Halloweendekoration

I år blev det bara en pumpa som dekoration, tillverkad av Annica enligt all konstens regler.

Att skära ut en kul eller skrämmande bild är ett petgöra som fordrar övning och tålamod.




Fröna ur pumpan kokas och rostas sedan i ugnen. Kanongott tillsammans med öl.
Som synes tycker Timmy det här med pumpor är fullständigt ointressant eftersom han inte gillar fruktköttet.

Väl färdig ser den ut så här i dagsljus. Inte helt lätt att känna igen figuren




När det väl blivit mörkt får den invändig belysning och kanske någon kan gissa vilken figur som är avbildad?



Även om den välkända figuren har karaktärsdrag som påminner om min mammas äldste son så är det INTE han

Personnummer

Den amerikanska nojjan att inte använda personnumret (Social sequrity number) gör det riktigt härligt byråkratiskt att flytta. Viktigaste argumentet mot ett centralt register är att storebror inte skall kunna veta och kontrollera allt.

Att myndigheterna via internet, mobiler och annan ny teknik ändå kan hålla koll på alla detaljer i vårt provatliv anses däremot vara helt ok, det sägs ju skydda oss mot terrorister.

Ett hyfsat utvecklat personnummersystem skulle försvåra för illegala att vistas i landet, att det skulle vara lättare att spåra försvunna barn och liknande bortser man också ifrån

Få se nu om jag minns alla som ja måste uppdatera om min nya adress.
Homeland sequrity (gröna kortet)
Företaget jag jobbar hos
Banken
Kreditkortsföretagen (tre stycken)
Alla internetsiter som jag handlar på. De flesta levererar INTE till annan adress än kreditkortet är registrerat på.
Pensionsmyndigheten
Sophämtningen
Gasleverantören
Elleverantören
Telefonabonnenmangen
KabelTV
Internetleverantören (för de tre senaste har jag turligt nog samma leverantör)
Vattenleverantören
Körkortet
Varje bil i familjen
Skattemyndigheten på två ställen (skatten för fritidsboendet betalas i annat county)
Samfälligheten för fritidsboendet.
Alla tidningsabonnemang
Bibliotekskort
Blockbuster
Posten
Hade jag varit amerikansk medborgare skulle också röstregistreringen ändras.

De flesta ändringarna var tack o lov möjliga att göra via webben, men bara att leta fram sidorna och dessutom de kundspecifika uppgifterna för varje tidning, leverantör och bil (här behövde man chassinumret) tog sin rundliga tid


Att flytta med personnummer inom Sverige var betydligt lättare. Som jag minns det ändrade man på skattemyndigheten och till sina vänner. Resten fungerade automatiskt.
Är det någon läsare som har bättre kunnande om flyttningar i Sverige?




Den här killen planerar tydligen att flytta till något bättre ställe än vi gör, dock sjunger han rätt bra

Bilar och flytt

Alla som har sett Herbiefilmerna och Cars vet att bilar är intelligenta och kommunicerar med varandra. När det blir för mycket hittar dom på några fel och strejkar tillsammans.

I samband med flytt så gaddar dom ihop sig och jävlas i tur och ordning.

Dotterns Jeep började med att bli svårstartad och blinka med flera lampor i instrumentpanelen. Orsaken till felet var en brist på TLC (Tender, Love and Care). En rengöring av batteriet, utbyte av en kabelsko och en uppladdning av betteriet är bilen pigg och kry igen. En absolut supertrevlig bil att glida omkring i med avtaget tak och sommarvärme.

Nästa i tur blev Cadillacen. Eftersom den skall parkeras ute några dagar skulle toppen upp. Bilen ville inte ut ur det varma garaget så toppen strejkade. Här återstår lite trixande innan den kommer på plats, men maskineriet snurrar belåtet och slafsar i sig bensin. Trist att köra den med toppen öppen i dessa spmmartider, men så fort det nya garaget är rensat skall den ned igen.

Trucken som är arbetshästen under flytten började låta underligt från bakaxeln. Flytt och arbete tar det mesta av min tid, så det vara bara att försiktigt lämna in den hos husmekanikern. Vi var båda överresn om att lagren i diffen var troligaste orsaken men när kåpan togs loss var diffklumpen inklusive lager helt ok. Det var bromsarna som behövde bytas. Tack och lov en billigare operation men givetvis hade det varit billigare att byta själv. Trucken hämtas i kväll och flyttningen kan fortsätta med en dags försening

Som grädde på moset börjar Toyotan att blinka med VSC lamporna. Det kan vara gratis att fixa eller hur dyrt som helst. Det har hänt förr en gång när jag inte använt 4-hjulsdriften på ett tag

Min slutsats är att bilarna kommunicerar och just nu gillar dom inte att flytta. Har vi otur börjar Jeepen om från början igen.......

Det blir lite långt mellan inlöggen tills flytten är klar. Med 34 grader i skuggan går det långsamt att flytta. Beachen eller poolen hade varit trevligare

Affärsetik och moral

När man som svensk flyttar till USA reagerar de flesta på företagens kortsiktighet, take-and-run mentaliteten.
Försäkringar om att du tas extra väl hand som är alltsom oftast bara skitsnack, det vet kunderna och reagerar likadant. Några kul exempel.

Jag prenumenerar på tidningen LA Times. I början sju dagar i veckan men eftersom jag bara hann läsa tidningen på helgerna ringde jag för att säga mit abonnemang. Jag erbjöds då istället tidningen fyra dagar i veckan (To-Sö) till ett specialpris, 40 dollar för ett år. Alternativet enbart lördag-söndag fanns inte så jag accepterade, det var kanonbilligt.

Nu har året gått och jag fick en ny räkning där beloppet hade mer än tredubblats och dessutom erbjöds jag att signa upp att beloppet automatiskt drogs från mitt kreditkort. Det skulle spara mig lite jobb, men haken fanns där. Jag begrep inte hur beloppet hade räknats fram utan ringde deras kundtjänst. Mannen jag pratade med bad om ursäkt och medgav att inte heller han begrep specifikationen. Han tvingades koppla mig till en specialist och efter ett tag gick det med viss möda att begripa vad jag skulle betala för.

Hur tror ni jag kan signa upp för en automatisk betalning från mitt kreditkort när ni inte ens själva begriper vad ni tar betalt för? Han blev mig svaret skyldig, och jag bad om att få säga upp abonnemanget. Han kopplade mig till nästa person som beklagade mitt beslut och erbjöd mig ett pris på 1.25 dollar i veckan om jag behöll tidningen. Det var mindra än hälften på räkningen och jag accpeterade.

Alltså kunder som är lojala skall betala, de som vill förhandla får bättre priser. Tro inte att detta är något undantag, det är likadant med de flesta företag. Tumregeln som jag lärt mig är att det kostar 10 ggr mer att få en ny kund än att behålla en gammal, verkar inte existera. Kunderna som har tid och ork agerar likadant och byter leverantör ibland. Här är ett av skälen till att amerikanarna inte vill ha ett enda val av leverantör. Det spelar ingen roll om företaget är privat eller eller publikt. Risken att bli rövknullad finnas ändå.

LA Times är numera ägt av personalen efter att i många år varit börsnoterat. För att försöka förstå deras affärsmodell letade jag upp några årsredovisningar från tiden då de var börsnoterade. Företaget Tribune äger flera tidningar så siffrorna gällar samtdliga deras tidningar.
Den senaste jag hittade var för året 2007, men jag tror relationerna mellan siffrorna går att använda.
Intäkterna för 2007 var till största delen reklam, nära 2.9 miljarder dollar, intkten för abonnemang var 527 miljoner. Antal betalande kunder per dag 2.7 miljoner.

Du behöver inte vara Einstein för att begripa att tryckning och distribution är kostsamt och intäkterna för det är knappt en femtedel av reklamintäkterna.
Alltså, abonnenter är bara ett nödvändigt ont för att få in reklampengarna och tidningen bryr sig egentligen inte hur mycket betalar. Men att få in mer pengar svider väl inte?

Nästa intrssanta uppgift att tidningsstatistiken görs bara Må-Fr. Det förklarar var möjligheten att bara få tidningen till helgen inte finns. Ju större upplaga som kan visas, desto bättre kan man sälja reklamen.

Ni som vet fungerar det likadant med tidningarna i Sverige?



Som sagt lär sig kunderna reglerna och spelar med. Exempelvis från student världen. Många studenter bor i skolan på terminerna och flyttar hem för att slippa betala hyran på sommarlovet. En hel del måste därför lagra sina prylar ett antal månader och det kan kosta 60-100 dollar per månad. För att locka in kunderna erbjuder leverantörerna lagringsutrymme till en kostnad av 1 (!) dollar för första månaden.
Precis, de som är lit om och kring sig hämtar ut prylarna efter 30 dagar och kör dom till nästa firma. Det går att spara 175-300 dollar på en sommar, inte illa om man är student och har dåligt med pengar.

Nu är det inte alla som fungerar på det viset. Min numera kompis Mark har en bilverkstad, han har i många år byggt upp ett rykte om sig att vara pålitlig, ärlig och prisvärd. Ryktet om honom sprider sig via mun-mot-mun metoden. Han berättade för mig nyligen att i vissa familjer servar han bilar sedan fyra generationer.

Exemplen är många, när Toyota dealern ville ha 1500 dollar för att fixa en felkod ringde jag honom. På en gratis telefon konsultation menade han, det är kännt fel på Toyota, jag beställer en ny höger bak oxygensensor till och så kommer du hit med bilen. Den längsta tiden var nedkylningen sedan bytte han sensorn till en kostnad totalt 180 dollar.

Min Cadillac tappade plötsligt mycket kylarvatten utan att jag kunde lokalisera läckan. Körde in bilen till Mark som skrattade och sa, det är en eller flera frostpluggar som rostat sönder. GM hade frostpluggar i vanligt bonnstål i stället för koppar (som skulle vara någon cent dyrare) som inte rostar. För att byta skulle motorn lyftas ut. Cadillacen har en 8.2 liters V8 och framhjulsdrift, så det var inget drömjob jag såg framför mig. Den drivenheten väger runt ett halvt ton!
Men skrattade Mark, jag känner en pensionerad bilmek som hade som specialitet att byta frostpluggar och frågar. Jodå, gubben levde fortfarande och han hade tillverkat ett specialverktyg för att byta dessa pluggar på min bil. Total kostnad 100 dollar.



Andra arbetskompisar bekräftar många liknande historier, så egentligen är det bara ett problem med Mark och hans bilverkstad. Det är inte helt lätt att få en tid hos honom, han är oftast fullbokad.

Så även om take-and-run är vanligt finns det personer som ger guldkant åt livet. Även i US

Mer information

Visst får man en tacksamhetskänsla efter en jordbävning. Ingen skada bland våra nära och kära. Nästa tanke är hur är det för alla andra, speciellt i de som bor när epicentrum?

Vad i vet hittills är två döda och något hundratal skadade. Materiella skadorna är antagligen mer omfattande, men totalt sett var denna jordbävningen ingen katastrof.

TV har kört breaking news ganska länge utan att ha någåt nytt att berätta. Ännu snabbar ut med korrekt information är dock websidorna från myndigheterna.

Här visas till exempel en karta hur omgivningen uppfattade jordbävningen

Ja den kändes...rejält

För några minuter sen..Jordbävning preliminärt 6.9 strax söder om den Kaliforniska gränsen.
Obehagligt, bokhyllor, skåp skrivbord och hela huset rasslade till.
Jag uppskattar den pågick 15-20 sekunder, nu kan vi bara vänta på efterskalven och hoppas dom inte är starkare.

Denna högtid har religiös bakgrund, vilket även amerikanare inser, men man hävdar att den förändrats och är numera sekulär.
Det får vara hur det vill med den saken, vi ser fram emot några extra dagare ledighet och avkoppling.

Sedan 1863 har man firat Thanksgiving den sista torsdagen i november med undantag av åren 1939 och 1940. FDR (Presidenten Roosevelt) beslutade att den skulle firas den tredje torsdagen i stället men massiva protester fick honom att ändra tillbaka efter två år.
Hans motiv var att förlänga julhandeln en vecka (den startar fredagen efter) i ett försök att få igång ekonomin som gick på lågvarv.

För oss är detta 11: gången vi firar denna högtid, förutom första året som vi firade ensamma har vi varit inbjudna de andra åren hos amerikanska familjer.
Att bli hembjuden till någon på middag, är stort i USA. Att bli hembjuden på Thanksgiving är ännu större.
I Sverige och Tyskland är det fullt normalt att bli hembjuden, medans här är det en stor ära och något att vara stolt över.

Detta året blir annorlunda. Vi åker upp till våran lägenhet i Mammoth Lakes för att åka skidor och koppla av. En Thanksgiving är otänkbar utan kalkon, lika svårt som att fira jul utan en julskinka.
Det tar drygt fyra timmar att helsteka en kalkon, dessa fyra timmar är vi hellre i skidbacken och köper därför en färdig rökt fågel som värmes och trancheras.

Potatismos, grönsaker, sås, sallad och bröd är givna tillbehör liksom en flaska Pinot Noir från Russian Valley.

Efterrätten som skall vara pumpkin pie har aldrig varit min favorit, och nu vet jag också varför!




Nä det får bli den en cognac framför kaminen istället, eller kanske en Kallvadå?

Lite mer bilder från Mammoth Lakes

Skidområdet används sommartid av mountainbikers, men om man håller sig undan deras spår så får man klart för sig att liftarna (förutom gondolen) är avstängda i avvaktan på snö.



Konstruktionen som syns på vänstersidan är en lift för nybörjarna. Bara att ställa sig på transportbandet med skidorna och sakta förflyttas till högre höjder!

Trots högsommar ligger lite snö kvar på sina ställen. Gondolen som syns om man tittar noga, tar oss upp till 3.369 meters höjd. Bilden tagen från Deadman Pass



Utsikten från toppen är helt klart vidunderlig



Naturligtvis struntar hunden totalt i utsikten, det finns ju snö kvar att kyla ned sig med. Att snön är grådaskig spelar ingen roll, det är kylan han njuter av



Snö förresten, så här såg det ut i vintras när Sandy satt på stolpen som höjdmarkeringar och vägvisare sitter på.



Den där stolpen är drygt sex meter hög och sommarbilden ger en något annorlunda vy



Ett snödjup bestående av sådär fem meter packad snö kräver ett antal fler meter räknat i snöfall. Runt tio meter snö brukar ramla ned i området varje säsong

Deadman Pass
Att ta sig upp till Deadman Pass är faktiskt möjligt och tillåtet med bil. Två stora diagonalt placerade gropar mellan två träd gör att vi inte vågar riskera bilen, utan vi börjar vandringen 10 km uppåt, delvis i branta backar.
Utsikten förbättras vartefter vi går



Toppen ligger på omkring 3000 meter och strax norr om toppen ligger det berömda passet. En smal stig med relativt branta sidor. Naturligtvis finns det en legend om detta passet. Hela området kryllar av mer eller mindre kittlande historik.



Efter nära 20 km grusväg var Timmy alldeles slut, han slängde sig i bäcken för att hitta kyla för sina tassar. Tyvärr blev tassarna så ömma och illa åtgångna att inte kunde gå med oss nästa dag till



Rainbow Falls

För att komma dit måste man för det första åka buss en slingrig, backig väg en halvtimme. Privatbilar släpps bara in om man har campingtillstånd i området.
Vi hoppade av i närheten av Devils postpile, en väldigt märklig klippformation som bildats av vulkanen.





Dessa pelare som har bildats av vulkanlava och gynnsam avkylning rasar sönder ibland av jordbävningar och andra naturliga orsaker, så det är absolut inte tillåtet att klättra i området.

Uppifrån kan man se hur profilen ser ut för dessa pelare. De flesta var sexkantiga, men jag kunde hitta några andra få varianter också. Någon slags kemi styr antagligen formen



Från denna intressanta klippa är det några kilometers lätt vandring till Rainbow Falls. En bit in på stigen har skogen brunnit ned för 17 år sedan. Man har inte planterat ny skog utan låter naturen ha sin gång.




Det ser spöklikt ut med de avbrunna trädstammarna, men det gröna som kommer fram ger ett hopp om framtiden. Nästa generation kanske får se lite nya träd.

Vattenfallet är drygt 30 meter högt och var faktisk väldig imponerande och värt en ansträngande vandring. Bilden är tagen nedifrån och kameran blev ganska nedstänkt trots behörigt avstånd. Vattnet i forsen var kallt och gott. Vattenflaskorna fick sig en riktig påfyllning




På bilden uppifrån kommer förklaringen till nmanen på vattenfallet. Runt lunchtid är det möjligt att se regnbågen vid bra väder.



Lite längre medströms finns ett mindre vattenfall



Även om det inte syns på bilden var det faktiskt några som vågade sig på ett bad bland stenar och vatten. Men lämpliga badskor kanske vi vågar nästa gång

Semestertider

Eftersom några kommande familjehögtider både kräver semesterdagar och ett antal dollar blev årets USA-ledighet en lågbudget resa.
Vi äger numera en liten bostad i skidorten Mammoth Lakes och för första gången blev det alltså några sommardagar i området.
Ärligt måste jag säga att jag var skeptisk till vad sommaren kunde erbjuda där, men blev väldigt positivt överraskad.

På vägen upp hade vi tänkt stanna till vid Manzanar. Det är numera en nationalpark som återger det skamliga i att USA spärrade in 110.000 personer med japanskt ursprung efter attacken på Pearl Harbor.
Termometern i bilen visade 43 C i skuggan och eftersom vi hade hunden med oss ville vi inte plåga honom med den värmen. Besöket får bli en annan gång.

Intressant är dock att USA gjort området till en plats att minnas oförrätter medan man i Sverige fortfarande tiger med inspärrningen av oliktänkande under andra världskriget. Främst var det män med kommunistiska ideal som förlorade sin frihet i arbetsläger.

Mammoth Lakes är alltså ett gammalt vulkanområde och dessa historiska aktiviteter är fortfarande märkbara. Det finns gott om sprickor där svaveldoftande gaser pyser fram och även CO2 finns på vissa ställen med för höga halter.

Huvudsakligen vandrade vi längs de leder som finns bland markerade, och dammiga och trötta landade vi sena eftermiddagar vid poolen med en kall öl i näven.

Första dagen besöktes området kring Lake Mary. När vi körde in på skogsvägen undrade Marion om det kan finnas björnar i området. Fem sekunder senare lufsar en ordentligt stor nalle fram ur en glänta, men tyvärr han vi inte få fram kameran.






Som ni kan se låg det fortfarande kvar snö på topparna till vår hunds stora glädje. Han både lekte i och försökte äta snön förutom att han kylde ned sina varma tassar.

I området finns också en gammal guldgruva som faktiskt var i bruk ända fram till 1938.

Fascinerande att ströva omkring bland dessa husrester och skrotprylar.





En bit bort i detta natursköna område ligger Horseshoe lake. I den sjön är badning tillåten, men betänka att vattnet är smält snö. Ordentligt kallt alltså trots 30 grader i luften. Skogen på bilden har inte brunnit och inte heller har den förgiftats av mänsklig hand. Teorin är att en jordbävning öppnade en ficka med CO2 gas från vulkanen och de höga halterna dödade träden. Något att tänka på i samband med växthuseffekten.





Nästa dag kollade vi upp dom berömda Inyo Craters som finns på cirka 2500 meters höjd. Dom två första var lätta att hitta och skrämmande djupa. Varför vattnet i den ena är turkost är okänt för mig.



Nyfikna som vi är skulle vi på toppen av Deer Moutain. Sista biten var mycket brant, vulkansanden ger dåligt fäste och resulterar i en del rutschande.
Faktiskt klara hunden det bäst, han lägger sig en bit upp och tittar på oss som kämpar med damm och sand. När jag väl kommer upp till honom blir han glad och ramlar nästan bakåt. Jag får tag i hans halsband och upptäcker den tredje kratern. Där Timmy legat är det ett brant stup på minst trettio meter! Bara att blunda och kana ned på baken i det dammiga gruset. Jag vågade inte stanna för att ta något kort
Den tredje kratern syns på den översta bilden i det nedre vänstra hörnet Undrar om jag någonsin vågar mig upp igen till bergets topp.

Enligt denna sida hände det senaste utbrottet från vulkanen för cirka 600 år sedan. Jag undrar hur indianerna uppfattades denna skrämmande händelse.

Dagen fick avslutas med 4WD körning i skogen. Allt lagligt och det var på mer än ett ställe som jag fick koppla in lågväxeln. Diffspärrarna behövde jag aldrig.

Goodbye God, I'm going to Bodie

Strax norr om Mammoth Lakes finns spökstaden Bodie som fick bli dagens mål för att vila upp benen lite.

Från HW395 har man en fantastisk utsikt över Mono Lake.


Mark Twain gör en fantastisk beskriving av sjön och dess omgivningar i boken Roughing It (Slita hund heter boken på svenska) På nätet finns delar återgivna av boken
Mark Twain var alltså i området när staden hade Bodie hade sin storhetstid med 10 000 invånare.

Det finns massor av information om Bodie både i bokform och på nätet, men några egna bilder delar jag gärna med mig.






Fascinerande att lära sig om en stads uppgång och fall. Bara tanken på att så många tusen kunde leva mitt ute i ingenting och att några kunde fixa hela försörjningsproblematiken.
Minst en skola fanns liksom några kyrkor. Alla saloonerna (65 stycken) och bordellerna visar väl lite var arbetarna spenderade sina surt förvärvade guldinkomster.

Svenskar har det funnits på många ställen i Kalifornien. Det finns en kyrkogård strax utanför Bodie och även fast det inte fanns många stenar med läsbar skrift, hittade jag två med ursvenska namn.




Till slut är det ganska skönt att slappa i skuggan lite....

En svensk tiger

På väg till frukost kliver jag in i hotellets hiss. Eftersom den är halvfull säger jag lagom högt: Godmorgon! Tystnaden slår emot emot mig, personerna tittar åt all möjlig håll, ja även i taket men svarar inte.
Vid frukostbuffen trängs alla, ingen vänlighet, inga leenden, det gäller enbart att komma först till faten.

Efter att ha återvänt till rummet, packat ihop materialet för dagens jobb blir det hissen ner igen och ett nytt försök: Godmorgon! Genast kommer ett svar från en äldre herre med ett leende: Good morning! De övrig kollar speglar och taket.

Det är inte utan att jag längtar hem till Kalifornien, där man åtmnstone ser sina medmännsikor och har råd med ett leende och lite vänlighet. Trots finanskrisen kan man kosta på sig ett Good morning.

Ofta anklagas amerikaner för att vara ytliga, men hellre det än total tystnad och ignorans

Lite uppdateringar om drogtjejen C.

Jag har legat lite lågt om C, allt i en förhoppning om att kunna delge enbart positiva nyheter.

Den positiva nyheten är att rättegången är avklarad och att hon har gjort 90 dagar rehabilitering. Rättegången gick snabbt och med något överraskande resultat och möjligen ha med Kaliforniens överfulla fängelser och dålig ekonomi att göra.
Domaren buntade helt enkelt ihop alla förstagångsförbrytare och släppte samtliga utan åtgärd. Advokaten menade att hon aldrig varit med om något liknande under sin karriär.
Mamman och C blev glada och menade att nu ligger hela världen öppen, utan criminal record. Pappan var inte fullt så positiv. Han hade önskat henne någon form av straff så att hon inte tror sig vara odödlig. Vad han menar är att hon inte skall tro att det går att leva utan att följa samhällets lagar och regler.

Anledning till hans syn var att hon strax innan rättegången hade haft ett återfall. Vi vet inte hela historien, men föräldrarna menar att C blev lite chockad över att hon gav sig in i något som hon inte ville. Kanske insåg hon att hon är beroende.

Några veckor senare är konflikten öppen i familjen. Föräldrarna kräver att hon sätter tre delmål, bli av med sitt beroende, skaffar ett jobb eller börjar i skolan och att hon bestämmer sina framtidsmål. Utan detta blir det inget ekonomsikt stöd från familjen.
Resultatet blev att hon inte längre är hemma utan driver omkring med sina kompisar som hon lärt känna på rehabiliteringen, personer med samma typ av problem som hon redan har.

Dom riktiga kompisarna undviker hon och dom henne. Lite överraskande dök hon hos oss igår kväll för att hälsa på vår dotter. Hon var ingen trevlig syn att se, ansiktet avslöjar tydligen att hon är tillbaka i missbruk.

Om du inte har sett bilder på hur meth-missbrukare förändras kolla denna filmsnutt.



Näst dystra nyhet är att hennes missbrukande pojkvän blir utsläppt den 28 april. Hur skall detta sluta?
En annan varningssignal är att pappan börjat träna pistolskytte och funderar på att skaffa sig ett vapen. Pappan anklagar till största delen pojkvännen för att hon har hamnat i drogberoendet.

Igen, håll dig borta från denna drog, se till att håll dina barn borta från den och varna alla du känner

Mammoth Lakes 2009

Mammoth Lakes är inte bara vårt närmaste ”riktiga” skidområde, många anser att det tillhör bland de fem bästa som finns i USA. Inom ett par timmars bilresa finns både Big Bear och Mountain High men backarna där är mer i stil med Sälens skidområde.

Skidområdet i Mammoth ligger högt, den högsta punkt man når med liften är drygt 3.350 meter upp. Denna säsong hade det kommit runt 430 inch med snö, nära 11 meter. Genomsnittet per säsong är 418 inch. Även om den blivit packad och smält på sina ställen så påstods det att det fanns 3-4 meter snödjup kvar i backarna. Man räknar med att ha skidsystemet öppet till i början av juni.

Här är en bild från toppen från förra året



Jämför med årets bild, båda bilderna är från slutet av mars



Utsikten går inte av för hackor precis.

Det finns många sätt att ta sig ned för toppen, fegisarna tar gondolen tillbaka, de försiktiga tar sig runt den lättaste vägen runt baksidan på berget.
De mer modiga tar de svarta backarna på framsidan.
Backen på bilden heter Cornice Bowl och bilden är INTE vinklad för att se brantare ut än vad den är.





Tjejerna fick lite press på sig när både mamma och pappa tog sig nedför backen. Resonemangen blev, kan några 50-åringar ta sig ned så kan vi. Det kunde dom!


I helgerna är det fullt i backarna, men veckodagarna är det nästan tomt. De flesta skolor i Kalifornien har inte sportlov. För oss som tagit ledigt var vardagarna suveräna skiddagar utan några liftköer




Som jag tidigare skrivit, berget är egentligen en vulkan som fortfarande är aktiv. På sina ställen kommer det upp svavelosande rök.



Just vid denna öppning dog det tre personer för några år sedan. Killarna skulle fixa till staketet för att göra skidåkningen säkrare, en av dom ramlade ned och de andra två försökte rädda honom. Alla tre dog av gaserna

Årets första semester

Tack för de tips jag har fått om Skjulte Skatter. Informationen får jag fundera lite på och återkomma.

Först ska jag och familjen ha några dagars semester. Vintersemester är viktigare än sommarsemester, speciellt i den här delen av världen.

I år blir det skidåkning vid en vulkan som fortfarande har viss aktivitet, i allafall känner man svavelångorna ur en del hål här och var i berget.

Orten heter Mammoth Lakes och ligger cirka 6 timmars bilresa hemifrån. Vägen HW 395 går läggs östra sidan av Sierra Nevada. Det är fantastiskt vackert att köra omkring i en öken med snöklädda bergstoppar som kuliss. Stigningen till snö sker de sista 20-25 kilometerna. Det är alltså en halvtimme som skiljer från en anständig svensk sommardag till ett vinterparadis!

Högsta höjden på berget/vulkanen är ungefär 3500 meter, snödjupet just nu 3-4 meter och en hyfsat bra temperatur.
Kanske någon av er minns att det var här Pernilla tog sin första världscupsseger?

Har ni tur kan ni se mig eller någon annan ur familjen med hjälp av denna webcamera.

Den osannolika historien

I slutet av förra året skrev jag några rader om en osannolik historia

Det var tydligen inte bara jag som tyckte det var ett kul sammanträffande, utan en lokaltidning i Karlskrona tyckte det var värt en notis. Det var väl ingen "stoppa pressarna" nyhet, men en halv sista sida tycker jag var kul.
Tyvärr hamande artikeln bara i den tryckta tidningen, så i stället för att linka fick jag scanna in artikeln.



Nu var det väl inte ur en psalmbok utan ur en bibel som kortet ramlade ur, men förutom det så stämmer historien.

Söderblom är inte så hemskt vanlig namn så efter en liten sökning på nätet fick jag fram att denne Svante Söderblom hade en adress i San Francisco när han avled som pensionerad Captain i US ARMY 1951. Om vi får tid skall vi kolla om det finns några anhöriga, det hade väl varit fint att få lämna kortet till "de rätta ägarna"?

Lite spännande information hittade jag här Scrolla ned lite på sidan så hittar du Soderblom, Svante N men också vad som troligen var han maka, Soderblom, Charlotte E. Min gissning beror på att dom ligger på samma plats och att dom var ungefär jämngamla. Tydligen hade även hon sin karriär i US ARMY och hade lyckats blivit Major.

Nu har jag ingen vetskap om Charlotte kom från Sverige, hennes förnamn är ju ganska internationellt. Nyfiken som jag är hittade jag dock i Sveriges Befolkning 1890 tre stycken Charlotte E som var födda i Sverige 1875. En av dom, Charlotte Elisabet Strömberg kommer just från.......Karlskrona. Fantasin har inga gränser