torsdag 24 december 2009

Nu är det Jul igen

Även om denna dikt har några år på nacken har den sina poänger

Midvinternattens köld är svår.
Tio små tomtar i djupsnön går
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar Tomte av på mitt.
Livsanden snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små tomtar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste.
Istapp faller tyst från fäste.
Tomte spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar. Åtta tomtars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har
där sju små tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar Tomte med hull och luva.
Resterna av tomtehand
suger misse bort från tand.

Sex små tomtar mot julbordet ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar,
faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Tomte snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla Tomte stackars saten
rinner ut i sillsalaten.

Fyra tomtar har festat på sill
och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp. Ner faller Tomte i glögghett hav.
Likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Tomte sig för nära våga,
snart han står i ljusan låga,
doftar snart likt vidbränd stek.
Ångrar då sin ystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Tomte ner på den då hoppar,
men detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu Tomtes hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
Tomte blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns det kvar.

måndag 7 december 2009

Varför måste vägen gynga så till Curacao

Naturligtvis är det titeln på ett av Povel Ramels mästerverk.

Cornelius gör sin tolkning av låten.



Ön tillhör fortfarand Holland och är ett semesterparadis, men visst finns det en dyster historia där ön fungerat som handelsplats för just slavar, och även Sverige var inblandat.

Paradisön ligger sju timmars flygtid från Kalifornien, plus lite väntetid vid flygbyte. Ankomsten gör ingen besviken, värmen kommer både från människorna och klimatet.
Drygt 30 grader på dagen och strax under 30 på natten. En behaglig vind och ett stort utbud av drinkar gör tillvaron dräglig.

Andra gör bättre filmer än ag så håll till godo. Våra privata bilder blir till stor del, just privata


Varför åker vi till just Curacao? Den lilla ön har historia, de cirka 40 olika nationaliteterna använder sig av minst 5 språk! Engelska, holländska, spanska, portugisiska och ett afrospråk som har influenser av främst spanska och holländska.
Mångkultur är fantastiskt! Katolska kyrkor och moske'er blandas i en härlig röra.

Jovisst, vädret i december är en höjdare, men det handlar huvudsakligen om att idag, den 7 Dec är det exakt 25 år sedan Marion och jag gifte oss i ett slutet land, och det ger ju anledning at fira i ett öppet land där så många nationaliteter som möjligt kan mötas under vänliga former. Öppenhet minskar främlingshat

Ikväll får det bli en speciell middag där vi över en drink kan njuta av solnedgången! Minnas de 25 åren och se fram emot de kommande åren.



Skål för våra vänner och dom som vi känner. Alla andra s-r vi i!