Givetvis handlar det om den ryska filmen, handling utspelar sig mellan September 1941 tills befrielsen i Januari 1944. Staden avskärmades alltså i nära 900 dagar och den tyska krigsmakten avsåg att svälta ihjäl befolkningen för att få befolkningen att kapitulera.
Att se krigsfilmer är egentligen inget nöje för mig, jag har sett alldeles för mycket lidande i verkligheten. Dock har jag ett intresse av andra världskriget och vill gärna fånga vad ”andra sidan” vill visa från kriget. Den amerikanska versionen är spridd till leda.
Under min tid i gamla Östtyskland visade otroligt mycket ryska krigsfilmer på TV och jag var en av de få som nyfiket tittade. I princip allihop var taffligt gjorda propagandafilmer, så det var svårt att hitta något trovärdigt material bland hyllningarna till deras krigshjältar.
Just av denna anledning var det intressant att se en rysk filmversion från 2007 av denna brutalt grymma händelse.
Det är en välgjord film, förmodligen var den inte billig att göra. Tacksamt noterar jag att plump propaganda från sovjettiden saknas. Det känns lite mer ärligt när också brutaliteten från den sovjetiska armen visas. Visst finns det en story i filmen om en brittisk journalist men den är inte vad som fastnar i mitt minne. Det som fastnar är brutalitet, grymhet, svält och elände, men också den vänskapliga hjälpsamhet som jag känner igen från ryssar och andra slaviska folk.
För den som inte vet, Sovjet och dess medborgarna betalade ett väldigt högt pris för att besegra Tyskland och dessa allierade. Exakt siffra på antal offer lär aldrig komma fram men det handlar om 25-30 miljoner personer, alltså tre ggr Sveriges befolkning idag.
Filmen visar med vilken brutalitet Stalin jagade fram sina soldater mot tyskarna. Dålig eller obefintlig utrustning gjorde att soldater ibland tvingades anfalla utan vapen. Ordern var att hitta vapen från fallna soldater. Att tyskarna hade order om att aldrig backa utan slåss till sista patron gjorde att kriget mellan de före detta förbundna Sovjet och Tyskland blev synnerligen skoningslöst.
I Leningrads belägrning dog omkring 1 miljon människor, de mest skrämmande historier finns om hur delar av befolkningen överlevde får du se i filmen. Enligt vissa uppgifter existerade inte vare sig hundar katter råttor eller kråkor i staden. Kannibalism förekom givetvis, redan efter första vintern hade NKVD över 1000 fall registrerade. Det är inte så svårt så här i efterhan att känna förståelse för de svältande människor som åt vad dom hittade.
En fundering som dyker upp är givetvis, var det värt en miljon människoliv för Sovjet att behålla staden? En annan fråga är, hur kunde Tyskland och dess arme medveten låta svälta ihjäl så många människor?
Se filmen om du vill ha en rysk balans till de amerikanska rullarna eller om du fortfarande behöver lära dig varför vi skall undvika krig.
tisdag 18 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"var det värt en miljon människoliv för Sovjet att behålla staden?"
Troligtvis om man beaktar att Nazityskland beslutade att svälta ihjäl 3 miljoner ryska krigsfångar. Med den kunskapen fanns det kanske inga alternativ.
Avgörande var slaget om Moskva från oktober 1941 - januari 1942 för krigets vändning, ett slag där 9 armen utplånades första gången, andra gången vid Warszawa och sista gången vid Halbe
CW
CW, tror du verkligen faktumet att tyskarna svälte (eller arbetade ihjäl) sina krigsfångar var känd information i Sovjet?
Jag undrar om den propagandaförlust det skulle innebära var anledningen.
Sverige skulle knappast ha offrat så många liv, vare sig då eller nu
Sovjet hade informationskällor högt upp i tyska hierarkin så nog lär de ha känt till det.
Det förhållande och prestigeförlusten är viktiga men det minst lika viktiga var att behålla Leningrads hamn tror jag. Utan hamnen hade nazityskland haft ett helt fritt innanhav till sitt förfogande.
CW
Skicka en kommentar