Den goodwillen har dom med säkerhet igen senare

Lite bilder

2008-11-16T10:40:00.000-08:00

Nu är våra kompisar evakuerade. Dom sitter på ett Starbucks och dricker kaffe med några brandmän.
De trötta brandmännen få gratis kaffe och alla kommer fram och tackar för deras insatser. Typiskt USA, brandmän och polis är alltid väldigt uppskattade

Vi tog en liten promenad på berget i närheten för av se hur katastrofbranden ser ut på ordentlig distans.
Naturligtvis finns det och kommer det finnas både bättre och mer dramatiska bilder tillgängliga, men förhoppningsvis kan dom ändå förmedla något.

Den brand jag visar här har svensk media hitills inte rapporterat mycket om. Det verkar som dom inte kan skilja geografiskt från "kändisbranden" i Montecito, branden strax norr om Los angeles och de två bränderna som har förenats till en i Orange County. Mina bilder är alltså från den senast nämda.

Runt 7000 hem är evakuerade, alltså en hel liten stad med svenska mått.
170 hus och hem är helt förstörda, och många hus skadade. 15 helikoptrar och 10 air tankers (vad heter dom på svenska?) används för att stödja brandmännen på marken.

Elden har gått över minst två freeways, den ena vet jag är 8-filig. Fyra freeways är avspärrade för trafik. Kort sagt det är den eld som har ödelagt mest i området sedan 1961.

Svensk media koncentrerar ännu så länge på de stackars kändisarna i Montecito.

Nåväl så här såg röken och branden ut från våran synvinkel

Bergen de brinner i är mycket otillgängliga, och det är väldigt torrt i området.
Så här ser det ut när det inte brinner

Tills sist några bilder som förhoppningsvis skall visa hur torrt det är i markerna

Vår bäste vän Timmy tycker det är skönt med lite svalare luft idag. 29 grader i skuggan.
Hinner jag senare så skall jag lägga upp bilderna i fullt format

Breaking news

2008-11-15T18:06:00.000-08:00

Kanske hinner jag före svensk nyhetsmedia denna gången.

Samma sak händer som förra året, Santa Ana vindarna dra in över vårat område. Det positiva är att värmen med 34 grader får oss att tappa julkänslan.

Det negativa är bränderna som oftast är anlagda. nyheterna som snurrar 24h per dygn pratar om över 500 mobile homes nedbrända och 165 vanliga hus.

Över 14.000 personer är evakuerade och en konsekvens är att alla hotell är fullbokade. Några av dess är våra vänner som bor i området, vi kan inte få tag i dom för tillfället

För de av er som har varit här säger denna karta något http://www.ocregister.com/articles/fire-map-orange-2191967-county-perimeter

Vi är inte negativt drabbade förutom luften. Det positiva är att våran dotter och henne pojkvän inte kan åka tillbaka skolan i kväll. Freewayen är avspärrad

Uppdatering 21.50 lokal tid (6.50 svensk)
Våra bästa vänner i Chino Hills ser lågorna på nära håll. deras område ingår sedan några minuter i frivillig evakuering, dom är färdigpackade och beredda att stick vilken miunt som helst.
Jepp, du gissar rätt, dom kan komma till oss när dom så vill! Men helt logiskt så vill vi inte se dom.
De andra två familjerna i vår bekantskapskrets får vi inte tag på. förhoppningvis är dom evakuerade.

Smihs Venner i Finland

2008-11-13T09:47:00.000-08:00

Jag brukar kolla in smittisarnas hemsida ibland. Det intressanta med sidan är att den visar hur dom vill uppfattas av omvärlden. Man kan lugnt påstå att ingenting i församlingen är bättre än den bild dom själva förmedlar till oss icke-medlemmar.
Jag läser sidan med samma ögon som jag gjorde med tidningarna från gamla Sovjet och DDR . Alltså, det viktiga är inte vad som står i tidningen, utan det som är utelämnat.

I Sovjet fanns det två stora tidningar. Fritt översatt hette den ena Nyheter och den andra Sanningen. Folkhumorn hade talesättet: I sanningen finns det inga nyheter och i nyheterna finns det ingen sanning.

SV har liksom normala företag två hemsidor, en för utomstående och en för medlemmarna. Jag vet inte vilken av dom som publicerar sanningen och vilken som skriver nyheter.

Nyligen publicerades på SV’s hemsida en liten artikel om att den finska delen firar 40 år. För att handla om ett jubileum verkar den väldigt tunn. Det skrivs nästan enbart samma gamla vältuggade fraser om den nöd efter en djup tro som saknades och liknande.
Den norska versionen Poångterar att det var norska bröder som förmedlade budskapet, medans den engelska versionen tycker inte nationaliteten är viktig. Kanske är avsikten att ge lite internt självförtroende åt nordmännen.

I ingen de språkvarinter jag klarar att läsa, namnger man inte någon av dessa första bröder som reste till Finland. Historen hur det hela började saknas. Historierna om de många resorna på färjorna mellan Kapällskär och Nådendal lyser med sin frånvaro. Även berättelser om de första samlingarna är som bortblåsta. I många andra historiebeskrivningar relaterar SV till personer och händelser. Varför gör man inte det när man beskriver SV Finlands jubileum?

Förmodligen har det sin förklaring i att många av de som började missionera i Finland, de som verkligen var pionjärer där, inte längre är medlemmar i Smiths Venner. En av de första, kanke den första som reste till Finland var Johan Velten. Han är numera en non gratia person för SV, i detta fallet har SV glömt budskapet att älska sina fiender.
Den dåvarande Stockholms församlingen (som min far till stor del finansierade) drev ”missionerandet” i Finland. Ledaren, Erling Ekholt i Stockhlm var också väldigt aktiv i öster. Han blev utesluten ut SV i början på 90-talet. Pappa blev utfryst långt tidigare. Det torde vara omöjlugt att berätta SV’s historia i Finland utan att nämna dessa personer
Självklart fanns det också många andra som utifrån Stockholm reste till Finland. De namn jag minns är Sverre Riksfjord, Gunnar Gangsö, Ove Skogsrud, Kåre Smith och Willy Larsen. En del är fortfarande kvar i SV, andras öden känner jag bara till ryktesvägen.

Precis som inom Stalinkommunsimen raderas tydligen historiska händelser när den inte passar med idelogin.

Snart är det jul igen....

Rädd att flyga?

2008-11-06T08:50:00.000-08:00

Då ska du inte kika på det här klippet, eller så är det just vad du skall göra

Visserligen kan jag inte bekräfta äktheten, men det ser och hörs riktigt ut. Undrar om piloten behövde byta kalsingar efter den resan. Publiken kan knappast ha varit oberörd

Den nya kartan

2008-11-05T11:28:00.001-08:00

Presidentvalet gick väl ungefär som väntat och genast dyker en något modiferad karta upp i posten.

Valet handlade inte bara om att välja President. I Kalifornen fanns det mängder av andra fråor att ta ställning till. Exempelvis blev det ett ja till att bygga en järnväg för snabbtåg mellan LA- och Bayarean.

Direktören för Orange county's Municipal Water district blev ERGUN "ERIC" BAKALL eftersom han fick 40% av rösterna. De övriga två delade på resten

MARY AILEEN MATHEIS vann positionen som direktör i Irvine Ranch Water district i konkurrens med tre andra.

Som du fattar av detta är politiken väldigt lokal och jordnära i det mesta. Exempelvis väljs även styrelserna till skolorna i allmnna val.

Vissa saker borde införas i Sverige annat passar jus bara här.

Undrar också hur det skulle se ut i kristna sekter om medlemmarna fick möjlighet att anonymt välja sina ledare.

Halloween och valtider

2008-10-31T09:09:00.000-07:00

Med referens till valtider fick jag precis en bild av en kompis.
I sin enkelhet inbjuder den till funderingar på hur brist på preventivmedel och kanske brist på fria aborter har påverkat vår värld.

Kanske kommer samma frågor påverka vår framtid mer än vi anar

Well som avslutning idag vill jag passa påatt önska er alla en Happy Halloween, hur ni än tänker fira eller låta bli att fira den dagen.

Som en liten speciell hälsning till mina vänner bland fd Jehovas vittnen vill jag tillägga att bilden visar hur nära Harmageddon (världens ända) vi är idag.

Glögg

2008-10-27T18:03:00.000-07:00

Glögg är väl inget att skriva om? Dessutom visar kalendern fortfarande oktober!

Just det, oktober är nästan sent att börja planera för en svensk jul i Kalifornien. Att fixa till en svensk jul i Sverige är en lätt match, men här lokalt kan de små detaljer ställa till problem. Att fixa glödgat vin, eller glögg faller på min lott, och det måste planeras ganska noggrant

Det allra lättaste sättet att fixa glögg är att köpa på systemet när jag är i Sverige. Nackdelen är att det tungt och inte speciellt billigt.
Alternativ två är att köpa flytande kryddor på apoteket, de små flaskorna som räcker till två flaskor vin kallas Aromatisk tinktur, 25 ml är inte billigt men mycket lättare att släpa med i bagaget.
Det tredje altarnativet blir att skaffa alla kryddorna själv och fixa en glögg som blir unik och hemlagad. dessutom blir det en nödvändighet eftersom vi behöver sådär en 20 flaskor glögg.

En av våra traditioner är att bjuda vänner och bekanta den första advent på ett glöggparty. Det brukar bli en populär avslutning på den amerikanska Thanksgivninghelgen. Vi har försökt att begränsa antalet inbjudna, men ständigt blir vi påminda om: Don't forget to invite us for your christmas party.
Mellan 50-70 personer brukar komma och det är liksom självreglerande. När huset blir fullt går folk frivilligt.

Vad soms behövs för att fixa en god glögg är i första hand kryddor. Vin är billigt, för runt 10 dollar får man en box med 5 liter Merlot av tveksam kvalite.

Tag sedan
- 24 Pomeransskal
- 16 bitar hel kanel
- 16 bitar torkad ingefära
- 160 kryddnejlkor
- 8 tsk kardemummakärnor
Plus en hemlig liten krydda :-)

För mig är det mycket svårt att få tag på kardemummakärnor (malen inget problem), allt annat är lätt att hitta.
Allt utom pomeransskalen krossas lätt i en mortel, sedan pillas alla kryddorna ned i flaska, häll i en halvliter vodka och skaka om ibland. Efter några dagar luktar det mer jul än vodka ur flaskan
Sila bort kryddorna, häll i den nu flytande kryddblandningen i 5 liter vin. Addera en liter vodka av god kvalite och dessutom gärna lite cognac eller amerikansk whisky.

Blanda i socker efter smak. jag brukar ha ungefär 10 dl florsocker.

Värm försiktigt, (alkoholen försvinner fort) under tiden du rör ut sockret.
Provsmaka ofta, det gör jobbet roligare

Slutresultatet brukar bli ungefär 10 flaskor god glögg med hyfsad styrka

Pricken över i:et är mandlar och russin från Kalifornen. Givetvis njuts den tillsamans hembakta pepparkakor och lussekatter, men dom är inte jag som fixar.
Fler och fler goda vänner har fått smak på "glugg, glugg" som våra japanska vänner säger. Faktiskt är en flaska en välkommen present att ta med i den kalla Kaliforniska vintern

Det finns också lättare recept som har snabbare effekt
FINSKA GLÖGGEN
1 flaska vodka
1 mandel
ett russin

Blir glöggen för söt, kan russinet utelämnas.

Någon mer som vill ha en 2010?

2008-10-23T08:06:00.000-07:00

Den 13 Oktober var det bara att kliva in till en Chevy-dealer och beställa den nya Camaron. Jag lovar, det var fler än jag som har väntat på detta.

Baspriset för en något strippad modell är 23 tusen, lägg till ungefär 10% för tax and titel. Omräknat med dollarkursen 7.75 så får du en flång ny ball bil för under 200 tusen svenska kronor.
Visserligen har snikmodellen en V6, men med 300 hästar borde den röra ganska bra på sig.

Det som är riktigt intressant är dock SS modellen med en 6.2 liters V8 med 422 hästar. Listpriset för en fullt utrustad sådan är drygt 34 tusen. Lite extra för några småsaker som Inferno Orange interior. Omräknat på samma vis blir 290 tusen svenska för något som jag tror blir en klassiker. Listpriset är en sak, sedan är det en diskussion med dealern som ger det sista priset.

Klassiker....ja troligen är väl festen över för dessa skojiga bensinslukande monster. Min gissning är att det säljs ett antal till entusiaster, men att dagens verklighet med bankkriser och annat elände kommer leda till en låg produktion och att tillverkningen av värstingmodellerna kommer läggas ned ganska fort.

Nedan visar jag den röda varianten, de bilder som finns tillgängliga på den oranga gör den inte rättvisa

Nog måste jag säga att det känns lite märkligt att köpa en bil som jag inte ens kunnat provköra. Är den rätt eller fel? Kanske skall jag sälja kontraktet och inte ens ta ut bilen? ska annulera det och förhandla om? Leveransdatum är "våren 2009"

Om jag vill behålla den finns ett litet problem. Var skall jag parkera bilen? Garaget är fullt, garageuppfarten är full och när döttrarna är hemma är även gatan framför huset upptagen.

Det troliga säljobjektet blir dessvärre en Cadillac Eldorado Convertibel från 1976. Det var sista året för den stora motorn på 8.2 liter. Den bilen är i kanonskick med det mesta utbytt eller renoverat. Någon intresserad?

Vår Opa

2008-10-16T22:00:00.000-07:00

Sedan mina döttrar föddes har vi alla kallat Marions pappa och min svärfar för Opa. Nu i söndags den 12 oktober nåddes vi av den tråkiga nyheten att Gustaf Gaulke har lämnat jordelivet endast 78 år gammal.
Marion och de flesta av hennes syskon fanns på plats den sista tiden och vi andra i familjen hade ett stort utrymme i våra tankar runt Opa och de plågor han hade den sista tiden

Jag har känt Opa ganska länge och minns jag det rätt så kallade han mig för ”mein Junge” redan första gången vi träffades. Ju mer jag lärde känna Opa, desto mer tyckte jag om honom och desto mer beundrade jag honom för hur han jobbade och slet för att hans familj skulle ha ett drägligt liv.
Vadå drägligt liv? Tysklarna hade det väl inte så dåligt?

Allt är en definition på vad dåligt är. Opa föddes i vad som numera är västra Polen och vid krigslutet när han var 15 år, fördrevs hela familjen från sin hemby och hamnade i den östra delen av Tyskland. Den zon som var besatt av Sovjet och så småningom blev DDR eller Östtyskland.
Jag vet inte mycket om tiden fram till han träffade Marions mamma, men troligen var han lika arbetssam och förnöjsam som senare i livet, trots de svåra efterkrigstiderna och mycket nöd och elände.
Kanske det säger dig något om nivån på fattigdomen när jag berättar att familjen med tre små barn bodde i ett garage utan vare sig rinnande vatten eller avlopp? Detta var alltså i slutet på 50-talet. Familjen fill tillökning och på bilden nedan är det sex barn

Den söta flickan me de långa håret är numera min fru, Marion

På 80-talet när jag träffade Opa hade familjen som nu vuxit till 7 barn två lägenheter bredvid varandra. Tillsammans var det nog 4 eller möjligen fem små rum och ett litet kök som knappt gick att vända sig i.
Han jobbade och slet i skift på betongverket i Milmersdorf, och det var många dubbel och extraskift för att få ihop pengar till familjens försörjning. För mig var det ett under hur karln orkade, han tycktes aldrig behöva sova och ändå hade han alltid på ett bra humör och var ständigt hjälpsam. Jag vet att många wessis tycker att östtyskarna inte ville jobba, men dom kände inte våran Opa och han var definitivt inte ensam i DDR om att slita hårt för brödfödan.

Gästfriheten i hans hem var alltid stor, oavsett ekonomin kom alltid det bästa huset kunde förmå på bordet.. Hade han lyckats få fram Radeberger öl när jag kom var han superglad. Inte fick man dricka ur flaskan, utan här plockades de fina glasen fram och sen skålade vi och kunde prata halva natten. När Opa hade tagit sig ett glas Apfelkorn och en öl eller två blev han om möjligt ännu gladare. Översatt till svenska så fick hans öron besök (av mungiporna) Att jag kom från utlandet och stapplade med min skoltyska uppfattades inte negativt. Ärligt talat så tror jag han ibland låtsades förstå mig.

Mina insikter om livet i DDR ökade vartefter och jag insåg att mina besök hemma hos familjen inte sågs på med blida ögon av alla i omgivningen. Som svensk från ett kapitalistiskt utland var jag suspekt i de rättrognas skara. Dessutom körde jag en Volvo som var registrerad i landet, något som endast var förunnat några få politrucker. Gissa om snacket gick i byn.

Lägg till att Opa var en tvättäkta kommunist, partimedlem, och med i ”die Kampfgruppe” (milisen). Hans stora hobby var att jaga vildsvin.. Varje gång jag var på besök måste det anmälas hos en hausmeister, en slags portvaktsfunktion som fanns redan under nazisttiden och den traditionen hade tagits över i DDR.
När jag övernattade i lägenheten fick han lämna ifrån sig sina vapen och kunde därmed inte gå på jakt, något som han led av utan att beklaga sig med ett enda ord.. Trots alla dessa problem försvarade Opa mig alltid när han fick gliringar från sin omgivning. En sådan fin person var han.

En annan av Opas fina egenskaper var att han kunde ändra omvärdera sina åsikter vartefter han fick nya kunskaper och insikter. Efter murens fall 1989 var han ganska tystlåten och samlade på sig nya intryck. Han blev otroligt tacksam över hur mycket bättre levnadsmässigt han fick det och insåg att vad han tidigare lärt politiskt visades sig vara totalt fel. Det var inte sällan han beklagade att låtit sig luras

Opa var inte den försiktiga eller analyserande generalen, snarare den spontana och väldigt väldigt generösa och hjälpsamme. När han för första gången själv skulle köra sin bil till Karlskrona för att besöka oss, var vi betydligt nervösare än han själv.
I god tid innan hade vi skickat en detaljerad vägbeskrivning som också listade alla våra telefonnummer som han kunde ringa om det blev något problem.
Vad händer? Jo han åker iväg och glömmer informationen hemma såklart: Svenska kronor var för honom ett okänt begrepp och alla språka funkade så länge det var tyska!
.
Som tur var hade han läst vägbeskrningen så många gånger att han hade memorerat den. Nästan.
Han kom till Långö, men gatuadressen mindes han inte. En av våra grannar som visste att vi pratade tyska kom hem till oss och undrar om vi kände en äldre herre som gick omkring och ropade min frus namn utanför alla hus. Allt löser sig ansåg Opa.

Inte var han det minsta blyg heller. Min granne höll på med ett ombyggnadsprojekt som väckte Opas intresse. Han stack över och började kommentera vad han såg och vill ge goda råd. Min granne kunde inte ett ord tyska vilket han försökte förklara efter bästa förmåga på engelska och svenska. Opa gav sig inte, han fortsatte sitt snackande trots brist på respons och till slut gav grannen upp. Han började svara Opa på svenska och sedan hade dom en lång dialog på var sitt språk och ingen förstod den andre, men dom hade en väldigt trevlig stund tillsammans. Senare på kvällen kunde dom dricka öl tillsammans, fortfarande snackade tillsammans. Vadå språkbarriär?

Opa var en vän av stora fester, alla barn, deras familjer, barnbarn och övriga släkt och vänner skulle självklart vara med. Vidoklippet nedanär från hans 70-årsdag som firades stort i den lokala restaurangen, men mat dricka och discjockey.

Det är våra döttrar som i början läser en liten dikt till Opa och därefter lite typisk dans som Opa ville ha det.

Såååå gärna hade vi alla gärna sett Opa fira guldbröllop med Oma.

Festen var planerad nästa år i mars men dessvärre blir det inte så. Den festen var något som Opa såg fram emot och det höll hans optimism uppe under hans sjukdomstid
I våra täta kontakter per telefonen sa han alltid: Än är jag inte död, jag kämpar som ett lejon och jag har många fester kvar att vara med på innan jag dör.
Tyvärr har också Lejonkungar en sista dag i livet och dessvärre kom den alldeles på tok för tidigt för Lejonkungen Opa

Bedrägeri!

2008-09-19T10:10:00.000-07:00

Jag inser att med dagens inlägg börjar bloggen bli lite spretig med ofullständiga berättelser och långt ifrån min uppväxt, men detta kan jag bara inte låta bli att skriva om.

I förra veckan vid 04-tiden ringer telefonen hemma och väcker oss. Telefonsamtal vid den tiden är obehagliga eftersom den första tanken är att något allvarligt har hänt våra anhöriga i Europa. Denna gång var samtalet ifrån hotellet där min dotter jobbar.

Hon jobbar deltid på ett välkänt hotell på en av de berömda beacherna i vår närhet.
Först vill chefen för receptionen prata med henne, därefter säkerhetschefen och till sist den lokala polisen.
Vad var ärendet? Jo dottern har på kvällen checkat in fyra gäster på ett så kallat prepaid kreditkort. Det funkar sa att man betalar in en summa pengar på ett namnlöst kreditkort och kan sedan använda det i stället för kontanter. Vid incheckningen kunde inte maskinen läsa av kortet, gästen menade att det berodde på att det var gammalt och inläsningen gjordes istället manuellt.

För er som inte redan visste det. När ett kort inte är läsbart maskinellt är det en första varningssignal för bedrägeri!

Nåväl hon kollade legimitation och noterade den, helt enligt alla sina instruktioner. Framåt natten blir hotellet uppringt av kreditkortsföretaget som hör sig för om gästerna som använt kreditkortet.

Vad har hänt?

Jo han som var det rätta ägaren till kreditkortsnumret har försökt tanka sin bil med sitt kort och får ingen bensin. Han ringer kreditkortsfirman och får besked om att det inte finns några pengar på kontot, vidare undersökningar visar att det är belastat just på det hotell där min dotter arbetar. Killen som bara ville ha bensin anser sig inte ha varit på hotellet.
Efter kontakten mellan kreditföretaget och hotellet blir polisen uppringd.
Några minuter senare är sheriffen och tio polisbilar på plats. De misstänkta gästerna är inhysta på första våningen så för säkerhetskull placeras några poliser med hundar utanför deras balkong.
Poliser knackar på deras dörr och ber dom öppna. I stället för att ge upp försöker dom fly balkongvägen med därnere tar hundarna och Tusse Batong väl hand om dom.

Några av de infångade var tidigare straffade och ute på villkorligt. I rummet hittades en plastkasse full med flera kreditkort och dessutom maskinutrustningen som dom använde för att förfalska numren på kreditkorten. Diverse droger och motstånd mot polis fyllde på listan med anklagelser.

Vad vi nu vet är att det är sällan polisen får tag på dessa bedragare. Hade det funnits med pengar på konton hade den bensinbehövade killen inte upptäckt bedrägeriet förrän han fått sitt kontoutdrag.

Alltså kolla upp ditt kreditkort ibland. Här kan man göra det on-line så jag brukar kika in någon gång över en kopp kaffe. Hur det är i Sverige vet jag inte.

En av anledningarna till att jag skriver detta är att jag beundrar snabbheten i rättsystemet i Kalifornien. Incidenten hände förra veckan och idag 10 dagar senare är min dotter kallad till domstol som vittne. Rättare sagt så skall hon vara ”on-hold” Eventuellt måste hon identifiera dessa personer, men eftersom övervakningskameran har allt dokumenterat slipper hon förhoppningsvis besväret.

Om jag får reda på den straffpåföljd som dessa troligen kommer få lovar jag att berätta.

Är det någon av läsarna som vet hur lång tid det hade tagit i Sverige innan den typen av bedrägeri hade kommit till domstol?

Utbildning

2008-09-08T17:12:00.000-07:00

Nyligen hade jag förmånen att få träffa ett antal personer som liksom jag har haft ett förflutet i en sekt.
Träffen var i ett vandrarhem nära en av Sveriges största sjöar, ett rackarns fint område men det är ändå inte vad som sitter kvar som minnesbild.
Att det hela var välplanerat och bra organiserat är inte heller vad som gjorde mest intryck på mig.
Nej det var de olika individerna och deras personligheter som är det bestående jag har med mig i bagaget. All den vänlighet och öppenhet och så generöst man delade med sig av sina erfarenheter både goda och dåliga gjorde att jag förmodligen såg ut som en fågelholk i ansiktet ibland. I och för sig är det sista en fördel när snapsen till kräftan skall ned :-)

Den övervägande majoriteten av deltagarna hade sin bakgrund i Jehovas vittnen, men det fanns även folk med bakgrund i Livets ord och vad vi kallar mormonerna och till sist mig själv som växte upp bland Smiths Vänner.
Numera begriper jag hur lika dessa församlingar är men också vissa skillnader trots att alla baserar sin tro på samma Bibel.

Utbildning är en av de saker där det skiljer sig väsentligt. Bland Jehovas vittnen ansågs utbildning som bortkastad tid, det gällde ju att förbereda sig inför nästa liv och förutom att frälsa andra själar gällde det att vara klar när Harmageddon skulle komma. Företrädesvis sysslade dom med lågkvalificerade jobb som städning, tidningsutdelning och liknande. Resten av tiden användes studerande av skrifter och att ”knacka dörr” eller att gå i tjänsten som dom själva sa. Jag visste inte att det var x antal timmar som skulle spenderas och inte heller visste jag att en pionjör skulle trava runt och störa sina grannar i 90 timmar i månaden.
Nu är ju Harmageddon kraftigt försenat, 1975 var det utlovade året enligt Jehovas profeter och det inser alla var inte sanning. De flesta JV medlemmar och fd medlemmar saknar numera utbildning för att hitta bra jobb. Speciellt fd medlemmar sliter ofta med vidareutbildning för att ta igen förlorade år, och kvalificera sig på arbetsmarknaden.

Inom Smiths Vänner var det ungefär detsamma som gällde. Precis som inom JV uppmuntrade man inte till utbildning. Vi levde i ”den sista tiden” så det vara bara bortkastad tid. Speciellt lite utbildning ansågs kvinnorna behöva. Dom skulle ju bara sköta hem och barn, det såg mammorna till att lära dom och skolan kunde ju ge dålig påverkan (läs eget tänkande).
Killarna skulle helst lära sig ett hantverk. Att inte vara stor på jorden var fint nog och det räckte ju till att försörja familjen. Åtminstonde på den tiden.
Här var främst min far i opposition, han lovade alla oss barn så mycket utbildning vi ville ha och han skulle minsann se till att vi hade råd med det. Även fast jag hade flyttat hemifrån, stack han till mig lite pengar då och då för att försäkra sig om jag inte behövde sluta mina studier av ekonmiska skäl. Idag inser jag varför han gjorde det, han själv hade fått jobba sig upp utan utbildning och han ville att vi skulle ha bättre förutsättningar.
Ledarna i församlingen skakade på sina huvud, men pappa ändrade sig inte.

Livets ord har vad jag förstår en annan filosofi grundad på en framgångsideologi där det gäller att vara utbildad och göra karriär inte bara i det religiösa, utan också i arbetslivet. Här skäms man inte för framgång, mycket pengar eller bra positioner i den ogudliga världen.

Mormonerna har en liknande inställning, där tom aktivt vill man att medlemmarna skall infiltrera den profana välrden och påverka på alla ställen som man kan. Som exempel nämndes den mormonska amerikanska ambassadören i Sverige. Inom SV och JV hade det varit totalt omöjligt att dels vara så högt uppsatt och att samtiidigt vara en ärad medlem i församlingen

Tack alla ni positiva männsikor som lärde mig så mycket mer om andra sekter. Inte tänker jag rabbla upp era namn, dels för att jag stavar dåligt och dels för att alla av er inte vill ha namnet publicerat, men trots allt ett extra tack till Owe som ställde upp med transport och dessutom tillät mig att vara oartig nog att somna ibland när ögonen var fulla med något sandliknande