Semestertider

Eftersom några kommande familjehögtider både kräver semesterdagar och ett antal dollar blev årets USA-ledighet en lågbudget resa.
Vi äger numera en liten bostad i skidorten Mammoth Lakes och för första gången blev det alltså några sommardagar i området.
Ärligt måste jag säga att jag var skeptisk till vad sommaren kunde erbjuda där, men blev väldigt positivt överraskad.

På vägen upp hade vi tänkt stanna till vid Manzanar. Det är numera en nationalpark som återger det skamliga i att USA spärrade in 110.000 personer med japanskt ursprung efter attacken på Pearl Harbor.
Termometern i bilen visade 43 C i skuggan och eftersom vi hade hunden med oss ville vi inte plåga honom med den värmen. Besöket får bli en annan gång.

Intressant är dock att USA gjort området till en plats att minnas oförrätter medan man i Sverige fortfarande tiger med inspärrningen av oliktänkande under andra världskriget. Främst var det män med kommunistiska ideal som förlorade sin frihet i arbetsläger.

Mammoth Lakes är alltså ett gammalt vulkanområde och dessa historiska aktiviteter är fortfarande märkbara. Det finns gott om sprickor där svaveldoftande gaser pyser fram och även CO2 finns på vissa ställen med för höga halter.

Huvudsakligen vandrade vi längs de leder som finns bland markerade, och dammiga och trötta landade vi sena eftermiddagar vid poolen med en kall öl i näven.

Första dagen besöktes området kring Lake Mary. När vi körde in på skogsvägen undrade Marion om det kan finnas björnar i området. Fem sekunder senare lufsar en ordentligt stor nalle fram ur en glänta, men tyvärr han vi inte få fram kameran.






Som ni kan se låg det fortfarande kvar snö på topparna till vår hunds stora glädje. Han både lekte i och försökte äta snön förutom att han kylde ned sina varma tassar.

I området finns också en gammal guldgruva som faktiskt var i bruk ända fram till 1938.

Fascinerande att ströva omkring bland dessa husrester och skrotprylar.





En bit bort i detta natursköna område ligger Horseshoe lake. I den sjön är badning tillåten, men betänka att vattnet är smält snö. Ordentligt kallt alltså trots 30 grader i luften. Skogen på bilden har inte brunnit och inte heller har den förgiftats av mänsklig hand. Teorin är att en jordbävning öppnade en ficka med CO2 gas från vulkanen och de höga halterna dödade träden. Något att tänka på i samband med växthuseffekten.





Nästa dag kollade vi upp dom berömda Inyo Craters som finns på cirka 2500 meters höjd. Dom två första var lätta att hitta och skrämmande djupa. Varför vattnet i den ena är turkost är okänt för mig.



Nyfikna som vi är skulle vi på toppen av Deer Moutain. Sista biten var mycket brant, vulkansanden ger dåligt fäste och resulterar i en del rutschande.
Faktiskt klara hunden det bäst, han lägger sig en bit upp och tittar på oss som kämpar med damm och sand. När jag väl kommer upp till honom blir han glad och ramlar nästan bakåt. Jag får tag i hans halsband och upptäcker den tredje kratern. Där Timmy legat är det ett brant stup på minst trettio meter! Bara att blunda och kana ned på baken i det dammiga gruset. Jag vågade inte stanna för att ta något kort
Den tredje kratern syns på den översta bilden i det nedre vänstra hörnet Undrar om jag någonsin vågar mig upp igen till bergets topp.

Enligt denna sida hände det senaste utbrottet från vulkanen för cirka 600 år sedan. Jag undrar hur indianerna uppfattades denna skrämmande händelse.

Dagen fick avslutas med 4WD körning i skogen. Allt lagligt och det var på mer än ett ställe som jag fick koppla in lågväxeln. Diffspärrarna behövde jag aldrig.

Goodbye God, I'm going to Bodie

Strax norr om Mammoth Lakes finns spökstaden Bodie som fick bli dagens mål för att vila upp benen lite.

Från HW395 har man en fantastisk utsikt över Mono Lake.


Mark Twain gör en fantastisk beskriving av sjön och dess omgivningar i boken Roughing It (Slita hund heter boken på svenska) På nätet finns delar återgivna av boken
Mark Twain var alltså i området när staden hade Bodie hade sin storhetstid med 10 000 invånare.

Det finns massor av information om Bodie både i bokform och på nätet, men några egna bilder delar jag gärna med mig.






Fascinerande att lära sig om en stads uppgång och fall. Bara tanken på att så många tusen kunde leva mitt ute i ingenting och att några kunde fixa hela försörjningsproblematiken.
Minst en skola fanns liksom några kyrkor. Alla saloonerna (65 stycken) och bordellerna visar väl lite var arbetarna spenderade sina surt förvärvade guldinkomster.

Svenskar har det funnits på många ställen i Kalifornien. Det finns en kyrkogård strax utanför Bodie och även fast det inte fanns många stenar med läsbar skrift, hittade jag två med ursvenska namn.




Till slut är det ganska skönt att slappa i skuggan lite....

Filmen baserad på boken My Sister's Keeper

En filmrecension? Nja inte riktigt, jag har inte sett filmen ännu.
Min dotter skulle gå på den igårkväll men trots att den började klockan 11 på kvällen var den slutsåld.
När hon berättade om filmen lockade mig historien som inte är verklighetsbaserad och jag sökte lite information på nätet.



Den handlar om ett par som lever med två små barn. Dottern Kate, två år drabbas av leukemi och prognosen är väldigt negativ.
Föräldrarna beslutar sig för att skaffa ytterligare ett barn via konstgjord befruktning. Barn nummer tre blir också en flicka som döps till Anna.

Kate är fortfarande i livet när hon är fyller sexton år och anledningen är att Anna, numera 13 år, har varit hennes donator. Eftersom hon är genetiskt lika är hon den perfekta donatorn och hon har räddat livet på sin syster.

Nu slutar Kates njurar att fungera och Anna förväntas igen att ställa upp som donator. Anna engagerar istället en advokat som skall hjälpa henne till självständigt få besluta om sin kropp, utan påverkan av föräldrarna. Detta trots att hon är medveten om att hennes syster kan komma att dö.

I slutet av rättegången framgår det varför Anna är ovillig att donera sin njure. Hon är trött på att var sjuk för sin systers skull och är trött på livet. Domaren ger henne rätt att bestämma över sin egen kropp och advokaten blir den vuxne som kan godkänna hennes vilja. Innan hon hinner avslöja OM hon vill donera sin njure, råkar hon ut för en trafikolycka och blir förklarad hjärndöd.

Advokaten har nu makten och inte föräldrarna, kan nu bestämma om njuren skall doneras.

Boken som filmen är baserad på är skriven av Jody Picoult. Enligt min dotter som läst den, är det många etiska och moraliska frågor som ställs på sin spets. Läsaren får verkligen en del att fundera på.

Jag hoppas verkligen att filmen är minst hälften så bra som boken är enligt min dotter. Hoppas helgen räcker till för att kunna se den.
Det roligast av allt är att min dotter ibland vill se en seriös film.

På svenska skall filmen tydligen heta likadant som boken: Allt för min syster. Vad jag kan se har boken fått fina recensioner i också i Sverige