Klass 9F

Att rota i gamla fotografier är oftast ganska kul. Det väcker minnen, de flesta positiva sådana, men ibland också en och annan negativ känsla.

När jag sensat var i Stockholm fick jag tillfälle att träffa en vän från skoltiden, ja faktiskt känner vi varandra sedan lekskolan.
Hon hade i en låda ett klassfoto från min nionde klass, och faktiskt väcker det blandade känslor. Tack Anki för att jag fick låna det av dig!

Tiden från högstadiet väcker nästan inga positiva minnen hos mig, men jag kan inte heller låta bli att le igenkännande åt kortet nedan.
Det är en kul bekräftelse på hur vi inom Smithe Venner uppfostrades för att skilja oss ifrån de världsliga personerna.

Om du klickar på kortet så blir det större och du kan med lätthet se vad jag menar. Tiläggas kan att jag redan i denna ålder försökte tänja gränserna inom församlingen, praktiskt menar jag att min hårlängd var längre än gängse standard.
Nu var det i och för sig inte bara håret som skiljde oss ut, kläderna var ännu mer visuellt, men det syns tyvärr inte på dessa kort.



Idag då? Jo min hårlängd är lika kort, men det är ett frivilligt val. Ett antal årsringar har lagt till på utsidan, insidan är fortfarande lika ung och ifrågasättande med samma glimt i ögonen.
Elaka personer säger att jag på kortet är ung och vacker, medans jag nuförtiden bara är ”och”

Kuriosa, Rektorn och alla eleveri klassen kunde vi komma ihåg, men vår föreståndare kom vare sig Anki eller jag ihåg. Ingen lärare orkade med klassen någon längre tid

Glädjande

Det finns en glädjande nyhet på smithvännernas officiella hemsida!.Häromdagen såg jag att man anger man sitt officiella medlemstal till cirka 30.000 istället för de tidigare 35.000 En minskning på nära 15% alltså.

Orsaken till denna minskning vet inte jag, men en gissning skulle kunna vara att barnafödandet minskar, vilket innebär att rekryteringsbasen för nya medlemmar också blir mindre. Numera är det accpetablet ”att dra på en kondom på löken” inom äktenskapet och därmed minskar den organiska tillväxten.

Personligen tycker jag det är positivt att antalet medlemmar minskar, men därmed finns det också en riskfaktor. Nämligen den att församlingen ger sig ut på jakt för att ragga nya "förtappade själar" till sin verksamhet, och det finns tecken på att det är just vad som pågår.

Deras hemsida har nyligen uppdaterats och är nu betydligt mer utåtriktad än tidigare. Mindre fokus på Norge och mer information från övriga delar av världen. Valda personer får också berätta om sina egna erfarnheter och det ger ett intryck av en stor öppenhet. Tråkigt nog är nästan allt material fortfarande på norska.

Ett ytterligare tecken på desperationen är en av dera externa sidor http://www.disciplecall.com/live/bww.pages/2643/2560.html Huvudsakligen är materialet på norska med en hel finns också på tyska.
Jag uppfattar sidan som proffesionellt gjord, lockande videoklipp och fina bilder med förförisk bakgrundsmusik. Utvalda övertygade personer berättar om hur dom funnit menig i livet osv.
Jag känner ju igen ett antal personer som medverkar, och förvånande nog är det samma tal, samma ordvändningar som jag minns för över 30 år sedan.
För andra helt ovetande tror jag intrycket blir en fantastiskt bra propagandasida, men för vem och varför? Ingenstans nämns vilken organsiation som ligger bakom hemsidan. Personligen undrar jag om dom skäms för vad dom står för eller om dom bedömmer att sektklangen i namnet Smiths venner skulle tynga dom för hårt och skrämma bort människor.

Mer information kan man få via en tysk mail adress som har eger och synd i namnet. Inte känner jag måånga som skulle anmäla sitt intresse till en organsiation där man inte vet vem som står bakom. Härmed är du som läser varnad.

Fortfarande anger Smithvännernas hemsida att man har en församling i Sverige, Ingen link eller information finns till denna församling som jag innerligt hoppas bara existerar i fantasivärlden

Nu till något helt annat. De yngre förmågorna i familjen envisades med att se Grammy utdelningen för 2008, och lite under protest från min sida såg vi programmet på TV. En och annan låt föll även mig i smaken, men det som fick huden att knottra sig var Beatles låten Let it be framförd av fantastiska sångare.
En av Beatles absolut låtar där med en text som sitter lika hårt som melodin.

“And when the night is cloudy, there is still a light, that shines on me, shine until tomorrow, let it be”