Julen närmar sig, cd växlaren hemma dånar julsånger av varierande kvalite, tycke och smak.
Jag kommer terrorosera er lite med några sånger som får oss hemma att småle, gapskratta eller bara känna julstämning
Först ut är The Twisted Chipmunk Song förmodligen har du hört en annan version av den tidigare
Ibland är det svårt att höra texten så som ett litet stöd kommer den här:
”All right you chipmunks, ready to sing your new song?”
“I’ll say we are. Let’s get this over with.’
“Okay Squeaky?”
”Okay.”
”Okay Thagadore?”
”Okay.”
”Okay Melvin? Melvin?MEEEELLLLVVVVIIIIINNNNN!!!!!! “
”Relax old man, Jesus!”
Christmas chipmunks sing each year
Squeaky rodents hurt your ears
We’ll sing bad till Christmas past
Hurry Christmas pass real fast
We’re a pain to listen to
Been around since ‘62
You could hardly stand us then
Now here we come again
Ah boys excuse me
Hold it, look you guys
You can hardly stand to hear
Three weasels every year
”All right, you know that’s not how it goes boys.”
“Ah, that’s how it goes now, pops”
”Lets cool it with the ad-libbing and give it one more try.”
“I’m sorry, who’s the artist here?”
“You know you guys could all be used in shampoo testing.”
“What would you know about shampoo?
” Nice rug.”
“Oh yeah, that looks real.”
“I tell you Melvin, I got a friend in the research lab that would pay top dollar for a gerbil like you.”
“Could he get me some Viagra?”
“You want an ear growing out of your back pal?”
“You wouldn’t dare”
“Let’s shake and bake man”
“You want me to let the cat in here.”
“I’ll do it.”
“I’ve been wanting to do it for years”
“That’s impressive”
“That goes for all of ya!”
“That’s it, I’m going to fire up the barbeque”
“Oooooh
Ariva derci Melvin
You little jerk
lördag 13 december 2008
tisdag 9 december 2008
Ulysses
I helgen fastnade jag lite slumpartat framför TVn eftersom en av mina favoritfilmer råkat hamna i DVD spelaren
Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen Dead poets Soceity (Döda poeters sällskap) genom åren men den är lika bra varje gång.
Filmen fick 1990 en Oscar för Best Writing, Screenplay Written Directly for the Screen och var dessutom nominerad för ytterligare tre Oscars bla Robert Willimas for Best actor in a leading role.
Alla mina tre barn har fått se filmen i skolan (och hemma), för en gångs skull är dom överrens om att detta är en av de bästa filmer de någonsin sett. Speciellt slutet är mäktigt, jag tänker inte avslöja vad som berör.
Om du inte har sett den blir jag lite avundsjuk, tänk att ha den potentialen framför sig
Varje gång hittar jag något nytt som fastnar i minnet och denna gång en dikt.
Dikten är vad jag förstår urdrag ur Ulysses skriven av Alfred Lord Tennyson. Har jag skrivit rätt så lästes versionen nedan upp.
Come, my friends
This is not too late to seek a newer world
For my purpose holds to sail beyond the sunset.
And though we are not now that strength
which in old days moved earth and heaven.
That which we are, we are…
One equal temper of heroic hearts
made weak by time and fate
but strong in will to strive, to seek, to find
and not yield
Dikten fick mig att tänka på Fats Domino och hans fantastiska röst när han sjunger
Efter lite letande på nätet hittade jag det som verkar vara dikten i sin helhel och de sista stroferna lyder:
Come, my friends,
’Tis not too late to seek a newer world.
Push off, and sitting well in order smite
The sounding furrows; for my purpose holds
To sail beyond the sunset, and the baths
Of all the western stars until I die.
It may be that the gulfs will wash us down:
It may be we shall touch the Happy Isles,
And see the great Achilles, whom we knew.
Tho’ much is taken, much abides; and tho’
We are not now that strength which in old days
Moved earth and heaven; that which we are, we are;
One equal temper of heroic hearts,
Made weak by time and fate, but strong in will
To strive, to seek, to find, and not to yield.
Slutklämmen är det som berörde mig mest.
Ärligt talat var det fullständig nytt för mig att jag kunde läsa och gilla lyrik på engelska
Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen Dead poets Soceity (Döda poeters sällskap) genom åren men den är lika bra varje gång.
Filmen fick 1990 en Oscar för Best Writing, Screenplay Written Directly for the Screen och var dessutom nominerad för ytterligare tre Oscars bla Robert Willimas for Best actor in a leading role.
Alla mina tre barn har fått se filmen i skolan (och hemma), för en gångs skull är dom överrens om att detta är en av de bästa filmer de någonsin sett. Speciellt slutet är mäktigt, jag tänker inte avslöja vad som berör.
Om du inte har sett den blir jag lite avundsjuk, tänk att ha den potentialen framför sig
Varje gång hittar jag något nytt som fastnar i minnet och denna gång en dikt.
Dikten är vad jag förstår urdrag ur Ulysses skriven av Alfred Lord Tennyson. Har jag skrivit rätt så lästes versionen nedan upp.
Come, my friends
This is not too late to seek a newer world
For my purpose holds to sail beyond the sunset.
And though we are not now that strength
which in old days moved earth and heaven.
That which we are, we are…
One equal temper of heroic hearts
made weak by time and fate
but strong in will to strive, to seek, to find
and not yield
Dikten fick mig att tänka på Fats Domino och hans fantastiska röst när han sjunger
Efter lite letande på nätet hittade jag det som verkar vara dikten i sin helhel och de sista stroferna lyder:
Come, my friends,
’Tis not too late to seek a newer world.
Push off, and sitting well in order smite
The sounding furrows; for my purpose holds
To sail beyond the sunset, and the baths
Of all the western stars until I die.
It may be that the gulfs will wash us down:
It may be we shall touch the Happy Isles,
And see the great Achilles, whom we knew.
Tho’ much is taken, much abides; and tho’
We are not now that strength which in old days
Moved earth and heaven; that which we are, we are;
One equal temper of heroic hearts,
Made weak by time and fate, but strong in will
To strive, to seek, to find, and not to yield.
Slutklämmen är det som berörde mig mest.
Ärligt talat var det fullständig nytt för mig att jag kunde läsa och gilla lyrik på engelska
fredag 5 december 2008
Mera jul - dekorationer
Frågan är om det någon gång kan bli för mycket? Mitt svar är nej på den frågan, endast fantasin sätter begränsningarna. eller brist på fantasin :-)
söndag 30 november 2008
Första advent och det här med jul
En av mina kompisar är en tidigare varit medlem i Jehovas Vittnen. En konsekvens som drabbade honom efter hans beslut lämna JV var också en skilsmässa.
En skilsmässa är aldrig kul, det har jag egen erfarenhet av, men vad jag nu förstår är det en extra komplikation när en av föräldrarna är kvar i en sekt som inte riktigt lever som vi andra utanför. JV firar vare sig jul eller födelsedagar, det går lätt att förstå den typen av intressekonflikter även för en som aldrig har varit medlem i en sekt
Första gången jag träffade killen blev jag positivt överraskad, och det har fortsatt så trots att vi numera oftast bara har mail och msn kontakt. För mig har han från första början varit fullt normal kille precis som vem som helst av oss. I dialogen med honom har jag sällan en tanke på att han ganska nyligen lämnat en trångsynt sekt.
I veckan fick jag en fråga av honom som skakade om mig totalt. Han ville ha lite tips hur man firar jul, som han sa: Det verkar så mysigt när ni gör det.
Givetvis kommer jag så detaljerat som möjligt berätta för just honom hur vi gör, han får plocka ut vad han vill ha och forma sina egna traditioner. Alla har vi nog egna varianter på hur julen skall firas bäst, det finns inga sätt som är fel eller rätt tycker jag.
Frågan jag fick gav mig också lite flashbacks. Jul inom Smiths Venners kretsar firades annorlunda än jag numera gör. Till skillnad från JV så firades julen och vi tilläts deltaga i alla eller de flesta aktiviteter som anordnades i skolan.
I de flesta familjer lästes julevangeliet upp på julaftonsmorgonen och barnen fick sitta tysta runt och lyssna.
På juldagen fanns inga aktiviteter, jag minns att de vuxna var uppklädda och man besökte aldrig någon annan familj den dagen. Vi barn lekte lugnt med våra julklappar och de vuxna koncentrerade sig på Bibeln eller någon annan andlig aktivitet.
Någon dag senare mellan jul och nyår ordnades en julfest för barn. Egentligen var det möte med mat som Reidar kallade det. Huvudsaken var att vi fick godispåsar och leka lite lekar där både vuxna och barn deltog. I godispåsarna brukade det finnas bibelord så vi inte skulle halka av den smala vägen
Inom SV så poängterades det mycket hårt varför vi firade jul. Givetvis handlade det för dom om Jesu födelse. Allt annat var egentligen oviktigt men en extra anledning att umgås socialt. Förgäves försökte man tona ned det kommersiella, men vi barn visste nog vad som var viktigast för oss: Paketen den 24 så klart, himmelen kan vänta
Julen hemma började första advent. Lådan med julsakerna fanns på vinden. Via en lucka och stege kunde man klättra upp i kylan och hämta den. Som lite minns jag tomtemasken var skrämmande, även fast man kunde se att det just bara var en mask.
Ljusen placerades ut, jag minns att vi hade en ihopfällbar adventsstjärna i papper och en sjuarmad elektrisk ljusstake i vardagsrummet. Den typiska adventsljusstaken med fyra ljus fanns i köket. Varje morgon innan skolan tände mamma ett de antal ljus som motsvarade adventstiden.
En adventskalender hade jag i fönstret. Den var som regel en från den lokala ICA handlaren. Svensk TV och radio sände program varje dag, men då skulle man ha en speciell kalender som jag aldrig fick. Eftersom vi varken hade radio eller TV var det ju helt onödigt. Visserligen var jag ibland hos kompisar och såg programmet, men utan kalender.
Pepparkakor och lussekatter och lite andra kakor bakades hemma. Lucia firades i skolan, men jag kan inte minnas att det firade vare sig i SV eller hemma.
Det smusslades med julklappar och dörrar slängdes igen framför nosen på mig vi många tillfällen. Inför julen var presenterna hemliga. Pappa hade en märklig vana. Han köpte alltid julklapparna på julafton. Hans affär var öppen halvdag på julafton och på något vis lyckades han alltid handla sina presenter och hinna hem i tid till julbordet.
Julbordet var ganska traditionellt, sill och potatis, skinka, köttbullar, vörtlimpa, syltor och en massa andra smårätter. Jag satt som på nålar i väntan på julklappsutdelningen och åt bara skinka och potatis. Den enda alkoholhaltiga som förekom till den feta julmaten var svagdricka och vi barn fick julmust.
Sedan koma pappas favoriträtt, nämligen lutfisk. En absolut oätlig maträtt enligt mig, men den vita såsen blandad med potatis var jag tvungen att stoppa i mig. Lutfisk är av de rätter som aldrig har funnits på ett julbord organiserat av mig
Julbordet avrundades med risgrynsgröt, kanel, mjölk och socker.
Hela familjen brukade hjälpa till med avdukning och diskning och sedan var det att ta plats i vardagsrummet och vänta på jultomten.
Väntetiden var svår, att äta godis och frukt och spela något spel var tufft eftersom man ständigt måste spana ut genom fönstret efter den röde mannen med en säck på ryggen.
En jul jag speciellt minns var året när jag hade önskat mig en bilbana från Tempo. Den kostade 40 kronor och detta år var det nästan det enda som stod på min önskelista. Fler veckor före julafton hade mina bröder låst sitt rum och jag kunde höra elektriska motorer och glädjeyttringar inifrån. Till och med nyckelhålet hade dom täppt till.
I den halvmeterdjupa snön ute kommer så jultomten pulsande. Den vanliga frågan om det finns snälla barn kommer och endast jag tycker att det finns sådana i huset.
En av de första presenter jag får är några extra bitar räls till den bilbana jag så hårt har önskat mig. Sedan blir det tommare och tommare i tomten säck, under julgranen blir det mindre och mindre paket. Ingen bilbana! Jag vet precis hur stort paketet måste vara och inser att inget av de paket som är kvar är stort nog. Min ålder kan ha varit 10-11 och det är mer än jag klarar. Gråtande sticker jag mot mitt rum, men blir någonstans på vägen uppfångad av pappa. Mina äldre bröder som suttit och lekt med min present flera dagar hade planerat detta spratt. Det är tveksamt om jag någonsin kommer att förlåta dom denna elakhet.
Mina egna jultraditioner förändrades ganska sakta efter att ha lämnat SV. En av de första var när jag flyttade hemifrån. Pappa hade hjälpt mig med en gammal TV och en adventskalender som passade till radio och TV var ett viktigt inköp inför julen. En halvvuxen kille kollade adventskalendern på TV, öppnade luckor klistrade bilder med mera. Senare såg jag gärna dessa program tillsammans med våra barn.
Kompisar bjöd in på maskerader inför jul, någon kokade glögg och så vidare. Lucia firade ordentligt i gymnasiet, festande brukade starta kvällen innan och dom duktiga lyckades gå direkt till skolan i mer eller mindre bra form.
Luciatåget brukade vara i matsalen och skolan hade insett att apelsinjuice inte var bra att ha tillhanda eftersom den var blandbar med skojiga drycker för bättre effekt. Däremot serverades mjölk och kaffe till pepparkakorna och lussebullarna.
Som information kan jag upplysa om att mjölk och vodka är ingen god blandning. Du behöver inte ens prova, lita på andras misstag
Viktigast när det handlar om julförberedelser är att alla i familjen är med och att väldigt mycket skall göras tillsammans. Att köpa är klart möjligt, men det ger en annan samhörighet när man tillsammans har åstadkommit något.
Pepparkakor och annat julbak skall göras hemma, inte köpas. Mycket juldekorationer kan tillverkas, därmed blir det unikt för ditt hem. Är det köpegrejor, se till att sätt upp dom tillsammans, ha kul och umgås. Stäng av TVn och PCn lite oftare. Det går att banda och kolla senare. Var realistisk i vad du hinner med, här gäller inte regeln att sikta mot stjärnorna och landa i trädtopparna. Sitt på marken med ett glas glögg och kika på stjärnorna i lugn och ro istället
Önskelistorna behöver ju inte vara så kommersiella, här är en lite udda julsång som jag aldrig hört i Sverige. Orginalet tror jag är med Spike Jones, men här framförs den av två mimande tjejer. Ibland är det vikrigt med framtänder.
En tanke till er i Sverige. Finns det inte massor med grannar och bekanta som har annan kulturell bakgrund än din i er närhet? Tror du inte dom är väldigt nyfikna på hur du firar till exempel jul?
Varför inte bjuda in dom och visa ditt hur firande går till?
Kom nu inte med att muslimer och judar inte dricker sprit eller äter griskött och liknande. De flesta muslimer jag känner tar ett glas eller två, några gör det inte, och alkoholfritt alternativ är inte så betungande
Julbordet är mycket griskött, men det är stor frihet att servera kompletterande rätter. Hitta möjligheter istället för svårigheter så kommer du bli inbjuden till deras högtider och genast har vi sämre förutsättningar för rasism och främlingsfientlighet
En skilsmässa är aldrig kul, det har jag egen erfarenhet av, men vad jag nu förstår är det en extra komplikation när en av föräldrarna är kvar i en sekt som inte riktigt lever som vi andra utanför. JV firar vare sig jul eller födelsedagar, det går lätt att förstå den typen av intressekonflikter även för en som aldrig har varit medlem i en sekt
Första gången jag träffade killen blev jag positivt överraskad, och det har fortsatt så trots att vi numera oftast bara har mail och msn kontakt. För mig har han från första början varit fullt normal kille precis som vem som helst av oss. I dialogen med honom har jag sällan en tanke på att han ganska nyligen lämnat en trångsynt sekt.
I veckan fick jag en fråga av honom som skakade om mig totalt. Han ville ha lite tips hur man firar jul, som han sa: Det verkar så mysigt när ni gör det.
Givetvis kommer jag så detaljerat som möjligt berätta för just honom hur vi gör, han får plocka ut vad han vill ha och forma sina egna traditioner. Alla har vi nog egna varianter på hur julen skall firas bäst, det finns inga sätt som är fel eller rätt tycker jag.
Frågan jag fick gav mig också lite flashbacks. Jul inom Smiths Venners kretsar firades annorlunda än jag numera gör. Till skillnad från JV så firades julen och vi tilläts deltaga i alla eller de flesta aktiviteter som anordnades i skolan.
I de flesta familjer lästes julevangeliet upp på julaftonsmorgonen och barnen fick sitta tysta runt och lyssna.
På juldagen fanns inga aktiviteter, jag minns att de vuxna var uppklädda och man besökte aldrig någon annan familj den dagen. Vi barn lekte lugnt med våra julklappar och de vuxna koncentrerade sig på Bibeln eller någon annan andlig aktivitet.
Någon dag senare mellan jul och nyår ordnades en julfest för barn. Egentligen var det möte med mat som Reidar kallade det. Huvudsaken var att vi fick godispåsar och leka lite lekar där både vuxna och barn deltog. I godispåsarna brukade det finnas bibelord så vi inte skulle halka av den smala vägen
Inom SV så poängterades det mycket hårt varför vi firade jul. Givetvis handlade det för dom om Jesu födelse. Allt annat var egentligen oviktigt men en extra anledning att umgås socialt. Förgäves försökte man tona ned det kommersiella, men vi barn visste nog vad som var viktigast för oss: Paketen den 24 så klart, himmelen kan vänta
Julen hemma började första advent. Lådan med julsakerna fanns på vinden. Via en lucka och stege kunde man klättra upp i kylan och hämta den. Som lite minns jag tomtemasken var skrämmande, även fast man kunde se att det just bara var en mask.
Ljusen placerades ut, jag minns att vi hade en ihopfällbar adventsstjärna i papper och en sjuarmad elektrisk ljusstake i vardagsrummet. Den typiska adventsljusstaken med fyra ljus fanns i köket. Varje morgon innan skolan tände mamma ett de antal ljus som motsvarade adventstiden.
En adventskalender hade jag i fönstret. Den var som regel en från den lokala ICA handlaren. Svensk TV och radio sände program varje dag, men då skulle man ha en speciell kalender som jag aldrig fick. Eftersom vi varken hade radio eller TV var det ju helt onödigt. Visserligen var jag ibland hos kompisar och såg programmet, men utan kalender.
Pepparkakor och lussekatter och lite andra kakor bakades hemma. Lucia firades i skolan, men jag kan inte minnas att det firade vare sig i SV eller hemma.
Det smusslades med julklappar och dörrar slängdes igen framför nosen på mig vi många tillfällen. Inför julen var presenterna hemliga. Pappa hade en märklig vana. Han köpte alltid julklapparna på julafton. Hans affär var öppen halvdag på julafton och på något vis lyckades han alltid handla sina presenter och hinna hem i tid till julbordet.
Julbordet var ganska traditionellt, sill och potatis, skinka, köttbullar, vörtlimpa, syltor och en massa andra smårätter. Jag satt som på nålar i väntan på julklappsutdelningen och åt bara skinka och potatis. Den enda alkoholhaltiga som förekom till den feta julmaten var svagdricka och vi barn fick julmust.
Sedan koma pappas favoriträtt, nämligen lutfisk. En absolut oätlig maträtt enligt mig, men den vita såsen blandad med potatis var jag tvungen att stoppa i mig. Lutfisk är av de rätter som aldrig har funnits på ett julbord organiserat av mig
Julbordet avrundades med risgrynsgröt, kanel, mjölk och socker.
Hela familjen brukade hjälpa till med avdukning och diskning och sedan var det att ta plats i vardagsrummet och vänta på jultomten.
Väntetiden var svår, att äta godis och frukt och spela något spel var tufft eftersom man ständigt måste spana ut genom fönstret efter den röde mannen med en säck på ryggen.
En jul jag speciellt minns var året när jag hade önskat mig en bilbana från Tempo. Den kostade 40 kronor och detta år var det nästan det enda som stod på min önskelista. Fler veckor före julafton hade mina bröder låst sitt rum och jag kunde höra elektriska motorer och glädjeyttringar inifrån. Till och med nyckelhålet hade dom täppt till.
I den halvmeterdjupa snön ute kommer så jultomten pulsande. Den vanliga frågan om det finns snälla barn kommer och endast jag tycker att det finns sådana i huset.
En av de första presenter jag får är några extra bitar räls till den bilbana jag så hårt har önskat mig. Sedan blir det tommare och tommare i tomten säck, under julgranen blir det mindre och mindre paket. Ingen bilbana! Jag vet precis hur stort paketet måste vara och inser att inget av de paket som är kvar är stort nog. Min ålder kan ha varit 10-11 och det är mer än jag klarar. Gråtande sticker jag mot mitt rum, men blir någonstans på vägen uppfångad av pappa. Mina äldre bröder som suttit och lekt med min present flera dagar hade planerat detta spratt. Det är tveksamt om jag någonsin kommer att förlåta dom denna elakhet.
Mina egna jultraditioner förändrades ganska sakta efter att ha lämnat SV. En av de första var när jag flyttade hemifrån. Pappa hade hjälpt mig med en gammal TV och en adventskalender som passade till radio och TV var ett viktigt inköp inför julen. En halvvuxen kille kollade adventskalendern på TV, öppnade luckor klistrade bilder med mera. Senare såg jag gärna dessa program tillsammans med våra barn.
Kompisar bjöd in på maskerader inför jul, någon kokade glögg och så vidare. Lucia firade ordentligt i gymnasiet, festande brukade starta kvällen innan och dom duktiga lyckades gå direkt till skolan i mer eller mindre bra form.
Luciatåget brukade vara i matsalen och skolan hade insett att apelsinjuice inte var bra att ha tillhanda eftersom den var blandbar med skojiga drycker för bättre effekt. Däremot serverades mjölk och kaffe till pepparkakorna och lussebullarna.
Som information kan jag upplysa om att mjölk och vodka är ingen god blandning. Du behöver inte ens prova, lita på andras misstag
Viktigast när det handlar om julförberedelser är att alla i familjen är med och att väldigt mycket skall göras tillsammans. Att köpa är klart möjligt, men det ger en annan samhörighet när man tillsammans har åstadkommit något.
Pepparkakor och annat julbak skall göras hemma, inte köpas. Mycket juldekorationer kan tillverkas, därmed blir det unikt för ditt hem. Är det köpegrejor, se till att sätt upp dom tillsammans, ha kul och umgås. Stäng av TVn och PCn lite oftare. Det går att banda och kolla senare. Var realistisk i vad du hinner med, här gäller inte regeln att sikta mot stjärnorna och landa i trädtopparna. Sitt på marken med ett glas glögg och kika på stjärnorna i lugn och ro istället
Önskelistorna behöver ju inte vara så kommersiella, här är en lite udda julsång som jag aldrig hört i Sverige. Orginalet tror jag är med Spike Jones, men här framförs den av två mimande tjejer. Ibland är det vikrigt med framtänder.
En tanke till er i Sverige. Finns det inte massor med grannar och bekanta som har annan kulturell bakgrund än din i er närhet? Tror du inte dom är väldigt nyfikna på hur du firar till exempel jul?
Varför inte bjuda in dom och visa ditt hur firande går till?
Kom nu inte med att muslimer och judar inte dricker sprit eller äter griskött och liknande. De flesta muslimer jag känner tar ett glas eller två, några gör det inte, och alkoholfritt alternativ är inte så betungande
Julbordet är mycket griskött, men det är stor frihet att servera kompletterande rätter. Hitta möjligheter istället för svårigheter så kommer du bli inbjuden till deras högtider och genast har vi sämre förutsättningar för rasism och främlingsfientlighet
torsdag 20 november 2008
Smiths Venner och avhoppare
Jag hoppas de flesta av mina svenska läsare klarar att förstå denna artikel som relativt nyligen publicerades i den norska tidningen Aftenposten
Svein Kronstad känner tydligen till EN (!) person som blivit utstött ur församlingen. Det är ett fantastiskt bra exempel på hur isolerade SV har blivit. Inte ens deras egen presstalesman har någon koll på omvärlden.
Hade jag haft tillstånd av de uteslutna personerna skulle gärna ha hjälpt den stackars presstalesmannen med några fler namn.
"Forutsatt at den omtalte hendelsen virkelig har funnet sted, vil vi selvfølgelig beklage dette, og vil sterkt understreke at dette aldri har vært en holdning i menighetens sentrale ledelse, sier Kronstad"
Herr Kronstad, om man nu ponerar att detta otroliga verkligen har hänt och du menar bestämt att det i såfall INTE är sanktionerat av ledningen, borde inte du och SV då erbjuda all hjälp som står i er förmåga för att hjälpa denna dam? Är det för mycket begärt av en kristlig församling? Varför inte direkt offerera er hjälp till hennne på alla de sätt ni kan?
WWJD? Eller tydligare, Vad skulle Jesus ha gjort?
Det borde förplikta något att ha det officiella namnet Den Kristliga Församlingen
Svein Kronstad känner tydligen till EN (!) person som blivit utstött ur församlingen. Det är ett fantastiskt bra exempel på hur isolerade SV har blivit. Inte ens deras egen presstalesman har någon koll på omvärlden.
Hade jag haft tillstånd av de uteslutna personerna skulle gärna ha hjälpt den stackars presstalesmannen med några fler namn.
"Forutsatt at den omtalte hendelsen virkelig har funnet sted, vil vi selvfølgelig beklage dette, og vil sterkt understreke at dette aldri har vært en holdning i menighetens sentrale ledelse, sier Kronstad"
Herr Kronstad, om man nu ponerar att detta otroliga verkligen har hänt och du menar bestämt att det i såfall INTE är sanktionerat av ledningen, borde inte du och SV då erbjuda all hjälp som står i er förmåga för att hjälpa denna dam? Är det för mycket begärt av en kristlig församling? Varför inte direkt offerera er hjälp till hennne på alla de sätt ni kan?
WWJD? Eller tydligare, Vad skulle Jesus ha gjort?
Det borde förplikta något att ha det officiella namnet Den Kristliga Församlingen
måndag 17 november 2008
Wildensky's kommentar
För inte så länge sedan var en med det pseudonymen som menade att jag ljuger när det gäller Smiths Venner och den utbildningsfilosofi som dom åtminstone hade när jag var där. Han skriver ”Hvorfor fortsetter du hele tiden å blande sammen løgn og sannhet i dine skriverier om Smiths Venner? Frågan ställdes på ett retoriskt vis. Mer ökänd är frågan: Har du slutat att slå din fru nu? Den senare är nog lättare att svara på eftersom den är konkret till skillnad från Wildenskys osakliga fråga.
Nu är Wildensky ingen ny bekantskap för mig, även om han tror att han är anonym. Vi har mötts i diskussioner på ett annat forum, där han liksom nu slänger ur sig märkliga inlägg för att sedan försvinna med svansen mellan benen när han möts obehagliga sanningar. Att de som försvarar SV’s positioner försöker hålla sig anonyma är signifikant för rörelsen. Wildensky har inget problem att avslöja vem han är för mig, men är livrädd för att SV skall upptäcka att han läser websidor som inte är 100% positiva till sekter.
Av en som också har reagerat på Wildensky’s kommentar fick jag ett mail:
"Egentlig er det ikke lurt og kommentere noen som hyler i Vildens sky, men litt drøyt er det når ordet løgn brukes når ting blir litt treffende.
Jeg har hvertfall erfaring av dette, og mange flere med meg.
For å bli påvirket å styrt i valget av utdanning, av ledere, venner og familie. Stemmer derfor også for min tid, (litt senere)
Enten direkte formaninger og råd eller indirekte gjennom gruppepress og flokkmentalitet, förmidles det opassende i lengre og høyere utdanning.
Se litt hvor virkligheten ser ut for fremst jentene i Smiths venner.
Hvis dem har lest noen år, hvor mange har bruk av det da man gifter sig veldig tidlig, og får barn tett etterpå. Hvorfor skall du lese så lenge och legge tid på det verldslige når ditt kall er og være hjemme som god kone og mor??? Det er på en måte forutbestemt.
Valet till utdanning styrer også mannen som bør bruke sin tid rett.
Det vil si, til dugnad, familie, møten m.m.
Det er jo selvsagt varierende insats av iver og gudsfrukt fra enkelt medlem mot menighet og overbevisning.
Så er det alltid de som orker gå mot strømmen…”
Jag hoppas mina läsare klarar att läsa norskan. Det verkar inte som denna person har det så mycket annorlunda än hur det var för 30 år sedan. Inte för att jag vet om personen är representativ, men det är en röst.
Wildensky menar att numera är SV’s medlemmar ett genomsnitt av samhället, med samma blandning av utbildade eller obildade medlemmar som vårt övriga samhälle. Hur han vet det vill han inte förklara, jag kan varken säga bu eller bä om det
Däremot kan jag berätta med stöd från en annan läsares minne om sjukstugan på 70-talets Brunstad. Det kom tusentals medlemmar till konferenserna och det fanns behov av en sjukstuga för att behandla de som insjuknande eller skadade personerna. Vad som hels kan ju hända eftersom inte ens religiösa kan förlita sig 100% på Guds goda vilja. Sjukstugan låg till höger upp på en sluttning när man gick från fältköket ned mot stranden.
Vad jag minns fanns endast en läkare bland alla dessa tusentals Smiths Venner. Vi svenskar kallade honom vulgärt för Skråsen, men jag tror han stavade sitt namn annorlunda, kanske Skreosen eller något liknande. Denne man höll på att slita ihjäl sig på konferenserna och sällan hade han tid att komma in på mötena. Han hade inte bara en läkarutbildning, han var dessutom språkbegåvad som få. Sannerligen i den internationella miljön var det en extra tillgång som de flesta målare och snickare saknade.
Wildensky har rätt i att alla inte köpte konceptet hur stort det var att vara outbildad. På ett möte jag minns stod en av de ledande bröder från predikstolen och ondgjorde sig över dessa högutbildade och förklarade hur fint det var i ”det låga”. En modig dam reste sig upp i församlingen och protesterade. Men hög röst förklarade hon för brodern hur duktiga läkare minsann hade räddat livet på både kvinnor och barn vid till exempel förlossningar. Något generad tystnade han inför en dam som med säkerhet hade erfarenhet.
När en lågt utbildad snickare hade slagit in sitt 7-tums organ i botten hos sin fru och gjort henne med barn i tid och otid fick han förlita sig på de världsliga läkarna. De akademiker som han ibland föraktade för att de hade andra begåvningar än han själv.
Wildensky, jag har hört att den som inte kan sin historia har heller ingen framtid.
Nu är Wildensky ingen ny bekantskap för mig, även om han tror att han är anonym. Vi har mötts i diskussioner på ett annat forum, där han liksom nu slänger ur sig märkliga inlägg för att sedan försvinna med svansen mellan benen när han möts obehagliga sanningar. Att de som försvarar SV’s positioner försöker hålla sig anonyma är signifikant för rörelsen. Wildensky har inget problem att avslöja vem han är för mig, men är livrädd för att SV skall upptäcka att han läser websidor som inte är 100% positiva till sekter.
Av en som också har reagerat på Wildensky’s kommentar fick jag ett mail:
"Egentlig er det ikke lurt og kommentere noen som hyler i Vildens sky, men litt drøyt er det når ordet løgn brukes når ting blir litt treffende.
Jeg har hvertfall erfaring av dette, og mange flere med meg.
For å bli påvirket å styrt i valget av utdanning, av ledere, venner og familie. Stemmer derfor også for min tid, (litt senere)
Enten direkte formaninger og råd eller indirekte gjennom gruppepress og flokkmentalitet, förmidles det opassende i lengre og høyere utdanning.
Se litt hvor virkligheten ser ut for fremst jentene i Smiths venner.
Hvis dem har lest noen år, hvor mange har bruk av det da man gifter sig veldig tidlig, og får barn tett etterpå. Hvorfor skall du lese så lenge och legge tid på det verldslige når ditt kall er og være hjemme som god kone og mor??? Det er på en måte forutbestemt.
Valet till utdanning styrer også mannen som bør bruke sin tid rett.
Det vil si, til dugnad, familie, møten m.m.
Det er jo selvsagt varierende insats av iver og gudsfrukt fra enkelt medlem mot menighet og overbevisning.
Så er det alltid de som orker gå mot strømmen…”
Jag hoppas mina läsare klarar att läsa norskan. Det verkar inte som denna person har det så mycket annorlunda än hur det var för 30 år sedan. Inte för att jag vet om personen är representativ, men det är en röst.
Wildensky menar att numera är SV’s medlemmar ett genomsnitt av samhället, med samma blandning av utbildade eller obildade medlemmar som vårt övriga samhälle. Hur han vet det vill han inte förklara, jag kan varken säga bu eller bä om det
Däremot kan jag berätta med stöd från en annan läsares minne om sjukstugan på 70-talets Brunstad. Det kom tusentals medlemmar till konferenserna och det fanns behov av en sjukstuga för att behandla de som insjuknande eller skadade personerna. Vad som hels kan ju hända eftersom inte ens religiösa kan förlita sig 100% på Guds goda vilja. Sjukstugan låg till höger upp på en sluttning när man gick från fältköket ned mot stranden.
Vad jag minns fanns endast en läkare bland alla dessa tusentals Smiths Venner. Vi svenskar kallade honom vulgärt för Skråsen, men jag tror han stavade sitt namn annorlunda, kanske Skreosen eller något liknande. Denne man höll på att slita ihjäl sig på konferenserna och sällan hade han tid att komma in på mötena. Han hade inte bara en läkarutbildning, han var dessutom språkbegåvad som få. Sannerligen i den internationella miljön var det en extra tillgång som de flesta målare och snickare saknade.
Wildensky har rätt i att alla inte köpte konceptet hur stort det var att vara outbildad. På ett möte jag minns stod en av de ledande bröder från predikstolen och ondgjorde sig över dessa högutbildade och förklarade hur fint det var i ”det låga”. En modig dam reste sig upp i församlingen och protesterade. Men hög röst förklarade hon för brodern hur duktiga läkare minsann hade räddat livet på både kvinnor och barn vid till exempel förlossningar. Något generad tystnade han inför en dam som med säkerhet hade erfarenhet.
När en lågt utbildad snickare hade slagit in sitt 7-tums organ i botten hos sin fru och gjort henne med barn i tid och otid fick han förlita sig på de världsliga läkarna. De akademiker som han ibland föraktade för att de hade andra begåvningar än han själv.
Wildensky, jag har hört att den som inte kan sin historia har heller ingen framtid.
Branden snart under kontrol
De goda nyheterna är att både vindarna och temperaturen har avtagit. Dessutom har evakueringen av våra avbrutits. dom är hemma sedan sent igårkväll och inga skador finns på deras hus. Dom är helt ok, om än lite omskakade. Som lök på laxen hade dom en jordbävning i natt på 4.1
Exakt hur man mäter vet jag inte, men nyheterna meddelar att elden är släckt till 4o%. Brandmännen vinner kriget.
Nu börjar tidningarna och de drabbade fråga sig varför branden inte släcktes fortare. Ett rykte är att fire hydrants i Yorba Linda inte funkade. Är detta korrekt finns det läge för husägare och försäkringsbolag att stämma staden. Advokaterna måste ju också tjäna pengar....
En brandchef förklarade att branden spred sig fortare än dom fick fram resurser. Enligt honom flyttade elden sig framåt med 30 meter per minut. Det är otroligt snabbt.
En annan brandchef som var i Sylmar där 500 mobile homes brann ner , blev interjuvad i TV. Han och fyra andra lyckades bära ut en 300 pounds handikappad kvinna (sådär 150 kilo) ur hennes hem strax innan hennes hem slukades av lågorna. Med tårar i ögonen förklarar han dom stannade så länge dom vågade, sedan måste även brandmännen fly. Han beklagar sig och säger I'm so sorry.
Svenskt media översatte det med att brandchefen bad om ursäkt! Finns det inga kunskapskrav på svenska journalister? Engelska borde väl vara basic även bland TT's översättare?
Här i Great LA var det alltså fyra bränder. I de flesta fall handlar det om anlagda bränder av supersjuka människor. Det är för mig omöjligt att begripa mig på hur dom kan få en kick av att se eld och tända på med syfte att skada andra. I ett fall har man konstaterat att det var "human hand" som startade elden, men man ghar inte uteslutit att det kan vara oavsiktligt typ rökning.
Fem personer har arrsterats för plundring, dom stannar alltså avsiktligt kvar i evakuerade områden och förser sig när alla är borta. Dessa väntar tuffa straff eftersom deras beetende är oursäktligt i allas ögon.
De flesta är dock väldigt ärliga, generösa och vänliga när det gäller att hjälpa de stackare som förlorat allt. Hotellen som plötsligt fick en ny kundkrets på tiotusentals nya gäster, höjer inga priser utan tvärtom sänker man nivåerna för att hjälpa till. Restauranger kör ut mat till uppsamlignställen osv. Den goodwillen har dom med säkerhet igen senare
Exakt hur man mäter vet jag inte, men nyheterna meddelar att elden är släckt till 4o%. Brandmännen vinner kriget.
Nu börjar tidningarna och de drabbade fråga sig varför branden inte släcktes fortare. Ett rykte är att fire hydrants i Yorba Linda inte funkade. Är detta korrekt finns det läge för husägare och försäkringsbolag att stämma staden. Advokaterna måste ju också tjäna pengar....
En brandchef förklarade att branden spred sig fortare än dom fick fram resurser. Enligt honom flyttade elden sig framåt med 30 meter per minut. Det är otroligt snabbt.
En annan brandchef som var i Sylmar där 500 mobile homes brann ner , blev interjuvad i TV. Han och fyra andra lyckades bära ut en 300 pounds handikappad kvinna (sådär 150 kilo) ur hennes hem strax innan hennes hem slukades av lågorna. Med tårar i ögonen förklarar han dom stannade så länge dom vågade, sedan måste även brandmännen fly. Han beklagar sig och säger I'm so sorry.
Svenskt media översatte det med att brandchefen bad om ursäkt! Finns det inga kunskapskrav på svenska journalister? Engelska borde väl vara basic även bland TT's översättare?
Här i Great LA var det alltså fyra bränder. I de flesta fall handlar det om anlagda bränder av supersjuka människor. Det är för mig omöjligt att begripa mig på hur dom kan få en kick av att se eld och tända på med syfte att skada andra. I ett fall har man konstaterat att det var "human hand" som startade elden, men man ghar inte uteslutit att det kan vara oavsiktligt typ rökning.
Fem personer har arrsterats för plundring, dom stannar alltså avsiktligt kvar i evakuerade områden och förser sig när alla är borta. Dessa väntar tuffa straff eftersom deras beetende är oursäktligt i allas ögon.
De flesta är dock väldigt ärliga, generösa och vänliga när det gäller att hjälpa de stackare som förlorat allt. Hotellen som plötsligt fick en ny kundkrets på tiotusentals nya gäster, höjer inga priser utan tvärtom sänker man nivåerna för att hjälpa till. Restauranger kör ut mat till uppsamlignställen osv. Den goodwillen har dom med säkerhet igen senare
söndag 16 november 2008
Lite bilder
Nu är våra kompisar evakuerade. Dom sitter på ett Starbucks och dricker kaffe med några brandmän.
De trötta brandmännen få gratis kaffe och alla kommer fram och tackar för deras insatser. Typiskt USA, brandmän och polis är alltid väldigt uppskattade
Vi tog en liten promenad på berget i närheten för av se hur katastrofbranden ser ut på ordentlig distans.
Naturligtvis finns det och kommer det finnas både bättre och mer dramatiska bilder tillgängliga, men förhoppningsvis kan dom ändå förmedla något.
Den brand jag visar här har svensk media hitills inte rapporterat mycket om. Det verkar som dom inte kan skilja geografiskt från "kändisbranden" i Montecito, branden strax norr om Los angeles och de två bränderna som har förenats till en i Orange County. Mina bilder är alltså från den senast nämda.
Runt 7000 hem är evakuerade, alltså en hel liten stad med svenska mått.
170 hus och hem är helt förstörda, och många hus skadade. 15 helikoptrar och 10 air tankers (vad heter dom på svenska?) används för att stödja brandmännen på marken.
Elden har gått över minst två freeways, den ena vet jag är 8-filig. Fyra freeways är avspärrade för trafik. Kort sagt det är den eld som har ödelagt mest i området sedan 1961.
Svensk media koncentrerar ännu så länge på de stackars kändisarna i Montecito.
Nåväl så här såg röken och branden ut från våran synvinkel
Bergen de brinner i är mycket otillgängliga, och det är väldigt torrt i området.
Så här ser det ut när det inte brinner
Tills sist några bilder som förhoppningsvis skall visa hur torrt det är i markerna
Vår bäste vän Timmy tycker det är skönt med lite svalare luft idag. 29 grader i skuggan.
Hinner jag senare så skall jag lägga upp bilderna i fullt format
De trötta brandmännen få gratis kaffe och alla kommer fram och tackar för deras insatser. Typiskt USA, brandmän och polis är alltid väldigt uppskattade
Vi tog en liten promenad på berget i närheten för av se hur katastrofbranden ser ut på ordentlig distans.
Naturligtvis finns det och kommer det finnas både bättre och mer dramatiska bilder tillgängliga, men förhoppningsvis kan dom ändå förmedla något.
Den brand jag visar här har svensk media hitills inte rapporterat mycket om. Det verkar som dom inte kan skilja geografiskt från "kändisbranden" i Montecito, branden strax norr om Los angeles och de två bränderna som har förenats till en i Orange County. Mina bilder är alltså från den senast nämda.
Runt 7000 hem är evakuerade, alltså en hel liten stad med svenska mått.
170 hus och hem är helt förstörda, och många hus skadade. 15 helikoptrar och 10 air tankers (vad heter dom på svenska?) används för att stödja brandmännen på marken.
Elden har gått över minst två freeways, den ena vet jag är 8-filig. Fyra freeways är avspärrade för trafik. Kort sagt det är den eld som har ödelagt mest i området sedan 1961.
Svensk media koncentrerar ännu så länge på de stackars kändisarna i Montecito.
Nåväl så här såg röken och branden ut från våran synvinkel
Bergen de brinner i är mycket otillgängliga, och det är väldigt torrt i området.
Så här ser det ut när det inte brinner
Tills sist några bilder som förhoppningsvis skall visa hur torrt det är i markerna
Vår bäste vän Timmy tycker det är skönt med lite svalare luft idag. 29 grader i skuggan.
Hinner jag senare så skall jag lägga upp bilderna i fullt format
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)