Nu är det Jul igen

Även om denna dikt har några år på nacken har den sina poänger

Midvinternattens köld är svår.
Tio små tomtar i djupsnön går
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar Tomte av på mitt.
Livsanden snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små tomtar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste.
Istapp faller tyst från fäste.
Tomte spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar. Åtta tomtars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har
där sju små tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar Tomte med hull och luva.
Resterna av tomtehand
suger misse bort från tand.

Sex små tomtar mot julbordet ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar,
faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Tomte snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla Tomte stackars saten
rinner ut i sillsalaten.

Fyra tomtar har festat på sill
och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp. Ner faller Tomte i glögghett hav.
Likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Tomte sig för nära våga,
snart han står i ljusan låga,
doftar snart likt vidbränd stek.
Ångrar då sin ystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Tomte ner på den då hoppar,
men detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu Tomtes hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
Tomte blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns det kvar.