Här är det snabba puckar. Chw har tagit fram uppgifter om Sigrid!
Sigrid Vega Katarina Bergström föddes 19100423 i Hässjö och dog i Gudmundrå 19130303.
.
Hennes adress var Svanö fabr
Lite huvudräkning ger att hennes far lämnade Sverige ungefär 3 veckor innan hans dotter avled. Det måste vara ett tung fattat beslut av honom. Gissningvis är det anledningen till att Ragnhild senare följde efter till Nordamerika
Hade det varit min direkta släkt hade jag grävt djupare i sjukdomsorsak och liknande men för mig räcker dessa tråkiga uppgifter
onsdag 2 mars 2011
tisdag 1 mars 2011
Knut Leonard Bergström
Knut Leonard Bergström eller Knute L Bergstrom var också en av farfars reskamrater till Winnipeg. Hans rutt var exakt likadan och finns bekräftad inklusive hans ankomst till Halifax.
Han var född 1985 i Gudmundrå och den ende i gruppen som var gift. Enligt amerikanska dokument som jag lagt in nedan hette hans maka Ragnhild även om stavningen varierar.
Året 1910 fick Knut och Ragnhild en gemensam dotter (oäkta skrev prästen) med det spännande namnet Sigrid Vega Katarina Bergström. Dottern föddes med adress Gamla Ångsågen i Hässjö, Knut hade titeln eldare och Ragnhild Sjöberg kallades trolovad.
Jag har förmodat att Tycko Sjöberg och Ragnhild var syskon och vänligt nog har Chw bekräftat detta. Tack kompis!
Båda syskonen föddes i Gudmundrå och var någon tid skrivna iAlby fabrikssamhälle i Borgsjö. Fadern var smed och hette Nils.
Hur Ragnhild tog sig över till St Paul i Minnesota har jag inte tagit reda på men när Knut registrerades under första världskriget i Sep 1918 så är hon närmaste anhörig dvs fru.
Deras bostadsadress är 520 Kent St, St Paul MN. Adressen som googlemaps visar verkar kunna vara rätt och det ser trevligt ut i området.
Knute jobbade som maskinist på The Great Northern Railway, arbetsplatsen verkar ha legat i korsningen av Dale och Minnehaha. Platsen finns väldigt nära en existerande järnvägslinje och han hade gångavstånd till jobbet.
För den som kan de amerikanska järnvägslinjerna blir det spännande. G.N Railway hade nämligen linje upp till Spokane i Washington. Alltså i andra änden av den linjen fanns Harald Widmark.
Nästa dokument är census 1920
Knut L Bergstrom, Head och Ragnhild Wife återfinns på rad 45 och 46. Det är en ganska dålig kopia. Gatuadress saknas med St Paul och Ramsey county finns angivet. Dessutom går det att se att dom fortfarande är svenskar.
Det jag reagerar på är att deras dotter inte finns med. Alla andra familjer har sina barn listade med Sigrid finns inte med.
Det vore spännande om någon kunde hitta vad som hände med flickan. Dog hon i Sverige? Blev hon bortadopterad? Jag vet inte tyvärr.
Vidare i kronologisk ordning så finns en passanansökan för paret stämplad 24 maj 1922
Den första sidan har en del intressanta uppgifter. Dels så stämmer alla uppgifter med det par som fick Sigrid, dels stämmer namnet på Knuts far och Gudmundrå får väl anses stämma bra med Ljusdal.
Vidare så anger han inresan till USA ungefär 1.5 år efter Harald. Knut reste från Souris, Manitoba Nov 7, 1916. Vidare försäkrar han sin vistelse i USA de senaste 6 åren samt att han blivit amerikansk medborgare Maj 17, 1922.
Souris ligger ungefär 50 km ifrån platsen som Harald angav som sin bostadsort i Kanada
Anledningen till passansökan är att paret vill besöka släkten i Sverige och att utresan skall ske med Hellige Olav den åttonde Juni samma år.
Bilden nere till vänster har inget med Bergströmmarna att göra.
Alfred Ahlberg berkräftar att han känner Knut sedan tre år och försäkrar att han är den han ger sig ut för.
Lite kul är att fotografier på paret bifogas.
Passagerarlistan som visar deras återkomst är med båten Olympic från Southampton avseglingsdag Aug 23 1922. Det torde tagit dom minst en vecka att komma tillbaka till St Paul. De var alltså borta från jobbet nära tre månader en tid när arbetsmarknaden inte var lätt i USA. Något säger mig att dom inte tillhörde de fattigaste familjerna. Trots relativt ung ålder 32 resp 36 år hade dom råd att ta sig till Sverige och vara utan inkomst i tre månader.
Fortfarande borde paret haft möjlighet att skaffa sig barn men censusen från 1930 anger inga barn i familjen. Dom finns på rad 36-37.
Däremot kan man läsa sig till att paret inte ägde bostaden utan hyrde den, dom anser sig nu kommit till USA 1913 samt behärskar det engelska språket. Knut jobbar fortfarande som maskinist på järnvägen och Ragnhild är hemmafru.
Knut gör ensam ytterligare en resa till Sverige 1932. Passagerarlistan anger att han lämnade Göteborg med Gripsholm, Svenska Amerika Linjen den 18 Juli och kom till New York nio dagar senare.
Knut listas på rad 5. Hans hemadress tyder jag till 675 Inscarora st, St Paul MN men det är inget som google vill kännas vid
Till sist har jag tillgång till Knuts dödsattest, han avled i Juli 1969 nära 84 år gammal. Jag har inte hittat några bevis på fler barn än Sigrid och var hon tog vägen har jag ännu ingen aning om.
Hittills tycker jag det intresantaste är att alla farfars reskamrater hade inkomst från järnvägen. Dåtidens internet
Han var född 1985 i Gudmundrå och den ende i gruppen som var gift. Enligt amerikanska dokument som jag lagt in nedan hette hans maka Ragnhild även om stavningen varierar.
Året 1910 fick Knut och Ragnhild en gemensam dotter (oäkta skrev prästen) med det spännande namnet Sigrid Vega Katarina Bergström. Dottern föddes med adress Gamla Ångsågen i Hässjö, Knut hade titeln eldare och Ragnhild Sjöberg kallades trolovad.
Jag har förmodat att Tycko Sjöberg och Ragnhild var syskon och vänligt nog har Chw bekräftat detta. Tack kompis!
Båda syskonen föddes i Gudmundrå och var någon tid skrivna iAlby fabrikssamhälle i Borgsjö. Fadern var smed och hette Nils.
Hur Ragnhild tog sig över till St Paul i Minnesota har jag inte tagit reda på men när Knut registrerades under första världskriget i Sep 1918 så är hon närmaste anhörig dvs fru.
Deras bostadsadress är 520 Kent St, St Paul MN. Adressen som googlemaps visar verkar kunna vara rätt och det ser trevligt ut i området.
Knute jobbade som maskinist på The Great Northern Railway, arbetsplatsen verkar ha legat i korsningen av Dale och Minnehaha. Platsen finns väldigt nära en existerande järnvägslinje och han hade gångavstånd till jobbet.
För den som kan de amerikanska järnvägslinjerna blir det spännande. G.N Railway hade nämligen linje upp till Spokane i Washington. Alltså i andra änden av den linjen fanns Harald Widmark.
Nästa dokument är census 1920
Knut L Bergstrom, Head och Ragnhild Wife återfinns på rad 45 och 46. Det är en ganska dålig kopia. Gatuadress saknas med St Paul och Ramsey county finns angivet. Dessutom går det att se att dom fortfarande är svenskar.
Det jag reagerar på är att deras dotter inte finns med. Alla andra familjer har sina barn listade med Sigrid finns inte med.
Det vore spännande om någon kunde hitta vad som hände med flickan. Dog hon i Sverige? Blev hon bortadopterad? Jag vet inte tyvärr.
Vidare i kronologisk ordning så finns en passanansökan för paret stämplad 24 maj 1922
Den första sidan har en del intressanta uppgifter. Dels så stämmer alla uppgifter med det par som fick Sigrid, dels stämmer namnet på Knuts far och Gudmundrå får väl anses stämma bra med Ljusdal.
Vidare så anger han inresan till USA ungefär 1.5 år efter Harald. Knut reste från Souris, Manitoba Nov 7, 1916. Vidare försäkrar han sin vistelse i USA de senaste 6 åren samt att han blivit amerikansk medborgare Maj 17, 1922.
Souris ligger ungefär 50 km ifrån platsen som Harald angav som sin bostadsort i Kanada
Anledningen till passansökan är att paret vill besöka släkten i Sverige och att utresan skall ske med Hellige Olav den åttonde Juni samma år.
Bilden nere till vänster har inget med Bergströmmarna att göra.
Alfred Ahlberg berkräftar att han känner Knut sedan tre år och försäkrar att han är den han ger sig ut för.
Lite kul är att fotografier på paret bifogas.
Passagerarlistan som visar deras återkomst är med båten Olympic från Southampton avseglingsdag Aug 23 1922. Det torde tagit dom minst en vecka att komma tillbaka till St Paul. De var alltså borta från jobbet nära tre månader en tid när arbetsmarknaden inte var lätt i USA. Något säger mig att dom inte tillhörde de fattigaste familjerna. Trots relativt ung ålder 32 resp 36 år hade dom råd att ta sig till Sverige och vara utan inkomst i tre månader.
Fortfarande borde paret haft möjlighet att skaffa sig barn men censusen från 1930 anger inga barn i familjen. Dom finns på rad 36-37.
Däremot kan man läsa sig till att paret inte ägde bostaden utan hyrde den, dom anser sig nu kommit till USA 1913 samt behärskar det engelska språket. Knut jobbar fortfarande som maskinist på järnvägen och Ragnhild är hemmafru.
Knut gör ensam ytterligare en resa till Sverige 1932. Passagerarlistan anger att han lämnade Göteborg med Gripsholm, Svenska Amerika Linjen den 18 Juli och kom till New York nio dagar senare.
Knut listas på rad 5. Hans hemadress tyder jag till 675 Inscarora st, St Paul MN men det är inget som google vill kännas vid
Till sist har jag tillgång till Knuts dödsattest, han avled i Juli 1969 nära 84 år gammal. Jag har inte hittat några bevis på fler barn än Sigrid och var hon tog vägen har jag ännu ingen aning om.
Hittills tycker jag det intresantaste är att alla farfars reskamrater hade inkomst från järnvägen. Dåtidens internet
torsdag 17 februari 2011
Johns reskompis Tycko Sjöberg
Tycko Sjöberg var alltså den yngste i sällsakpet som reste till Winnipeg. Endast 18 år gammal började han den äventyrliga resan över Atlanten.
I passagerlistan står han som född 1893 men enligt hans dödsattest var han född 1894. Förmodligen angav han sig som äldre för att vara säker på att få följa med.
Han finns registrerad på samma båtar och samma inresedatum till Canada som John Bernhard
Även om jag inte hittat någon källa som bekräftar hans släktskap Knut Bergströms fru, Ragnhild Sjöberg utgår jag ifrån att dom två var syskon. Vad jag hittat om Knut Bergström kommer i ett anant inlägg.
Storasyster Ragnhild reste även hon till Nordamerika emn jag har inte sökt efter resrutten eller datum.
Informationen är knapphändig om Tycko eller Tyko som han kallas i de amerikanska dokumenten. Jag har inte lyckats hitta honom i någon census men han hittas i passagerarlistan S/S Drottningholm från Göteborg till New York den 21 Juli 1923. Där uppges att han är 30 år och borde därmed vara född 1893 trots sin dödsattest.
Om bilden är svårläst så finns han på rad 22 och det står att han är smed (blacksmith), fortfarande svensk medborgare. Istället för födelseort Gudmundrå står nu att han är född i Öfverluleå! Han far uppges vara Nils Sjöberg med adress Box 53 Kramfors.
Smeden Nils är hans far enligt uppgifter från Sverige men varför han plötsligt anser sig född i Luleå är oklart för mig.
Hans resmål är St Paul i Minnesota
Tycko måste alltså ha skrapat ihop tillräckligt med pengar sedan 1913 för att ha råd med en resa till sitt gamla hemland.
Nästa dokument där jag hittat Tycko är en passagerarlista på amerikanska medborgare som reser från Göteborg till New York. Även denna gång reser han med Svenska Amerika Linjen. Båten heter S/S Stockholm och avgår från Sverige den 18 mars 1948 och ankommer till New York 10 dagar senare.
Även här finns han på rad 22 och på nästa rad återfinns hans fru Linnea Sjoberg.
Tyckos ålder anges till 53 och hans fru anses vara 44 år. Enligt det så skulle Tycko varit född 1895!
Enligt passagerarlistan hade paret fått amerikanskt medborgarskap den 27 Maj 1936 av District court, St. Paul Minnesota.
Det gemensamma passet var utställt den 10 Okt 1947 i Washington D.C.
Lite kul är att ävn deras hemadress anges 525 South Cleveland Ave, St Paul MN.
Om du ”drar ned” gubben till det A som markeras kan du göra en billig resa till St Paul för att se hur dom kan ha bott. Så vitt jag kan bedömma är området åtminstonde numera bättre medelklass.
Jag har inte lyckats hitta vad Linnea hette som flicka och jag har heller inte hittat någon som helst indikation på att hade några barn. Men all information finns inte tillgänglig på nätet.
Till slut har jag Tykos dödsattest, den har jag en papperskopia av. Han dog den 9 Maj 1963 och bl a finns Linneas namnteckning på den. Om det funnits barn skulle de knappast ha angivits på attesten.
Vad som däremot framgår är att Tyko hade jobbat på ett järnvägsbolag. Det är en intressant ledtråd.
Dödsattesten har också en annan adress angiven.
I passagerlistan står han som född 1893 men enligt hans dödsattest var han född 1894. Förmodligen angav han sig som äldre för att vara säker på att få följa med.
Han finns registrerad på samma båtar och samma inresedatum till Canada som John Bernhard
Även om jag inte hittat någon källa som bekräftar hans släktskap Knut Bergströms fru, Ragnhild Sjöberg utgår jag ifrån att dom två var syskon. Vad jag hittat om Knut Bergström kommer i ett anant inlägg.
Storasyster Ragnhild reste även hon till Nordamerika emn jag har inte sökt efter resrutten eller datum.
Informationen är knapphändig om Tycko eller Tyko som han kallas i de amerikanska dokumenten. Jag har inte lyckats hitta honom i någon census men han hittas i passagerarlistan S/S Drottningholm från Göteborg till New York den 21 Juli 1923. Där uppges att han är 30 år och borde därmed vara född 1893 trots sin dödsattest.
Om bilden är svårläst så finns han på rad 22 och det står att han är smed (blacksmith), fortfarande svensk medborgare. Istället för födelseort Gudmundrå står nu att han är född i Öfverluleå! Han far uppges vara Nils Sjöberg med adress Box 53 Kramfors.
Smeden Nils är hans far enligt uppgifter från Sverige men varför han plötsligt anser sig född i Luleå är oklart för mig.
Hans resmål är St Paul i Minnesota
Tycko måste alltså ha skrapat ihop tillräckligt med pengar sedan 1913 för att ha råd med en resa till sitt gamla hemland.
Nästa dokument där jag hittat Tycko är en passagerarlista på amerikanska medborgare som reser från Göteborg till New York. Även denna gång reser han med Svenska Amerika Linjen. Båten heter S/S Stockholm och avgår från Sverige den 18 mars 1948 och ankommer till New York 10 dagar senare.
Även här finns han på rad 22 och på nästa rad återfinns hans fru Linnea Sjoberg.
Tyckos ålder anges till 53 och hans fru anses vara 44 år. Enligt det så skulle Tycko varit född 1895!
Enligt passagerarlistan hade paret fått amerikanskt medborgarskap den 27 Maj 1936 av District court, St. Paul Minnesota.
Det gemensamma passet var utställt den 10 Okt 1947 i Washington D.C.
Lite kul är att ävn deras hemadress anges 525 South Cleveland Ave, St Paul MN.
Om du ”drar ned” gubben till det A som markeras kan du göra en billig resa till St Paul för att se hur dom kan ha bott. Så vitt jag kan bedömma är området åtminstonde numera bättre medelklass.
Jag har inte lyckats hitta vad Linnea hette som flicka och jag har heller inte hittat någon som helst indikation på att hade några barn. Men all information finns inte tillgänglig på nätet.
Till slut har jag Tykos dödsattest, den har jag en papperskopia av. Han dog den 9 Maj 1963 och bl a finns Linneas namnteckning på den. Om det funnits barn skulle de knappast ha angivits på attesten.
Vad som däremot framgår är att Tyko hade jobbat på ett järnvägsbolag. Det är en intressant ledtråd.
Dödsattesten har också en annan adress angiven.
fredag 21 januari 2011
John Bernhard Edlund
Jag vet. Jag har inte bloggat på ett tag, främst för att jag har haft andra prioriteringar såsom att fira jul, åka skidor och rensa ur poolen efter störtregn och mindre jordskred.
Dessuom har jag rotat lite i släkthistoria. Men ojämna mellanrum får jag nyväckt intresse, i detta fall en infomation via några av de krokar jag har liggande ute på nätet.
Ett av släktmysterierna som intresserar mig mest är min farfar John Bernhard Edlund född 1892 i Hässjö och död i samma församling redan 1931 i TBC.
Inom släkten fanns ett rykte om att farfar tillbringat några år i USA. Det fanns inga säkra uppgifter beroende på att hans barn var små när han dog och den infomation som fanns i hushållet försvann spårlöst efter farmors död något år senare.
Efter lite sökande kunde jag konstatera att ryktet var sant. Nästan. Han emigrerade inte till USA utan till Winnipeg i Canada 1913. Att uppgiften var svår att få bekräftad beror på att han inte utvandrade från Sverige utan från Trondheim i Norge. Vidare så finns det ingen notering hos prästen eftersom han aldrig sökte om något flyttbetyg. Jag har heller inte lyckats hitta någon notering i folkbokföringen när han kom tillbaka. Han bara dök upp igen som gubben i lådan.
Resrutten förmodar jag var med tåg från Sundsvall till Trondheim. Den 26 Feb 1913 tog han båten Ragnvald Jarl över till England. Från Bristol gick sedan resan vidare till Halifax med båten Royal Edward den 5 Mars.
Att båten gick till Halifax och inte Quebec berodde på isläget. Ankomst i Halifax den 12 Mars. Resten av resan till Winnipeg gjordes förmodligen med tåg.
En rätt lång och äventyrlig resa för en tjugoåring, men farfar reste inte ensam. Det var en lite grupp på fyra personer.
Harald Waldemar Widmark född 1884 i Härnösand
Knut Leonard Bergström född 1885 i Gudmundrå
John Bernhard Edlund född 1892 i Hässjö
Tycko Sjöberg född 1893 i Gudmundrå
Förutom Knut var ingen gift och den enda kopplingen jag kan se mellan dessa perosner är att Tycko är troligen en yngre bror till Knuts fru Ragnhild f Sjöberg
Efter ett tag i Winnipeg börjar gruppen splittras och livslinjerna delas.
Harald eller Harold som han kallas i USA var äldst, så jag börjar med att berätta vad jag hittat om honom.
Baserat på hans ansökan om att bli amerikansk medborgare daterad January 1924 så kan man se att han kom från Brandon i Canada med tåg till St John i North Dakota den 15 February 1915. Han stannade alltså knappt 2 år i Manitoba.
Lite kul är att han försäkrar att han inte utövar polygami och att han heller inte är anarkist.
Ett registreringskort från 1918 visar att han redan då hade påbörjat sin process att bli amerikansk medborgare. 1917-1918 registrerades de flesta unga män oavsett nationalitet, det handlade om att inventera potentiella soldater till WWI.
Det är främst två uppgifter som är intressanta på kortet. För det första anger han Knut Bergström boende i St Paul Minnesota som sin kontaktperson och för det andra anges det var han arbetar.
Han är alltså anställd på Snoqualmie Falls Lumber Co, ett otroligt stort sågverk i staden med samma namn i delstaten Washington. Staden är väl egentligen känd för tre saker, ett vackert vattenfall, sågverket och i modernare tid inspelningsplatsen för Twin peaks.
Googla så hittar du massor av bilder och dokument.
Folkräkningen som gjordes 1920 i USA visar att Harald var hyregäst 3-Lake village, Snohomish County WA.
Nästa folkräkning är gjord 1930 och då jobbar han som snickare i San Francisco Kalifornien
Till slut har jag en uppgift om att han dog den 15 February 1959 i Riverside, Kalifornien. Den staden ligger bara ett stenkast ifrån där jag bor idag.
Jag vet inte om bilderna är läsbara, hör av om du vill ha ett läsbart exemplar.
Dessuom har jag rotat lite i släkthistoria. Men ojämna mellanrum får jag nyväckt intresse, i detta fall en infomation via några av de krokar jag har liggande ute på nätet.
Ett av släktmysterierna som intresserar mig mest är min farfar John Bernhard Edlund född 1892 i Hässjö och död i samma församling redan 1931 i TBC.
Inom släkten fanns ett rykte om att farfar tillbringat några år i USA. Det fanns inga säkra uppgifter beroende på att hans barn var små när han dog och den infomation som fanns i hushållet försvann spårlöst efter farmors död något år senare.
Efter lite sökande kunde jag konstatera att ryktet var sant. Nästan. Han emigrerade inte till USA utan till Winnipeg i Canada 1913. Att uppgiften var svår att få bekräftad beror på att han inte utvandrade från Sverige utan från Trondheim i Norge. Vidare så finns det ingen notering hos prästen eftersom han aldrig sökte om något flyttbetyg. Jag har heller inte lyckats hitta någon notering i folkbokföringen när han kom tillbaka. Han bara dök upp igen som gubben i lådan.
Resrutten förmodar jag var med tåg från Sundsvall till Trondheim. Den 26 Feb 1913 tog han båten Ragnvald Jarl över till England. Från Bristol gick sedan resan vidare till Halifax med båten Royal Edward den 5 Mars.
Att båten gick till Halifax och inte Quebec berodde på isläget. Ankomst i Halifax den 12 Mars. Resten av resan till Winnipeg gjordes förmodligen med tåg.
En rätt lång och äventyrlig resa för en tjugoåring, men farfar reste inte ensam. Det var en lite grupp på fyra personer.
Harald Waldemar Widmark född 1884 i Härnösand
Knut Leonard Bergström född 1885 i Gudmundrå
John Bernhard Edlund född 1892 i Hässjö
Tycko Sjöberg född 1893 i Gudmundrå
Förutom Knut var ingen gift och den enda kopplingen jag kan se mellan dessa perosner är att Tycko är troligen en yngre bror till Knuts fru Ragnhild f Sjöberg
Efter ett tag i Winnipeg börjar gruppen splittras och livslinjerna delas.
Harald eller Harold som han kallas i USA var äldst, så jag börjar med att berätta vad jag hittat om honom.
Baserat på hans ansökan om att bli amerikansk medborgare daterad January 1924 så kan man se att han kom från Brandon i Canada med tåg till St John i North Dakota den 15 February 1915. Han stannade alltså knappt 2 år i Manitoba.
Lite kul är att han försäkrar att han inte utövar polygami och att han heller inte är anarkist.
Ett registreringskort från 1918 visar att han redan då hade påbörjat sin process att bli amerikansk medborgare. 1917-1918 registrerades de flesta unga män oavsett nationalitet, det handlade om att inventera potentiella soldater till WWI.
Det är främst två uppgifter som är intressanta på kortet. För det första anger han Knut Bergström boende i St Paul Minnesota som sin kontaktperson och för det andra anges det var han arbetar.
Han är alltså anställd på Snoqualmie Falls Lumber Co, ett otroligt stort sågverk i staden med samma namn i delstaten Washington. Staden är väl egentligen känd för tre saker, ett vackert vattenfall, sågverket och i modernare tid inspelningsplatsen för Twin peaks.
Googla så hittar du massor av bilder och dokument.
Folkräkningen som gjordes 1920 i USA visar att Harald var hyregäst 3-Lake village, Snohomish County WA.
Nästa folkräkning är gjord 1930 och då jobbar han som snickare i San Francisco Kalifornien
Till slut har jag en uppgift om att han dog den 15 February 1959 i Riverside, Kalifornien. Den staden ligger bara ett stenkast ifrån där jag bor idag.
Jag vet inte om bilderna är läsbara, hör av om du vill ha ett läsbart exemplar.
måndag 1 november 2010
Halloweendekoration
I år blev det bara en pumpa som dekoration, tillverkad av Annica enligt all konstens regler.
Att skära ut en kul eller skrämmande bild är ett petgöra som fordrar övning och tålamod.
Fröna ur pumpan kokas och rostas sedan i ugnen. Kanongott tillsammans med öl.
Som synes tycker Timmy det här med pumpor är fullständigt ointressant eftersom han inte gillar fruktköttet.
Väl färdig ser den ut så här i dagsljus. Inte helt lätt att känna igen figuren
När det väl blivit mörkt får den invändig belysning och kanske någon kan gissa vilken figur som är avbildad?
Även om den välkända figuren har karaktärsdrag som påminner om min mammas äldste son så är det INTE han
Att skära ut en kul eller skrämmande bild är ett petgöra som fordrar övning och tålamod.
Fröna ur pumpan kokas och rostas sedan i ugnen. Kanongott tillsammans med öl.
Som synes tycker Timmy det här med pumpor är fullständigt ointressant eftersom han inte gillar fruktköttet.
Väl färdig ser den ut så här i dagsljus. Inte helt lätt att känna igen figuren
När det väl blivit mörkt får den invändig belysning och kanske någon kan gissa vilken figur som är avbildad?
Även om den välkända figuren har karaktärsdrag som påminner om min mammas äldste son så är det INTE han
tisdag 26 oktober 2010
Halloween på Söndag
Att bli skrämd eller att skrämmas är ganska spännande för de flesta barn. Tydligen har spektaklet sina rötter i Skottland, så det är återigen europeisk kultur som har svämmat över indianernas land.
Om man kan tala om utveckling av traditioner så verkar det viktigaste i amerikat att barnen får gå omkring utklädda och ringa på dörrarna i närområdet för att få lite godis. Visserligen erbjuds alternativet trick istället för treat men jag har aldrig hört någon som råkat ut för något trick i grannskapet.
När tjejerna var mindre brukade vi dekorera trädgården lite och placera en utklädd gubbe på en stol framför dörren. Ett år satt jag själv som utklädd gubbe och skrämde ungarna, en del stack bara jag rörde lite på mig och tappade helt intresset för godis. Fula gubbar kan betyda mer än en sak.....
Numera blir det på sin höjd några urkarvade pumpor i trädgården samt inköp av något kilo godis att dela ut till grannarnas ungar när dom ringer på.
Häromdagen kunde man läsa i lokaltidningen om någon som tjuvstartat Halloween eller åtminstone är det en skräckhistoria som passar att berättas till Halloween.
För er som inte orkar läsa fick polisen en anmälan om en felparkerad bil. I passagerarsätet satt en död kvinna som tydligen varit död sedan tio månader. Redan det är en bra skräckis, men bilen har inte stått på stället i alla dessa månader utan en annan kvinna har kört omkring med bilen och det stinkande liket har fått följa med.
Uppföljningen av historien är skrämmande på ett annat vis. Kvinnan som dog och kvinnan som körde bilen var båda hemlösa. Den bilkörande kvinnan hade låtit den numera mumifierade kvinnan sova i bilen och när när dött vågade hon inte anmäla historien till polisen.
Obduktion pågår men tydligen håller polisen den levande kvinnan för trovärdig eftersom hon inte arresterats. Egentligen synd, då hade hon fått tak över huvudet.
För många år sedan hittade jag en död katt i källarförrådet till vår dåvarande lägenhet. Den stanken kan jag fortfarande minnas. Hur en person kan köra omkring med ett stinkande lik i framsätet övergår mitt förstånd. Det finns ju gränser för vad kan göra för att få köra car-pool lane.....
Undrar om bilen blir osäljbar eller om den blir värdefull för någon samlare?
Happy Halloween till er som gillar aktiviteten, här bjuder youtube på på ett bra Halloweenskämt.
Om man kan tala om utveckling av traditioner så verkar det viktigaste i amerikat att barnen får gå omkring utklädda och ringa på dörrarna i närområdet för att få lite godis. Visserligen erbjuds alternativet trick istället för treat men jag har aldrig hört någon som råkat ut för något trick i grannskapet.
När tjejerna var mindre brukade vi dekorera trädgården lite och placera en utklädd gubbe på en stol framför dörren. Ett år satt jag själv som utklädd gubbe och skrämde ungarna, en del stack bara jag rörde lite på mig och tappade helt intresset för godis. Fula gubbar kan betyda mer än en sak.....
Numera blir det på sin höjd några urkarvade pumpor i trädgården samt inköp av något kilo godis att dela ut till grannarnas ungar när dom ringer på.
Häromdagen kunde man läsa i lokaltidningen om någon som tjuvstartat Halloween eller åtminstone är det en skräckhistoria som passar att berättas till Halloween.
För er som inte orkar läsa fick polisen en anmälan om en felparkerad bil. I passagerarsätet satt en död kvinna som tydligen varit död sedan tio månader. Redan det är en bra skräckis, men bilen har inte stått på stället i alla dessa månader utan en annan kvinna har kört omkring med bilen och det stinkande liket har fått följa med.
Uppföljningen av historien är skrämmande på ett annat vis. Kvinnan som dog och kvinnan som körde bilen var båda hemlösa. Den bilkörande kvinnan hade låtit den numera mumifierade kvinnan sova i bilen och när när dött vågade hon inte anmäla historien till polisen.
Obduktion pågår men tydligen håller polisen den levande kvinnan för trovärdig eftersom hon inte arresterats. Egentligen synd, då hade hon fått tak över huvudet.
För många år sedan hittade jag en död katt i källarförrådet till vår dåvarande lägenhet. Den stanken kan jag fortfarande minnas. Hur en person kan köra omkring med ett stinkande lik i framsätet övergår mitt förstånd. Det finns ju gränser för vad kan göra för att få köra car-pool lane.....
Undrar om bilen blir osäljbar eller om den blir värdefull för någon samlare?
Happy Halloween till er som gillar aktiviteten, här bjuder youtube på på ett bra Halloweenskämt.
tisdag 12 oktober 2010
Amerikansk ytlighet
Många retar sig på den vanliga amerikanska hälsningsfrasen -- Hi, how are you? Den ovetande blir förbryllad och tänker undrande, vill han verkligen veta hur jag mår? Och blir osäker på vad han skall svara. Den som vet svarar något i stil med Just fine, what about yourself? Sedan kan det hända att man stannar och snackar om vad som helst, eller ännu vanligare man bara går vidare.
Det här kallar svenskar för amerikansk ytlighet och lite falsk trevlighet eftersom vederbörande egentligen inte är intresserad av hur man mår. Att den svenska hälsningsfrasen ”Tjena hur är läget” har samma tomhet hör väl inte till saken?
Vad den amerikanska hälsning egentligen betyder, är att jag har observerat dig som individ och att jag också vill förmedla det budskapet till den jag möter. Personen som svarar förmedlar, tack för att du ser mig och jag har också noterat att du korsar min väg. Mötet innebär oftast att vi aldrig möts igen men vi är två människor som kan kommunicera.
Jag har skrivit förut om vad som händer när man hälsar på okända i Stockholm.
I bästa fall möts man av tystnad, en kall blick som undrar om de är någon bekant eller bara en fylltratt på snackhumör. Alternativt är det någon som inte ser ut att vaa född i Sverige och av någon anledning brukar dom hälsa tillbaka.
En amerikan är beredd att släppa in främmande (till en viss nivå) medans en svensk inte ens vill hälsa på folk han inte känner. Som grädde på moset tycker svensken i gemen att det är problem med integration av människor som flyttat in till Sverige av olika anledningar!
Det är svenskarna som behöver intregreras till världen och visa normal medmänsklighet.
Ett skrämmande exempel på den svenska bristen att vara medmänniska är att nyligen tog Marcus Jannes 21 år, tog självmord framför en webkamera i livesändning.
Enligt uppgift fanns det under tiden runt 1000 kommentarer i sammanhanget, det borde alltså ha varit över 100 personer som tittade på honom live. Flera hetsade honom med påståenden som ”Du vågar inte” och liknande. Så småningom blev polisen larmad med då var det för sent.
Jag vågar påstå att i Kalifornien hade det inte tagit tio sekunder innan någon hade brytt sig och ringt larmnumret.
Att Marcus hade en bakgrund i en sekt kan kanske förklara hans beteende men det kan aldrig förvara de som kollade live på hans självmord utan att slå larm. Förhoppningsvis har dom svårt att passera en spegel idag.
Den svenska själviskheten och självupptagenheten som är svårt att hitta inom tex gamla östeuropa.
Det gamla östmänniskorna hade det ofta inte fett materiellt sett, men i deras hem och hjärta fanns det alltid plats oavett hur knapert det kunde vara.
Fick man gäster avbröt man allt man gjorde och dukade fram det bästa man hade även om det var det sista.
På relattivt nära håll har jag fått se en del av rädslan att öppna dörren även för relativt nära bekanta, helt enkelt för man inte tycker sig ha tid eller man har tillräckligt med sig själv.
Svenskarna bör integreras till världen snarast möjligt.
Det här kallar svenskar för amerikansk ytlighet och lite falsk trevlighet eftersom vederbörande egentligen inte är intresserad av hur man mår. Att den svenska hälsningsfrasen ”Tjena hur är läget” har samma tomhet hör väl inte till saken?
Vad den amerikanska hälsning egentligen betyder, är att jag har observerat dig som individ och att jag också vill förmedla det budskapet till den jag möter. Personen som svarar förmedlar, tack för att du ser mig och jag har också noterat att du korsar min väg. Mötet innebär oftast att vi aldrig möts igen men vi är två människor som kan kommunicera.
Jag har skrivit förut om vad som händer när man hälsar på okända i Stockholm.
I bästa fall möts man av tystnad, en kall blick som undrar om de är någon bekant eller bara en fylltratt på snackhumör. Alternativt är det någon som inte ser ut att vaa född i Sverige och av någon anledning brukar dom hälsa tillbaka.
En amerikan är beredd att släppa in främmande (till en viss nivå) medans en svensk inte ens vill hälsa på folk han inte känner. Som grädde på moset tycker svensken i gemen att det är problem med integration av människor som flyttat in till Sverige av olika anledningar!
Det är svenskarna som behöver intregreras till världen och visa normal medmänsklighet.
Ett skrämmande exempel på den svenska bristen att vara medmänniska är att nyligen tog Marcus Jannes 21 år, tog självmord framför en webkamera i livesändning.
Enligt uppgift fanns det under tiden runt 1000 kommentarer i sammanhanget, det borde alltså ha varit över 100 personer som tittade på honom live. Flera hetsade honom med påståenden som ”Du vågar inte” och liknande. Så småningom blev polisen larmad med då var det för sent.
Jag vågar påstå att i Kalifornien hade det inte tagit tio sekunder innan någon hade brytt sig och ringt larmnumret.
Att Marcus hade en bakgrund i en sekt kan kanske förklara hans beteende men det kan aldrig förvara de som kollade live på hans självmord utan att slå larm. Förhoppningsvis har dom svårt att passera en spegel idag.
Den svenska själviskheten och självupptagenheten som är svårt att hitta inom tex gamla östeuropa.
Det gamla östmänniskorna hade det ofta inte fett materiellt sett, men i deras hem och hjärta fanns det alltid plats oavett hur knapert det kunde vara.
Fick man gäster avbröt man allt man gjorde och dukade fram det bästa man hade även om det var det sista.
På relattivt nära håll har jag fått se en del av rädslan att öppna dörren även för relativt nära bekanta, helt enkelt för man inte tycker sig ha tid eller man har tillräckligt med sig själv.
Svenskarna bör integreras till världen snarast möjligt.
måndag 20 september 2010
Tina!
About 25 years ago three of my friends were imprisoned in the former GDR. For us, having grown up in a free country, we saw no reason to lock them up, but rules were different in the eastern part of Germany.
It all started when one of them, Tina, was on vacation in Hungary and she also took her time to visit the embassy of the western part of Germany. Her question to them was simple; she wanted to find out how she could possibly move from the GDR to West Germany.
The recommendation she got was to return home and fill out an application with her request. She returned by air to Leipzig and was immediately arrested at the airport.
If I recall correctly, she was arrested for currency smuggling. The “currency” was an old German coin she had attached to her necklace. After long and tough interrogations, she was sentenced for 18 months as a political prisoner.
A chain reaction started and two more friends, C1 and C2, were arrested and imprisoned for political reasons. C1 did know about Tina’s desire to move, but she did not report it to the authorities, which was enough to put her behind bars.
C2 was in possession of a German translation of the Helsinki Agreement. The agreement was signed by the GDR, but to possess a copy was not allowed.
Tina had almost finished serving her time when West Germany finally paid a lot of money for her release. My wife and I had the opportunity to meet her after her release in Hamburg. I think it was Easter 1986 or 1987. It was a fantastic reunion and very touching to listen to her story.
Unfortunately we lost contact, perhaps because we moved around the world, and to search for Tina was difficult as her family name is very common in Germany. I searched on the web and did other research, but without any result.
A few days ago I received a comment on this blog (not published) and after some brief emails back and forth, I realized Tina had found me due to this blog.
Unexpected, but what a great surprise! Hopefully, we can get in contact with the other two girls as well.
For the time being, I am not sure if Tina is willing to share her story, but if so, I will do my very best to publish it in English.
It all started when one of them, Tina, was on vacation in Hungary and she also took her time to visit the embassy of the western part of Germany. Her question to them was simple; she wanted to find out how she could possibly move from the GDR to West Germany.
The recommendation she got was to return home and fill out an application with her request. She returned by air to Leipzig and was immediately arrested at the airport.
If I recall correctly, she was arrested for currency smuggling. The “currency” was an old German coin she had attached to her necklace. After long and tough interrogations, she was sentenced for 18 months as a political prisoner.
A chain reaction started and two more friends, C1 and C2, were arrested and imprisoned for political reasons. C1 did know about Tina’s desire to move, but she did not report it to the authorities, which was enough to put her behind bars.
C2 was in possession of a German translation of the Helsinki Agreement. The agreement was signed by the GDR, but to possess a copy was not allowed.
Tina had almost finished serving her time when West Germany finally paid a lot of money for her release. My wife and I had the opportunity to meet her after her release in Hamburg. I think it was Easter 1986 or 1987. It was a fantastic reunion and very touching to listen to her story.
Unfortunately we lost contact, perhaps because we moved around the world, and to search for Tina was difficult as her family name is very common in Germany. I searched on the web and did other research, but without any result.
A few days ago I received a comment on this blog (not published) and after some brief emails back and forth, I realized Tina had found me due to this blog.
Unexpected, but what a great surprise! Hopefully, we can get in contact with the other two girls as well.
For the time being, I am not sure if Tina is willing to share her story, but if so, I will do my very best to publish it in English.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)