Amerikansk ytlighet

Många retar sig på den vanliga amerikanska hälsningsfrasen -- Hi, how are you? Den ovetande blir förbryllad och tänker undrande, vill han verkligen veta hur jag mår? Och blir osäker på vad han skall svara. Den som vet svarar något i stil med Just fine, what about yourself? Sedan kan det hända att man stannar och snackar om vad som helst, eller ännu vanligare man bara går vidare.

Det här kallar svenskar för amerikansk ytlighet och lite falsk trevlighet eftersom vederbörande egentligen inte är intresserad av hur man mår. Att den svenska hälsningsfrasen ”Tjena hur är läget” har samma tomhet hör väl inte till saken?

Vad den amerikanska hälsning egentligen betyder, är att jag har observerat dig som individ och att jag också vill förmedla det budskapet till den jag möter. Personen som svarar förmedlar, tack för att du ser mig och jag har också noterat att du korsar min väg. Mötet innebär oftast att vi aldrig möts igen men vi är två människor som kan kommunicera.

Jag har skrivit förut om vad som händer när man hälsar på okända i Stockholm.
I bästa fall möts man av tystnad, en kall blick som undrar om de är någon bekant eller bara en fylltratt på snackhumör. Alternativt är det någon som inte ser ut att vaa född i Sverige och av någon anledning brukar dom hälsa tillbaka.

En amerikan är beredd att släppa in främmande (till en viss nivå) medans en svensk inte ens vill hälsa på folk han inte känner. Som grädde på moset tycker svensken i gemen att det är problem med integration av människor som flyttat in till Sverige av olika anledningar!
Det är svenskarna som behöver intregreras till världen och visa normal medmänsklighet.

Ett skrämmande exempel på den svenska bristen att vara medmänniska är att nyligen tog Marcus Jannes 21 år, tog självmord framför en webkamera i livesändning.
Enligt uppgift fanns det under tiden runt 1000 kommentarer i sammanhanget, det borde alltså ha varit över 100 personer som tittade på honom live. Flera hetsade honom med påståenden som ”Du vågar inte” och liknande. Så småningom blev polisen larmad med då var det för sent.
Jag vågar påstå att i Kalifornien hade det inte tagit tio sekunder innan någon hade brytt sig och ringt larmnumret.

Att Marcus hade en bakgrund i en sekt kan kanske förklara hans beteende men det kan aldrig förvara de som kollade live på hans självmord utan att slå larm. Förhoppningsvis har dom svårt att passera en spegel idag.

Den svenska själviskheten och självupptagenheten som är svårt att hitta inom tex gamla östeuropa.
Det gamla östmänniskorna hade det ofta inte fett materiellt sett, men i deras hem och hjärta fanns det alltid plats oavett hur knapert det kunde vara.
Fick man gäster avbröt man allt man gjorde och dukade fram det bästa man hade även om det var det sista.
På relattivt nära håll har jag fått se en del av rädslan att öppna dörren även för relativt nära bekanta, helt enkelt för man inte tycker sig ha tid eller man har tillräckligt med sig själv.

Svenskarna bör integreras till världen snarast möjligt.