Hård barnuppfostran fortsättning

Mitt inlägg om hård barnuppfostran gav några reaktioner, både från sidan som förringar och förnekar och de som känner igen sig i det jag skrev.
Det jag har skrivit om är mina egna upplevelser som jag sett och hört. Platserna och familjerna varierar lite, men huvudsakligen vistades eller besökte jag familjer i Stockholm, Fredrikstad, Oslo, Tönsberg och självklart på Brunstad.

Med all säkerhet har regelverket och praxis varierat inom SVs olika församlingar och inom familjer. Helt säkert har inte all form av barnaga såsom brutal barnuppfostran varit sanktionerad av Smiths Venner. Vissa berättelser som når mig är av sådan art att jag kan inte ta in att de är sanna. Är de trots allt sanna är jag övertygad om att ingen inom SV, vare sig idag eller tidigare skulle försvara händelserna. Det jag känner till och berättar om håller sig inom vad man brukar kalla barnaga.
Helt säkert är också att det fanns föredömliga familjer inom SV där hård bestraffning aldrig förekom. I det ger jag mina kritiker rätt.
En organisation kan självklart inte vara ansvarig för en enskild medlems gärningar, men en organsiation skall och måste ta ansvar för det budskap man förmedlar. Uppenbarligen är SVs lära idag att inte aga sina barn, vilket jag applåderar. Men inte visar man någon ansats till att förmedla den förändringen. Istället gör man sken av att det alltid har varit på det viset i församlingen. Det finns alltför många vuxna idag som minns hur det egentligen var. Fortfarande skyddas utövarna istället för offren.

Att hård uppfostran förekom säger någon, är och var inte SVs fel, det var normalt och vanligt i samhället för några dekader sedan. Men all säkerhet stämmer också det. Men det får inte förnekas att flera bröder i församlingen hotade sina barn: Din vilja sitter i björkriset!. Inte heller kan det förnekas att det predikades från talarstolen: Den man älskar den tuktar man. Läs agar man.
Det gjordes alltför lite för att skydda barnen mot denna prygel och jag förundrar mig över hur de vuxna med vettet i behåll kunde leva med att se och höra hur barn agades utan att öppna munnen i protest.

En intressant sak är att det också klart och tydligt det sades att man inte skulle slå sina barn när man var arg eller vred. Egentligen ett klokt råd som på sätt och vis gav en märklig effekt.
Ett barn som får prygel av en vred person får förmodligen mer och hårdare stryk än avsiktligen men det var inte hela poången. Inom Smiths Vänner ansågs det vara en synd att bli arg.
En person som ilsknade till fick genast gliringar typ; Har du inte seger över vreden? Underförstått, man skulle kunna kontrollera sig själv och ha seger över den "synden". Lite kontroversiell tolkning eftersom Jesus en gång ansågs ha blivit vred. (och som bekant syndade han aldrig)

De personer som hade koll på sig själva slog inte barnen i vredesmod. Istället väntade perosnen en stund tills han eller hon lugnat ner sig.
Låter bra va? Eftersom jag är en människa kan jag föreställa mig situationer där jag skulle kunna tappa kontrollen och ge ett barn en örfil eller en dask på baken i ren ilska. Inte alls rätt, men mänskligt. Att däremot vänta tills jag lugnat ned mig och sedan genomföra en prygling skulle jag inte klara. Det gränsar för mig till sadism.

De barn som agades inom Smiths vänner, sades bli agade av kärlek och för att föräldrarna älskade dom. Om detta hanterande kan kallas kärlek önskar jag mig verkligen inga fiender. Jag hoppas innerligen att inget barn var hatat av sina föräldrar, för hur kunde ett sådant barn bli behandlat av sina föräldrar?

Smiths venners tro (liksom många andra religiösa) är att det kommer en räkenskapsdag någon gång i framtiden. Själv är jag inte lika övertygad utan ser gärna att barnmisshandel bestraffas här på jorden. Dock hoppas jag verkligen att en räkenskapsdag kommer, annars kommer alltför många barnmisshandlare gå fria.
Kommer den dagen så är jag övertygad om att det inte bara skall dömas endast för vad dessa gjorde utan också för vad de passiva medlöparna INTE gjorde.

Organisationen Smiths Venner borde ta tillfället att rensa upp i de gamla synderna och sedan gå vidare i livet med ett rent samvete. Det skulle övertyga mig och kanske några andra om att det finns vilja till uppriktighet och ärlighet. I de flesta kretsar respekteras erkännanden av gjorda fel och ingen sparkar på någon som ligger.

Hård barnuppfostran?

Som jag tidigare berättat har Smiths Venner förändrat sin hemsida och gjort den mer informativ. Kul är att man numera också använder den för att kommentera artiklar som man anser angriper deras sektliknande församling.




Nyligen hittade jag en artikel där Harald Kronstad gör sken av att barnaga är något främmande för SV. Bakgrunden är en artikel skriven i Aftenposten där den norske barnombudsmannen önskar få förtroendet att fortsätta sin tjönst i fyra år till för att fullfölja en del saker han startat.
Viktigast anser han tydligen kampen mot hård barnuppfostran vara. Han vill göra en turne till de olika religiösa församlingarna där bland annat Smiths Venner och Jehovas Vittnen pekas ut. Barnombudsmannen Reidar Hjermann säger ”Jeg vil rett og slett røke dem ut, få dem til å ta avstand fra all avstraffelse, ned til klyping og lugging”

Den gode Harald Kronstad hävdar i sin artikel att detta har man jobbat med inom SV sedan en längre tid, ja i flera årtionden har kampen pågått. Åven om han därmed indirekt erkänner att problemet har förekommit inom SV, finns inte minsta tillstymmelse till erkännande hur felaktigt man tidigare har undervisat sina medlemmar.
Inte med ett ord nämner han alla dessa barn som växte upp i SV, hur dom agades med björkris, käppar, skärp, örfilar och andra tillhyggen. Allt enligt ett lösryckt bibelcitat typ: Den han älskar, den agar han. Eller lite mer brutalare skulle man ”böja barnens vilja i Jesu namn”

Harald Kronstad känner sig i stället hårt angripen eftersom hans församling nämns som en av de religiösa grupperingarna som barnombudsmannen vill besöka.

Nu råkar denna Harald från Smiths Venner vara ganska så jämngammal med mig, jag tror mig till och med ha ett svagt minne av honom som person. Med andra ord växte han upp under samma tidpunkt och borde ha samma eller liknande upplevelser som jag. Hur han kan förtränga och förneka minnesbilderna av hur det var att växa upp inom SV är för mig en gåta.

Harald:

• Hur kan du glömma de ledande brödernas från sin upphöjda position predikande om hur nyttigt barnaga var?
• Hur kan du glömma de rekommenderade 15 slagen på baken? Inte i ansiktet av logiska skäl
• Hur kan du glömma de höga barnskrik och den barngråt som hördes från tält och husvagnar på Brunstad?
• Hur kan du glömma dessa barn som drogs in skogen för att minska insynen i misshandeln?
• Hur kan du glömma de ledsna föräldrarna (eftertankens kranka blekhet) som utförde dessa gärningar efter påtryckningar av de ledande i församlingen?
• Hur kan du glömma blicken på de barn som skickades ut i skogen för att skära till björkriset som dom sedan skulle agas med?
• Har du glömt att när Sverige diskuterade att införa förbud mot barnaga, stod ledande bröder inom SV upp och uppmanade föräldrarna i Sverige till lagbrott?
• Har du glömt den pappa (en fd SV) som blev dömd till fängelse för barnaga i Norge? Han hävdade att aga sina barn var exakt vad han lärt sig inom SV.

Det är fullt möjligt att det inte längre predikas barnaga inom SV, men ska verkligen en sådan utveckling ta mer än 20 år? Om jag minns rätt så infördes totalförbud mot barnaga i Norge 1987. Det Harald möjligen säger är att det har tagit SV 20 år att implementera den lagen i SV’s lära.

Inte är det barnombudsmannen som är efter, det är SV som är långt efter den civiliserade världen.
Nu bjuder Harald till slut in Barnombudsmannen på besök, och det är naturligtvis positivt och borde ske öppet där han kan prata med vilka barn han vill ensam. Allt annat skulle bara öka misstänksamheten mot SV’s barnuppfostran och ge ett sken at styrd information.

Artikeln i Aftenposten

Den upprörde Haralds Kronstads kommentar

Slo barna i Guds navn