Väsentligheter

För den som är intresserad av motordrivna fordon finns hur mycket som helst att roa sig med i södra Kalifornien.

Själv har jag rätt bra koll på sk swapmeets. Tradionellt rensar man garaget och säljer det man inte längre behöver. Eller köper det man egentligen inte heller behöver. En del beställer delar av mig ffrån Sverige och det är kul om man kan hjälpa någon och därmed finansiera min egen bilhobby.

Dragracing tillåts inte på gatorna här det har även Jesse James förstått. Han skulle stila upp lite med en wheelie på en Volkwagnsträff i Anaheim. Gick hur bra som helst. Problemet uppstod när han satte ned framhjulen. I korsningen kom helt tillfälligt sheriffen. Böteslistan på hans halvfärdiga bil var lång som en menu på en bättre restaurant. Hade han inte haft sitt välkända nmn hade han förmodligen fått skaka galler minst en natt.

På avsedda strippar finns däremot möjlighet att gas och titta. Som information kan bli bötfälld för att kolla på illegal streetracing.

Här är en kille som kör hela kvartsmilen på bakhjulen. Han brukar showa på våra Chevaträffar. Sätet är placerat mitt i bilen. Se framåt gör han genom grillen.



Det är inte dåligt att klara kvarten under 10 sekunder med en normal bil. Att göra det på bakhjulen i 250 km i timmen är en bedrift.

Våra vänner från lander i söder har en förkärlek till sk lowriders. Fjädringen består till största delen av hydraulik kopplat till ett styrsystem. Här handlar det om höjdhopp som gren. Det tävlas även i klassen dansade bilar. I dessa tävlingar existerar ingen drivlina, men det finns gatbilar som klarar det hela som en dans.



Tycke och smak kan man diskutera, men vad dom gör är oftast välgjort och dom har lagt ned massor med tid och pengar på sin hobby.

Det finns ett event som är ett måste varje år, nämligen Route 66 träffen i San Bernadino. De sk longhaulers har åkte hela den traditionella Route 66, en resa på drygt en vecka med bilträffar varje kväll.

Vi andra träffar dom vid målet, och där festas det i år 16-19 September. Festas? Nä det är ingen traditionell raggarfest, här tas det någon öl, men inte en onykter person så långt ögat når.
Större delen av innerstaden spärras av och 1.700 bilar i kanonfint skick cirkulerar längs en slinga.



Jepp det är klassisk rockmusik både från högtalare och live band som spelar.

Här dansas det hellre än bra


Jo visst finns det folk som vill göra en och annan däcksvärmare, men det är helt förbjudet i paraden. För att dom skall få leka ordnar man n separat arena där det tävlas i att göra slut på däcken.



Dags att boka resan hit?

Leningrad 2007

Givetvis handlar det om den ryska filmen, handling utspelar sig mellan September 1941 tills befrielsen i Januari 1944. Staden avskärmades alltså i nära 900 dagar och den tyska krigsmakten avsåg att svälta ihjäl befolkningen för att få befolkningen att kapitulera.

Att se krigsfilmer är egentligen inget nöje för mig, jag har sett alldeles för mycket lidande i verkligheten. Dock har jag ett intresse av andra världskriget och vill gärna fånga vad ”andra sidan” vill visa från kriget. Den amerikanska versionen är spridd till leda.

Under min tid i gamla Östtyskland visade otroligt mycket ryska krigsfilmer på TV och jag var en av de få som nyfiket tittade. I princip allihop var taffligt gjorda propagandafilmer, så det var svårt att hitta något trovärdigt material bland hyllningarna till deras krigshjältar.
Just av denna anledning var det intressant att se en rysk filmversion från 2007 av denna brutalt grymma händelse.
Det är en välgjord film, förmodligen var den inte billig att göra. Tacksamt noterar jag att plump propaganda från sovjettiden saknas. Det känns lite mer ärligt när också brutaliteten från den sovjetiska armen visas. Visst finns det en story i filmen om en brittisk journalist men den är inte vad som fastnar i mitt minne. Det som fastnar är brutalitet, grymhet, svält och elände, men också den vänskapliga hjälpsamhet som jag känner igen från ryssar och andra slaviska folk.



För den som inte vet, Sovjet och dess medborgarna betalade ett väldigt högt pris för att besegra Tyskland och dessa allierade. Exakt siffra på antal offer lär aldrig komma fram men det handlar om 25-30 miljoner personer, alltså tre ggr Sveriges befolkning idag.
Filmen visar med vilken brutalitet Stalin jagade fram sina soldater mot tyskarna. Dålig eller obefintlig utrustning gjorde att soldater ibland tvingades anfalla utan vapen. Ordern var att hitta vapen från fallna soldater. Att tyskarna hade order om att aldrig backa utan slåss till sista patron gjorde att kriget mellan de före detta förbundna Sovjet och Tyskland blev synnerligen skoningslöst.

I Leningrads belägrning dog omkring 1 miljon människor, de mest skrämmande historier finns om hur delar av befolkningen överlevde får du se i filmen. Enligt vissa uppgifter existerade inte vare sig hundar katter råttor eller kråkor i staden. Kannibalism förekom givetvis, redan efter första vintern hade NKVD över 1000 fall registrerade. Det är inte så svårt så här i efterhan att känna förståelse för de svältande människor som åt vad dom hittade.

En fundering som dyker upp är givetvis, var det värt en miljon människoliv för Sovjet att behålla staden? En annan fråga är, hur kunde Tyskland och dess arme medveten låta svälta ihjäl så många människor?

Se filmen om du vill ha en rysk balans till de amerikanska rullarna eller om du fortfarande behöver lära dig varför vi skall undvika krig.

Brott och straff

Nej jag syftar inte på Dostojevskijs bok, men den är väldigt läsvärd. Fjodors bok har några tunga avsnitt att traggla sig igenom men den innehåller väldigt intressanta moraliska frågeställningar.

Rubriken kommer från lite tankar efter att jag nyligen såg Kubricks fantasiska film ”A Clockwork Orange” för femtitolfte gången.

Trialer


Alex, huvudpersonen i filmen begår ett antal vidriga brott och blir så småningom dömd till ett långt fängelstraff. För att komma ut ur fängelset anmäler sig Alex till ett experimentprogram där han låter sig bli hjärntvättad.
Efter behandlingen blir han oförmögen att begå våldshandlingar, ja han kan inte ens försvara sig. Inte helle kan längre välja mellan gott och ont, på så vis är han inte längre en människa.
När han släpps ut i det fria träffar han sina föräldrar som inte längre har plats för honom. Vidare så stöter han på sina gamla bekanta och de offer som tidigare drabbats av våldshandlingar från Alex och hans gäng.

Delvis samma bilder som det tidigare klippet, men med den fantastiske Beethoven i bakgrunden




Har du inte sett filmen så ska jag inte förstöra nöjet för dig genom att berätta mer. Inledningen är tyvärr fylld med mycket våld, men i detta fallet anser jag det vara motiverat för att förstå filmens senare delar. Musiken är också helt suverän

Ungefär samtidigt som jag såg filemn var det här några tidningrubriker om en 21-årig flicka som blev dömd för att ha dödat en en annan yngre flicka. Den dömda tjejen hade kört rattonykter trots att hennes kompisar försökt stoppa henne. Rödljuskörning med 2.4 promille ställde till det för flera familjer.
Eftersom det inte var hennes första rattfylla blev domen minst 15 år och max livstid. Allt beroende på en frukatansvärd dumhet.
I domstolen grät flickan och bad de anhöriga om ursäkt, men vare sig ånger, tårar eller att hon blir inspärrad kommer återge något liv till den dödade flickan. Det enda positiva är väl att just denna dömda tjej inte kommer vara ute på en fyllekörning de närmaste åren.

Oavsett när flickan kommer att bli utsläppt så har hon då avtjänat sitt straff, det är nog alla överrens om. Men är hon förlåten? Anhöriga till den dödade flickan kommer antagligen aldrig förlåta henne, men hur är det med oss andra som inte är direkt drabbade? Kan vi förlåta?

Rimligt är väl att personer som begått ett brott, tagit sitt straff borde vara förlåtna av oss och samhället?

Parkeringsböter som betalas, tror jag knappast någon har problem att förlåta
Fortkörning? Det är väl att betrakta som otur och efter böter är det väl ingen som hyser agg till personen? Trots risk för återfall.
Rattfylla? Mycket tveksam om detta blir glömt även efter ett straff. Rattfylla nummer två förlåts absolut inte. Något att fundera på är: Fortkörning mycket väl kan vara lika livsfarligt som rattfylla.
Skattefusk? Här är väl fuskaren nästan hjälte som lyckas behålla en större andel av inkomsten än staten vill.
Bidragsfusk? Inte acceptabelt, men antagligen bli personen förlåten om han tar sitt straff och betalar tillbaka pengarna.
Våldtäktsman? Blir en sådan någonsin förlåten?
Mördare? Det beror nog på situationen. Den pappa som slog ihjäl sin dottern man efter mannen hade plågat hans dotter i många år anses snarast som hjälte även om han fick ett kortare straff. Andra mord blir garanterat inte förlåtna.
Barnaskändare? Är det någon som någonsin kan förlåta sådana?
Bedrägeri? Antagligen kan dessa förlåtas om skulden betalas.
Sexköpare? Troligen ursäktad om ånger finns och att det inte upprepas
Snatteri? En som behöver mat för dagen bedöms annorlunda än en stjäl lyxvaror

Listan kan göras hur lång som helst. Vad jag försöker visa är att vår förmåga att förlåta har inget med lagboken att göra. Inte heller om gärningmannen har sonat sitt brott eller om det finns risk för upprepning eller inte.
Förmodligen varierar möjligheterna till förlåtelse mellan olika kulturer och även skillnader sett i ett tidsperspektiv.