En overkligt sann historia ur det verkliga livet

Parallellt med sin utbildning jobbar vår dotter på ett konferenshotell i närheten av sin skola. Historien hur en chef från en exklusiv hotellkedja hjälpt henne men skola och jobb är intressant, men det är inte vad jag tänker berätta om.

Nej den osannolika historien börjar med att hotellet skall förnya alla biblar som finns i varje rum. De gamla biblarna samlades ihop i travar för att kasseras, när dotra går förbi, råkar hon stöta till en trave och dom ramlar i golvet. Ur en av biblarna sticker ett vykort ut och det fångar hennes intresse.

Kortet är över 100 år gammalt men i väldigt bra skick. Lite förvånande upptäcker hon att kortet är från Sverige.




Klicka på bilderna så blir det lättare att läsa
Det är adresserat till Sgt. (Seargent) Svante N. Söderblom, First Infantry, Fort Wayne, Detroit, Michigan, USA.
Tydligen kostade 10 öre på den tiden att skicka ett vykort över dammen. Av stämplarna kan jag tyda att det postades den 17 maj 1905 från Sverige och kom till Detroit 13 dagar senare. Imponerande snabbt tycker jag.




Bilden visar Carlskrona Lazarettet från 1905. Texten som är daterad 14 Maj 1905 tror jag lyder följande:
Älskade broder! Du skulle väl ha ett lifs-tecken från din yngsta syster, att hon lefver o hvar hon finns. Jo, nu trafvar jag här på ”lasarusket” X Mitt rum deladt med en samarit. Är kry. Hoppas i mår väl. I står här på min byrå o Claire hänger på väggen. Lef väl. Hälsa de dina från Elsa

Korrigera gärna om jag fattat fel. Elsa har markerat rummet hon bor eller har bott i med ett X. från höger är det tredje rummet på andra våningen.

Vad är nu det osannolika?
1. Bland alla de hotell som finns här har dotra hamnat på just detta.
2. Bland alla de hundratals biblar som byts ut, råkar hon just hitta bibeln med kortet
3. Kortet är från Sverige och skrivet på svenska
4. Kortet kommer från en stad som hon har bott i
5. Bilden på kortet visar visserligen lasarettet, men lasarettet blev senare ombyggt till Tullskolan
6. Just i den Tullskolan har dotra gått tre år i.

Jag har ett hum om sannolikhetlära, men vet inte hur jag skall räkna på detta. Men jag gissar att sannolikheten är väldigt nära noll!

Nä du behöver inte fråga. Kortet är INTE till salu

Svensk julkultur i högklass

Visst är Lucia något som antagligen bara firas i Sverige, det är lite udda med ett importerat italienskt katolskt helgon ivårt norra land. Kanske har någon inflyttat tagit med sig den trevliga ideen som numera är en av de unika traditoner vi håller oss med. En blonderad (oftast) helgonliknande varelse som och vandrar omkring i mörkret med ljus i håret och en svans av beundrare efter sig.

Fyllan och glöggen som naturligtvis är det äktsvenska tillägget är beklagligt men lär nog fortsätta även i framtiden.

I avdelningen för udda julsånger kommer nu en på äran och hjältarnas språk. Någongång på 50-talet gjordes inspelningen av Johnny Swängman och hans band. De flesta av mina läsare var inte ens födda på den tiden så ett litet lexikon

Skinnknutte = En manlig förare av motorcykel, (den bilburne kallades raggare)
Spätta = En kvinnlig medpassagerare på motorcykel, de var sällan förare
Böna = En annan benämning för samma spätta
Hedemora = Sveriges centrum för motorsport på 50-talet, tyngdpunkt motorcyklar
Droska = Gammaldags benämning på Taxi(i min ungdom kallades en taxi för "en dröj" anledningen var att när man förtvivlat försökte få tag på en taxi, svarade en automatisk telefonröst: Taxi, var god dröj

Nåväl håll till godo med Johnyy Swängman och hans medlemmar som spelar Skinnknuttarnas Hjulafton

Apropå Lucia

Som en av kommentarerna mycket riktigt påpekar är det på tiden att svnsk kultur får ett större avtryck här i USA

De flesta svenskgrupperingar brukar faktiskt anorda Luciatåg. Efter att ha sökt lite webben konstaterar jag att de filminspelningar som läggs upp bekräftar mina egna erfarenheter när det gäller Luciatåg här.

Amisarna fattar inte att ljuset skall släckas ned så de små ljusen kan få en chans att bryta mörket.
Amisarna vågar av inte använda levande ljus, förmodligen pga ansvarsfrågan och risk för olyckor med hot om skadestånd i bakgrunden
Amisarna fattar inte att man skall hålla ihop matluckan och vara tyst. Det ska vara så knäpptyst att man kan höra de späda sjunagde barnrösterna.

De enda undantagen tycks vara Luciatågen som framförs i kyrkor.


Här är en cermoni ifrån Palo Alto, Kalifornien. Ett slags baklängeståg där Lucia går sist. Kul att höra sången med amerikansk dialekt i allafall.



Här nere i Orange County brukar organisationen SWEA anorda julfest där Luciatåget är en av höjdpunkterna.

För fem år sedan var Annica, vår äldsta dotter edn utvalda Lucian. Jag kan inte låta bli att lägga upp några scannade bilder som fanns i lokalpressen. Klicka på bilden så blir den lite större



Visst är hon lik mamma?

Dags för att terror

Julen närmar sig, cd växlaren hemma dånar julsånger av varierande kvalite, tycke och smak.
Jag kommer terrorosera er lite med några sånger som får oss hemma att småle, gapskratta eller bara känna julstämning

Först ut är The Twisted Chipmunk Song förmodligen har du hört en annan version av den tidigare



Ibland är det svårt att höra texten så som ett litet stöd kommer den här:


”All right you chipmunks, ready to sing your new song?”
“I’ll say we are. Let’s get this over with.’
“Okay Squeaky?”
”Okay.”
”Okay Thagadore?”
”Okay.”
”Okay Melvin? Melvin?MEEEELLLLVVVVIIIIINNNNN!!!!!! “
”Relax old man, Jesus!”

Christmas chipmunks sing each year
Squeaky rodents hurt your ears
We’ll sing bad till Christmas past
Hurry Christmas pass real fast
We’re a pain to listen to
Been around since ‘62
You could hardly stand us then
Now here we come again
Ah boys excuse me
Hold it, look you guys
You can hardly stand to hear
Three weasels every year

”All right, you know that’s not how it goes boys.”
“Ah, that’s how it goes now, pops”
”Lets cool it with the ad-libbing and give it one more try.”
“I’m sorry, who’s the artist here?”
“You know you guys could all be used in shampoo testing.”
“What would you know about shampoo?
” Nice rug.”
“Oh yeah, that looks real.”
“I tell you Melvin, I got a friend in the research lab that would pay top dollar for a gerbil like you.”
“Could he get me some Viagra?”
“You want an ear growing out of your back pal?”
“You wouldn’t dare”
“Let’s shake and bake man”
“You want me to let the cat in here.”
“I’ll do it.”
“I’ve been wanting to do it for years”
“That’s impressive”
“That goes for all of ya!”
“That’s it, I’m going to fire up the barbeque”
“Oooooh
Ariva derci Melvin
You little jerk

Ulysses

I helgen fastnade jag lite slumpartat framför TVn eftersom en av mina favoritfilmer råkat hamna i DVD spelaren
Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen Dead poets Soceity (Döda poeters sällskap) genom åren men den är lika bra varje gång.

Filmen fick 1990 en Oscar för Best Writing, Screenplay Written Directly for the Screen och var dessutom nominerad för ytterligare tre Oscars bla Robert Willimas for Best actor in a leading role.
Alla mina tre barn har fått se filmen i skolan (och hemma), för en gångs skull är dom överrens om att detta är en av de bästa filmer de någonsin sett. Speciellt slutet är mäktigt, jag tänker inte avslöja vad som berör.
Om du inte har sett den blir jag lite avundsjuk, tänk att ha den potentialen framför sig

Varje gång hittar jag något nytt som fastnar i minnet och denna gång en dikt.

Dikten är vad jag förstår urdrag ur Ulysses skriven av Alfred Lord Tennyson. Har jag skrivit rätt så lästes versionen nedan upp.

Come, my friends
This is not too late to seek a newer world
For my purpose holds to sail beyond the sunset.
And though we are not now that strength
which in old days moved earth and heaven.
That which we are, we are…
One equal temper of heroic hearts
made weak by time and fate
but strong in will to strive, to seek, to find
and not yield


Dikten fick mig att tänka på Fats Domino och hans fantastiska röst när han sjunger


Efter lite letande på nätet hittade jag det som verkar vara dikten i sin helhel och de sista stroferna lyder:

Come, my friends,
’Tis not too late to seek a newer world.
Push off, and sitting well in order smite
The sounding furrows; for my purpose holds
To sail beyond the sunset, and the baths
Of all the western stars until I die.
It may be that the gulfs will wash us down:
It may be we shall touch the Happy Isles,
And see the great Achilles, whom we knew.
Tho’ much is taken, much abides; and tho’
We are not now that strength which in old days
Moved earth and heaven; that which we are, we are;
One equal temper of heroic hearts,
Made weak by time and fate, but strong in will
To strive, to seek, to find, and not to yield.

Slutklämmen är det som berörde mig mest.
Ärligt talat var det fullständig nytt för mig att jag kunde läsa och gilla lyrik på engelska

Mera jul - dekorationer

Frågan är om det någon gång kan bli för mycket? Mitt svar är nej på den frågan, endast fantasin sätter begränsningarna. eller brist på fantasin :-)

Första advent och det här med jul

En av mina kompisar är en tidigare varit medlem i Jehovas Vittnen. En konsekvens som drabbade honom efter hans beslut lämna JV var också en skilsmässa.
En skilsmässa är aldrig kul, det har jag egen erfarenhet av, men vad jag nu förstår är det en extra komplikation när en av föräldrarna är kvar i en sekt som inte riktigt lever som vi andra utanför. JV firar vare sig jul eller födelsedagar, det går lätt att förstå den typen av intressekonflikter även för en som aldrig har varit medlem i en sekt

Första gången jag träffade killen blev jag positivt överraskad, och det har fortsatt så trots att vi numera oftast bara har mail och msn kontakt. För mig har han från första början varit fullt normal kille precis som vem som helst av oss. I dialogen med honom har jag sällan en tanke på att han ganska nyligen lämnat en trångsynt sekt.
I veckan fick jag en fråga av honom som skakade om mig totalt. Han ville ha lite tips hur man firar jul, som han sa: Det verkar så mysigt när ni gör det.
Givetvis kommer jag så detaljerat som möjligt berätta för just honom hur vi gör, han får plocka ut vad han vill ha och forma sina egna traditioner. Alla har vi nog egna varianter på hur julen skall firas bäst, det finns inga sätt som är fel eller rätt tycker jag.

Frågan jag fick gav mig också lite flashbacks. Jul inom Smiths Venners kretsar firades annorlunda än jag numera gör. Till skillnad från JV så firades julen och vi tilläts deltaga i alla eller de flesta aktiviteter som anordnades i skolan.
I de flesta familjer lästes julevangeliet upp på julaftonsmorgonen och barnen fick sitta tysta runt och lyssna.
På juldagen fanns inga aktiviteter, jag minns att de vuxna var uppklädda och man besökte aldrig någon annan familj den dagen. Vi barn lekte lugnt med våra julklappar och de vuxna koncentrerade sig på Bibeln eller någon annan andlig aktivitet.
Någon dag senare mellan jul och nyår ordnades en julfest för barn. Egentligen var det möte med mat som Reidar kallade det. Huvudsaken var att vi fick godispåsar och leka lite lekar där både vuxna och barn deltog. I godispåsarna brukade det finnas bibelord så vi inte skulle halka av den smala vägen

Inom SV så poängterades det mycket hårt varför vi firade jul. Givetvis handlade det för dom om Jesu födelse. Allt annat var egentligen oviktigt men en extra anledning att umgås socialt. Förgäves försökte man tona ned det kommersiella, men vi barn visste nog vad som var viktigast för oss: Paketen den 24 så klart, himmelen kan vänta

Julen hemma började första advent. Lådan med julsakerna fanns på vinden. Via en lucka och stege kunde man klättra upp i kylan och hämta den. Som lite minns jag tomtemasken var skrämmande, även fast man kunde se att det just bara var en mask.
Ljusen placerades ut, jag minns att vi hade en ihopfällbar adventsstjärna i papper och en sjuarmad elektrisk ljusstake i vardagsrummet. Den typiska adventsljusstaken med fyra ljus fanns i köket. Varje morgon innan skolan tände mamma ett de antal ljus som motsvarade adventstiden.
En adventskalender hade jag i fönstret. Den var som regel en från den lokala ICA handlaren. Svensk TV och radio sände program varje dag, men då skulle man ha en speciell kalender som jag aldrig fick. Eftersom vi varken hade radio eller TV var det ju helt onödigt. Visserligen var jag ibland hos kompisar och såg programmet, men utan kalender.
Pepparkakor och lussekatter och lite andra kakor bakades hemma. Lucia firades i skolan, men jag kan inte minnas att det firade vare sig i SV eller hemma.
Det smusslades med julklappar och dörrar slängdes igen framför nosen på mig vi många tillfällen. Inför julen var presenterna hemliga. Pappa hade en märklig vana. Han köpte alltid julklapparna på julafton. Hans affär var öppen halvdag på julafton och på något vis lyckades han alltid handla sina presenter och hinna hem i tid till julbordet.
Julbordet var ganska traditionellt, sill och potatis, skinka, köttbullar, vörtlimpa, syltor och en massa andra smårätter. Jag satt som på nålar i väntan på julklappsutdelningen och åt bara skinka och potatis. Den enda alkoholhaltiga som förekom till den feta julmaten var svagdricka och vi barn fick julmust.
Sedan koma pappas favoriträtt, nämligen lutfisk. En absolut oätlig maträtt enligt mig, men den vita såsen blandad med potatis var jag tvungen att stoppa i mig. Lutfisk är av de rätter som aldrig har funnits på ett julbord organiserat av mig
Julbordet avrundades med risgrynsgröt, kanel, mjölk och socker.
Hela familjen brukade hjälpa till med avdukning och diskning och sedan var det att ta plats i vardagsrummet och vänta på jultomten.
Väntetiden var svår, att äta godis och frukt och spela något spel var tufft eftersom man ständigt måste spana ut genom fönstret efter den röde mannen med en säck på ryggen.

En jul jag speciellt minns var året när jag hade önskat mig en bilbana från Tempo. Den kostade 40 kronor och detta år var det nästan det enda som stod på min önskelista. Fler veckor före julafton hade mina bröder låst sitt rum och jag kunde höra elektriska motorer och glädjeyttringar inifrån. Till och med nyckelhålet hade dom täppt till.
I den halvmeterdjupa snön ute kommer så jultomten pulsande. Den vanliga frågan om det finns snälla barn kommer och endast jag tycker att det finns sådana i huset.
En av de första presenter jag får är några extra bitar räls till den bilbana jag så hårt har önskat mig. Sedan blir det tommare och tommare i tomten säck, under julgranen blir det mindre och mindre paket. Ingen bilbana! Jag vet precis hur stort paketet måste vara och inser att inget av de paket som är kvar är stort nog. Min ålder kan ha varit 10-11 och det är mer än jag klarar. Gråtande sticker jag mot mitt rum, men blir någonstans på vägen uppfångad av pappa. Mina äldre bröder som suttit och lekt med min present flera dagar hade planerat detta spratt. Det är tveksamt om jag någonsin kommer att förlåta dom denna elakhet.

Mina egna jultraditioner förändrades ganska sakta efter att ha lämnat SV. En av de första var när jag flyttade hemifrån. Pappa hade hjälpt mig med en gammal TV och en adventskalender som passade till radio och TV var ett viktigt inköp inför julen. En halvvuxen kille kollade adventskalendern på TV, öppnade luckor klistrade bilder med mera. Senare såg jag gärna dessa program tillsammans med våra barn.
Kompisar bjöd in på maskerader inför jul, någon kokade glögg och så vidare. Lucia firade ordentligt i gymnasiet, festande brukade starta kvällen innan och dom duktiga lyckades gå direkt till skolan i mer eller mindre bra form.
Luciatåget brukade vara i matsalen och skolan hade insett att apelsinjuice inte var bra att ha tillhanda eftersom den var blandbar med skojiga drycker för bättre effekt. Däremot serverades mjölk och kaffe till pepparkakorna och lussebullarna.
Som information kan jag upplysa om att mjölk och vodka är ingen god blandning. Du behöver inte ens prova, lita på andras misstag

Viktigast när det handlar om julförberedelser är att alla i familjen är med och att väldigt mycket skall göras tillsammans. Att köpa är klart möjligt, men det ger en annan samhörighet när man tillsammans har åstadkommit något.
Pepparkakor och annat julbak skall göras hemma, inte köpas. Mycket juldekorationer kan tillverkas, därmed blir det unikt för ditt hem. Är det köpegrejor, se till att sätt upp dom tillsammans, ha kul och umgås. Stäng av TVn och PCn lite oftare. Det går att banda och kolla senare. Var realistisk i vad du hinner med, här gäller inte regeln att sikta mot stjärnorna och landa i trädtopparna. Sitt på marken med ett glas glögg och kika på stjärnorna i lugn och ro istället

Önskelistorna behöver ju inte vara så kommersiella, här är en lite udda julsång som jag aldrig hört i Sverige. Orginalet tror jag är med Spike Jones, men här framförs den av två mimande tjejer. Ibland är det vikrigt med framtänder.




En tanke till er i Sverige. Finns det inte massor med grannar och bekanta som har annan kulturell bakgrund än din i er närhet? Tror du inte dom är väldigt nyfikna på hur du firar till exempel jul?
Varför inte bjuda in dom och visa ditt hur firande går till?
Kom nu inte med att muslimer och judar inte dricker sprit eller äter griskött och liknande. De flesta muslimer jag känner tar ett glas eller två, några gör det inte, och alkoholfritt alternativ är inte så betungande
Julbordet är mycket griskött, men det är stor frihet att servera kompletterande rätter. Hitta möjligheter istället för svårigheter så kommer du bli inbjuden till deras högtider och genast har vi sämre förutsättningar för rasism och främlingsfientlighet

Smiths Venner och avhoppare

Jag hoppas de flesta av mina svenska läsare klarar att förstå denna artikel som relativt nyligen publicerades i den norska tidningen Aftenposten

Svein Kronstad känner tydligen till EN (!) person som blivit utstött ur församlingen. Det är ett fantastiskt bra exempel på hur isolerade SV har blivit. Inte ens deras egen presstalesman har någon koll på omvärlden.

Hade jag haft tillstånd av de uteslutna personerna skulle gärna ha hjälpt den stackars presstalesmannen med några fler namn.

"Forutsatt at den omtalte hendelsen virkelig har funnet sted, vil vi selvfølgelig beklage dette, og vil sterkt understreke at dette aldri har vært en holdning i menighetens sentrale ledelse, sier Kronstad"

Herr Kronstad, om man nu ponerar att detta otroliga verkligen har hänt och du menar bestämt att det i såfall INTE är sanktionerat av ledningen, borde inte du och SV då erbjuda all hjälp som står i er förmåga för att hjälpa denna dam? Är det för mycket begärt av en kristlig församling? Varför inte direkt offerera er hjälp till hennne på alla de sätt ni kan?

WWJD? Eller tydligare, Vad skulle Jesus ha gjort?

Det borde förplikta något att ha det officiella namnet Den Kristliga Församlingen