Via ett av de sociala nätverken som finns på nätet fick jag syn på en person från Smiths Vänner som jag kände under min uppväxt.
Jag skickade en förfrågan om det möjligen kunde vara N.N. från Fredrikstad.
Jodå, det kom ett bekräftande svar och förutom lite personligt runt sin familj, så kom en mening som jag kände igen från min barndom. Här är den översatt till svenska av mig:
"Som du säkert förstår har jag varit i kvar i församlingen (Smiths Venner) hela tiden och där kommer jag vara kvar. För jag har det så bra. Här trivs jag bra och har det fint."
Som ett slags självförsvar kom detta påstående utan att jag på något vis hade angripit hennes livsval. Jag känner ingen utanför denna sekt som måste börja med att berätta för andra hur bra dom anser sig ha det. Det gäller att alltid berätta hur bra man hade det oavsett hur eländig sanningen är.
Nåväl jag skrev tillbaka och lyckönskade henne för att hon hittat den rätta platsen i livet, men att jag hade hittat något annat som passade mig bättre. Samtidigt skickade jag en link till en bild på min blogg där både hennes och min far är med.
Jo vad jag förstår kollade hon bloggen, svarade inte, men tog bort mig från hennes friend list.
Att inte kunna ha, eller få lov att ha vänner med en annan åsikt än SV's visar hur rädslan och kontrollen fått grepp om den enskilda medlemmen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar