Brott och straff

Nej jag syftar inte på Dostojevskijs bok, men den är väldigt läsvärd. Fjodors bok har några tunga avsnitt att traggla sig igenom men den innehåller väldigt intressanta moraliska frågeställningar.

Rubriken kommer från lite tankar efter att jag nyligen såg Kubricks fantasiska film ”A Clockwork Orange” för femtitolfte gången.

Trialer


Alex, huvudpersonen i filmen begår ett antal vidriga brott och blir så småningom dömd till ett långt fängelstraff. För att komma ut ur fängelset anmäler sig Alex till ett experimentprogram där han låter sig bli hjärntvättad.
Efter behandlingen blir han oförmögen att begå våldshandlingar, ja han kan inte ens försvara sig. Inte helle kan längre välja mellan gott och ont, på så vis är han inte längre en människa.
När han släpps ut i det fria träffar han sina föräldrar som inte längre har plats för honom. Vidare så stöter han på sina gamla bekanta och de offer som tidigare drabbats av våldshandlingar från Alex och hans gäng.

Delvis samma bilder som det tidigare klippet, men med den fantastiske Beethoven i bakgrunden




Har du inte sett filmen så ska jag inte förstöra nöjet för dig genom att berätta mer. Inledningen är tyvärr fylld med mycket våld, men i detta fallet anser jag det vara motiverat för att förstå filmens senare delar. Musiken är också helt suverän

Ungefär samtidigt som jag såg filemn var det här några tidningrubriker om en 21-årig flicka som blev dömd för att ha dödat en en annan yngre flicka. Den dömda tjejen hade kört rattonykter trots att hennes kompisar försökt stoppa henne. Rödljuskörning med 2.4 promille ställde till det för flera familjer.
Eftersom det inte var hennes första rattfylla blev domen minst 15 år och max livstid. Allt beroende på en frukatansvärd dumhet.
I domstolen grät flickan och bad de anhöriga om ursäkt, men vare sig ånger, tårar eller att hon blir inspärrad kommer återge något liv till den dödade flickan. Det enda positiva är väl att just denna dömda tjej inte kommer vara ute på en fyllekörning de närmaste åren.

Oavsett när flickan kommer att bli utsläppt så har hon då avtjänat sitt straff, det är nog alla överrens om. Men är hon förlåten? Anhöriga till den dödade flickan kommer antagligen aldrig förlåta henne, men hur är det med oss andra som inte är direkt drabbade? Kan vi förlåta?

Rimligt är väl att personer som begått ett brott, tagit sitt straff borde vara förlåtna av oss och samhället?

Parkeringsböter som betalas, tror jag knappast någon har problem att förlåta
Fortkörning? Det är väl att betrakta som otur och efter böter är det väl ingen som hyser agg till personen? Trots risk för återfall.
Rattfylla? Mycket tveksam om detta blir glömt även efter ett straff. Rattfylla nummer två förlåts absolut inte. Något att fundera på är: Fortkörning mycket väl kan vara lika livsfarligt som rattfylla.
Skattefusk? Här är väl fuskaren nästan hjälte som lyckas behålla en större andel av inkomsten än staten vill.
Bidragsfusk? Inte acceptabelt, men antagligen bli personen förlåten om han tar sitt straff och betalar tillbaka pengarna.
Våldtäktsman? Blir en sådan någonsin förlåten?
Mördare? Det beror nog på situationen. Den pappa som slog ihjäl sin dottern man efter mannen hade plågat hans dotter i många år anses snarast som hjälte även om han fick ett kortare straff. Andra mord blir garanterat inte förlåtna.
Barnaskändare? Är det någon som någonsin kan förlåta sådana?
Bedrägeri? Antagligen kan dessa förlåtas om skulden betalas.
Sexköpare? Troligen ursäktad om ånger finns och att det inte upprepas
Snatteri? En som behöver mat för dagen bedöms annorlunda än en stjäl lyxvaror

Listan kan göras hur lång som helst. Vad jag försöker visa är att vår förmåga att förlåta har inget med lagboken att göra. Inte heller om gärningmannen har sonat sitt brott eller om det finns risk för upprepning eller inte.
Förmodligen varierar möjligheterna till förlåtelse mellan olika kulturer och även skillnader sett i ett tidsperspektiv.

Lite uppdateringar om drogtjejen C.

Jag har legat lite lågt om C, allt i en förhoppning om att kunna delge enbart positiva nyheter.

Den positiva nyheten är att rättegången är avklarad och att hon har gjort 90 dagar rehabilitering. Rättegången gick snabbt och med något överraskande resultat och möjligen ha med Kaliforniens överfulla fängelser och dålig ekonomi att göra.
Domaren buntade helt enkelt ihop alla förstagångsförbrytare och släppte samtliga utan åtgärd. Advokaten menade att hon aldrig varit med om något liknande under sin karriär.
Mamman och C blev glada och menade att nu ligger hela världen öppen, utan criminal record. Pappan var inte fullt så positiv. Han hade önskat henne någon form av straff så att hon inte tror sig vara odödlig. Vad han menar är att hon inte skall tro att det går att leva utan att följa samhällets lagar och regler.

Anledning till hans syn var att hon strax innan rättegången hade haft ett återfall. Vi vet inte hela historien, men föräldrarna menar att C blev lite chockad över att hon gav sig in i något som hon inte ville. Kanske insåg hon att hon är beroende.

Några veckor senare är konflikten öppen i familjen. Föräldrarna kräver att hon sätter tre delmål, bli av med sitt beroende, skaffar ett jobb eller börjar i skolan och att hon bestämmer sina framtidsmål. Utan detta blir det inget ekonomsikt stöd från familjen.
Resultatet blev att hon inte längre är hemma utan driver omkring med sina kompisar som hon lärt känna på rehabiliteringen, personer med samma typ av problem som hon redan har.

Dom riktiga kompisarna undviker hon och dom henne. Lite överraskande dök hon hos oss igår kväll för att hälsa på vår dotter. Hon var ingen trevlig syn att se, ansiktet avslöjar tydligen att hon är tillbaka i missbruk.

Om du inte har sett bilder på hur meth-missbrukare förändras kolla denna filmsnutt.



Näst dystra nyhet är att hennes missbrukande pojkvän blir utsläppt den 28 april. Hur skall detta sluta?
En annan varningssignal är att pappan börjat träna pistolskytte och funderar på att skaffa sig ett vapen. Pappan anklagar till största delen pojkvännen för att hon har hamnat i drogberoendet.

Igen, håll dig borta från denna drog, se till att håll dina barn borta från den och varna alla du känner

Uppdatering II

Jag tyckte inte jag hade så mycket nytt att komma med angående C, men jag får så många frågor att jag väljer att berätta det jag vet.

Något administrativt problem gjorde att rättegången inte kunde genomföras helt den 15 Januari. Det var något saknat dokument som trassalde till det.
Under diskussionerna med domaren har C fått klart för sig att hennes pojkvön kommer att sitta bakom galler i minst 2 år. hon fick ett mindre sammanbrott, hon hade inbillat sig att det handlade om några månader.

Jag har inte fått information om något nytt datum för rättegången, rollen vi tar är att hjälpa, inte att vara nyfikna (jo det är vi också)

C är kvar på rehab, hur det fungerar vet vi inte, men när hon sköter sig får hon utökad frihet att röra sig och tydligen får hon gå på ett fitness center nu. Efter varje utflykt drogtestas hon, och minsta antydan till sådant så inskränks friheten igen.

Hennes familj hoppas att domaren dömer henne till 90 dagars rehab, till viss del vill dom alltå att domaren tar över deras eget ansvar.

Efter lite drygt en vecka utan droger har hon nu utslag över hela kroppen, man kallar det för att gifterna börjar lämna kroppen. Typiska tecken på missbruk av Crystal Meth, ni hittar massor av bilder på nätet. Utslagen kliar och hon kliar sönder sig, medicin hjälper bara till viss del. Vad vi vet är hon inte nojjig, men vi har hört talas om att vissa får för sig att hela kroppen är full med insekter. dom försöker ta bort insekterna, men nojjan gör att dom tror dom kryper in i huden. Det uppstår sår när man försöker gräva efter insekter i huden med nålar och pincetter.

Mamman tycker att hon ser betydligt bättre och friskare ut, men när vi tittade på en video tagen fär ett år sedan, insåg också hon skillnaden och bröt ihop.

Tjejen har åldrats utseendemässigt minst tio år på ett år. Hon var smal innan men är nu utmärglad. Hon byter personlighet beroende på vem hon pratar med, endast korta perioder sägs hon vara den personlighet vi lärt känna

Konsekvenser av drogmissbruk

Historien med vår vän C. och hennes beroende har en fortsättning.

Den kommunikation som hon fortsatte med sin pojkvän avslöjades. Faktiskt var det mn dotter som ringde mig och sa: Berätta för hennes föräldrar att dom stulit telefonen av C's lillebror och att dom så kan ringa varandra utan att polisen har koll.
När vi hade en kväll/natts snack med föräldrarna åkte dom nästa dag till hennes lägenhet och hittar där båda två. Efter hot om polis drar killen och dom tar med sig C hem.
Nu inser föräldrarna ännu mer allvaret. Dom tar kontakt med ett rehab-center och gör en actionplan.
Eftersom C är myndig kan ingen i familjen tvinga henne till rehab utan hon måste övertalas.
Torsdag morgon skall en psykolog från rehab-centret tillsammans med familjen och vår dotter väcka henne kl 07 och försöka övertala henne.
Diskussionerna pågår i över fem timmar och huvudfrågan för C är: Vad händer om jag inte accepterar rehab?

Till slut får hon svar på frågan. Mamman förklarar att familjen verkligen älskar henne och det är anledningen till att dom är beredda att betala en rehabitering som kostar 225.000 svenska kronor för 30 dagar. Vill hon inte gå, kommer dom inte spendera henne en enda dollar för hennes destruktiva ansträngningar att ta livet av sig själv.
Ingen bil, inga kreditkort, ingen telefon, ingen skola och ingen lägenhet.

C's beslut blir att INTE gå till rehab utan hon lämnar huset, i handen har hon en plastkasse med underkläder. Inget mer.
Dotra berättar att mamman blev askgrå i ansiktet och 10 år äldre på ingen tid alls. Det ansiktet kan hon inte glömma.

Senare på eftermiddagen åker mamman och en kompis till tjejens lägenhet (75 km bort) för att byta lås på dörren. När dom går in i lägenheten hittar dom pojkvännen där. Tydligen har han vistats där en tid och har kopierat nyckeln.
Dom tinger omgående polisen som är där inom någon minut. Tyvärr han killen försvinna 30 sekunder innan polispatrullen dök upp.
I lägenheten hittar dom också en dagbok. Ur den framgör det att försa gången dom tagit drogen tillsammans var i Juli 2007. Dessa knappa 6 månader har alltså räckt för att göra C beroende av Crystal Meth.

På kvällen engagerar familjen en detektiv som skall hitta C och hålla ett öga på henne. Jag sa ju att det inte är pengar som saknas.....

Fredagen söker familjen efter sin dotter utan resultat.

På eftermiddagen får min dotter ett meddelande via AIM (typ msn)från C: Tell my parents I'm ok. Vår dotter svarar inte men vidarebefordrar information till mamman.

Mitt i natten, 00.30 lördag morgon får vi ett sms av mamman: C har kommit tillrätta och accepterat rehab, vi har just lämnat henne på kliniken.

Vi vet inte alla detaljer ännu, men tydligen har hennes pojkvän kört hem henne efter han först har försökt att få sin egen mamma att acceptera henne som gäst. Antagligen har han inget intrese i henne när hon varken kan erbjuda pengar till droger eller bostad.

Det första steget på en lång resa tycks ha börjat.

Idag har mängder av vänner och bekanta ringt och sökt vår dotter. Alla vill tacka henne för hennes fantastiska insats (enligt mamman) och gråtande i telefonen har dom förklarat vilken bra kompis hon är. Nåja det spiller över lite på två stolta föräldrar också.

Att hjälpa andra kan medför både positiva och negativa saker. I morse när dotra skulle till jobbet hade hennes bil fått tre däck sönderskurna. Vi har visserligen inga bevis men C's pojkvän står högst på listan av misstänkta.

Ingen av våra bilar har någonsin blivit vandaliserad under de snart 10 år vi har bott i USA. Bilen "kom hem" 23.40 på fredagen och däcken var förstörda 6.30 på lördagsmorgonen. C anlände till rehab kl 23.30 så hon kan inte vara skyldig.
Pojkvännen har dessutom ett motiv, min dotter hjälpte till att få bort hans inkomstkälla till droger.

Vad gör man när en bil blivit vandaliserad? Här anmäler man det självklart till den lokala polisstationen. Det tog knappt 10 minuter innan en officer kom hem till oss och tog emot anmälan. Ändå var det inget nödfall.
Inte nog med det, vi fick inte röra bilen mer förrän CSI hade varit på platsen. CSI kom efter två timmar, bad om ursäkt för att dom dröjt så länge. Vad polisen hittade kan jag inte tala om.

När jag berättade för polisen att i Sverige hade troligen ingen dykt upp överhuvudtaget tittade dom misstroende på mig. Så kan det väl inte vara? Bryr sig ingen om kriminalitet?

För inte så länge sedan blev jag bombarderad med hotelser från en person i Sverige. Efter att ha meddelat att nästa hotelse polisanmäls, har dessa mail tack och lov upphört.
Med dagens erfarenhet undrar jag verkligen hur fort den lokala polisen skulle ha reagerat, och lite nyfiken är jag också på vad dom skulle gjort.