Jag läser sidan med samma ögon som jag gjorde med tidningarna från gamla Sovjet och DDR . Alltså, det viktiga är inte vad som står i tidningen, utan det som är utelämnat.
I Sovjet fanns det två stora tidningar. Fritt översatt hette den ena Nyheter och den andra Sanningen. Folkhumorn hade talesättet: I sanningen finns det inga nyheter och i nyheterna finns det ingen sanning.
SV har liksom normala företag två hemsidor, en för utomstående och en för medlemmarna. Jag vet inte vilken av dom som publicerar sanningen och vilken som skriver nyheter.
Nyligen publicerades på SV’s hemsida en liten artikel om att den finska delen firar 40 år. För att handla om ett jubileum verkar den väldigt tunn. Det skrivs nästan enbart samma gamla vältuggade fraser om den nöd efter en djup tro som saknades och liknande.
Den norska versionen Poångterar att det var norska bröder som förmedlade budskapet, medans den engelska versionen tycker inte nationaliteten är viktig. Kanske är avsikten att ge lite internt självförtroende åt nordmännen.
I ingen de språkvarinter jag klarar att läsa, namnger man inte någon av dessa första bröder som reste till Finland. Historen hur det hela började saknas. Historierna om de många resorna på färjorna mellan Kapällskär och Nådendal lyser med sin frånvaro. Även berättelser om de första samlingarna är som bortblåsta. I många andra historiebeskrivningar relaterar SV till personer och händelser. Varför gör man inte det när man beskriver SV Finlands jubileum?
Förmodligen har det sin förklaring i att många av de som började missionera i Finland, de som verkligen var pionjärer där, inte längre är medlemmar i Smiths Venner. En av de första, kanke den första som reste till Finland var Johan Velten. Han är numera en non gratia person för SV, i detta fallet har SV glömt budskapet att älska sina fiender.
Den dåvarande Stockholms församlingen (som min far till stor del finansierade) drev ”missionerandet” i Finland. Ledaren, Erling Ekholt i Stockhlm var också väldigt aktiv i öster. Han blev utesluten ut SV i början på 90-talet. Pappa blev utfryst långt tidigare. Det torde vara omöjlugt att berätta SV’s historia i Finland utan att nämna dessa personer
Självklart fanns det också många andra som utifrån Stockholm reste till Finland. De namn jag minns är Sverre Riksfjord, Gunnar Gangsö, Ove Skogsrud, Kåre Smith och Willy Larsen. En del är fortfarande kvar i SV, andras öden känner jag bara till ryktesvägen.
Precis som inom Stalinkommunsimen raderas tydligen historiska händelser när den inte passar med idelogin.
Snart är det jul igen....
