Socialisten

Heiko Khoo kallar detta en ögonvittnesskildring, ja det finns uppgifter om att han varit boende i Östberlin, en uppgift som jag ställer mig mycket tveksam till, dels eftersom hans tyska inte verkar tillräcklig för ett boende där på 80-talet, dels för att han isåfall hade förstått mer av realiteterna i landet.

Vad jag försått publicerade denna "ögenvittnesskildring" första gången 12 år efter murens fall. Daniel Nordström har översatt den bra men ändrat texten till att vara 20 år efter muren fall. Publicerad på webben blev den drygt 21 år efter den historiska dagen. En bagatell, men det ställer tvivel till andra uppgifter.

När han skriver "det östtyska samhället var inte fattigt 1989; statistiska data kan användas för att bevisa detta vad det gället hälsovård, utbildning, pensioner, bostadsyta, konsumtion av mat" inser jag att han saknar totalt kunskap om hur det var att leva i gamla DDR.
För det första var landet skuldsatt upp över öronen och det var främst det hatade Västtyskland, ja med storfienden den ärkekonservative Strauss i täten som gav DDR krediter i utbyte mot vissa lättnader för innvånarna på östssidan.
Hälsovården var god kvantitetsmässigt men medicienr och utrustning var totalt omoderna. En av mina bekanta tvingades svartväxla själv för att köpa den allergimedicin han så väl behövde.
Pensionerna var ett skämt, nivån var erbarmerligt låg. Mat och bostad räckte den till, men inte något annat. Då skall man också komma ihåg att få tag i en bostad var inte det lättaste.

Statistiken visade knappt någon bostadsbrist, men som bekant är inte statistiken alltid tillförlitlig. För att få flytta till ett område var man tvungen att ha en bostad. För att få ställa sig i kö till en bostad måste man bo i området. På så vis finns det inga köer. Lägenheterna tilldelades efter familjestorlek, en bra modell i ett bristsamhälle. Min frus familj med sex barn och två vuxna bodde i en trerumslägenhet. Mr Khoo skulle nog kritiskt granska den statistik han har sett.

Konsumtion av mat. Mat var billig i DDR. Problemet var att få tag på den. Skrytet att man hade stabila priser var också modifierad statistik. Skinkan som var prissatt till (exempel) en mark per kilo gick inte att få tag på. Den levereredes helt enkelt inte till de vanliga affärera utan fanns endast tillgänglig i Delicataffärerna, (Fressex på tyska). Priset var där mångdubbelt, men eftersom det var en annan skinka så var det inte inflation. Officiellt. Det fanns inte en pensionär som hade råd med den maten. Jag undrar igen om denne Khoo verkligen bott i Östberlin…. Då skall man komma ihåg att Östberlin hade bätre försörjning än resten av landet. Det var något man ville visa upp.

Vidare "Drygt 25 % av maskinverktygen i Sovjetunionen tillverkades i Östtyskland, som med tanke på att man länge suttit på kvalitativ produktionsteknologi var av en standard likvärdig eller nästintill med den bästa i världen"
Det säger för det första mer om produktionsteknologin i Sovjet än om den i DDR. Hade teknologin hållit världsstandard hade den industrin fortfarande i liv. Sanningen var att i stort sett allt i industrin var föråldrat, kvar på femtitalets nivå. Det skulle vara intressant vilken industri Khoo ansåg hålla hög klass. Det fanns absolut några och dessa lever fortfarande.

"På sina första resor till väst-Berlin trodde många östtyskar att de hade kommit till någon sorts paradis", skriver han också. Detta är kvalificerat skitsnack. Nära nog ALLA östtyskar hade tillgång till tv från västsidan och konsumtionsnivån var känd liksom arbetslösheten på andra sidan muren. Att se det i verkligen var överväldigande, men inte någon chock. Fullständigt klart är att INGEN östtysk någonsin har jämfört sin standard med övriga östländer, dom har alltid jämfört sin standard med västtyskens. De som inte hade tillgång till tv från väst bodde i vad som kallades Tal der Ahnungslosen.

"Sovjetiska tidskrifter som Sputnik hade under mer än ett år öppnat sig för rapporter om stalinistisk historieförfalskning" Säkert, men det var ingen i DDR som läste dessa tidningar, det var ingen grogrund för att ändra systemet. Däremot berättade TV och radio från väst hur glasnost förändrade partiet i Sovjet. Officiella DDR svarade med att säga, bara för att grannen städar är det inte smutsigt hos oss. Trots att man tidigare i allt hade följt storebrors direktiv.

"Västtysk lag erbjöd alla östtyskar att få ett betydande bidragsstöd så fort de kom in i väst, då grundlagen i Västtyskland inte erkände Östtyskland" Här har Heiko Khoo inte fattat ett dugg. Västtyskland har och har alltid accepterat att alla som kan visa tysk härstamning har rätt till tyskt medborgarskap. Exempelvis de sk Volga-tyskarna som utvandrade för flera hundra år sedan är fortfarande tyskar i deras ögon. Även om dom inte kan ett enda ord tyska. Har inte och har aldrig haft med relatione mellan öst- och västyskland att göra.

"I september 1989 bröt det ut små protester i Leipzig" Diskusionssgrupper inom kyrkan hade pågått långt före hösten 1989. Att just kyrkan blev bas för de med andra åsikter berodde på att kyrkan var den enda (tillåtna) organisation som inte styrdes av partiet. Att nästan alla som protesterade insisterade på att det skulle vara socialism beror på att inget annat var tolererat. Det hade kallats kontrarevolution. Först när den hatade regimen var borta kunde man öppet diskutera framtiden. Man skall ha i minnet att över 80% av befolkningen var inte med i partiet trots de fördelar det kunde innebära (och nackdelar)

Den senare delen tyder på att han sett händelser i DDR eller möjligen tagit del av andra skildringar.

"Skälet till tveksamheten hos stora delar av befolkningen att resa frågan om Berlinmuren var att folket visste att borttagandet av muren skulle medföra kapitalism. Vid det här stadiet ville inte massorna det." Kvalificerat skitsnack. Efter den berömda uppläsningen i TV att gränsen var öppen strömmade folk till gränsövergångarna. Då skall man inte glömma alla andra tusentals som flytt illegalt via ungern och Tjeckslovakien.

Heiko Khoo har tyvärr dragit många felaktiga slutsatser av tillgängliga fakta