Heiko Khoo kallar detta en ögonvittnesskildring, ja det finns uppgifter om att han varit boende i Östberlin, en uppgift som jag ställer mig mycket tveksam till, dels eftersom hans tyska inte verkar tillräcklig för ett boende där på 80-talet, dels för att han isåfall hade förstått mer av realiteterna i landet.
Vad jag försått publicerade denna "ögenvittnesskildring" första gången 12 år efter murens fall. Daniel Nordström har översatt den bra men ändrat texten till att vara 20 år efter muren fall. Publicerad på webben blev den drygt 21 år efter den historiska dagen. En bagatell, men det ställer tvivel till andra uppgifter.
När han skriver "det östtyska samhället var inte fattigt 1989; statistiska data kan användas för att bevisa detta vad det gället hälsovård, utbildning, pensioner, bostadsyta, konsumtion av mat" inser jag att han saknar totalt kunskap om hur det var att leva i gamla DDR.
För det första var landet skuldsatt upp över öronen och det var främst det hatade Västtyskland, ja med storfienden den ärkekonservative Strauss i täten som gav DDR krediter i utbyte mot vissa lättnader för innvånarna på östssidan.
Hälsovården var god kvantitetsmässigt men medicienr och utrustning var totalt omoderna. En av mina bekanta tvingades svartväxla själv för att köpa den allergimedicin han så väl behövde.
Pensionerna var ett skämt, nivån var erbarmerligt låg. Mat och bostad räckte den till, men inte något annat. Då skall man också komma ihåg att få tag i en bostad var inte det lättaste.
Statistiken visade knappt någon bostadsbrist, men som bekant är inte statistiken alltid tillförlitlig. För att få flytta till ett område var man tvungen att ha en bostad. För att få ställa sig i kö till en bostad måste man bo i området. På så vis finns det inga köer. Lägenheterna tilldelades efter familjestorlek, en bra modell i ett bristsamhälle. Min frus familj med sex barn och två vuxna bodde i en trerumslägenhet. Mr Khoo skulle nog kritiskt granska den statistik han har sett.
Konsumtion av mat. Mat var billig i DDR. Problemet var att få tag på den. Skrytet att man hade stabila priser var också modifierad statistik. Skinkan som var prissatt till (exempel) en mark per kilo gick inte att få tag på. Den levereredes helt enkelt inte till de vanliga affärera utan fanns endast tillgänglig i Delicataffärerna, (Fressex på tyska). Priset var där mångdubbelt, men eftersom det var en annan skinka så var det inte inflation. Officiellt. Det fanns inte en pensionär som hade råd med den maten. Jag undrar igen om denne Khoo verkligen bott i Östberlin…. Då skall man komma ihåg att Östberlin hade bätre försörjning än resten av landet. Det var något man ville visa upp.
Vidare "Drygt 25 % av maskinverktygen i Sovjetunionen tillverkades i Östtyskland, som med tanke på att man länge suttit på kvalitativ produktionsteknologi var av en standard likvärdig eller nästintill med den bästa i världen"
Det säger för det första mer om produktionsteknologin i Sovjet än om den i DDR. Hade teknologin hållit världsstandard hade den industrin fortfarande i liv. Sanningen var att i stort sett allt i industrin var föråldrat, kvar på femtitalets nivå. Det skulle vara intressant vilken industri Khoo ansåg hålla hög klass. Det fanns absolut några och dessa lever fortfarande.
"På sina första resor till väst-Berlin trodde många östtyskar att de hade kommit till någon sorts paradis", skriver han också. Detta är kvalificerat skitsnack. Nära nog ALLA östtyskar hade tillgång till tv från västsidan och konsumtionsnivån var känd liksom arbetslösheten på andra sidan muren. Att se det i verkligen var överväldigande, men inte någon chock. Fullständigt klart är att INGEN östtysk någonsin har jämfört sin standard med övriga östländer, dom har alltid jämfört sin standard med västtyskens. De som inte hade tillgång till tv från väst bodde i vad som kallades Tal der Ahnungslosen.
"Sovjetiska tidskrifter som Sputnik hade under mer än ett år öppnat sig för rapporter om stalinistisk historieförfalskning" Säkert, men det var ingen i DDR som läste dessa tidningar, det var ingen grogrund för att ändra systemet. Däremot berättade TV och radio från väst hur glasnost förändrade partiet i Sovjet. Officiella DDR svarade med att säga, bara för att grannen städar är det inte smutsigt hos oss. Trots att man tidigare i allt hade följt storebrors direktiv.
"Västtysk lag erbjöd alla östtyskar att få ett betydande bidragsstöd så fort de kom in i väst, då grundlagen i Västtyskland inte erkände Östtyskland" Här har Heiko Khoo inte fattat ett dugg. Västtyskland har och har alltid accepterat att alla som kan visa tysk härstamning har rätt till tyskt medborgarskap. Exempelvis de sk Volga-tyskarna som utvandrade för flera hundra år sedan är fortfarande tyskar i deras ögon. Även om dom inte kan ett enda ord tyska. Har inte och har aldrig haft med relatione mellan öst- och västyskland att göra.
"I september 1989 bröt det ut små protester i Leipzig" Diskusionssgrupper inom kyrkan hade pågått långt före hösten 1989. Att just kyrkan blev bas för de med andra åsikter berodde på att kyrkan var den enda (tillåtna) organisation som inte styrdes av partiet. Att nästan alla som protesterade insisterade på att det skulle vara socialism beror på att inget annat var tolererat. Det hade kallats kontrarevolution. Först när den hatade regimen var borta kunde man öppet diskutera framtiden. Man skall ha i minnet att över 80% av befolkningen var inte med i partiet trots de fördelar det kunde innebära (och nackdelar)
Den senare delen tyder på att han sett händelser i DDR eller möjligen tagit del av andra skildringar.
"Skälet till tveksamheten hos stora delar av befolkningen att resa frågan om Berlinmuren var att folket visste att borttagandet av muren skulle medföra kapitalism. Vid det här stadiet ville inte massorna det." Kvalificerat skitsnack. Efter den berömda uppläsningen i TV att gränsen var öppen strömmade folk till gränsövergångarna. Då skall man inte glömma alla andra tusentals som flytt illegalt via ungern och Tjeckslovakien.
Heiko Khoo har tyvärr dragit många felaktiga slutsatser av tillgängliga fakta
Visar inlägg med etikett polis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett polis. Visa alla inlägg
onsdag 2 juni 2010
söndag 19 april 2009
Lite uppdateringar om drogtjejen C.
Jag har legat lite lågt om C, allt i en förhoppning om att kunna delge enbart positiva nyheter.
Den positiva nyheten är att rättegången är avklarad och att hon har gjort 90 dagar rehabilitering. Rättegången gick snabbt och med något överraskande resultat och möjligen ha med Kaliforniens överfulla fängelser och dålig ekonomi att göra.
Domaren buntade helt enkelt ihop alla förstagångsförbrytare och släppte samtliga utan åtgärd. Advokaten menade att hon aldrig varit med om något liknande under sin karriär.
Mamman och C blev glada och menade att nu ligger hela världen öppen, utan criminal record. Pappan var inte fullt så positiv. Han hade önskat henne någon form av straff så att hon inte tror sig vara odödlig. Vad han menar är att hon inte skall tro att det går att leva utan att följa samhällets lagar och regler.
Anledning till hans syn var att hon strax innan rättegången hade haft ett återfall. Vi vet inte hela historien, men föräldrarna menar att C blev lite chockad över att hon gav sig in i något som hon inte ville. Kanske insåg hon att hon är beroende.
Några veckor senare är konflikten öppen i familjen. Föräldrarna kräver att hon sätter tre delmål, bli av med sitt beroende, skaffar ett jobb eller börjar i skolan och att hon bestämmer sina framtidsmål. Utan detta blir det inget ekonomsikt stöd från familjen.
Resultatet blev att hon inte längre är hemma utan driver omkring med sina kompisar som hon lärt känna på rehabiliteringen, personer med samma typ av problem som hon redan har.
Dom riktiga kompisarna undviker hon och dom henne. Lite överraskande dök hon hos oss igår kväll för att hälsa på vår dotter. Hon var ingen trevlig syn att se, ansiktet avslöjar tydligen att hon är tillbaka i missbruk.
Om du inte har sett bilder på hur meth-missbrukare förändras kolla denna filmsnutt.
Näst dystra nyhet är att hennes missbrukande pojkvän blir utsläppt den 28 april. Hur skall detta sluta?
En annan varningssignal är att pappan börjat träna pistolskytte och funderar på att skaffa sig ett vapen. Pappan anklagar till största delen pojkvännen för att hon har hamnat i drogberoendet.
Igen, håll dig borta från denna drog, se till att håll dina barn borta från den och varna alla du känner
Den positiva nyheten är att rättegången är avklarad och att hon har gjort 90 dagar rehabilitering. Rättegången gick snabbt och med något överraskande resultat och möjligen ha med Kaliforniens överfulla fängelser och dålig ekonomi att göra.
Domaren buntade helt enkelt ihop alla förstagångsförbrytare och släppte samtliga utan åtgärd. Advokaten menade att hon aldrig varit med om något liknande under sin karriär.
Mamman och C blev glada och menade att nu ligger hela världen öppen, utan criminal record. Pappan var inte fullt så positiv. Han hade önskat henne någon form av straff så att hon inte tror sig vara odödlig. Vad han menar är att hon inte skall tro att det går att leva utan att följa samhällets lagar och regler.
Anledning till hans syn var att hon strax innan rättegången hade haft ett återfall. Vi vet inte hela historien, men föräldrarna menar att C blev lite chockad över att hon gav sig in i något som hon inte ville. Kanske insåg hon att hon är beroende.
Några veckor senare är konflikten öppen i familjen. Föräldrarna kräver att hon sätter tre delmål, bli av med sitt beroende, skaffar ett jobb eller börjar i skolan och att hon bestämmer sina framtidsmål. Utan detta blir det inget ekonomsikt stöd från familjen.
Resultatet blev att hon inte längre är hemma utan driver omkring med sina kompisar som hon lärt känna på rehabiliteringen, personer med samma typ av problem som hon redan har.
Dom riktiga kompisarna undviker hon och dom henne. Lite överraskande dök hon hos oss igår kväll för att hälsa på vår dotter. Hon var ingen trevlig syn att se, ansiktet avslöjar tydligen att hon är tillbaka i missbruk.
Om du inte har sett bilder på hur meth-missbrukare förändras kolla denna filmsnutt.
Näst dystra nyhet är att hennes missbrukande pojkvän blir utsläppt den 28 april. Hur skall detta sluta?
En annan varningssignal är att pappan börjat träna pistolskytte och funderar på att skaffa sig ett vapen. Pappan anklagar till största delen pojkvännen för att hon har hamnat i drogberoendet.
Igen, håll dig borta från denna drog, se till att håll dina barn borta från den och varna alla du känner
onsdag 21 januari 2009
Uppdatering II
Jag tyckte inte jag hade så mycket nytt att komma med angående C, men jag får så många frågor att jag väljer att berätta det jag vet.
Något administrativt problem gjorde att rättegången inte kunde genomföras helt den 15 Januari. Det var något saknat dokument som trassalde till det.
Under diskussionerna med domaren har C fått klart för sig att hennes pojkvön kommer att sitta bakom galler i minst 2 år. hon fick ett mindre sammanbrott, hon hade inbillat sig att det handlade om några månader.
Jag har inte fått information om något nytt datum för rättegången, rollen vi tar är att hjälpa, inte att vara nyfikna (jo det är vi också)
C är kvar på rehab, hur det fungerar vet vi inte, men när hon sköter sig får hon utökad frihet att röra sig och tydligen får hon gå på ett fitness center nu. Efter varje utflykt drogtestas hon, och minsta antydan till sådant så inskränks friheten igen.
Hennes familj hoppas att domaren dömer henne till 90 dagars rehab, till viss del vill dom alltå att domaren tar över deras eget ansvar.
Efter lite drygt en vecka utan droger har hon nu utslag över hela kroppen, man kallar det för att gifterna börjar lämna kroppen. Typiska tecken på missbruk av Crystal Meth, ni hittar massor av bilder på nätet. Utslagen kliar och hon kliar sönder sig, medicin hjälper bara till viss del. Vad vi vet är hon inte nojjig, men vi har hört talas om att vissa får för sig att hela kroppen är full med insekter. dom försöker ta bort insekterna, men nojjan gör att dom tror dom kryper in i huden. Det uppstår sår när man försöker gräva efter insekter i huden med nålar och pincetter.
Mamman tycker att hon ser betydligt bättre och friskare ut, men när vi tittade på en video tagen fär ett år sedan, insåg också hon skillnaden och bröt ihop.
Tjejen har åldrats utseendemässigt minst tio år på ett år. Hon var smal innan men är nu utmärglad. Hon byter personlighet beroende på vem hon pratar med, endast korta perioder sägs hon vara den personlighet vi lärt känna
Något administrativt problem gjorde att rättegången inte kunde genomföras helt den 15 Januari. Det var något saknat dokument som trassalde till det.
Under diskussionerna med domaren har C fått klart för sig att hennes pojkvön kommer att sitta bakom galler i minst 2 år. hon fick ett mindre sammanbrott, hon hade inbillat sig att det handlade om några månader.
Jag har inte fått information om något nytt datum för rättegången, rollen vi tar är att hjälpa, inte att vara nyfikna (jo det är vi också)
C är kvar på rehab, hur det fungerar vet vi inte, men när hon sköter sig får hon utökad frihet att röra sig och tydligen får hon gå på ett fitness center nu. Efter varje utflykt drogtestas hon, och minsta antydan till sådant så inskränks friheten igen.
Hennes familj hoppas att domaren dömer henne till 90 dagars rehab, till viss del vill dom alltå att domaren tar över deras eget ansvar.
Efter lite drygt en vecka utan droger har hon nu utslag över hela kroppen, man kallar det för att gifterna börjar lämna kroppen. Typiska tecken på missbruk av Crystal Meth, ni hittar massor av bilder på nätet. Utslagen kliar och hon kliar sönder sig, medicin hjälper bara till viss del. Vad vi vet är hon inte nojjig, men vi har hört talas om att vissa får för sig att hela kroppen är full med insekter. dom försöker ta bort insekterna, men nojjan gör att dom tror dom kryper in i huden. Det uppstår sår när man försöker gräva efter insekter i huden med nålar och pincetter.
Mamman tycker att hon ser betydligt bättre och friskare ut, men när vi tittade på en video tagen fär ett år sedan, insåg också hon skillnaden och bröt ihop.
Tjejen har åldrats utseendemässigt minst tio år på ett år. Hon var smal innan men är nu utmärglad. Hon byter personlighet beroende på vem hon pratar med, endast korta perioder sägs hon vara den personlighet vi lärt känna
måndag 12 januari 2009
Kort uppdatering
Söndag kväll fick vi positiva positiva nyheter.
Personen som skar sönder min dotters tre bildäck är arresterad. Givetvis var det C's pojkvän. Polisen ringde hem till oss och utan att dom pratade klarspråk anade vi vad som hade hänt.
Eftersom han har en 2-årig villkorig fängelsedom på sig kommer vi slippa vara oroliga för honom den närmaste tiden. Imponerande snabbt agerat av polisen måste jag säga.
Ersättning för däcken? Det tvivlar jag på att kommer få, men dom pengarna är en bra investering om C fortsätter den långa vägen för att bli drogfri.
C är förresten fortfarande kvar på rehab. Rättegången är den 15e och då hoppas vi att domaren tvingar henne att stanna kvar på rehab.
Personen som skar sönder min dotters tre bildäck är arresterad. Givetvis var det C's pojkvän. Polisen ringde hem till oss och utan att dom pratade klarspråk anade vi vad som hade hänt.
Eftersom han har en 2-årig villkorig fängelsedom på sig kommer vi slippa vara oroliga för honom den närmaste tiden. Imponerande snabbt agerat av polisen måste jag säga.
Ersättning för däcken? Det tvivlar jag på att kommer få, men dom pengarna är en bra investering om C fortsätter den långa vägen för att bli drogfri.
C är förresten fortfarande kvar på rehab. Rättegången är den 15e och då hoppas vi att domaren tvingar henne att stanna kvar på rehab.
lördag 10 januari 2009
Konsekvenser av drogmissbruk
Historien med vår vän C. och hennes beroende har en fortsättning.
Den kommunikation som hon fortsatte med sin pojkvän avslöjades. Faktiskt var det mn dotter som ringde mig och sa: Berätta för hennes föräldrar att dom stulit telefonen av C's lillebror och att dom så kan ringa varandra utan att polisen har koll.
När vi hade en kväll/natts snack med föräldrarna åkte dom nästa dag till hennes lägenhet och hittar där båda två. Efter hot om polis drar killen och dom tar med sig C hem.
Nu inser föräldrarna ännu mer allvaret. Dom tar kontakt med ett rehab-center och gör en actionplan.
Eftersom C är myndig kan ingen i familjen tvinga henne till rehab utan hon måste övertalas.
Torsdag morgon skall en psykolog från rehab-centret tillsammans med familjen och vår dotter väcka henne kl 07 och försöka övertala henne.
Diskussionerna pågår i över fem timmar och huvudfrågan för C är: Vad händer om jag inte accepterar rehab?
Till slut får hon svar på frågan. Mamman förklarar att familjen verkligen älskar henne och det är anledningen till att dom är beredda att betala en rehabitering som kostar 225.000 svenska kronor för 30 dagar. Vill hon inte gå, kommer dom inte spendera henne en enda dollar för hennes destruktiva ansträngningar att ta livet av sig själv.
Ingen bil, inga kreditkort, ingen telefon, ingen skola och ingen lägenhet.
C's beslut blir att INTE gå till rehab utan hon lämnar huset, i handen har hon en plastkasse med underkläder. Inget mer.
Dotra berättar att mamman blev askgrå i ansiktet och 10 år äldre på ingen tid alls. Det ansiktet kan hon inte glömma.
Senare på eftermiddagen åker mamman och en kompis till tjejens lägenhet (75 km bort) för att byta lås på dörren. När dom går in i lägenheten hittar dom pojkvännen där. Tydligen har han vistats där en tid och har kopierat nyckeln.
Dom tinger omgående polisen som är där inom någon minut. Tyvärr han killen försvinna 30 sekunder innan polispatrullen dök upp.
I lägenheten hittar dom också en dagbok. Ur den framgör det att försa gången dom tagit drogen tillsammans var i Juli 2007. Dessa knappa 6 månader har alltså räckt för att göra C beroende av Crystal Meth.
På kvällen engagerar familjen en detektiv som skall hitta C och hålla ett öga på henne. Jag sa ju att det inte är pengar som saknas.....
Fredagen söker familjen efter sin dotter utan resultat.
På eftermiddagen får min dotter ett meddelande via AIM (typ msn)från C: Tell my parents I'm ok. Vår dotter svarar inte men vidarebefordrar information till mamman.
Mitt i natten, 00.30 lördag morgon får vi ett sms av mamman: C har kommit tillrätta och accepterat rehab, vi har just lämnat henne på kliniken.
Vi vet inte alla detaljer ännu, men tydligen har hennes pojkvän kört hem henne efter han först har försökt att få sin egen mamma att acceptera henne som gäst. Antagligen har han inget intrese i henne när hon varken kan erbjuda pengar till droger eller bostad.
Det första steget på en lång resa tycks ha börjat.
Idag har mängder av vänner och bekanta ringt och sökt vår dotter. Alla vill tacka henne för hennes fantastiska insats (enligt mamman) och gråtande i telefonen har dom förklarat vilken bra kompis hon är. Nåja det spiller över lite på två stolta föräldrar också.
Att hjälpa andra kan medför både positiva och negativa saker. I morse när dotra skulle till jobbet hade hennes bil fått tre däck sönderskurna. Vi har visserligen inga bevis men C's pojkvän står högst på listan av misstänkta.
Ingen av våra bilar har någonsin blivit vandaliserad under de snart 10 år vi har bott i USA. Bilen "kom hem" 23.40 på fredagen och däcken var förstörda 6.30 på lördagsmorgonen. C anlände till rehab kl 23.30 så hon kan inte vara skyldig.
Pojkvännen har dessutom ett motiv, min dotter hjälpte till att få bort hans inkomstkälla till droger.
Vad gör man när en bil blivit vandaliserad? Här anmäler man det självklart till den lokala polisstationen. Det tog knappt 10 minuter innan en officer kom hem till oss och tog emot anmälan. Ändå var det inget nödfall.
Inte nog med det, vi fick inte röra bilen mer förrän CSI hade varit på platsen. CSI kom efter två timmar, bad om ursäkt för att dom dröjt så länge. Vad polisen hittade kan jag inte tala om.
När jag berättade för polisen att i Sverige hade troligen ingen dykt upp överhuvudtaget tittade dom misstroende på mig. Så kan det väl inte vara? Bryr sig ingen om kriminalitet?
För inte så länge sedan blev jag bombarderad med hotelser från en person i Sverige. Efter att ha meddelat att nästa hotelse polisanmäls, har dessa mail tack och lov upphört.
Med dagens erfarenhet undrar jag verkligen hur fort den lokala polisen skulle ha reagerat, och lite nyfiken är jag också på vad dom skulle gjort.
Den kommunikation som hon fortsatte med sin pojkvän avslöjades. Faktiskt var det mn dotter som ringde mig och sa: Berätta för hennes föräldrar att dom stulit telefonen av C's lillebror och att dom så kan ringa varandra utan att polisen har koll.
När vi hade en kväll/natts snack med föräldrarna åkte dom nästa dag till hennes lägenhet och hittar där båda två. Efter hot om polis drar killen och dom tar med sig C hem.
Nu inser föräldrarna ännu mer allvaret. Dom tar kontakt med ett rehab-center och gör en actionplan.
Eftersom C är myndig kan ingen i familjen tvinga henne till rehab utan hon måste övertalas.
Torsdag morgon skall en psykolog från rehab-centret tillsammans med familjen och vår dotter väcka henne kl 07 och försöka övertala henne.
Diskussionerna pågår i över fem timmar och huvudfrågan för C är: Vad händer om jag inte accepterar rehab?
Till slut får hon svar på frågan. Mamman förklarar att familjen verkligen älskar henne och det är anledningen till att dom är beredda att betala en rehabitering som kostar 225.000 svenska kronor för 30 dagar. Vill hon inte gå, kommer dom inte spendera henne en enda dollar för hennes destruktiva ansträngningar att ta livet av sig själv.
Ingen bil, inga kreditkort, ingen telefon, ingen skola och ingen lägenhet.
C's beslut blir att INTE gå till rehab utan hon lämnar huset, i handen har hon en plastkasse med underkläder. Inget mer.
Dotra berättar att mamman blev askgrå i ansiktet och 10 år äldre på ingen tid alls. Det ansiktet kan hon inte glömma.
Senare på eftermiddagen åker mamman och en kompis till tjejens lägenhet (75 km bort) för att byta lås på dörren. När dom går in i lägenheten hittar dom pojkvännen där. Tydligen har han vistats där en tid och har kopierat nyckeln.
Dom tinger omgående polisen som är där inom någon minut. Tyvärr han killen försvinna 30 sekunder innan polispatrullen dök upp.
I lägenheten hittar dom också en dagbok. Ur den framgör det att försa gången dom tagit drogen tillsammans var i Juli 2007. Dessa knappa 6 månader har alltså räckt för att göra C beroende av Crystal Meth.
På kvällen engagerar familjen en detektiv som skall hitta C och hålla ett öga på henne. Jag sa ju att det inte är pengar som saknas.....
Fredagen söker familjen efter sin dotter utan resultat.
På eftermiddagen får min dotter ett meddelande via AIM (typ msn)från C: Tell my parents I'm ok. Vår dotter svarar inte men vidarebefordrar information till mamman.
Mitt i natten, 00.30 lördag morgon får vi ett sms av mamman: C har kommit tillrätta och accepterat rehab, vi har just lämnat henne på kliniken.
Vi vet inte alla detaljer ännu, men tydligen har hennes pojkvän kört hem henne efter han först har försökt att få sin egen mamma att acceptera henne som gäst. Antagligen har han inget intrese i henne när hon varken kan erbjuda pengar till droger eller bostad.
Det första steget på en lång resa tycks ha börjat.
Idag har mängder av vänner och bekanta ringt och sökt vår dotter. Alla vill tacka henne för hennes fantastiska insats (enligt mamman) och gråtande i telefonen har dom förklarat vilken bra kompis hon är. Nåja det spiller över lite på två stolta föräldrar också.
Att hjälpa andra kan medför både positiva och negativa saker. I morse när dotra skulle till jobbet hade hennes bil fått tre däck sönderskurna. Vi har visserligen inga bevis men C's pojkvän står högst på listan av misstänkta.
Ingen av våra bilar har någonsin blivit vandaliserad under de snart 10 år vi har bott i USA. Bilen "kom hem" 23.40 på fredagen och däcken var förstörda 6.30 på lördagsmorgonen. C anlände till rehab kl 23.30 så hon kan inte vara skyldig.
Pojkvännen har dessutom ett motiv, min dotter hjälpte till att få bort hans inkomstkälla till droger.
Vad gör man när en bil blivit vandaliserad? Här anmäler man det självklart till den lokala polisstationen. Det tog knappt 10 minuter innan en officer kom hem till oss och tog emot anmälan. Ändå var det inget nödfall.
Inte nog med det, vi fick inte röra bilen mer förrän CSI hade varit på platsen. CSI kom efter två timmar, bad om ursäkt för att dom dröjt så länge. Vad polisen hittade kan jag inte tala om.
När jag berättade för polisen att i Sverige hade troligen ingen dykt upp överhuvudtaget tittade dom misstroende på mig. Så kan det väl inte vara? Bryr sig ingen om kriminalitet?
För inte så länge sedan blev jag bombarderad med hotelser från en person i Sverige. Efter att ha meddelat att nästa hotelse polisanmäls, har dessa mail tack och lov upphört.
Med dagens erfarenhet undrar jag verkligen hur fort den lokala polisen skulle ha reagerat, och lite nyfiken är jag också på vad dom skulle gjort.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)