Bedrägeri!

Jag inser att med dagens inlägg börjar bloggen bli lite spretig med ofullständiga berättelser och långt ifrån min uppväxt, men detta kan jag bara inte låta bli att skriva om.

I förra veckan vid 04-tiden ringer telefonen hemma och väcker oss. Telefonsamtal vid den tiden är obehagliga eftersom den första tanken är att något allvarligt har hänt våra anhöriga i Europa. Denna gång var samtalet ifrån hotellet där min dotter jobbar.

Hon jobbar deltid på ett välkänt hotell på en av de berömda beacherna i vår närhet.
Först vill chefen för receptionen prata med henne, därefter säkerhetschefen och till sist den lokala polisen.
Vad var ärendet? Jo dottern har på kvällen checkat in fyra gäster på ett så kallat prepaid kreditkort. Det funkar sa att man betalar in en summa pengar på ett namnlöst kreditkort och kan sedan använda det i stället för kontanter. Vid incheckningen kunde inte maskinen läsa av kortet, gästen menade att det berodde på att det var gammalt och inläsningen gjordes istället manuellt.

För er som inte redan visste det. När ett kort inte är läsbart maskinellt är det en första varningssignal för bedrägeri!

Nåväl hon kollade legimitation och noterade den, helt enligt alla sina instruktioner. Framåt natten blir hotellet uppringt av kreditkortsföretaget som hör sig för om gästerna som använt kreditkortet.

Vad har hänt?

Jo han som var det rätta ägaren till kreditkortsnumret har försökt tanka sin bil med sitt kort och får ingen bensin. Han ringer kreditkortsfirman och får besked om att det inte finns några pengar på kontot, vidare undersökningar visar att det är belastat just på det hotell där min dotter arbetar. Killen som bara ville ha bensin anser sig inte ha varit på hotellet.
Efter kontakten mellan kreditföretaget och hotellet blir polisen uppringd.
Några minuter senare är sheriffen och tio polisbilar på plats. De misstänkta gästerna är inhysta på första våningen så för säkerhetskull placeras några poliser med hundar utanför deras balkong.
Poliser knackar på deras dörr och ber dom öppna. I stället för att ge upp försöker dom fly balkongvägen med därnere tar hundarna och Tusse Batong väl hand om dom.

Några av de infångade var tidigare straffade och ute på villkorligt. I rummet hittades en plastkasse full med flera kreditkort och dessutom maskinutrustningen som dom använde för att förfalska numren på kreditkorten. Diverse droger och motstånd mot polis fyllde på listan med anklagelser.

Vad vi nu vet är att det är sällan polisen får tag på dessa bedragare. Hade det funnits med pengar på konton hade den bensinbehövade killen inte upptäckt bedrägeriet förrän han fått sitt kontoutdrag.

Alltså kolla upp ditt kreditkort ibland. Här kan man göra det on-line så jag brukar kika in någon gång över en kopp kaffe. Hur det är i Sverige vet jag inte.

En av anledningarna till att jag skriver detta är att jag beundrar snabbheten i rättsystemet i Kalifornien. Incidenten hände förra veckan och idag 10 dagar senare är min dotter kallad till domstol som vittne. Rättare sagt så skall hon vara ”on-hold” Eventuellt måste hon identifiera dessa personer, men eftersom övervakningskameran har allt dokumenterat slipper hon förhoppningsvis besväret.

Om jag får reda på den straffpåföljd som dessa troligen kommer få lovar jag att berätta.

Är det någon av läsarna som vet hur lång tid det hade tagit i Sverige innan den typen av bedrägeri hade kommit till domstol?

Utbildning

Nyligen hade jag förmånen att få träffa ett antal personer som liksom jag har haft ett förflutet i en sekt.
Träffen var i ett vandrarhem nära en av Sveriges största sjöar, ett rackarns fint område men det är ändå inte vad som sitter kvar som minnesbild.
Att det hela var välplanerat och bra organiserat är inte heller vad som gjorde mest intryck på mig.
Nej det var de olika individerna och deras personligheter som är det bestående jag har med mig i bagaget. All den vänlighet och öppenhet och så generöst man delade med sig av sina erfarenheter både goda och dåliga gjorde att jag förmodligen såg ut som en fågelholk i ansiktet ibland. I och för sig är det sista en fördel när snapsen till kräftan skall ned :-)

Den övervägande majoriteten av deltagarna hade sin bakgrund i Jehovas vittnen, men det fanns även folk med bakgrund i Livets ord och vad vi kallar mormonerna och till sist mig själv som växte upp bland Smiths Vänner.
Numera begriper jag hur lika dessa församlingar är men också vissa skillnader trots att alla baserar sin tro på samma Bibel.

Utbildning är en av de saker där det skiljer sig väsentligt. Bland Jehovas vittnen ansågs utbildning som bortkastad tid, det gällde ju att förbereda sig inför nästa liv och förutom att frälsa andra själar gällde det att vara klar när Harmageddon skulle komma. Företrädesvis sysslade dom med lågkvalificerade jobb som städning, tidningsutdelning och liknande. Resten av tiden användes studerande av skrifter och att ”knacka dörr” eller att gå i tjänsten som dom själva sa. Jag visste inte att det var x antal timmar som skulle spenderas och inte heller visste jag att en pionjör skulle trava runt och störa sina grannar i 90 timmar i månaden.
Nu är ju Harmageddon kraftigt försenat, 1975 var det utlovade året enligt Jehovas profeter och det inser alla var inte sanning. De flesta JV medlemmar och fd medlemmar saknar numera utbildning för att hitta bra jobb. Speciellt fd medlemmar sliter ofta med vidareutbildning för att ta igen förlorade år, och kvalificera sig på arbetsmarknaden.

Inom Smiths Vänner var det ungefär detsamma som gällde. Precis som inom JV uppmuntrade man inte till utbildning. Vi levde i ”den sista tiden” så det vara bara bortkastad tid. Speciellt lite utbildning ansågs kvinnorna behöva. Dom skulle ju bara sköta hem och barn, det såg mammorna till att lära dom och skolan kunde ju ge dålig påverkan (läs eget tänkande).
Killarna skulle helst lära sig ett hantverk. Att inte vara stor på jorden var fint nog och det räckte ju till att försörja familjen. Åtminstonde på den tiden.
Här var främst min far i opposition, han lovade alla oss barn så mycket utbildning vi ville ha och han skulle minsann se till att vi hade råd med det. Även fast jag hade flyttat hemifrån, stack han till mig lite pengar då och då för att försäkra sig om jag inte behövde sluta mina studier av ekonmiska skäl. Idag inser jag varför han gjorde det, han själv hade fått jobba sig upp utan utbildning och han ville att vi skulle ha bättre förutsättningar.
Ledarna i församlingen skakade på sina huvud, men pappa ändrade sig inte.

Livets ord har vad jag förstår en annan filosofi grundad på en framgångsideologi där det gäller att vara utbildad och göra karriär inte bara i det religiösa, utan också i arbetslivet. Här skäms man inte för framgång, mycket pengar eller bra positioner i den ogudliga världen.

Mormonerna har en liknande inställning, där tom aktivt vill man att medlemmarna skall infiltrera den profana välrden och påverka på alla ställen som man kan. Som exempel nämndes den mormonska amerikanska ambassadören i Sverige. Inom SV och JV hade det varit totalt omöjligt att dels vara så högt uppsatt och att samtiidigt vara en ärad medlem i församlingen

Tack alla ni positiva männsikor som lärde mig så mycket mer om andra sekter. Inte tänker jag rabbla upp era namn, dels för att jag stavar dåligt och dels för att alla av er inte vill ha namnet publicerat, men trots allt ett extra tack till Owe som ställde upp med transport och dessutom tillät mig att vara oartig nog att somna ibland när ögonen var fulla med något sandliknande