onsdag 26 augusti 2009

Lite mer bilder från Mammoth Lakes

Skidområdet används sommartid av mountainbikers, men om man håller sig undan deras spår så får man klart för sig att liftarna (förutom gondolen) är avstängda i avvaktan på snö.



Konstruktionen som syns på vänstersidan är en lift för nybörjarna. Bara att ställa sig på transportbandet med skidorna och sakta förflyttas till högre höjder!

Trots högsommar ligger lite snö kvar på sina ställen. Gondolen som syns om man tittar noga, tar oss upp till 3.369 meters höjd. Bilden tagen från Deadman Pass



Utsikten från toppen är helt klart vidunderlig



Naturligtvis struntar hunden totalt i utsikten, det finns ju snö kvar att kyla ned sig med. Att snön är grådaskig spelar ingen roll, det är kylan han njuter av



Snö förresten, så här såg det ut i vintras när Sandy satt på stolpen som höjdmarkeringar och vägvisare sitter på.



Den där stolpen är drygt sex meter hög och sommarbilden ger en något annorlunda vy



Ett snödjup bestående av sådär fem meter packad snö kräver ett antal fler meter räknat i snöfall. Runt tio meter snö brukar ramla ned i området varje säsong

Deadman Pass
Att ta sig upp till Deadman Pass är faktiskt möjligt och tillåtet med bil. Två stora diagonalt placerade gropar mellan två träd gör att vi inte vågar riskera bilen, utan vi börjar vandringen 10 km uppåt, delvis i branta backar.
Utsikten förbättras vartefter vi går



Toppen ligger på omkring 3000 meter och strax norr om toppen ligger det berömda passet. En smal stig med relativt branta sidor. Naturligtvis finns det en legend om detta passet. Hela området kryllar av mer eller mindre kittlande historik.



Efter nära 20 km grusväg var Timmy alldeles slut, han slängde sig i bäcken för att hitta kyla för sina tassar. Tyvärr blev tassarna så ömma och illa åtgångna att inte kunde gå med oss nästa dag till



Rainbow Falls

För att komma dit måste man för det första åka buss en slingrig, backig väg en halvtimme. Privatbilar släpps bara in om man har campingtillstånd i området.
Vi hoppade av i närheten av Devils postpile, en väldigt märklig klippformation som bildats av vulkanen.





Dessa pelare som har bildats av vulkanlava och gynnsam avkylning rasar sönder ibland av jordbävningar och andra naturliga orsaker, så det är absolut inte tillåtet att klättra i området.

Uppifrån kan man se hur profilen ser ut för dessa pelare. De flesta var sexkantiga, men jag kunde hitta några andra få varianter också. Någon slags kemi styr antagligen formen



Från denna intressanta klippa är det några kilometers lätt vandring till Rainbow Falls. En bit in på stigen har skogen brunnit ned för 17 år sedan. Man har inte planterat ny skog utan låter naturen ha sin gång.




Det ser spöklikt ut med de avbrunna trädstammarna, men det gröna som kommer fram ger ett hopp om framtiden. Nästa generation kanske får se lite nya träd.

Vattenfallet är drygt 30 meter högt och var faktisk väldig imponerande och värt en ansträngande vandring. Bilden är tagen nedifrån och kameran blev ganska nedstänkt trots behörigt avstånd. Vattnet i forsen var kallt och gott. Vattenflaskorna fick sig en riktig påfyllning




På bilden uppifrån kommer förklaringen till nmanen på vattenfallet. Runt lunchtid är det möjligt att se regnbågen vid bra väder.



Lite längre medströms finns ett mindre vattenfall



Även om det inte syns på bilden var det faktiskt några som vågade sig på ett bad bland stenar och vatten. Men lämpliga badskor kanske vi vågar nästa gång

Inga kommentarer: