Har inget med den dyselektiske svenske monarken att göra även om det finns indikationer på att inte är riktigt hundra.
Nä igår kväll slängde jag in en DVD med den föga upphetsande titeln The King’s speech. Den hittades under ett lager av damm, renovering av flera rum inklusive köket har gjort att filmerna hamnat på hög i brist på tid. Den urtråkiga titeln kombinerat med en tråkig beskrivning av handlingen kombinerat med mitt totala ointresse för kungligheter hade gett fodralet ett extra tjockt lager av damm.
Filmen hade ju både nominerats till massa Oscarspriser och dessutom fått fyra av dom om jag minns rätt. Den borde ju vara värd att se.
Storyn börjar med att Duke Albert (hertig Albert) försöker sig på att hålla ett offentligt tal som fullständigt misslyckas eftersom han stammar förfärligt. Colin Firth gör rollen så bra att man genast får medlidande med honom.
Efter att ha misslyckats med att få hjälp mot stamningen gör hans fru ett desperat försök till och träffar helt ikognito pedagogen Lionel Logue spelad av Geoffrey Rush.
Dialogen mellan Albert och Lionel går inte av för hackor. Skådespeleri, dramatik och komik gör filmen till en av de bättre jag sett. För mig handlar det inte om kungahus, det handlar om vänskap och att inte ge upp. Scenen i början där pedagogen plockar ned hertigen på jorden genom att envisas med att kalla honom med smeknamn får mungiporna att besöka öronen. My house, my rules!
Fantastiskt hur man kan göra en så bra av film av en så tunn handling.
Kolla in den en regning dag!
onsdag 3 augusti 2011
måndag 1 augusti 2011
22/7
Nåstan tio år efter 9/11 har en liknande tragedi inträffat i Skandinavien. 22/7 kommer sitta lika hårt i mitt minne.
En av mina fd vänner skrev någonstans direkt efter bomben ”Skall Norge vakna NU?” Han blev struken från min vänlista eftersom han envisades med att refera från främlingsfientliga forum.
Nu har jag inget problem med att diskutera olika åsikter men för att finnas bland mina vänner ställer jag några få grundläggande krav.
Hans fråga var mycket berättigad och jag tror inte han anade hur väl den var ställd var.
För den som känner hans och andra främlingsfientligas retorik var det ingen tvekan om vad han menade. När verkligheten gick upp för honom och hans gelikar blev det genast tystare. Denna verklighet borde leda till ett uppvaknande för många, och förhoppningsvis skall inga mer människoliv behöva offras i intoleransens och rasismens tecken.
En ensam galning sägs det och adjektivet galning stämmer säkert. Detta oavsett vad den medicinska undersökningen kommer att ge. Men ensam? Det verkar som själva utförandet varit en soloprestation men på vägen fram till den 22 Juli var han inte ensam.
Någonstans ifrån har han fått sina värderingar.
Någonstans har han hittat likasinnade som bekräftat och förstärkt han värderingar.
Någonstans på vägen blev han övertygad att våld var acceptabelt.
Till slut har denna paranoida övertygelse fått honom till att mörda nästan 80 oskyldiga personer. Han är inte ensam om den paranoida övertygelsen. Den delas av främlingsfientliga partier men ännu högre grad på de rasistiska forum som florerar på nätet. Vad jag vet är han den första rasistiske massmördaren i Norge. Sverige har haft åtminstone två liknande dårar, Mangs och Ausonius. Risken finns att dessa kommer få sina efterföljare. Tyvärr.
Något som är utmärkande för denna typ av terrorgrupper är deras övertygelse.
1. Dom har rätt.
2. Större delen av befolkningen har samma åsikt.
3. Ändamålet helgar medlen.
Detta gäller både religiösa terrorgrupper och dessa nationalister/nazister/främlingshatare. Även vänsterterrorister typ RAF hade denna typ av snedvridna övertygelse
Bakom många av dessa grupper finns det ”manschetterrorister” som för sitt liv skull inte tänker utföra våldshandlingar i praktiken men de är väl medvetna om att det finns åhörare som suger upp deras hat och omsätter terrorn i på oskyldga
Beräknande och målinriktat sprider de sitt budskap till påverkbara personer. Dom gömmer sig bakom åsiktsfriheten. Givetvis har dom inget ansvar för vad lyssande individer gör. Det kan ju inte vara deras fel. Eller?
Det är iofs inget nytt under solen. Men det är minst ett moraliskt ansvar att hantera åsiktsfriheten.
Det finns exempelvis inget belägg för att Hitler personligen har tagit livet av någon enda person men via påverkan och order fick han andra att utfärda sina illdåd.
Dagens manschetterrorister är inte plumpa. Dom ser till att aldrig bli inblandade i den blöta delen av jobbet. Då skulle dom nämligen kunna bli lagförda. Istället påverkar dom personer att utföra deras jobb. Dom gömmer sig bakom religion och eller bakom demokratiska fasader. För deras del handlar det om att ha makt, allt annat är bara verktyg för att nå målet.
I Norge-fallet handlar det om en uttalat kristen person som utfört massmorden. Obegripligt för mig, han måste ha missat de positiva delarna av bibelns budskap. Gemene nordman begriper att detta handlar inte om kristendom. Hade det däremot varit en muslimsk person hade däremot gemene man inte gett personen skulden utan ”terrorreligionen islam”.
I ren själbevarelsedrigt tar tvingas nu främlingsfientliga partier och forum officiellt att ta avstånd från handlingen. För partierna blir det en balansgång, det gäller ju att inte tappa sina väljare.
Det hade vi aldig kunnat tro säger exempelvis ett norskt forum. Tänk att det fanns en terrorist på vårat forum! Det hade vi ingen aaaaaning om.
Gemen nordman och svensk behöver bara att läsa några få insändare på vilket rasistforum som helst för att inse läsarnas åsikter är.
Frp (norskt främlingfientligt parti) kommer till självinsikt och ”mener terrorangrepene gjør at partiet må slutte å snakke om at innvandrere ødelegger norsk kultur” ”språkbruken må bli helt annerledes” Det är alltså inte fel på värderingarna, det gäller fortfarande att misstänkligöra och nedvärdera andra människor. Det är bara ordvalet som skall göras bättre.
SD’s (svenskt främlingsfientligt parti) Hellsborn saknar både insikt och självkritik. Han vet svaret ”massinvandringen och det mångkulturella samhället ligger¬ bakom terrordåden vi i Oslo”. Fullfölj den logiken så är det korta kjolar som skapar våldtäktsmän.
Politiskt korrekta skriver nu att våldet av ABB. Var det inte den kristne nationalisten och högerextremisten ABB som utförde mördandet?
Många av dessa främlingsfientliga individer stödjer inte någon form av våld eller terror. Däremot är dom vilseledda och inågon form av naivistisk rädsla lånar dom ut sig själva till extrema högerkrafter och accepterar deras retorik.
Norges statsminister uttryckte sig mycket bra med orden Vårt svar är mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet
Det handlar om att bygga broar och inte murar!
En av mina fd vänner skrev någonstans direkt efter bomben ”Skall Norge vakna NU?” Han blev struken från min vänlista eftersom han envisades med att refera från främlingsfientliga forum.
Nu har jag inget problem med att diskutera olika åsikter men för att finnas bland mina vänner ställer jag några få grundläggande krav.
Hans fråga var mycket berättigad och jag tror inte han anade hur väl den var ställd var.
För den som känner hans och andra främlingsfientligas retorik var det ingen tvekan om vad han menade. När verkligheten gick upp för honom och hans gelikar blev det genast tystare. Denna verklighet borde leda till ett uppvaknande för många, och förhoppningsvis skall inga mer människoliv behöva offras i intoleransens och rasismens tecken.
En ensam galning sägs det och adjektivet galning stämmer säkert. Detta oavsett vad den medicinska undersökningen kommer att ge. Men ensam? Det verkar som själva utförandet varit en soloprestation men på vägen fram till den 22 Juli var han inte ensam.
Någonstans ifrån har han fått sina värderingar.
Någonstans har han hittat likasinnade som bekräftat och förstärkt han värderingar.
Någonstans på vägen blev han övertygad att våld var acceptabelt.
Till slut har denna paranoida övertygelse fått honom till att mörda nästan 80 oskyldiga personer. Han är inte ensam om den paranoida övertygelsen. Den delas av främlingsfientliga partier men ännu högre grad på de rasistiska forum som florerar på nätet. Vad jag vet är han den första rasistiske massmördaren i Norge. Sverige har haft åtminstone två liknande dårar, Mangs och Ausonius. Risken finns att dessa kommer få sina efterföljare. Tyvärr.
Något som är utmärkande för denna typ av terrorgrupper är deras övertygelse.
1. Dom har rätt.
2. Större delen av befolkningen har samma åsikt.
3. Ändamålet helgar medlen.
Detta gäller både religiösa terrorgrupper och dessa nationalister/nazister/främlingshatare. Även vänsterterrorister typ RAF hade denna typ av snedvridna övertygelse
Bakom många av dessa grupper finns det ”manschetterrorister” som för sitt liv skull inte tänker utföra våldshandlingar i praktiken men de är väl medvetna om att det finns åhörare som suger upp deras hat och omsätter terrorn i på oskyldga
Beräknande och målinriktat sprider de sitt budskap till påverkbara personer. Dom gömmer sig bakom åsiktsfriheten. Givetvis har dom inget ansvar för vad lyssande individer gör. Det kan ju inte vara deras fel. Eller?
Det är iofs inget nytt under solen. Men det är minst ett moraliskt ansvar att hantera åsiktsfriheten.
Det finns exempelvis inget belägg för att Hitler personligen har tagit livet av någon enda person men via påverkan och order fick han andra att utfärda sina illdåd.
Dagens manschetterrorister är inte plumpa. Dom ser till att aldrig bli inblandade i den blöta delen av jobbet. Då skulle dom nämligen kunna bli lagförda. Istället påverkar dom personer att utföra deras jobb. Dom gömmer sig bakom religion och eller bakom demokratiska fasader. För deras del handlar det om att ha makt, allt annat är bara verktyg för att nå målet.
I Norge-fallet handlar det om en uttalat kristen person som utfört massmorden. Obegripligt för mig, han måste ha missat de positiva delarna av bibelns budskap. Gemene nordman begriper att detta handlar inte om kristendom. Hade det däremot varit en muslimsk person hade däremot gemene man inte gett personen skulden utan ”terrorreligionen islam”.
I ren själbevarelsedrigt tar tvingas nu främlingsfientliga partier och forum officiellt att ta avstånd från handlingen. För partierna blir det en balansgång, det gäller ju att inte tappa sina väljare.
Det hade vi aldig kunnat tro säger exempelvis ett norskt forum. Tänk att det fanns en terrorist på vårat forum! Det hade vi ingen aaaaaning om.
Gemen nordman och svensk behöver bara att läsa några få insändare på vilket rasistforum som helst för att inse läsarnas åsikter är.
Frp (norskt främlingfientligt parti) kommer till självinsikt och ”mener terrorangrepene gjør at partiet må slutte å snakke om at innvandrere ødelegger norsk kultur” ”språkbruken må bli helt annerledes” Det är alltså inte fel på värderingarna, det gäller fortfarande att misstänkligöra och nedvärdera andra människor. Det är bara ordvalet som skall göras bättre.
SD’s (svenskt främlingsfientligt parti) Hellsborn saknar både insikt och självkritik. Han vet svaret ”massinvandringen och det mångkulturella samhället ligger¬ bakom terrordåden vi i Oslo”. Fullfölj den logiken så är det korta kjolar som skapar våldtäktsmän.
Politiskt korrekta skriver nu att våldet av ABB. Var det inte den kristne nationalisten och högerextremisten ABB som utförde mördandet?
Många av dessa främlingsfientliga individer stödjer inte någon form av våld eller terror. Däremot är dom vilseledda och inågon form av naivistisk rädsla lånar dom ut sig själva till extrema högerkrafter och accepterar deras retorik.
Norges statsminister uttryckte sig mycket bra med orden Vårt svar är mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet
Det handlar om att bygga broar och inte murar!
onsdag 2 mars 2011
Chw igen...Sigrid
Här är det snabba puckar. Chw har tagit fram uppgifter om Sigrid!
Sigrid Vega Katarina Bergström föddes 19100423 i Hässjö och dog i Gudmundrå 19130303.
.
Hennes adress var Svanö fabr
Lite huvudräkning ger att hennes far lämnade Sverige ungefär 3 veckor innan hans dotter avled. Det måste vara ett tung fattat beslut av honom. Gissningvis är det anledningen till att Ragnhild senare följde efter till Nordamerika
Hade det varit min direkta släkt hade jag grävt djupare i sjukdomsorsak och liknande men för mig räcker dessa tråkiga uppgifter
Sigrid Vega Katarina Bergström föddes 19100423 i Hässjö och dog i Gudmundrå 19130303.
.
Hennes adress var Svanö fabr
Lite huvudräkning ger att hennes far lämnade Sverige ungefär 3 veckor innan hans dotter avled. Det måste vara ett tung fattat beslut av honom. Gissningvis är det anledningen till att Ragnhild senare följde efter till Nordamerika
Hade det varit min direkta släkt hade jag grävt djupare i sjukdomsorsak och liknande men för mig räcker dessa tråkiga uppgifter
tisdag 1 mars 2011
Knut Leonard Bergström
Knut Leonard Bergström eller Knute L Bergstrom var också en av farfars reskamrater till Winnipeg. Hans rutt var exakt likadan och finns bekräftad inklusive hans ankomst till Halifax.
Han var född 1985 i Gudmundrå och den ende i gruppen som var gift. Enligt amerikanska dokument som jag lagt in nedan hette hans maka Ragnhild även om stavningen varierar.
Året 1910 fick Knut och Ragnhild en gemensam dotter (oäkta skrev prästen) med det spännande namnet Sigrid Vega Katarina Bergström. Dottern föddes med adress Gamla Ångsågen i Hässjö, Knut hade titeln eldare och Ragnhild Sjöberg kallades trolovad.
Jag har förmodat att Tycko Sjöberg och Ragnhild var syskon och vänligt nog har Chw bekräftat detta. Tack kompis!
Båda syskonen föddes i Gudmundrå och var någon tid skrivna iAlby fabrikssamhälle i Borgsjö. Fadern var smed och hette Nils.
Hur Ragnhild tog sig över till St Paul i Minnesota har jag inte tagit reda på men när Knut registrerades under första världskriget i Sep 1918 så är hon närmaste anhörig dvs fru.
Deras bostadsadress är 520 Kent St, St Paul MN. Adressen som googlemaps visar verkar kunna vara rätt och det ser trevligt ut i området.
Knute jobbade som maskinist på The Great Northern Railway, arbetsplatsen verkar ha legat i korsningen av Dale och Minnehaha. Platsen finns väldigt nära en existerande järnvägslinje och han hade gångavstånd till jobbet.
För den som kan de amerikanska järnvägslinjerna blir det spännande. G.N Railway hade nämligen linje upp till Spokane i Washington. Alltså i andra änden av den linjen fanns Harald Widmark.
Nästa dokument är census 1920
Knut L Bergstrom, Head och Ragnhild Wife återfinns på rad 45 och 46. Det är en ganska dålig kopia. Gatuadress saknas med St Paul och Ramsey county finns angivet. Dessutom går det att se att dom fortfarande är svenskar.
Det jag reagerar på är att deras dotter inte finns med. Alla andra familjer har sina barn listade med Sigrid finns inte med.
Det vore spännande om någon kunde hitta vad som hände med flickan. Dog hon i Sverige? Blev hon bortadopterad? Jag vet inte tyvärr.
Vidare i kronologisk ordning så finns en passanansökan för paret stämplad 24 maj 1922
Den första sidan har en del intressanta uppgifter. Dels så stämmer alla uppgifter med det par som fick Sigrid, dels stämmer namnet på Knuts far och Gudmundrå får väl anses stämma bra med Ljusdal.
Vidare så anger han inresan till USA ungefär 1.5 år efter Harald. Knut reste från Souris, Manitoba Nov 7, 1916. Vidare försäkrar han sin vistelse i USA de senaste 6 åren samt att han blivit amerikansk medborgare Maj 17, 1922.
Souris ligger ungefär 50 km ifrån platsen som Harald angav som sin bostadsort i Kanada
Anledningen till passansökan är att paret vill besöka släkten i Sverige och att utresan skall ske med Hellige Olav den åttonde Juni samma år.
Bilden nere till vänster har inget med Bergströmmarna att göra.
Alfred Ahlberg berkräftar att han känner Knut sedan tre år och försäkrar att han är den han ger sig ut för.
Lite kul är att fotografier på paret bifogas.
Passagerarlistan som visar deras återkomst är med båten Olympic från Southampton avseglingsdag Aug 23 1922. Det torde tagit dom minst en vecka att komma tillbaka till St Paul. De var alltså borta från jobbet nära tre månader en tid när arbetsmarknaden inte var lätt i USA. Något säger mig att dom inte tillhörde de fattigaste familjerna. Trots relativt ung ålder 32 resp 36 år hade dom råd att ta sig till Sverige och vara utan inkomst i tre månader.
Fortfarande borde paret haft möjlighet att skaffa sig barn men censusen från 1930 anger inga barn i familjen. Dom finns på rad 36-37.
Däremot kan man läsa sig till att paret inte ägde bostaden utan hyrde den, dom anser sig nu kommit till USA 1913 samt behärskar det engelska språket. Knut jobbar fortfarande som maskinist på järnvägen och Ragnhild är hemmafru.
Knut gör ensam ytterligare en resa till Sverige 1932. Passagerarlistan anger att han lämnade Göteborg med Gripsholm, Svenska Amerika Linjen den 18 Juli och kom till New York nio dagar senare.
Knut listas på rad 5. Hans hemadress tyder jag till 675 Inscarora st, St Paul MN men det är inget som google vill kännas vid
Till sist har jag tillgång till Knuts dödsattest, han avled i Juli 1969 nära 84 år gammal. Jag har inte hittat några bevis på fler barn än Sigrid och var hon tog vägen har jag ännu ingen aning om.
Hittills tycker jag det intresantaste är att alla farfars reskamrater hade inkomst från järnvägen. Dåtidens internet
Han var född 1985 i Gudmundrå och den ende i gruppen som var gift. Enligt amerikanska dokument som jag lagt in nedan hette hans maka Ragnhild även om stavningen varierar.
Året 1910 fick Knut och Ragnhild en gemensam dotter (oäkta skrev prästen) med det spännande namnet Sigrid Vega Katarina Bergström. Dottern föddes med adress Gamla Ångsågen i Hässjö, Knut hade titeln eldare och Ragnhild Sjöberg kallades trolovad.
Jag har förmodat att Tycko Sjöberg och Ragnhild var syskon och vänligt nog har Chw bekräftat detta. Tack kompis!
Båda syskonen föddes i Gudmundrå och var någon tid skrivna iAlby fabrikssamhälle i Borgsjö. Fadern var smed och hette Nils.
Hur Ragnhild tog sig över till St Paul i Minnesota har jag inte tagit reda på men när Knut registrerades under första världskriget i Sep 1918 så är hon närmaste anhörig dvs fru.
Deras bostadsadress är 520 Kent St, St Paul MN. Adressen som googlemaps visar verkar kunna vara rätt och det ser trevligt ut i området.
Knute jobbade som maskinist på The Great Northern Railway, arbetsplatsen verkar ha legat i korsningen av Dale och Minnehaha. Platsen finns väldigt nära en existerande järnvägslinje och han hade gångavstånd till jobbet.
För den som kan de amerikanska järnvägslinjerna blir det spännande. G.N Railway hade nämligen linje upp till Spokane i Washington. Alltså i andra änden av den linjen fanns Harald Widmark.
Nästa dokument är census 1920
Knut L Bergstrom, Head och Ragnhild Wife återfinns på rad 45 och 46. Det är en ganska dålig kopia. Gatuadress saknas med St Paul och Ramsey county finns angivet. Dessutom går det att se att dom fortfarande är svenskar.
Det jag reagerar på är att deras dotter inte finns med. Alla andra familjer har sina barn listade med Sigrid finns inte med.
Det vore spännande om någon kunde hitta vad som hände med flickan. Dog hon i Sverige? Blev hon bortadopterad? Jag vet inte tyvärr.
Vidare i kronologisk ordning så finns en passanansökan för paret stämplad 24 maj 1922
Den första sidan har en del intressanta uppgifter. Dels så stämmer alla uppgifter med det par som fick Sigrid, dels stämmer namnet på Knuts far och Gudmundrå får väl anses stämma bra med Ljusdal.
Vidare så anger han inresan till USA ungefär 1.5 år efter Harald. Knut reste från Souris, Manitoba Nov 7, 1916. Vidare försäkrar han sin vistelse i USA de senaste 6 åren samt att han blivit amerikansk medborgare Maj 17, 1922.
Souris ligger ungefär 50 km ifrån platsen som Harald angav som sin bostadsort i Kanada
Anledningen till passansökan är att paret vill besöka släkten i Sverige och att utresan skall ske med Hellige Olav den åttonde Juni samma år.
Bilden nere till vänster har inget med Bergströmmarna att göra.
Alfred Ahlberg berkräftar att han känner Knut sedan tre år och försäkrar att han är den han ger sig ut för.
Lite kul är att fotografier på paret bifogas.
Passagerarlistan som visar deras återkomst är med båten Olympic från Southampton avseglingsdag Aug 23 1922. Det torde tagit dom minst en vecka att komma tillbaka till St Paul. De var alltså borta från jobbet nära tre månader en tid när arbetsmarknaden inte var lätt i USA. Något säger mig att dom inte tillhörde de fattigaste familjerna. Trots relativt ung ålder 32 resp 36 år hade dom råd att ta sig till Sverige och vara utan inkomst i tre månader.
Fortfarande borde paret haft möjlighet att skaffa sig barn men censusen från 1930 anger inga barn i familjen. Dom finns på rad 36-37.
Däremot kan man läsa sig till att paret inte ägde bostaden utan hyrde den, dom anser sig nu kommit till USA 1913 samt behärskar det engelska språket. Knut jobbar fortfarande som maskinist på järnvägen och Ragnhild är hemmafru.
Knut gör ensam ytterligare en resa till Sverige 1932. Passagerarlistan anger att han lämnade Göteborg med Gripsholm, Svenska Amerika Linjen den 18 Juli och kom till New York nio dagar senare.
Knut listas på rad 5. Hans hemadress tyder jag till 675 Inscarora st, St Paul MN men det är inget som google vill kännas vid
Till sist har jag tillgång till Knuts dödsattest, han avled i Juli 1969 nära 84 år gammal. Jag har inte hittat några bevis på fler barn än Sigrid och var hon tog vägen har jag ännu ingen aning om.
Hittills tycker jag det intresantaste är att alla farfars reskamrater hade inkomst från järnvägen. Dåtidens internet
torsdag 17 februari 2011
Johns reskompis Tycko Sjöberg
Tycko Sjöberg var alltså den yngste i sällsakpet som reste till Winnipeg. Endast 18 år gammal började han den äventyrliga resan över Atlanten.
I passagerlistan står han som född 1893 men enligt hans dödsattest var han född 1894. Förmodligen angav han sig som äldre för att vara säker på att få följa med.
Han finns registrerad på samma båtar och samma inresedatum till Canada som John Bernhard
Även om jag inte hittat någon källa som bekräftar hans släktskap Knut Bergströms fru, Ragnhild Sjöberg utgår jag ifrån att dom två var syskon. Vad jag hittat om Knut Bergström kommer i ett anant inlägg.
Storasyster Ragnhild reste även hon till Nordamerika emn jag har inte sökt efter resrutten eller datum.
Informationen är knapphändig om Tycko eller Tyko som han kallas i de amerikanska dokumenten. Jag har inte lyckats hitta honom i någon census men han hittas i passagerarlistan S/S Drottningholm från Göteborg till New York den 21 Juli 1923. Där uppges att han är 30 år och borde därmed vara född 1893 trots sin dödsattest.
Om bilden är svårläst så finns han på rad 22 och det står att han är smed (blacksmith), fortfarande svensk medborgare. Istället för födelseort Gudmundrå står nu att han är född i Öfverluleå! Han far uppges vara Nils Sjöberg med adress Box 53 Kramfors.
Smeden Nils är hans far enligt uppgifter från Sverige men varför han plötsligt anser sig född i Luleå är oklart för mig.
Hans resmål är St Paul i Minnesota
Tycko måste alltså ha skrapat ihop tillräckligt med pengar sedan 1913 för att ha råd med en resa till sitt gamla hemland.
Nästa dokument där jag hittat Tycko är en passagerarlista på amerikanska medborgare som reser från Göteborg till New York. Även denna gång reser han med Svenska Amerika Linjen. Båten heter S/S Stockholm och avgår från Sverige den 18 mars 1948 och ankommer till New York 10 dagar senare.
Även här finns han på rad 22 och på nästa rad återfinns hans fru Linnea Sjoberg.
Tyckos ålder anges till 53 och hans fru anses vara 44 år. Enligt det så skulle Tycko varit född 1895!
Enligt passagerarlistan hade paret fått amerikanskt medborgarskap den 27 Maj 1936 av District court, St. Paul Minnesota.
Det gemensamma passet var utställt den 10 Okt 1947 i Washington D.C.
Lite kul är att ävn deras hemadress anges 525 South Cleveland Ave, St Paul MN.
Om du ”drar ned” gubben till det A som markeras kan du göra en billig resa till St Paul för att se hur dom kan ha bott. Så vitt jag kan bedömma är området åtminstonde numera bättre medelklass.
Jag har inte lyckats hitta vad Linnea hette som flicka och jag har heller inte hittat någon som helst indikation på att hade några barn. Men all information finns inte tillgänglig på nätet.
Till slut har jag Tykos dödsattest, den har jag en papperskopia av. Han dog den 9 Maj 1963 och bl a finns Linneas namnteckning på den. Om det funnits barn skulle de knappast ha angivits på attesten.
Vad som däremot framgår är att Tyko hade jobbat på ett järnvägsbolag. Det är en intressant ledtråd.
Dödsattesten har också en annan adress angiven.
I passagerlistan står han som född 1893 men enligt hans dödsattest var han född 1894. Förmodligen angav han sig som äldre för att vara säker på att få följa med.
Han finns registrerad på samma båtar och samma inresedatum till Canada som John Bernhard
Även om jag inte hittat någon källa som bekräftar hans släktskap Knut Bergströms fru, Ragnhild Sjöberg utgår jag ifrån att dom två var syskon. Vad jag hittat om Knut Bergström kommer i ett anant inlägg.
Storasyster Ragnhild reste även hon till Nordamerika emn jag har inte sökt efter resrutten eller datum.
Informationen är knapphändig om Tycko eller Tyko som han kallas i de amerikanska dokumenten. Jag har inte lyckats hitta honom i någon census men han hittas i passagerarlistan S/S Drottningholm från Göteborg till New York den 21 Juli 1923. Där uppges att han är 30 år och borde därmed vara född 1893 trots sin dödsattest.
Om bilden är svårläst så finns han på rad 22 och det står att han är smed (blacksmith), fortfarande svensk medborgare. Istället för födelseort Gudmundrå står nu att han är född i Öfverluleå! Han far uppges vara Nils Sjöberg med adress Box 53 Kramfors.
Smeden Nils är hans far enligt uppgifter från Sverige men varför han plötsligt anser sig född i Luleå är oklart för mig.
Hans resmål är St Paul i Minnesota
Tycko måste alltså ha skrapat ihop tillräckligt med pengar sedan 1913 för att ha råd med en resa till sitt gamla hemland.
Nästa dokument där jag hittat Tycko är en passagerarlista på amerikanska medborgare som reser från Göteborg till New York. Även denna gång reser han med Svenska Amerika Linjen. Båten heter S/S Stockholm och avgår från Sverige den 18 mars 1948 och ankommer till New York 10 dagar senare.
Även här finns han på rad 22 och på nästa rad återfinns hans fru Linnea Sjoberg.
Tyckos ålder anges till 53 och hans fru anses vara 44 år. Enligt det så skulle Tycko varit född 1895!
Enligt passagerarlistan hade paret fått amerikanskt medborgarskap den 27 Maj 1936 av District court, St. Paul Minnesota.
Det gemensamma passet var utställt den 10 Okt 1947 i Washington D.C.
Lite kul är att ävn deras hemadress anges 525 South Cleveland Ave, St Paul MN.
Om du ”drar ned” gubben till det A som markeras kan du göra en billig resa till St Paul för att se hur dom kan ha bott. Så vitt jag kan bedömma är området åtminstonde numera bättre medelklass.
Jag har inte lyckats hitta vad Linnea hette som flicka och jag har heller inte hittat någon som helst indikation på att hade några barn. Men all information finns inte tillgänglig på nätet.
Till slut har jag Tykos dödsattest, den har jag en papperskopia av. Han dog den 9 Maj 1963 och bl a finns Linneas namnteckning på den. Om det funnits barn skulle de knappast ha angivits på attesten.
Vad som däremot framgår är att Tyko hade jobbat på ett järnvägsbolag. Det är en intressant ledtråd.
Dödsattesten har också en annan adress angiven.
fredag 21 januari 2011
John Bernhard Edlund
Jag vet. Jag har inte bloggat på ett tag, främst för att jag har haft andra prioriteringar såsom att fira jul, åka skidor och rensa ur poolen efter störtregn och mindre jordskred.
Dessuom har jag rotat lite i släkthistoria. Men ojämna mellanrum får jag nyväckt intresse, i detta fall en infomation via några av de krokar jag har liggande ute på nätet.
Ett av släktmysterierna som intresserar mig mest är min farfar John Bernhard Edlund född 1892 i Hässjö och död i samma församling redan 1931 i TBC.
Inom släkten fanns ett rykte om att farfar tillbringat några år i USA. Det fanns inga säkra uppgifter beroende på att hans barn var små när han dog och den infomation som fanns i hushållet försvann spårlöst efter farmors död något år senare.
Efter lite sökande kunde jag konstatera att ryktet var sant. Nästan. Han emigrerade inte till USA utan till Winnipeg i Canada 1913. Att uppgiften var svår att få bekräftad beror på att han inte utvandrade från Sverige utan från Trondheim i Norge. Vidare så finns det ingen notering hos prästen eftersom han aldrig sökte om något flyttbetyg. Jag har heller inte lyckats hitta någon notering i folkbokföringen när han kom tillbaka. Han bara dök upp igen som gubben i lådan.
Resrutten förmodar jag var med tåg från Sundsvall till Trondheim. Den 26 Feb 1913 tog han båten Ragnvald Jarl över till England. Från Bristol gick sedan resan vidare till Halifax med båten Royal Edward den 5 Mars.
Att båten gick till Halifax och inte Quebec berodde på isläget. Ankomst i Halifax den 12 Mars. Resten av resan till Winnipeg gjordes förmodligen med tåg.
En rätt lång och äventyrlig resa för en tjugoåring, men farfar reste inte ensam. Det var en lite grupp på fyra personer.
Harald Waldemar Widmark född 1884 i Härnösand
Knut Leonard Bergström född 1885 i Gudmundrå
John Bernhard Edlund född 1892 i Hässjö
Tycko Sjöberg född 1893 i Gudmundrå
Förutom Knut var ingen gift och den enda kopplingen jag kan se mellan dessa perosner är att Tycko är troligen en yngre bror till Knuts fru Ragnhild f Sjöberg
Efter ett tag i Winnipeg börjar gruppen splittras och livslinjerna delas.
Harald eller Harold som han kallas i USA var äldst, så jag börjar med att berätta vad jag hittat om honom.
Baserat på hans ansökan om att bli amerikansk medborgare daterad January 1924 så kan man se att han kom från Brandon i Canada med tåg till St John i North Dakota den 15 February 1915. Han stannade alltså knappt 2 år i Manitoba.
Lite kul är att han försäkrar att han inte utövar polygami och att han heller inte är anarkist.
Ett registreringskort från 1918 visar att han redan då hade påbörjat sin process att bli amerikansk medborgare. 1917-1918 registrerades de flesta unga män oavsett nationalitet, det handlade om att inventera potentiella soldater till WWI.
Det är främst två uppgifter som är intressanta på kortet. För det första anger han Knut Bergström boende i St Paul Minnesota som sin kontaktperson och för det andra anges det var han arbetar.
Han är alltså anställd på Snoqualmie Falls Lumber Co, ett otroligt stort sågverk i staden med samma namn i delstaten Washington. Staden är väl egentligen känd för tre saker, ett vackert vattenfall, sågverket och i modernare tid inspelningsplatsen för Twin peaks.
Googla så hittar du massor av bilder och dokument.
Folkräkningen som gjordes 1920 i USA visar att Harald var hyregäst 3-Lake village, Snohomish County WA.
Nästa folkräkning är gjord 1930 och då jobbar han som snickare i San Francisco Kalifornien
Till slut har jag en uppgift om att han dog den 15 February 1959 i Riverside, Kalifornien. Den staden ligger bara ett stenkast ifrån där jag bor idag.
Jag vet inte om bilderna är läsbara, hör av om du vill ha ett läsbart exemplar.
Dessuom har jag rotat lite i släkthistoria. Men ojämna mellanrum får jag nyväckt intresse, i detta fall en infomation via några av de krokar jag har liggande ute på nätet.
Ett av släktmysterierna som intresserar mig mest är min farfar John Bernhard Edlund född 1892 i Hässjö och död i samma församling redan 1931 i TBC.
Inom släkten fanns ett rykte om att farfar tillbringat några år i USA. Det fanns inga säkra uppgifter beroende på att hans barn var små när han dog och den infomation som fanns i hushållet försvann spårlöst efter farmors död något år senare.
Efter lite sökande kunde jag konstatera att ryktet var sant. Nästan. Han emigrerade inte till USA utan till Winnipeg i Canada 1913. Att uppgiften var svår att få bekräftad beror på att han inte utvandrade från Sverige utan från Trondheim i Norge. Vidare så finns det ingen notering hos prästen eftersom han aldrig sökte om något flyttbetyg. Jag har heller inte lyckats hitta någon notering i folkbokföringen när han kom tillbaka. Han bara dök upp igen som gubben i lådan.
Resrutten förmodar jag var med tåg från Sundsvall till Trondheim. Den 26 Feb 1913 tog han båten Ragnvald Jarl över till England. Från Bristol gick sedan resan vidare till Halifax med båten Royal Edward den 5 Mars.
Att båten gick till Halifax och inte Quebec berodde på isläget. Ankomst i Halifax den 12 Mars. Resten av resan till Winnipeg gjordes förmodligen med tåg.
En rätt lång och äventyrlig resa för en tjugoåring, men farfar reste inte ensam. Det var en lite grupp på fyra personer.
Harald Waldemar Widmark född 1884 i Härnösand
Knut Leonard Bergström född 1885 i Gudmundrå
John Bernhard Edlund född 1892 i Hässjö
Tycko Sjöberg född 1893 i Gudmundrå
Förutom Knut var ingen gift och den enda kopplingen jag kan se mellan dessa perosner är att Tycko är troligen en yngre bror till Knuts fru Ragnhild f Sjöberg
Efter ett tag i Winnipeg börjar gruppen splittras och livslinjerna delas.
Harald eller Harold som han kallas i USA var äldst, så jag börjar med att berätta vad jag hittat om honom.
Baserat på hans ansökan om att bli amerikansk medborgare daterad January 1924 så kan man se att han kom från Brandon i Canada med tåg till St John i North Dakota den 15 February 1915. Han stannade alltså knappt 2 år i Manitoba.
Lite kul är att han försäkrar att han inte utövar polygami och att han heller inte är anarkist.
Ett registreringskort från 1918 visar att han redan då hade påbörjat sin process att bli amerikansk medborgare. 1917-1918 registrerades de flesta unga män oavsett nationalitet, det handlade om att inventera potentiella soldater till WWI.
Det är främst två uppgifter som är intressanta på kortet. För det första anger han Knut Bergström boende i St Paul Minnesota som sin kontaktperson och för det andra anges det var han arbetar.
Han är alltså anställd på Snoqualmie Falls Lumber Co, ett otroligt stort sågverk i staden med samma namn i delstaten Washington. Staden är väl egentligen känd för tre saker, ett vackert vattenfall, sågverket och i modernare tid inspelningsplatsen för Twin peaks.
Googla så hittar du massor av bilder och dokument.
Folkräkningen som gjordes 1920 i USA visar att Harald var hyregäst 3-Lake village, Snohomish County WA.
Nästa folkräkning är gjord 1930 och då jobbar han som snickare i San Francisco Kalifornien
Till slut har jag en uppgift om att han dog den 15 February 1959 i Riverside, Kalifornien. Den staden ligger bara ett stenkast ifrån där jag bor idag.
Jag vet inte om bilderna är läsbara, hör av om du vill ha ett läsbart exemplar.
måndag 1 november 2010
Halloweendekoration
I år blev det bara en pumpa som dekoration, tillverkad av Annica enligt all konstens regler.
Att skära ut en kul eller skrämmande bild är ett petgöra som fordrar övning och tålamod.
Fröna ur pumpan kokas och rostas sedan i ugnen. Kanongott tillsammans med öl.
Som synes tycker Timmy det här med pumpor är fullständigt ointressant eftersom han inte gillar fruktköttet.
Väl färdig ser den ut så här i dagsljus. Inte helt lätt att känna igen figuren
När det väl blivit mörkt får den invändig belysning och kanske någon kan gissa vilken figur som är avbildad?
Även om den välkända figuren har karaktärsdrag som påminner om min mammas äldste son så är det INTE han
Att skära ut en kul eller skrämmande bild är ett petgöra som fordrar övning och tålamod.
Fröna ur pumpan kokas och rostas sedan i ugnen. Kanongott tillsammans med öl.
Som synes tycker Timmy det här med pumpor är fullständigt ointressant eftersom han inte gillar fruktköttet.
Väl färdig ser den ut så här i dagsljus. Inte helt lätt att känna igen figuren
När det väl blivit mörkt får den invändig belysning och kanske någon kan gissa vilken figur som är avbildad?
Även om den välkända figuren har karaktärsdrag som påminner om min mammas äldste son så är det INTE han
tisdag 26 oktober 2010
Halloween på Söndag
Att bli skrämd eller att skrämmas är ganska spännande för de flesta barn. Tydligen har spektaklet sina rötter i Skottland, så det är återigen europeisk kultur som har svämmat över indianernas land.
Om man kan tala om utveckling av traditioner så verkar det viktigaste i amerikat att barnen får gå omkring utklädda och ringa på dörrarna i närområdet för att få lite godis. Visserligen erbjuds alternativet trick istället för treat men jag har aldrig hört någon som råkat ut för något trick i grannskapet.
När tjejerna var mindre brukade vi dekorera trädgården lite och placera en utklädd gubbe på en stol framför dörren. Ett år satt jag själv som utklädd gubbe och skrämde ungarna, en del stack bara jag rörde lite på mig och tappade helt intresset för godis. Fula gubbar kan betyda mer än en sak.....
Numera blir det på sin höjd några urkarvade pumpor i trädgården samt inköp av något kilo godis att dela ut till grannarnas ungar när dom ringer på.
Häromdagen kunde man läsa i lokaltidningen om någon som tjuvstartat Halloween eller åtminstone är det en skräckhistoria som passar att berättas till Halloween.
För er som inte orkar läsa fick polisen en anmälan om en felparkerad bil. I passagerarsätet satt en död kvinna som tydligen varit död sedan tio månader. Redan det är en bra skräckis, men bilen har inte stått på stället i alla dessa månader utan en annan kvinna har kört omkring med bilen och det stinkande liket har fått följa med.
Uppföljningen av historien är skrämmande på ett annat vis. Kvinnan som dog och kvinnan som körde bilen var båda hemlösa. Den bilkörande kvinnan hade låtit den numera mumifierade kvinnan sova i bilen och när när dött vågade hon inte anmäla historien till polisen.
Obduktion pågår men tydligen håller polisen den levande kvinnan för trovärdig eftersom hon inte arresterats. Egentligen synd, då hade hon fått tak över huvudet.
För många år sedan hittade jag en död katt i källarförrådet till vår dåvarande lägenhet. Den stanken kan jag fortfarande minnas. Hur en person kan köra omkring med ett stinkande lik i framsätet övergår mitt förstånd. Det finns ju gränser för vad kan göra för att få köra car-pool lane.....
Undrar om bilen blir osäljbar eller om den blir värdefull för någon samlare?
Happy Halloween till er som gillar aktiviteten, här bjuder youtube på på ett bra Halloweenskämt.
Om man kan tala om utveckling av traditioner så verkar det viktigaste i amerikat att barnen får gå omkring utklädda och ringa på dörrarna i närområdet för att få lite godis. Visserligen erbjuds alternativet trick istället för treat men jag har aldrig hört någon som råkat ut för något trick i grannskapet.
När tjejerna var mindre brukade vi dekorera trädgården lite och placera en utklädd gubbe på en stol framför dörren. Ett år satt jag själv som utklädd gubbe och skrämde ungarna, en del stack bara jag rörde lite på mig och tappade helt intresset för godis. Fula gubbar kan betyda mer än en sak.....
Numera blir det på sin höjd några urkarvade pumpor i trädgården samt inköp av något kilo godis att dela ut till grannarnas ungar när dom ringer på.
Häromdagen kunde man läsa i lokaltidningen om någon som tjuvstartat Halloween eller åtminstone är det en skräckhistoria som passar att berättas till Halloween.
För er som inte orkar läsa fick polisen en anmälan om en felparkerad bil. I passagerarsätet satt en död kvinna som tydligen varit död sedan tio månader. Redan det är en bra skräckis, men bilen har inte stått på stället i alla dessa månader utan en annan kvinna har kört omkring med bilen och det stinkande liket har fått följa med.
Uppföljningen av historien är skrämmande på ett annat vis. Kvinnan som dog och kvinnan som körde bilen var båda hemlösa. Den bilkörande kvinnan hade låtit den numera mumifierade kvinnan sova i bilen och när när dött vågade hon inte anmäla historien till polisen.
Obduktion pågår men tydligen håller polisen den levande kvinnan för trovärdig eftersom hon inte arresterats. Egentligen synd, då hade hon fått tak över huvudet.
För många år sedan hittade jag en död katt i källarförrådet till vår dåvarande lägenhet. Den stanken kan jag fortfarande minnas. Hur en person kan köra omkring med ett stinkande lik i framsätet övergår mitt förstånd. Det finns ju gränser för vad kan göra för att få köra car-pool lane.....
Undrar om bilen blir osäljbar eller om den blir värdefull för någon samlare?
Happy Halloween till er som gillar aktiviteten, här bjuder youtube på på ett bra Halloweenskämt.
tisdag 12 oktober 2010
Amerikansk ytlighet
Många retar sig på den vanliga amerikanska hälsningsfrasen -- Hi, how are you? Den ovetande blir förbryllad och tänker undrande, vill han verkligen veta hur jag mår? Och blir osäker på vad han skall svara. Den som vet svarar något i stil med Just fine, what about yourself? Sedan kan det hända att man stannar och snackar om vad som helst, eller ännu vanligare man bara går vidare.
Det här kallar svenskar för amerikansk ytlighet och lite falsk trevlighet eftersom vederbörande egentligen inte är intresserad av hur man mår. Att den svenska hälsningsfrasen ”Tjena hur är läget” har samma tomhet hör väl inte till saken?
Vad den amerikanska hälsning egentligen betyder, är att jag har observerat dig som individ och att jag också vill förmedla det budskapet till den jag möter. Personen som svarar förmedlar, tack för att du ser mig och jag har också noterat att du korsar min väg. Mötet innebär oftast att vi aldrig möts igen men vi är två människor som kan kommunicera.
Jag har skrivit förut om vad som händer när man hälsar på okända i Stockholm.
I bästa fall möts man av tystnad, en kall blick som undrar om de är någon bekant eller bara en fylltratt på snackhumör. Alternativt är det någon som inte ser ut att vaa född i Sverige och av någon anledning brukar dom hälsa tillbaka.
En amerikan är beredd att släppa in främmande (till en viss nivå) medans en svensk inte ens vill hälsa på folk han inte känner. Som grädde på moset tycker svensken i gemen att det är problem med integration av människor som flyttat in till Sverige av olika anledningar!
Det är svenskarna som behöver intregreras till världen och visa normal medmänsklighet.
Ett skrämmande exempel på den svenska bristen att vara medmänniska är att nyligen tog Marcus Jannes 21 år, tog självmord framför en webkamera i livesändning.
Enligt uppgift fanns det under tiden runt 1000 kommentarer i sammanhanget, det borde alltså ha varit över 100 personer som tittade på honom live. Flera hetsade honom med påståenden som ”Du vågar inte” och liknande. Så småningom blev polisen larmad med då var det för sent.
Jag vågar påstå att i Kalifornien hade det inte tagit tio sekunder innan någon hade brytt sig och ringt larmnumret.
Att Marcus hade en bakgrund i en sekt kan kanske förklara hans beteende men det kan aldrig förvara de som kollade live på hans självmord utan att slå larm. Förhoppningsvis har dom svårt att passera en spegel idag.
Den svenska själviskheten och självupptagenheten som är svårt att hitta inom tex gamla östeuropa.
Det gamla östmänniskorna hade det ofta inte fett materiellt sett, men i deras hem och hjärta fanns det alltid plats oavett hur knapert det kunde vara.
Fick man gäster avbröt man allt man gjorde och dukade fram det bästa man hade även om det var det sista.
På relattivt nära håll har jag fått se en del av rädslan att öppna dörren även för relativt nära bekanta, helt enkelt för man inte tycker sig ha tid eller man har tillräckligt med sig själv.
Svenskarna bör integreras till världen snarast möjligt.
Det här kallar svenskar för amerikansk ytlighet och lite falsk trevlighet eftersom vederbörande egentligen inte är intresserad av hur man mår. Att den svenska hälsningsfrasen ”Tjena hur är läget” har samma tomhet hör väl inte till saken?
Vad den amerikanska hälsning egentligen betyder, är att jag har observerat dig som individ och att jag också vill förmedla det budskapet till den jag möter. Personen som svarar förmedlar, tack för att du ser mig och jag har också noterat att du korsar min väg. Mötet innebär oftast att vi aldrig möts igen men vi är två människor som kan kommunicera.
Jag har skrivit förut om vad som händer när man hälsar på okända i Stockholm.
I bästa fall möts man av tystnad, en kall blick som undrar om de är någon bekant eller bara en fylltratt på snackhumör. Alternativt är det någon som inte ser ut att vaa född i Sverige och av någon anledning brukar dom hälsa tillbaka.
En amerikan är beredd att släppa in främmande (till en viss nivå) medans en svensk inte ens vill hälsa på folk han inte känner. Som grädde på moset tycker svensken i gemen att det är problem med integration av människor som flyttat in till Sverige av olika anledningar!
Det är svenskarna som behöver intregreras till världen och visa normal medmänsklighet.
Ett skrämmande exempel på den svenska bristen att vara medmänniska är att nyligen tog Marcus Jannes 21 år, tog självmord framför en webkamera i livesändning.
Enligt uppgift fanns det under tiden runt 1000 kommentarer i sammanhanget, det borde alltså ha varit över 100 personer som tittade på honom live. Flera hetsade honom med påståenden som ”Du vågar inte” och liknande. Så småningom blev polisen larmad med då var det för sent.
Jag vågar påstå att i Kalifornien hade det inte tagit tio sekunder innan någon hade brytt sig och ringt larmnumret.
Att Marcus hade en bakgrund i en sekt kan kanske förklara hans beteende men det kan aldrig förvara de som kollade live på hans självmord utan att slå larm. Förhoppningsvis har dom svårt att passera en spegel idag.
Den svenska själviskheten och självupptagenheten som är svårt att hitta inom tex gamla östeuropa.
Det gamla östmänniskorna hade det ofta inte fett materiellt sett, men i deras hem och hjärta fanns det alltid plats oavett hur knapert det kunde vara.
Fick man gäster avbröt man allt man gjorde och dukade fram det bästa man hade även om det var det sista.
På relattivt nära håll har jag fått se en del av rädslan att öppna dörren även för relativt nära bekanta, helt enkelt för man inte tycker sig ha tid eller man har tillräckligt med sig själv.
Svenskarna bör integreras till världen snarast möjligt.
måndag 20 september 2010
Tina!
About 25 years ago three of my friends were imprisoned in the former GDR. For us, having grown up in a free country, we saw no reason to lock them up, but rules were different in the eastern part of Germany.
It all started when one of them, Tina, was on vacation in Hungary and she also took her time to visit the embassy of the western part of Germany. Her question to them was simple; she wanted to find out how she could possibly move from the GDR to West Germany.
The recommendation she got was to return home and fill out an application with her request. She returned by air to Leipzig and was immediately arrested at the airport.
If I recall correctly, she was arrested for currency smuggling. The “currency” was an old German coin she had attached to her necklace. After long and tough interrogations, she was sentenced for 18 months as a political prisoner.
A chain reaction started and two more friends, C1 and C2, were arrested and imprisoned for political reasons. C1 did know about Tina’s desire to move, but she did not report it to the authorities, which was enough to put her behind bars.
C2 was in possession of a German translation of the Helsinki Agreement. The agreement was signed by the GDR, but to possess a copy was not allowed.
Tina had almost finished serving her time when West Germany finally paid a lot of money for her release. My wife and I had the opportunity to meet her after her release in Hamburg. I think it was Easter 1986 or 1987. It was a fantastic reunion and very touching to listen to her story.
Unfortunately we lost contact, perhaps because we moved around the world, and to search for Tina was difficult as her family name is very common in Germany. I searched on the web and did other research, but without any result.
A few days ago I received a comment on this blog (not published) and after some brief emails back and forth, I realized Tina had found me due to this blog.
Unexpected, but what a great surprise! Hopefully, we can get in contact with the other two girls as well.
For the time being, I am not sure if Tina is willing to share her story, but if so, I will do my very best to publish it in English.
It all started when one of them, Tina, was on vacation in Hungary and she also took her time to visit the embassy of the western part of Germany. Her question to them was simple; she wanted to find out how she could possibly move from the GDR to West Germany.
The recommendation she got was to return home and fill out an application with her request. She returned by air to Leipzig and was immediately arrested at the airport.
If I recall correctly, she was arrested for currency smuggling. The “currency” was an old German coin she had attached to her necklace. After long and tough interrogations, she was sentenced for 18 months as a political prisoner.
A chain reaction started and two more friends, C1 and C2, were arrested and imprisoned for political reasons. C1 did know about Tina’s desire to move, but she did not report it to the authorities, which was enough to put her behind bars.
C2 was in possession of a German translation of the Helsinki Agreement. The agreement was signed by the GDR, but to possess a copy was not allowed.
Tina had almost finished serving her time when West Germany finally paid a lot of money for her release. My wife and I had the opportunity to meet her after her release in Hamburg. I think it was Easter 1986 or 1987. It was a fantastic reunion and very touching to listen to her story.
Unfortunately we lost contact, perhaps because we moved around the world, and to search for Tina was difficult as her family name is very common in Germany. I searched on the web and did other research, but without any result.
A few days ago I received a comment on this blog (not published) and after some brief emails back and forth, I realized Tina had found me due to this blog.
Unexpected, but what a great surprise! Hopefully, we can get in contact with the other two girls as well.
For the time being, I am not sure if Tina is willing to share her story, but if so, I will do my very best to publish it in English.
onsdag 15 september 2010
America got talent!
Som ni vet brukar inte jag kolla se mycket på amerikansk TV förutom hockey och nyheter. Anledningen är att jag tycker reklamen är för jobbig och störande. Däremot spenderar jag en hel del pengar på betalfilmer i olika leveransformer. Jag betalar för filmkanaler, hyr och köper ibland.
I går kväll stod var tvn påslagen och mellan reklaminslagen visades ett underhållningsprogram: America got talent. Diverse mer eller mindre amatörmässiga artister, magiker, akrobater osv tävlar om en massa pengar. Nu är det tydligen finaldags så stoplskotten är tydligen utsorterade. Att det inte bara är sångartister gör det hela lite omväxlande och mer underhållande
Förmodligen finns liknande program i Sverige
Plötsligt dyker ett litet charmtroll upp på scenen. Jackie Evancho är en tioårig tjej med en fantastisk röst och dessutom kan vem som helst falla för henne charm och glittrande ögon.
Att tjejen kan sjunga råder det inget tvivel om. Även om föräldrarna lagt ned massor med pengar på träning inbillar jag mig att så här bra kan ingen vara utan naturbegåvning
Lyssna, titta, nju och gör din egen bedömning. Jag hoppas lilltjejen vinner tävlingen
I går kväll stod var tvn påslagen och mellan reklaminslagen visades ett underhållningsprogram: America got talent. Diverse mer eller mindre amatörmässiga artister, magiker, akrobater osv tävlar om en massa pengar. Nu är det tydligen finaldags så stoplskotten är tydligen utsorterade. Att det inte bara är sångartister gör det hela lite omväxlande och mer underhållande
Förmodligen finns liknande program i Sverige
Plötsligt dyker ett litet charmtroll upp på scenen. Jackie Evancho är en tioårig tjej med en fantastisk röst och dessutom kan vem som helst falla för henne charm och glittrande ögon.
Att tjejen kan sjunga råder det inget tvivel om. Även om föräldrarna lagt ned massor med pengar på träning inbillar jag mig att så här bra kan ingen vara utan naturbegåvning
Lyssna, titta, nju och gör din egen bedömning. Jag hoppas lilltjejen vinner tävlingen
tisdag 7 september 2010
Att välja....
Som synes av videoklippet nedan är det ibland svårt att välja, men ni har jag i alla fall gjort mitt val och röstat.
Valet blev snarast så taktiskt som möjligt mot ett parti snarare än för något parti.
Egentligen är det lite märkligt att jag som inte bor i Sverige får rösta eftersom jag troligen inte kommer påverkas av resultatet på något vis.
Men eftersom jag som svensk absolut inte vill förknippas med rasim i någon form så har jag gjort mitt bästa för att sådana krafter inte skall in i riksdagen
Valet blev snarast så taktiskt som möjligt mot ett parti snarare än för något parti.
Egentligen är det lite märkligt att jag som inte bor i Sverige får rösta eftersom jag troligen inte kommer påverkas av resultatet på något vis.
Men eftersom jag som svensk absolut inte vill förknippas med rasim i någon form så har jag gjort mitt bästa för att sådana krafter inte skall in i riksdagen
torsdag 29 juli 2010
Personnummer
Den amerikanska nojjan att inte använda personnumret (Social sequrity number) gör det riktigt härligt byråkratiskt att flytta. Viktigaste argumentet mot ett centralt register är att storebror inte skall kunna veta och kontrollera allt.
Att myndigheterna via internet, mobiler och annan ny teknik ändå kan hålla koll på alla detaljer i vårt provatliv anses däremot vara helt ok, det sägs ju skydda oss mot terrorister.
Ett hyfsat utvecklat personnummersystem skulle försvåra för illegala att vistas i landet, att det skulle vara lättare att spåra försvunna barn och liknande bortser man också ifrån
Få se nu om jag minns alla som ja måste uppdatera om min nya adress.
Homeland sequrity (gröna kortet)
Företaget jag jobbar hos
Banken
Kreditkortsföretagen (tre stycken)
Alla internetsiter som jag handlar på. De flesta levererar INTE till annan adress än kreditkortet är registrerat på.
Pensionsmyndigheten
Sophämtningen
Gasleverantören
Elleverantören
Telefonabonnenmangen
KabelTV
Internetleverantören (för de tre senaste har jag turligt nog samma leverantör)
Vattenleverantören
Körkortet
Varje bil i familjen
Skattemyndigheten på två ställen (skatten för fritidsboendet betalas i annat county)
Samfälligheten för fritidsboendet.
Alla tidningsabonnemang
Bibliotekskort
Blockbuster
Posten
Hade jag varit amerikansk medborgare skulle också röstregistreringen ändras.
De flesta ändringarna var tack o lov möjliga att göra via webben, men bara att leta fram sidorna och dessutom de kundspecifika uppgifterna för varje tidning, leverantör och bil (här behövde man chassinumret) tog sin rundliga tid
Att flytta med personnummer inom Sverige var betydligt lättare. Som jag minns det ändrade man på skattemyndigheten och till sina vänner. Resten fungerade automatiskt.
Är det någon läsare som har bättre kunnande om flyttningar i Sverige?
Den här killen planerar tydligen att flytta till något bättre ställe än vi gör, dock sjunger han rätt bra
Att myndigheterna via internet, mobiler och annan ny teknik ändå kan hålla koll på alla detaljer i vårt provatliv anses däremot vara helt ok, det sägs ju skydda oss mot terrorister.
Ett hyfsat utvecklat personnummersystem skulle försvåra för illegala att vistas i landet, att det skulle vara lättare att spåra försvunna barn och liknande bortser man också ifrån
Få se nu om jag minns alla som ja måste uppdatera om min nya adress.
Homeland sequrity (gröna kortet)
Företaget jag jobbar hos
Banken
Kreditkortsföretagen (tre stycken)
Alla internetsiter som jag handlar på. De flesta levererar INTE till annan adress än kreditkortet är registrerat på.
Pensionsmyndigheten
Sophämtningen
Gasleverantören
Elleverantören
Telefonabonnenmangen
KabelTV
Internetleverantören (för de tre senaste har jag turligt nog samma leverantör)
Vattenleverantören
Körkortet
Varje bil i familjen
Skattemyndigheten på två ställen (skatten för fritidsboendet betalas i annat county)
Samfälligheten för fritidsboendet.
Alla tidningsabonnemang
Bibliotekskort
Blockbuster
Posten
Hade jag varit amerikansk medborgare skulle också röstregistreringen ändras.
De flesta ändringarna var tack o lov möjliga att göra via webben, men bara att leta fram sidorna och dessutom de kundspecifika uppgifterna för varje tidning, leverantör och bil (här behövde man chassinumret) tog sin rundliga tid
Att flytta med personnummer inom Sverige var betydligt lättare. Som jag minns det ändrade man på skattemyndigheten och till sina vänner. Resten fungerade automatiskt.
Är det någon läsare som har bättre kunnande om flyttningar i Sverige?
Den här killen planerar tydligen att flytta till något bättre ställe än vi gör, dock sjunger han rätt bra
torsdag 15 juli 2010
Bilar och flytt
Alla som har sett Herbiefilmerna och Cars vet att bilar är intelligenta och kommunicerar med varandra. När det blir för mycket hittar dom på några fel och strejkar tillsammans.
I samband med flytt så gaddar dom ihop sig och jävlas i tur och ordning.
Dotterns Jeep började med att bli svårstartad och blinka med flera lampor i instrumentpanelen. Orsaken till felet var en brist på TLC (Tender, Love and Care). En rengöring av batteriet, utbyte av en kabelsko och en uppladdning av betteriet är bilen pigg och kry igen. En absolut supertrevlig bil att glida omkring i med avtaget tak och sommarvärme.
Nästa i tur blev Cadillacen. Eftersom den skall parkeras ute några dagar skulle toppen upp. Bilen ville inte ut ur det varma garaget så toppen strejkade. Här återstår lite trixande innan den kommer på plats, men maskineriet snurrar belåtet och slafsar i sig bensin. Trist att köra den med toppen öppen i dessa spmmartider, men så fort det nya garaget är rensat skall den ned igen.
Trucken som är arbetshästen under flytten började låta underligt från bakaxeln. Flytt och arbete tar det mesta av min tid, så det vara bara att försiktigt lämna in den hos husmekanikern. Vi var båda överresn om att lagren i diffen var troligaste orsaken men när kåpan togs loss var diffklumpen inklusive lager helt ok. Det var bromsarna som behövde bytas. Tack och lov en billigare operation men givetvis hade det varit billigare att byta själv. Trucken hämtas i kväll och flyttningen kan fortsätta med en dags försening
Som grädde på moset börjar Toyotan att blinka med VSC lamporna. Det kan vara gratis att fixa eller hur dyrt som helst. Det har hänt förr en gång när jag inte använt 4-hjulsdriften på ett tag
Min slutsats är att bilarna kommunicerar och just nu gillar dom inte att flytta. Har vi otur börjar Jeepen om från början igen.......
Det blir lite långt mellan inlöggen tills flytten är klar. Med 34 grader i skuggan går det långsamt att flytta. Beachen eller poolen hade varit trevligare
I samband med flytt så gaddar dom ihop sig och jävlas i tur och ordning.
Dotterns Jeep började med att bli svårstartad och blinka med flera lampor i instrumentpanelen. Orsaken till felet var en brist på TLC (Tender, Love and Care). En rengöring av batteriet, utbyte av en kabelsko och en uppladdning av betteriet är bilen pigg och kry igen. En absolut supertrevlig bil att glida omkring i med avtaget tak och sommarvärme.
Nästa i tur blev Cadillacen. Eftersom den skall parkeras ute några dagar skulle toppen upp. Bilen ville inte ut ur det varma garaget så toppen strejkade. Här återstår lite trixande innan den kommer på plats, men maskineriet snurrar belåtet och slafsar i sig bensin. Trist att köra den med toppen öppen i dessa spmmartider, men så fort det nya garaget är rensat skall den ned igen.
Trucken som är arbetshästen under flytten började låta underligt från bakaxeln. Flytt och arbete tar det mesta av min tid, så det vara bara att försiktigt lämna in den hos husmekanikern. Vi var båda överresn om att lagren i diffen var troligaste orsaken men när kåpan togs loss var diffklumpen inklusive lager helt ok. Det var bromsarna som behövde bytas. Tack och lov en billigare operation men givetvis hade det varit billigare att byta själv. Trucken hämtas i kväll och flyttningen kan fortsätta med en dags försening
Som grädde på moset börjar Toyotan att blinka med VSC lamporna. Det kan vara gratis att fixa eller hur dyrt som helst. Det har hänt förr en gång när jag inte använt 4-hjulsdriften på ett tag
Min slutsats är att bilarna kommunicerar och just nu gillar dom inte att flytta. Har vi otur börjar Jeepen om från början igen.......
Det blir lite långt mellan inlöggen tills flytten är klar. Med 34 grader i skuggan går det långsamt att flytta. Beachen eller poolen hade varit trevligare
onsdag 2 juni 2010
Socialisten
Heiko Khoo kallar detta en ögonvittnesskildring, ja det finns uppgifter om att han varit boende i Östberlin, en uppgift som jag ställer mig mycket tveksam till, dels eftersom hans tyska inte verkar tillräcklig för ett boende där på 80-talet, dels för att han isåfall hade förstått mer av realiteterna i landet.
Vad jag försått publicerade denna "ögenvittnesskildring" första gången 12 år efter murens fall. Daniel Nordström har översatt den bra men ändrat texten till att vara 20 år efter muren fall. Publicerad på webben blev den drygt 21 år efter den historiska dagen. En bagatell, men det ställer tvivel till andra uppgifter.
När han skriver "det östtyska samhället var inte fattigt 1989; statistiska data kan användas för att bevisa detta vad det gället hälsovård, utbildning, pensioner, bostadsyta, konsumtion av mat" inser jag att han saknar totalt kunskap om hur det var att leva i gamla DDR.
För det första var landet skuldsatt upp över öronen och det var främst det hatade Västtyskland, ja med storfienden den ärkekonservative Strauss i täten som gav DDR krediter i utbyte mot vissa lättnader för innvånarna på östssidan.
Hälsovården var god kvantitetsmässigt men medicienr och utrustning var totalt omoderna. En av mina bekanta tvingades svartväxla själv för att köpa den allergimedicin han så väl behövde.
Pensionerna var ett skämt, nivån var erbarmerligt låg. Mat och bostad räckte den till, men inte något annat. Då skall man också komma ihåg att få tag i en bostad var inte det lättaste.
Statistiken visade knappt någon bostadsbrist, men som bekant är inte statistiken alltid tillförlitlig. För att få flytta till ett område var man tvungen att ha en bostad. För att få ställa sig i kö till en bostad måste man bo i området. På så vis finns det inga köer. Lägenheterna tilldelades efter familjestorlek, en bra modell i ett bristsamhälle. Min frus familj med sex barn och två vuxna bodde i en trerumslägenhet. Mr Khoo skulle nog kritiskt granska den statistik han har sett.
Konsumtion av mat. Mat var billig i DDR. Problemet var att få tag på den. Skrytet att man hade stabila priser var också modifierad statistik. Skinkan som var prissatt till (exempel) en mark per kilo gick inte att få tag på. Den levereredes helt enkelt inte till de vanliga affärera utan fanns endast tillgänglig i Delicataffärerna, (Fressex på tyska). Priset var där mångdubbelt, men eftersom det var en annan skinka så var det inte inflation. Officiellt. Det fanns inte en pensionär som hade råd med den maten. Jag undrar igen om denne Khoo verkligen bott i Östberlin…. Då skall man komma ihåg att Östberlin hade bätre försörjning än resten av landet. Det var något man ville visa upp.
Vidare "Drygt 25 % av maskinverktygen i Sovjetunionen tillverkades i Östtyskland, som med tanke på att man länge suttit på kvalitativ produktionsteknologi var av en standard likvärdig eller nästintill med den bästa i världen"
Det säger för det första mer om produktionsteknologin i Sovjet än om den i DDR. Hade teknologin hållit världsstandard hade den industrin fortfarande i liv. Sanningen var att i stort sett allt i industrin var föråldrat, kvar på femtitalets nivå. Det skulle vara intressant vilken industri Khoo ansåg hålla hög klass. Det fanns absolut några och dessa lever fortfarande.
"På sina första resor till väst-Berlin trodde många östtyskar att de hade kommit till någon sorts paradis", skriver han också. Detta är kvalificerat skitsnack. Nära nog ALLA östtyskar hade tillgång till tv från västsidan och konsumtionsnivån var känd liksom arbetslösheten på andra sidan muren. Att se det i verkligen var överväldigande, men inte någon chock. Fullständigt klart är att INGEN östtysk någonsin har jämfört sin standard med övriga östländer, dom har alltid jämfört sin standard med västtyskens. De som inte hade tillgång till tv från väst bodde i vad som kallades Tal der Ahnungslosen.
"Sovjetiska tidskrifter som Sputnik hade under mer än ett år öppnat sig för rapporter om stalinistisk historieförfalskning" Säkert, men det var ingen i DDR som läste dessa tidningar, det var ingen grogrund för att ändra systemet. Däremot berättade TV och radio från väst hur glasnost förändrade partiet i Sovjet. Officiella DDR svarade med att säga, bara för att grannen städar är det inte smutsigt hos oss. Trots att man tidigare i allt hade följt storebrors direktiv.
"Västtysk lag erbjöd alla östtyskar att få ett betydande bidragsstöd så fort de kom in i väst, då grundlagen i Västtyskland inte erkände Östtyskland" Här har Heiko Khoo inte fattat ett dugg. Västtyskland har och har alltid accepterat att alla som kan visa tysk härstamning har rätt till tyskt medborgarskap. Exempelvis de sk Volga-tyskarna som utvandrade för flera hundra år sedan är fortfarande tyskar i deras ögon. Även om dom inte kan ett enda ord tyska. Har inte och har aldrig haft med relatione mellan öst- och västyskland att göra.
"I september 1989 bröt det ut små protester i Leipzig" Diskusionssgrupper inom kyrkan hade pågått långt före hösten 1989. Att just kyrkan blev bas för de med andra åsikter berodde på att kyrkan var den enda (tillåtna) organisation som inte styrdes av partiet. Att nästan alla som protesterade insisterade på att det skulle vara socialism beror på att inget annat var tolererat. Det hade kallats kontrarevolution. Först när den hatade regimen var borta kunde man öppet diskutera framtiden. Man skall ha i minnet att över 80% av befolkningen var inte med i partiet trots de fördelar det kunde innebära (och nackdelar)
Den senare delen tyder på att han sett händelser i DDR eller möjligen tagit del av andra skildringar.
"Skälet till tveksamheten hos stora delar av befolkningen att resa frågan om Berlinmuren var att folket visste att borttagandet av muren skulle medföra kapitalism. Vid det här stadiet ville inte massorna det." Kvalificerat skitsnack. Efter den berömda uppläsningen i TV att gränsen var öppen strömmade folk till gränsövergångarna. Då skall man inte glömma alla andra tusentals som flytt illegalt via ungern och Tjeckslovakien.
Heiko Khoo har tyvärr dragit många felaktiga slutsatser av tillgängliga fakta
Vad jag försått publicerade denna "ögenvittnesskildring" första gången 12 år efter murens fall. Daniel Nordström har översatt den bra men ändrat texten till att vara 20 år efter muren fall. Publicerad på webben blev den drygt 21 år efter den historiska dagen. En bagatell, men det ställer tvivel till andra uppgifter.
När han skriver "det östtyska samhället var inte fattigt 1989; statistiska data kan användas för att bevisa detta vad det gället hälsovård, utbildning, pensioner, bostadsyta, konsumtion av mat" inser jag att han saknar totalt kunskap om hur det var att leva i gamla DDR.
För det första var landet skuldsatt upp över öronen och det var främst det hatade Västtyskland, ja med storfienden den ärkekonservative Strauss i täten som gav DDR krediter i utbyte mot vissa lättnader för innvånarna på östssidan.
Hälsovården var god kvantitetsmässigt men medicienr och utrustning var totalt omoderna. En av mina bekanta tvingades svartväxla själv för att köpa den allergimedicin han så väl behövde.
Pensionerna var ett skämt, nivån var erbarmerligt låg. Mat och bostad räckte den till, men inte något annat. Då skall man också komma ihåg att få tag i en bostad var inte det lättaste.
Statistiken visade knappt någon bostadsbrist, men som bekant är inte statistiken alltid tillförlitlig. För att få flytta till ett område var man tvungen att ha en bostad. För att få ställa sig i kö till en bostad måste man bo i området. På så vis finns det inga köer. Lägenheterna tilldelades efter familjestorlek, en bra modell i ett bristsamhälle. Min frus familj med sex barn och två vuxna bodde i en trerumslägenhet. Mr Khoo skulle nog kritiskt granska den statistik han har sett.
Konsumtion av mat. Mat var billig i DDR. Problemet var att få tag på den. Skrytet att man hade stabila priser var också modifierad statistik. Skinkan som var prissatt till (exempel) en mark per kilo gick inte att få tag på. Den levereredes helt enkelt inte till de vanliga affärera utan fanns endast tillgänglig i Delicataffärerna, (Fressex på tyska). Priset var där mångdubbelt, men eftersom det var en annan skinka så var det inte inflation. Officiellt. Det fanns inte en pensionär som hade råd med den maten. Jag undrar igen om denne Khoo verkligen bott i Östberlin…. Då skall man komma ihåg att Östberlin hade bätre försörjning än resten av landet. Det var något man ville visa upp.
Vidare "Drygt 25 % av maskinverktygen i Sovjetunionen tillverkades i Östtyskland, som med tanke på att man länge suttit på kvalitativ produktionsteknologi var av en standard likvärdig eller nästintill med den bästa i världen"
Det säger för det första mer om produktionsteknologin i Sovjet än om den i DDR. Hade teknologin hållit världsstandard hade den industrin fortfarande i liv. Sanningen var att i stort sett allt i industrin var föråldrat, kvar på femtitalets nivå. Det skulle vara intressant vilken industri Khoo ansåg hålla hög klass. Det fanns absolut några och dessa lever fortfarande.
"På sina första resor till väst-Berlin trodde många östtyskar att de hade kommit till någon sorts paradis", skriver han också. Detta är kvalificerat skitsnack. Nära nog ALLA östtyskar hade tillgång till tv från västsidan och konsumtionsnivån var känd liksom arbetslösheten på andra sidan muren. Att se det i verkligen var överväldigande, men inte någon chock. Fullständigt klart är att INGEN östtysk någonsin har jämfört sin standard med övriga östländer, dom har alltid jämfört sin standard med västtyskens. De som inte hade tillgång till tv från väst bodde i vad som kallades Tal der Ahnungslosen.
"Sovjetiska tidskrifter som Sputnik hade under mer än ett år öppnat sig för rapporter om stalinistisk historieförfalskning" Säkert, men det var ingen i DDR som läste dessa tidningar, det var ingen grogrund för att ändra systemet. Däremot berättade TV och radio från väst hur glasnost förändrade partiet i Sovjet. Officiella DDR svarade med att säga, bara för att grannen städar är det inte smutsigt hos oss. Trots att man tidigare i allt hade följt storebrors direktiv.
"Västtysk lag erbjöd alla östtyskar att få ett betydande bidragsstöd så fort de kom in i väst, då grundlagen i Västtyskland inte erkände Östtyskland" Här har Heiko Khoo inte fattat ett dugg. Västtyskland har och har alltid accepterat att alla som kan visa tysk härstamning har rätt till tyskt medborgarskap. Exempelvis de sk Volga-tyskarna som utvandrade för flera hundra år sedan är fortfarande tyskar i deras ögon. Även om dom inte kan ett enda ord tyska. Har inte och har aldrig haft med relatione mellan öst- och västyskland att göra.
"I september 1989 bröt det ut små protester i Leipzig" Diskusionssgrupper inom kyrkan hade pågått långt före hösten 1989. Att just kyrkan blev bas för de med andra åsikter berodde på att kyrkan var den enda (tillåtna) organisation som inte styrdes av partiet. Att nästan alla som protesterade insisterade på att det skulle vara socialism beror på att inget annat var tolererat. Det hade kallats kontrarevolution. Först när den hatade regimen var borta kunde man öppet diskutera framtiden. Man skall ha i minnet att över 80% av befolkningen var inte med i partiet trots de fördelar det kunde innebära (och nackdelar)
Den senare delen tyder på att han sett händelser i DDR eller möjligen tagit del av andra skildringar.
"Skälet till tveksamheten hos stora delar av befolkningen att resa frågan om Berlinmuren var att folket visste att borttagandet av muren skulle medföra kapitalism. Vid det här stadiet ville inte massorna det." Kvalificerat skitsnack. Efter den berömda uppläsningen i TV att gränsen var öppen strömmade folk till gränsövergångarna. Då skall man inte glömma alla andra tusentals som flytt illegalt via ungern och Tjeckslovakien.
Heiko Khoo har tyvärr dragit många felaktiga slutsatser av tillgängliga fakta
fredag 21 maj 2010
Väsentligheter
För den som är intresserad av motordrivna fordon finns hur mycket som helst att roa sig med i södra Kalifornien.
Själv har jag rätt bra koll på sk swapmeets. Tradionellt rensar man garaget och säljer det man inte längre behöver. Eller köper det man egentligen inte heller behöver. En del beställer delar av mig ffrån Sverige och det är kul om man kan hjälpa någon och därmed finansiera min egen bilhobby.
Dragracing tillåts inte på gatorna här det har även Jesse James förstått. Han skulle stila upp lite med en wheelie på en Volkwagnsträff i Anaheim. Gick hur bra som helst. Problemet uppstod när han satte ned framhjulen. I korsningen kom helt tillfälligt sheriffen. Böteslistan på hans halvfärdiga bil var lång som en menu på en bättre restaurant. Hade han inte haft sitt välkända nmn hade han förmodligen fått skaka galler minst en natt.
På avsedda strippar finns däremot möjlighet att gas och titta. Som information kan bli bötfälld för att kolla på illegal streetracing.
Här är en kille som kör hela kvartsmilen på bakhjulen. Han brukar showa på våra Chevaträffar. Sätet är placerat mitt i bilen. Se framåt gör han genom grillen.
Det är inte dåligt att klara kvarten under 10 sekunder med en normal bil. Att göra det på bakhjulen i 250 km i timmen är en bedrift.
Våra vänner från lander i söder har en förkärlek till sk lowriders. Fjädringen består till största delen av hydraulik kopplat till ett styrsystem. Här handlar det om höjdhopp som gren. Det tävlas även i klassen dansade bilar. I dessa tävlingar existerar ingen drivlina, men det finns gatbilar som klarar det hela som en dans.
Tycke och smak kan man diskutera, men vad dom gör är oftast välgjort och dom har lagt ned massor med tid och pengar på sin hobby.
Det finns ett event som är ett måste varje år, nämligen Route 66 träffen i San Bernadino. De sk longhaulers har åkte hela den traditionella Route 66, en resa på drygt en vecka med bilträffar varje kväll.
Vi andra träffar dom vid målet, och där festas det i år 16-19 September. Festas? Nä det är ingen traditionell raggarfest, här tas det någon öl, men inte en onykter person så långt ögat når.
Större delen av innerstaden spärras av och 1.700 bilar i kanonfint skick cirkulerar längs en slinga.
Jepp det är klassisk rockmusik både från högtalare och live band som spelar.
Här dansas det hellre än bra
Jo visst finns det folk som vill göra en och annan däcksvärmare, men det är helt förbjudet i paraden. För att dom skall få leka ordnar man n separat arena där det tävlas i att göra slut på däcken.
Dags att boka resan hit?
Själv har jag rätt bra koll på sk swapmeets. Tradionellt rensar man garaget och säljer det man inte längre behöver. Eller köper det man egentligen inte heller behöver. En del beställer delar av mig ffrån Sverige och det är kul om man kan hjälpa någon och därmed finansiera min egen bilhobby.
Dragracing tillåts inte på gatorna här det har även Jesse James förstått. Han skulle stila upp lite med en wheelie på en Volkwagnsträff i Anaheim. Gick hur bra som helst. Problemet uppstod när han satte ned framhjulen. I korsningen kom helt tillfälligt sheriffen. Böteslistan på hans halvfärdiga bil var lång som en menu på en bättre restaurant. Hade han inte haft sitt välkända nmn hade han förmodligen fått skaka galler minst en natt.
På avsedda strippar finns däremot möjlighet att gas och titta. Som information kan bli bötfälld för att kolla på illegal streetracing.
Här är en kille som kör hela kvartsmilen på bakhjulen. Han brukar showa på våra Chevaträffar. Sätet är placerat mitt i bilen. Se framåt gör han genom grillen.
Det är inte dåligt att klara kvarten under 10 sekunder med en normal bil. Att göra det på bakhjulen i 250 km i timmen är en bedrift.
Våra vänner från lander i söder har en förkärlek till sk lowriders. Fjädringen består till största delen av hydraulik kopplat till ett styrsystem. Här handlar det om höjdhopp som gren. Det tävlas även i klassen dansade bilar. I dessa tävlingar existerar ingen drivlina, men det finns gatbilar som klarar det hela som en dans.
Tycke och smak kan man diskutera, men vad dom gör är oftast välgjort och dom har lagt ned massor med tid och pengar på sin hobby.
Det finns ett event som är ett måste varje år, nämligen Route 66 träffen i San Bernadino. De sk longhaulers har åkte hela den traditionella Route 66, en resa på drygt en vecka med bilträffar varje kväll.
Vi andra träffar dom vid målet, och där festas det i år 16-19 September. Festas? Nä det är ingen traditionell raggarfest, här tas det någon öl, men inte en onykter person så långt ögat når.
Större delen av innerstaden spärras av och 1.700 bilar i kanonfint skick cirkulerar längs en slinga.
Jepp det är klassisk rockmusik både från högtalare och live band som spelar.
Här dansas det hellre än bra
Jo visst finns det folk som vill göra en och annan däcksvärmare, men det är helt förbjudet i paraden. För att dom skall få leka ordnar man n separat arena där det tävlas i att göra slut på däcken.
Dags att boka resan hit?
tisdag 18 maj 2010
Leningrad 2007
Givetvis handlar det om den ryska filmen, handling utspelar sig mellan September 1941 tills befrielsen i Januari 1944. Staden avskärmades alltså i nära 900 dagar och den tyska krigsmakten avsåg att svälta ihjäl befolkningen för att få befolkningen att kapitulera.
Att se krigsfilmer är egentligen inget nöje för mig, jag har sett alldeles för mycket lidande i verkligheten. Dock har jag ett intresse av andra världskriget och vill gärna fånga vad ”andra sidan” vill visa från kriget. Den amerikanska versionen är spridd till leda.
Under min tid i gamla Östtyskland visade otroligt mycket ryska krigsfilmer på TV och jag var en av de få som nyfiket tittade. I princip allihop var taffligt gjorda propagandafilmer, så det var svårt att hitta något trovärdigt material bland hyllningarna till deras krigshjältar.
Just av denna anledning var det intressant att se en rysk filmversion från 2007 av denna brutalt grymma händelse.
Det är en välgjord film, förmodligen var den inte billig att göra. Tacksamt noterar jag att plump propaganda från sovjettiden saknas. Det känns lite mer ärligt när också brutaliteten från den sovjetiska armen visas. Visst finns det en story i filmen om en brittisk journalist men den är inte vad som fastnar i mitt minne. Det som fastnar är brutalitet, grymhet, svält och elände, men också den vänskapliga hjälpsamhet som jag känner igen från ryssar och andra slaviska folk.
För den som inte vet, Sovjet och dess medborgarna betalade ett väldigt högt pris för att besegra Tyskland och dessa allierade. Exakt siffra på antal offer lär aldrig komma fram men det handlar om 25-30 miljoner personer, alltså tre ggr Sveriges befolkning idag.
Filmen visar med vilken brutalitet Stalin jagade fram sina soldater mot tyskarna. Dålig eller obefintlig utrustning gjorde att soldater ibland tvingades anfalla utan vapen. Ordern var att hitta vapen från fallna soldater. Att tyskarna hade order om att aldrig backa utan slåss till sista patron gjorde att kriget mellan de före detta förbundna Sovjet och Tyskland blev synnerligen skoningslöst.
I Leningrads belägrning dog omkring 1 miljon människor, de mest skrämmande historier finns om hur delar av befolkningen överlevde får du se i filmen. Enligt vissa uppgifter existerade inte vare sig hundar katter råttor eller kråkor i staden. Kannibalism förekom givetvis, redan efter första vintern hade NKVD över 1000 fall registrerade. Det är inte så svårt så här i efterhan att känna förståelse för de svältande människor som åt vad dom hittade.
En fundering som dyker upp är givetvis, var det värt en miljon människoliv för Sovjet att behålla staden? En annan fråga är, hur kunde Tyskland och dess arme medveten låta svälta ihjäl så många människor?
Se filmen om du vill ha en rysk balans till de amerikanska rullarna eller om du fortfarande behöver lära dig varför vi skall undvika krig.
Att se krigsfilmer är egentligen inget nöje för mig, jag har sett alldeles för mycket lidande i verkligheten. Dock har jag ett intresse av andra världskriget och vill gärna fånga vad ”andra sidan” vill visa från kriget. Den amerikanska versionen är spridd till leda.
Under min tid i gamla Östtyskland visade otroligt mycket ryska krigsfilmer på TV och jag var en av de få som nyfiket tittade. I princip allihop var taffligt gjorda propagandafilmer, så det var svårt att hitta något trovärdigt material bland hyllningarna till deras krigshjältar.
Just av denna anledning var det intressant att se en rysk filmversion från 2007 av denna brutalt grymma händelse.
Det är en välgjord film, förmodligen var den inte billig att göra. Tacksamt noterar jag att plump propaganda från sovjettiden saknas. Det känns lite mer ärligt när också brutaliteten från den sovjetiska armen visas. Visst finns det en story i filmen om en brittisk journalist men den är inte vad som fastnar i mitt minne. Det som fastnar är brutalitet, grymhet, svält och elände, men också den vänskapliga hjälpsamhet som jag känner igen från ryssar och andra slaviska folk.
För den som inte vet, Sovjet och dess medborgarna betalade ett väldigt högt pris för att besegra Tyskland och dessa allierade. Exakt siffra på antal offer lär aldrig komma fram men det handlar om 25-30 miljoner personer, alltså tre ggr Sveriges befolkning idag.
Filmen visar med vilken brutalitet Stalin jagade fram sina soldater mot tyskarna. Dålig eller obefintlig utrustning gjorde att soldater ibland tvingades anfalla utan vapen. Ordern var att hitta vapen från fallna soldater. Att tyskarna hade order om att aldrig backa utan slåss till sista patron gjorde att kriget mellan de före detta förbundna Sovjet och Tyskland blev synnerligen skoningslöst.
I Leningrads belägrning dog omkring 1 miljon människor, de mest skrämmande historier finns om hur delar av befolkningen överlevde får du se i filmen. Enligt vissa uppgifter existerade inte vare sig hundar katter råttor eller kråkor i staden. Kannibalism förekom givetvis, redan efter första vintern hade NKVD över 1000 fall registrerade. Det är inte så svårt så här i efterhan att känna förståelse för de svältande människor som åt vad dom hittade.
En fundering som dyker upp är givetvis, var det värt en miljon människoliv för Sovjet att behålla staden? En annan fråga är, hur kunde Tyskland och dess arme medveten låta svälta ihjäl så många människor?
Se filmen om du vill ha en rysk balans till de amerikanska rullarna eller om du fortfarande behöver lära dig varför vi skall undvika krig.
fredag 14 maj 2010
Brott och straff
Nej jag syftar inte på Dostojevskijs bok, men den är väldigt läsvärd. Fjodors bok har några tunga avsnitt att traggla sig igenom men den innehåller väldigt intressanta moraliska frågeställningar.
Rubriken kommer från lite tankar efter att jag nyligen såg Kubricks fantasiska film ”A Clockwork Orange” för femtitolfte gången.
Trialer
Alex, huvudpersonen i filmen begår ett antal vidriga brott och blir så småningom dömd till ett långt fängelstraff. För att komma ut ur fängelset anmäler sig Alex till ett experimentprogram där han låter sig bli hjärntvättad.
Efter behandlingen blir han oförmögen att begå våldshandlingar, ja han kan inte ens försvara sig. Inte helle kan längre välja mellan gott och ont, på så vis är han inte längre en människa.
När han släpps ut i det fria träffar han sina föräldrar som inte längre har plats för honom. Vidare så stöter han på sina gamla bekanta och de offer som tidigare drabbats av våldshandlingar från Alex och hans gäng.
Delvis samma bilder som det tidigare klippet, men med den fantastiske Beethoven i bakgrunden
Har du inte sett filmen så ska jag inte förstöra nöjet för dig genom att berätta mer. Inledningen är tyvärr fylld med mycket våld, men i detta fallet anser jag det vara motiverat för att förstå filmens senare delar. Musiken är också helt suverän
Ungefär samtidigt som jag såg filemn var det här några tidningrubriker om en 21-årig flicka som blev dömd för att ha dödat en en annan yngre flicka. Den dömda tjejen hade kört rattonykter trots att hennes kompisar försökt stoppa henne. Rödljuskörning med 2.4 promille ställde till det för flera familjer.
Eftersom det inte var hennes första rattfylla blev domen minst 15 år och max livstid. Allt beroende på en frukatansvärd dumhet.
I domstolen grät flickan och bad de anhöriga om ursäkt, men vare sig ånger, tårar eller att hon blir inspärrad kommer återge något liv till den dödade flickan. Det enda positiva är väl att just denna dömda tjej inte kommer vara ute på en fyllekörning de närmaste åren.
Oavsett när flickan kommer att bli utsläppt så har hon då avtjänat sitt straff, det är nog alla överrens om. Men är hon förlåten? Anhöriga till den dödade flickan kommer antagligen aldrig förlåta henne, men hur är det med oss andra som inte är direkt drabbade? Kan vi förlåta?
Rimligt är väl att personer som begått ett brott, tagit sitt straff borde vara förlåtna av oss och samhället?
Parkeringsböter som betalas, tror jag knappast någon har problem att förlåta
Fortkörning? Det är väl att betrakta som otur och efter böter är det väl ingen som hyser agg till personen? Trots risk för återfall.
Rattfylla? Mycket tveksam om detta blir glömt även efter ett straff. Rattfylla nummer två förlåts absolut inte. Något att fundera på är: Fortkörning mycket väl kan vara lika livsfarligt som rattfylla.
Skattefusk? Här är väl fuskaren nästan hjälte som lyckas behålla en större andel av inkomsten än staten vill.
Bidragsfusk? Inte acceptabelt, men antagligen bli personen förlåten om han tar sitt straff och betalar tillbaka pengarna.
Våldtäktsman? Blir en sådan någonsin förlåten?
Mördare? Det beror nog på situationen. Den pappa som slog ihjäl sin dottern man efter mannen hade plågat hans dotter i många år anses snarast som hjälte även om han fick ett kortare straff. Andra mord blir garanterat inte förlåtna.
Barnaskändare? Är det någon som någonsin kan förlåta sådana?
Bedrägeri? Antagligen kan dessa förlåtas om skulden betalas.
Sexköpare? Troligen ursäktad om ånger finns och att det inte upprepas
Snatteri? En som behöver mat för dagen bedöms annorlunda än en stjäl lyxvaror
Listan kan göras hur lång som helst. Vad jag försöker visa är att vår förmåga att förlåta har inget med lagboken att göra. Inte heller om gärningmannen har sonat sitt brott eller om det finns risk för upprepning eller inte.
Förmodligen varierar möjligheterna till förlåtelse mellan olika kulturer och även skillnader sett i ett tidsperspektiv.
Rubriken kommer från lite tankar efter att jag nyligen såg Kubricks fantasiska film ”A Clockwork Orange” för femtitolfte gången.
Trialer
Alex, huvudpersonen i filmen begår ett antal vidriga brott och blir så småningom dömd till ett långt fängelstraff. För att komma ut ur fängelset anmäler sig Alex till ett experimentprogram där han låter sig bli hjärntvättad.
Efter behandlingen blir han oförmögen att begå våldshandlingar, ja han kan inte ens försvara sig. Inte helle kan längre välja mellan gott och ont, på så vis är han inte längre en människa.
När han släpps ut i det fria träffar han sina föräldrar som inte längre har plats för honom. Vidare så stöter han på sina gamla bekanta och de offer som tidigare drabbats av våldshandlingar från Alex och hans gäng.
Delvis samma bilder som det tidigare klippet, men med den fantastiske Beethoven i bakgrunden
Har du inte sett filmen så ska jag inte förstöra nöjet för dig genom att berätta mer. Inledningen är tyvärr fylld med mycket våld, men i detta fallet anser jag det vara motiverat för att förstå filmens senare delar. Musiken är också helt suverän
Ungefär samtidigt som jag såg filemn var det här några tidningrubriker om en 21-årig flicka som blev dömd för att ha dödat en en annan yngre flicka. Den dömda tjejen hade kört rattonykter trots att hennes kompisar försökt stoppa henne. Rödljuskörning med 2.4 promille ställde till det för flera familjer.
Eftersom det inte var hennes första rattfylla blev domen minst 15 år och max livstid. Allt beroende på en frukatansvärd dumhet.
I domstolen grät flickan och bad de anhöriga om ursäkt, men vare sig ånger, tårar eller att hon blir inspärrad kommer återge något liv till den dödade flickan. Det enda positiva är väl att just denna dömda tjej inte kommer vara ute på en fyllekörning de närmaste åren.
Oavsett när flickan kommer att bli utsläppt så har hon då avtjänat sitt straff, det är nog alla överrens om. Men är hon förlåten? Anhöriga till den dödade flickan kommer antagligen aldrig förlåta henne, men hur är det med oss andra som inte är direkt drabbade? Kan vi förlåta?
Rimligt är väl att personer som begått ett brott, tagit sitt straff borde vara förlåtna av oss och samhället?
Parkeringsböter som betalas, tror jag knappast någon har problem att förlåta
Fortkörning? Det är väl att betrakta som otur och efter böter är det väl ingen som hyser agg till personen? Trots risk för återfall.
Rattfylla? Mycket tveksam om detta blir glömt även efter ett straff. Rattfylla nummer två förlåts absolut inte. Något att fundera på är: Fortkörning mycket väl kan vara lika livsfarligt som rattfylla.
Skattefusk? Här är väl fuskaren nästan hjälte som lyckas behålla en större andel av inkomsten än staten vill.
Bidragsfusk? Inte acceptabelt, men antagligen bli personen förlåten om han tar sitt straff och betalar tillbaka pengarna.
Våldtäktsman? Blir en sådan någonsin förlåten?
Mördare? Det beror nog på situationen. Den pappa som slog ihjäl sin dottern man efter mannen hade plågat hans dotter i många år anses snarast som hjälte även om han fick ett kortare straff. Andra mord blir garanterat inte förlåtna.
Barnaskändare? Är det någon som någonsin kan förlåta sådana?
Bedrägeri? Antagligen kan dessa förlåtas om skulden betalas.
Sexköpare? Troligen ursäktad om ånger finns och att det inte upprepas
Snatteri? En som behöver mat för dagen bedöms annorlunda än en stjäl lyxvaror
Listan kan göras hur lång som helst. Vad jag försöker visa är att vår förmåga att förlåta har inget med lagboken att göra. Inte heller om gärningmannen har sonat sitt brott eller om det finns risk för upprepning eller inte.
Förmodligen varierar möjligheterna till förlåtelse mellan olika kulturer och även skillnader sett i ett tidsperspektiv.
torsdag 29 april 2010
Affärsetik och moral
När man som svensk flyttar till USA reagerar de flesta på företagens kortsiktighet, take-and-run mentaliteten.
Försäkringar om att du tas extra väl hand som är alltsom oftast bara skitsnack, det vet kunderna och reagerar likadant. Några kul exempel.
Jag prenumenerar på tidningen LA Times. I början sju dagar i veckan men eftersom jag bara hann läsa tidningen på helgerna ringde jag för att säga mit abonnemang. Jag erbjöds då istället tidningen fyra dagar i veckan (To-Sö) till ett specialpris, 40 dollar för ett år. Alternativet enbart lördag-söndag fanns inte så jag accepterade, det var kanonbilligt.
Nu har året gått och jag fick en ny räkning där beloppet hade mer än tredubblats och dessutom erbjöds jag att signa upp att beloppet automatiskt drogs från mitt kreditkort. Det skulle spara mig lite jobb, men haken fanns där. Jag begrep inte hur beloppet hade räknats fram utan ringde deras kundtjänst. Mannen jag pratade med bad om ursäkt och medgav att inte heller han begrep specifikationen. Han tvingades koppla mig till en specialist och efter ett tag gick det med viss möda att begripa vad jag skulle betala för.
Hur tror ni jag kan signa upp för en automatisk betalning från mitt kreditkort när ni inte ens själva begriper vad ni tar betalt för? Han blev mig svaret skyldig, och jag bad om att få säga upp abonnemanget. Han kopplade mig till nästa person som beklagade mitt beslut och erbjöd mig ett pris på 1.25 dollar i veckan om jag behöll tidningen. Det var mindra än hälften på räkningen och jag accpeterade.
Alltså kunder som är lojala skall betala, de som vill förhandla får bättre priser. Tro inte att detta är något undantag, det är likadant med de flesta företag. Tumregeln som jag lärt mig är att det kostar 10 ggr mer att få en ny kund än att behålla en gammal, verkar inte existera. Kunderna som har tid och ork agerar likadant och byter leverantör ibland. Här är ett av skälen till att amerikanarna inte vill ha ett enda val av leverantör. Det spelar ingen roll om företaget är privat eller eller publikt. Risken att bli rövknullad finnas ändå.
LA Times är numera ägt av personalen efter att i många år varit börsnoterat. För att försöka förstå deras affärsmodell letade jag upp några årsredovisningar från tiden då de var börsnoterade. Företaget Tribune äger flera tidningar så siffrorna gällar samtdliga deras tidningar.
Den senaste jag hittade var för året 2007, men jag tror relationerna mellan siffrorna går att använda.
Intäkterna för 2007 var till största delen reklam, nära 2.9 miljarder dollar, intkten för abonnemang var 527 miljoner. Antal betalande kunder per dag 2.7 miljoner.
Du behöver inte vara Einstein för att begripa att tryckning och distribution är kostsamt och intäkterna för det är knappt en femtedel av reklamintäkterna.
Alltså, abonnenter är bara ett nödvändigt ont för att få in reklampengarna och tidningen bryr sig egentligen inte hur mycket betalar. Men att få in mer pengar svider väl inte?
Nästa intrssanta uppgift att tidningsstatistiken görs bara Må-Fr. Det förklarar var möjligheten att bara få tidningen till helgen inte finns. Ju större upplaga som kan visas, desto bättre kan man sälja reklamen.
Ni som vet fungerar det likadant med tidningarna i Sverige?
Som sagt lär sig kunderna reglerna och spelar med. Exempelvis från student världen. Många studenter bor i skolan på terminerna och flyttar hem för att slippa betala hyran på sommarlovet. En hel del måste därför lagra sina prylar ett antal månader och det kan kosta 60-100 dollar per månad. För att locka in kunderna erbjuder leverantörerna lagringsutrymme till en kostnad av 1 (!) dollar för första månaden.
Precis, de som är lit om och kring sig hämtar ut prylarna efter 30 dagar och kör dom till nästa firma. Det går att spara 175-300 dollar på en sommar, inte illa om man är student och har dåligt med pengar.
Nu är det inte alla som fungerar på det viset. Min numera kompis Mark har en bilverkstad, han har i många år byggt upp ett rykte om sig att vara pålitlig, ärlig och prisvärd. Ryktet om honom sprider sig via mun-mot-mun metoden. Han berättade för mig nyligen att i vissa familjer servar han bilar sedan fyra generationer.
Exemplen är många, när Toyota dealern ville ha 1500 dollar för att fixa en felkod ringde jag honom. På en gratis telefon konsultation menade han, det är kännt fel på Toyota, jag beställer en ny höger bak oxygensensor till och så kommer du hit med bilen. Den längsta tiden var nedkylningen sedan bytte han sensorn till en kostnad totalt 180 dollar.
Min Cadillac tappade plötsligt mycket kylarvatten utan att jag kunde lokalisera läckan. Körde in bilen till Mark som skrattade och sa, det är en eller flera frostpluggar som rostat sönder. GM hade frostpluggar i vanligt bonnstål i stället för koppar (som skulle vara någon cent dyrare) som inte rostar. För att byta skulle motorn lyftas ut. Cadillacen har en 8.2 liters V8 och framhjulsdrift, så det var inget drömjob jag såg framför mig. Den drivenheten väger runt ett halvt ton!
Men skrattade Mark, jag känner en pensionerad bilmek som hade som specialitet att byta frostpluggar och frågar. Jodå, gubben levde fortfarande och han hade tillverkat ett specialverktyg för att byta dessa pluggar på min bil. Total kostnad 100 dollar.
Andra arbetskompisar bekräftar många liknande historier, så egentligen är det bara ett problem med Mark och hans bilverkstad. Det är inte helt lätt att få en tid hos honom, han är oftast fullbokad.
Så även om take-and-run är vanligt finns det personer som ger guldkant åt livet. Även i US
Försäkringar om att du tas extra väl hand som är alltsom oftast bara skitsnack, det vet kunderna och reagerar likadant. Några kul exempel.
Jag prenumenerar på tidningen LA Times. I början sju dagar i veckan men eftersom jag bara hann läsa tidningen på helgerna ringde jag för att säga mit abonnemang. Jag erbjöds då istället tidningen fyra dagar i veckan (To-Sö) till ett specialpris, 40 dollar för ett år. Alternativet enbart lördag-söndag fanns inte så jag accepterade, det var kanonbilligt.
Nu har året gått och jag fick en ny räkning där beloppet hade mer än tredubblats och dessutom erbjöds jag att signa upp att beloppet automatiskt drogs från mitt kreditkort. Det skulle spara mig lite jobb, men haken fanns där. Jag begrep inte hur beloppet hade räknats fram utan ringde deras kundtjänst. Mannen jag pratade med bad om ursäkt och medgav att inte heller han begrep specifikationen. Han tvingades koppla mig till en specialist och efter ett tag gick det med viss möda att begripa vad jag skulle betala för.
Hur tror ni jag kan signa upp för en automatisk betalning från mitt kreditkort när ni inte ens själva begriper vad ni tar betalt för? Han blev mig svaret skyldig, och jag bad om att få säga upp abonnemanget. Han kopplade mig till nästa person som beklagade mitt beslut och erbjöd mig ett pris på 1.25 dollar i veckan om jag behöll tidningen. Det var mindra än hälften på räkningen och jag accpeterade.
Alltså kunder som är lojala skall betala, de som vill förhandla får bättre priser. Tro inte att detta är något undantag, det är likadant med de flesta företag. Tumregeln som jag lärt mig är att det kostar 10 ggr mer att få en ny kund än att behålla en gammal, verkar inte existera. Kunderna som har tid och ork agerar likadant och byter leverantör ibland. Här är ett av skälen till att amerikanarna inte vill ha ett enda val av leverantör. Det spelar ingen roll om företaget är privat eller eller publikt. Risken att bli rövknullad finnas ändå.
LA Times är numera ägt av personalen efter att i många år varit börsnoterat. För att försöka förstå deras affärsmodell letade jag upp några årsredovisningar från tiden då de var börsnoterade. Företaget Tribune äger flera tidningar så siffrorna gällar samtdliga deras tidningar.
Den senaste jag hittade var för året 2007, men jag tror relationerna mellan siffrorna går att använda.
Intäkterna för 2007 var till största delen reklam, nära 2.9 miljarder dollar, intkten för abonnemang var 527 miljoner. Antal betalande kunder per dag 2.7 miljoner.
Du behöver inte vara Einstein för att begripa att tryckning och distribution är kostsamt och intäkterna för det är knappt en femtedel av reklamintäkterna.
Alltså, abonnenter är bara ett nödvändigt ont för att få in reklampengarna och tidningen bryr sig egentligen inte hur mycket betalar. Men att få in mer pengar svider väl inte?
Nästa intrssanta uppgift att tidningsstatistiken görs bara Må-Fr. Det förklarar var möjligheten att bara få tidningen till helgen inte finns. Ju större upplaga som kan visas, desto bättre kan man sälja reklamen.
Ni som vet fungerar det likadant med tidningarna i Sverige?
Som sagt lär sig kunderna reglerna och spelar med. Exempelvis från student världen. Många studenter bor i skolan på terminerna och flyttar hem för att slippa betala hyran på sommarlovet. En hel del måste därför lagra sina prylar ett antal månader och det kan kosta 60-100 dollar per månad. För att locka in kunderna erbjuder leverantörerna lagringsutrymme till en kostnad av 1 (!) dollar för första månaden.
Precis, de som är lit om och kring sig hämtar ut prylarna efter 30 dagar och kör dom till nästa firma. Det går att spara 175-300 dollar på en sommar, inte illa om man är student och har dåligt med pengar.
Nu är det inte alla som fungerar på det viset. Min numera kompis Mark har en bilverkstad, han har i många år byggt upp ett rykte om sig att vara pålitlig, ärlig och prisvärd. Ryktet om honom sprider sig via mun-mot-mun metoden. Han berättade för mig nyligen att i vissa familjer servar han bilar sedan fyra generationer.
Exemplen är många, när Toyota dealern ville ha 1500 dollar för att fixa en felkod ringde jag honom. På en gratis telefon konsultation menade han, det är kännt fel på Toyota, jag beställer en ny höger bak oxygensensor till och så kommer du hit med bilen. Den längsta tiden var nedkylningen sedan bytte han sensorn till en kostnad totalt 180 dollar.
Min Cadillac tappade plötsligt mycket kylarvatten utan att jag kunde lokalisera läckan. Körde in bilen till Mark som skrattade och sa, det är en eller flera frostpluggar som rostat sönder. GM hade frostpluggar i vanligt bonnstål i stället för koppar (som skulle vara någon cent dyrare) som inte rostar. För att byta skulle motorn lyftas ut. Cadillacen har en 8.2 liters V8 och framhjulsdrift, så det var inget drömjob jag såg framför mig. Den drivenheten väger runt ett halvt ton!
Men skrattade Mark, jag känner en pensionerad bilmek som hade som specialitet att byta frostpluggar och frågar. Jodå, gubben levde fortfarande och han hade tillverkat ett specialverktyg för att byta dessa pluggar på min bil. Total kostnad 100 dollar.
Andra arbetskompisar bekräftar många liknande historier, så egentligen är det bara ett problem med Mark och hans bilverkstad. Det är inte helt lätt att få en tid hos honom, han är oftast fullbokad.
Så även om take-and-run är vanligt finns det personer som ger guldkant åt livet. Även i US
fredag 23 april 2010
Senaste om C
Föräldrarna har försökt ställa några krav villkor för att ge fortsatt ekonmiskt stöd till flickan. Ett av dom är att skaffa ett jobb eller att utbilda sig. Rent generellt är det svårt att hitta jobb idag, Kalifornien har en arbetslöshet på 12.6%, många har dessutom fått mindre timmar per vecka, så det är gott om kvalificerade sökande på marknaden.
För henne att få ett jobb är näst intill omöjligt. Dels har hon aldrig jobbat i hela sitt liv, dels kräver alla seriösa företag en drogtest innan dom anställer någon. Enligt vad jag förstår behöver man vara drogfri i ungefär sex månader innan man klarar ett godkänt test.
I första hand måste hon alltså sluta använda droger, det är bortkastad tid att söka jobb som hon aldrig har en chans att få. Nåväl, enligt vad jag hört söker hon jobb. Främst för att tillfredställa sina naiva föräldrars önskemål och därmed få ekonomisk hjälp och tillgång till bil. Hon är fullt medveten om att hennes chanser att hitta ett hederligt jobb är nära noll.
Enligt vad jag förstår finansierar hon sitt eget drogmissbruk genom att leverera till andra. Med tanke på att hon har tillgång till en legal modern bil som inte är registrerad på henne är hon förmodligen en perfekt kandidat för att göra jobbet.
En eftermiddag i veckan ringer hon hem till sin mamma och har en enda önskan. Kom och ta hem mig härifrån!!
Hon hade varit och sökt ett jobb någonstans. Den som interjuvade henne upptäckte direkt att tjejen var påverkad (av heroin visade det sig senare) och ringde omgående på polisen. Här i landet tar det inte många minuter för sheriffen att hämta in en drogad flicka. Vad dom hittade hos henne och i bilen vet jag inte ännu, men hon sitter fortfarande inburad.
Mamman skickade dit en advokat som skulle hjälpa henne, C skällde ut advokaten och vägrade samarbeta med henne. Hon var i väldigt dåligt skick och hade abstinensbesvär. Att hon blir tvångsintagen för vård är i princip givet, men eftersom hon är myndig kan dom bara behålla henne där en viss tid mot hennes vilja. Sedan väljer hon.
Hennes straff kommer bero på vilka mängder av droger dom hittade hos henne. Blir det ett fängelsestraff måste hon räkna med att hennes gröna kort dras in och att hon utvisas ur landet. I en normal familj skulle det innebära att alla flyttar ut, men detta är ingen normal familj.
En sak är säker. Fortsättning följer
Updatering: I den publicerade polisrapporten anges brottet hon anklagas för till "F HS11350 Possession Of A Controlled Substance"
Bokstaven F innebär felony.
Detta klipp är tydligen från, för droger finns de inga gränser
För henne att få ett jobb är näst intill omöjligt. Dels har hon aldrig jobbat i hela sitt liv, dels kräver alla seriösa företag en drogtest innan dom anställer någon. Enligt vad jag förstår behöver man vara drogfri i ungefär sex månader innan man klarar ett godkänt test.
I första hand måste hon alltså sluta använda droger, det är bortkastad tid att söka jobb som hon aldrig har en chans att få. Nåväl, enligt vad jag hört söker hon jobb. Främst för att tillfredställa sina naiva föräldrars önskemål och därmed få ekonomisk hjälp och tillgång till bil. Hon är fullt medveten om att hennes chanser att hitta ett hederligt jobb är nära noll.
Enligt vad jag förstår finansierar hon sitt eget drogmissbruk genom att leverera till andra. Med tanke på att hon har tillgång till en legal modern bil som inte är registrerad på henne är hon förmodligen en perfekt kandidat för att göra jobbet.
En eftermiddag i veckan ringer hon hem till sin mamma och har en enda önskan. Kom och ta hem mig härifrån!!
Hon hade varit och sökt ett jobb någonstans. Den som interjuvade henne upptäckte direkt att tjejen var påverkad (av heroin visade det sig senare) och ringde omgående på polisen. Här i landet tar det inte många minuter för sheriffen att hämta in en drogad flicka. Vad dom hittade hos henne och i bilen vet jag inte ännu, men hon sitter fortfarande inburad.
Mamman skickade dit en advokat som skulle hjälpa henne, C skällde ut advokaten och vägrade samarbeta med henne. Hon var i väldigt dåligt skick och hade abstinensbesvär. Att hon blir tvångsintagen för vård är i princip givet, men eftersom hon är myndig kan dom bara behålla henne där en viss tid mot hennes vilja. Sedan väljer hon.
Hennes straff kommer bero på vilka mängder av droger dom hittade hos henne. Blir det ett fängelsestraff måste hon räkna med att hennes gröna kort dras in och att hon utvisas ur landet. I en normal familj skulle det innebära att alla flyttar ut, men detta är ingen normal familj.
En sak är säker. Fortsättning följer
Updatering: I den publicerade polisrapporten anges brottet hon anklagas för till "F HS11350 Possession Of A Controlled Substance"
Bokstaven F innebär felony.
Detta klipp är tydligen från, för droger finns de inga gränser
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)