Mycket om en uppväxt i en inte så vanlig miljö, en del information om Kalifornien, åsikter om politik och religion. Förmodligen kan jag inte låta bli att skriva något om mina intressen, musik och bilar
Sedan 1982 har jag mestadels bott utanför Sveriges gränser. En konsekvens av detta är att stavfel och felaktig meningsbyggnad förekommer. Jag är tacksam för korrigeringar framför allt där det blir obegripligt. Please bear with me
I år blev det bara en pumpa som dekoration, tillverkad av Annica enligt all konstens regler.
Att skära ut en kul eller skrämmande bild är ett petgöra som fordrar övning och tålamod.
Fröna ur pumpan kokas och rostas sedan i ugnen. Kanongott tillsammans med öl. Som synes tycker Timmy det här med pumpor är fullständigt ointressant eftersom han inte gillar fruktköttet.
Väl färdig ser den ut så här i dagsljus. Inte helt lätt att känna igen figuren
När det väl blivit mörkt får den invändig belysning och kanske någon kan gissa vilken figur som är avbildad?
Även om den välkända figuren har karaktärsdrag som påminner om min mammas äldste son så är det INTE han
Att bli skrämd eller att skrämmas är ganska spännande för de flesta barn. Tydligen har spektaklet sina rötter i Skottland, så det är återigen europeisk kultur som har svämmat över indianernas land.
Om man kan tala om utveckling av traditioner så verkar det viktigaste i amerikat att barnen får gå omkring utklädda och ringa på dörrarna i närområdet för att få lite godis. Visserligen erbjuds alternativet trick istället för treat men jag har aldrig hört någon som råkat ut för något trick i grannskapet.
När tjejerna var mindre brukade vi dekorera trädgården lite och placera en utklädd gubbe på en stol framför dörren. Ett år satt jag själv som utklädd gubbe och skrämde ungarna, en del stack bara jag rörde lite på mig och tappade helt intresset för godis. Fula gubbar kan betyda mer än en sak.....
Numera blir det på sin höjd några urkarvade pumpor i trädgården samt inköp av något kilo godis att dela ut till grannarnas ungar när dom ringer på.
Häromdagen kunde man läsa i lokaltidningen om någon som tjuvstartat Halloween eller åtminstone är det en skräckhistoria som passar att berättas till Halloween.
För er som inte orkar läsa fick polisen en anmälan om en felparkerad bil. I passagerarsätet satt en död kvinna som tydligen varit död sedan tio månader. Redan det är en bra skräckis, men bilen har inte stått på stället i alla dessa månader utan en annan kvinna har kört omkring med bilen och det stinkande liket har fått följa med. Uppföljningen av historien är skrämmande på ett annat vis. Kvinnan som dog och kvinnan som körde bilen var båda hemlösa. Den bilkörande kvinnan hade låtit den numera mumifierade kvinnan sova i bilen och när när dött vågade hon inte anmäla historien till polisen. Obduktion pågår men tydligen håller polisen den levande kvinnan för trovärdig eftersom hon inte arresterats. Egentligen synd, då hade hon fått tak över huvudet.
För många år sedan hittade jag en död katt i källarförrådet till vår dåvarande lägenhet. Den stanken kan jag fortfarande minnas. Hur en person kan köra omkring med ett stinkande lik i framsätet övergår mitt förstånd. Det finns ju gränser för vad kan göra för att få köra car-pool lane.....
Undrar om bilen blir osäljbar eller om den blir värdefull för någon samlare?
Happy Halloween till er som gillar aktiviteten, här bjuder youtube på på ett bra Halloweenskämt.
Många retar sig på den vanliga amerikanska hälsningsfrasen -- Hi, how are you? Den ovetande blir förbryllad och tänker undrande, vill han verkligen veta hur jag mår? Och blir osäker på vad han skall svara. Den som vet svarar något i stil med Just fine, what about yourself? Sedan kan det hända att man stannar och snackar om vad som helst, eller ännu vanligare man bara går vidare.
Det här kallar svenskar för amerikansk ytlighet och lite falsk trevlighet eftersom vederbörande egentligen inte är intresserad av hur man mår. Att den svenska hälsningsfrasen ”Tjena hur är läget” har samma tomhet hör väl inte till saken?
Vad den amerikanska hälsning egentligen betyder, är att jag har observerat dig som individ och att jag också vill förmedla det budskapet till den jag möter. Personen som svarar förmedlar, tack för att du ser mig och jag har också noterat att du korsar min väg. Mötet innebär oftast att vi aldrig möts igen men vi är två människor som kan kommunicera.
Jag har skrivit förut om vad som händer när man hälsar på okända i Stockholm. I bästa fall möts man av tystnad, en kall blick som undrar om de är någon bekant eller bara en fylltratt på snackhumör. Alternativt är det någon som inte ser ut att vaa född i Sverige och av någon anledning brukar dom hälsa tillbaka.
En amerikan är beredd att släppa in främmande (till en viss nivå) medans en svensk inte ens vill hälsa på folk han inte känner. Som grädde på moset tycker svensken i gemen att det är problem med integration av människor som flyttat in till Sverige av olika anledningar! Det är svenskarna som behöver intregreras till världen och visa normal medmänsklighet.
Ett skrämmande exempel på den svenska bristen att vara medmänniska är att nyligen tog Marcus Jannes 21 år, tog självmord framför en webkamera i livesändning. Enligt uppgift fanns det under tiden runt 1000 kommentarer i sammanhanget, det borde alltså ha varit över 100 personer som tittade på honom live. Flera hetsade honom med påståenden som ”Du vågar inte” och liknande. Så småningom blev polisen larmad med då var det för sent. Jag vågar påstå att i Kalifornien hade det inte tagit tio sekunder innan någon hade brytt sig och ringt larmnumret.
Att Marcus hade en bakgrund i en sekt kan kanske förklara hans beteende men det kan aldrig förvara de som kollade live på hans självmord utan att slå larm. Förhoppningsvis har dom svårt att passera en spegel idag.
Den svenska själviskheten och självupptagenheten som är svårt att hitta inom tex gamla östeuropa. Det gamla östmänniskorna hade det ofta inte fett materiellt sett, men i deras hem och hjärta fanns det alltid plats oavett hur knapert det kunde vara. Fick man gäster avbröt man allt man gjorde och dukade fram det bästa man hade även om det var det sista. På relattivt nära håll har jag fått se en del av rädslan att öppna dörren även för relativt nära bekanta, helt enkelt för man inte tycker sig ha tid eller man har tillräckligt med sig själv.
Svenskarna bör integreras till världen snarast möjligt.
About 25 years ago three of my friends were imprisoned in the former GDR. For us, having grown up in a free country, we saw no reason to lock them up, but rules were different in the eastern part of Germany.
It all started when one of them, Tina, was on vacation in Hungary and she also took her time to visit the embassy of the western part of Germany. Her question to them was simple; she wanted to find out how she could possibly move from the GDR to West Germany.
The recommendation she got was to return home and fill out an application with her request. She returned by air to Leipzig and was immediately arrested at the airport.
If I recall correctly, she was arrested for currency smuggling. The “currency” was an old German coin she had attached to her necklace. After long and tough interrogations, she was sentenced for 18 months as a political prisoner.
A chain reaction started and two more friends, C1 and C2, were arrested and imprisoned for political reasons. C1 did know about Tina’s desire to move, but she did not report it to the authorities, which was enough to put her behind bars.
C2 was in possession of a German translation of the Helsinki Agreement. The agreement was signed by the GDR, but to possess a copy was not allowed.
Tina had almost finished serving her time when West Germany finally paid a lot of money for her release. My wife and I had the opportunity to meet her after her release in Hamburg. I think it was Easter 1986 or 1987. It was a fantastic reunion and very touching to listen to her story.
Unfortunately we lost contact, perhaps because we moved around the world, and to search for Tina was difficult as her family name is very common in Germany. I searched on the web and did other research, but without any result.
A few days ago I received a comment on this blog (not published) and after some brief emails back and forth, I realized Tina had found me due to this blog.
Unexpected, but what a great surprise! Hopefully, we can get in contact with the other two girls as well.
For the time being, I am not sure if Tina is willing to share her story, but if so, I will do my very best to publish it in English.
Som ni vet brukar inte jag kolla se mycket på amerikansk TV förutom hockey och nyheter. Anledningen är att jag tycker reklamen är för jobbig och störande. Däremot spenderar jag en hel del pengar på betalfilmer i olika leveransformer. Jag betalar för filmkanaler, hyr och köper ibland.
I går kväll stod var tvn påslagen och mellan reklaminslagen visades ett underhållningsprogram: America got talent. Diverse mer eller mindre amatörmässiga artister, magiker, akrobater osv tävlar om en massa pengar. Nu är det tydligen finaldags så stoplskotten är tydligen utsorterade. Att det inte bara är sångartister gör det hela lite omväxlande och mer underhållande
Förmodligen finns liknande program i Sverige
Plötsligt dyker ett litet charmtroll upp på scenen. Jackie Evancho är en tioårig tjej med en fantastisk röst och dessutom kan vem som helst falla för henne charm och glittrande ögon.
Att tjejen kan sjunga råder det inget tvivel om. Även om föräldrarna lagt ned massor med pengar på träning inbillar jag mig att så här bra kan ingen vara utan naturbegåvning
Lyssna, titta, nju och gör din egen bedömning. Jag hoppas lilltjejen vinner tävlingen
Som synes av videoklippet nedan är det ibland svårt att välja, men ni har jag i alla fall gjort mitt val och röstat.
Valet blev snarast så taktiskt som möjligt mot ett parti snarare än för något parti. Egentligen är det lite märkligt att jag som inte bor i Sverige får rösta eftersom jag troligen inte kommer påverkas av resultatet på något vis.
Men eftersom jag som svensk absolut inte vill förknippas med rasim i någon form så har jag gjort mitt bästa för att sådana krafter inte skall in i riksdagen
Den amerikanska nojjan att inte använda personnumret (Social sequrity number) gör det riktigt härligt byråkratiskt att flytta. Viktigaste argumentet mot ett centralt register är att storebror inte skall kunna veta och kontrollera allt.
Att myndigheterna via internet, mobiler och annan ny teknik ändå kan hålla koll på alla detaljer i vårt provatliv anses däremot vara helt ok, det sägs ju skydda oss mot terrorister.
Ett hyfsat utvecklat personnummersystem skulle försvåra för illegala att vistas i landet, att det skulle vara lättare att spåra försvunna barn och liknande bortser man också ifrån
Få se nu om jag minns alla som ja måste uppdatera om min nya adress. Homeland sequrity (gröna kortet) Företaget jag jobbar hos Banken Kreditkortsföretagen (tre stycken) Alla internetsiter som jag handlar på. De flesta levererar INTE till annan adress än kreditkortet är registrerat på. Pensionsmyndigheten Sophämtningen Gasleverantören Elleverantören Telefonabonnenmangen KabelTV Internetleverantören (för de tre senaste har jag turligt nog samma leverantör) Vattenleverantören Körkortet Varje bil i familjen Skattemyndigheten på två ställen (skatten för fritidsboendet betalas i annat county) Samfälligheten för fritidsboendet. Alla tidningsabonnemang Bibliotekskort Blockbuster Posten Hade jag varit amerikansk medborgare skulle också röstregistreringen ändras.
De flesta ändringarna var tack o lov möjliga att göra via webben, men bara att leta fram sidorna och dessutom de kundspecifika uppgifterna för varje tidning, leverantör och bil (här behövde man chassinumret) tog sin rundliga tid
Att flytta med personnummer inom Sverige var betydligt lättare. Som jag minns det ändrade man på skattemyndigheten och till sina vänner. Resten fungerade automatiskt. Är det någon läsare som har bättre kunnande om flyttningar i Sverige?
Den här killen planerar tydligen att flytta till något bättre ställe än vi gör, dock sjunger han rätt bra
Alla som har sett Herbiefilmerna och Cars vet att bilar är intelligenta och kommunicerar med varandra. När det blir för mycket hittar dom på några fel och strejkar tillsammans.
I samband med flytt så gaddar dom ihop sig och jävlas i tur och ordning.
Dotterns Jeep började med att bli svårstartad och blinka med flera lampor i instrumentpanelen. Orsaken till felet var en brist på TLC (Tender, Love and Care). En rengöring av batteriet, utbyte av en kabelsko och en uppladdning av betteriet är bilen pigg och kry igen. En absolut supertrevlig bil att glida omkring i med avtaget tak och sommarvärme.
Nästa i tur blev Cadillacen. Eftersom den skall parkeras ute några dagar skulle toppen upp. Bilen ville inte ut ur det varma garaget så toppen strejkade. Här återstår lite trixande innan den kommer på plats, men maskineriet snurrar belåtet och slafsar i sig bensin. Trist att köra den med toppen öppen i dessa spmmartider, men så fort det nya garaget är rensat skall den ned igen.
Trucken som är arbetshästen under flytten började låta underligt från bakaxeln. Flytt och arbete tar det mesta av min tid, så det vara bara att försiktigt lämna in den hos husmekanikern. Vi var båda överresn om att lagren i diffen var troligaste orsaken men när kåpan togs loss var diffklumpen inklusive lager helt ok. Det var bromsarna som behövde bytas. Tack och lov en billigare operation men givetvis hade det varit billigare att byta själv. Trucken hämtas i kväll och flyttningen kan fortsätta med en dags försening
Som grädde på moset börjar Toyotan att blinka med VSC lamporna. Det kan vara gratis att fixa eller hur dyrt som helst. Det har hänt förr en gång när jag inte använt 4-hjulsdriften på ett tag
Min slutsats är att bilarna kommunicerar och just nu gillar dom inte att flytta. Har vi otur börjar Jeepen om från början igen.......
Det blir lite långt mellan inlöggen tills flytten är klar. Med 34 grader i skuggan går det långsamt att flytta. Beachen eller poolen hade varit trevligare
Heiko Khoo kallar detta en ögonvittnesskildring, ja det finns uppgifter om att han varit boende i Östberlin, en uppgift som jag ställer mig mycket tveksam till, dels eftersom hans tyska inte verkar tillräcklig för ett boende där på 80-talet, dels för att han isåfall hade förstått mer av realiteterna i landet.
Vad jag försått publicerade denna "ögenvittnesskildring" första gången 12 år efter murens fall. Daniel Nordström har översatt den bra men ändrat texten till att vara 20 år efter muren fall. Publicerad på webben blev den drygt 21 år efter den historiska dagen. En bagatell, men det ställer tvivel till andra uppgifter.
När han skriver "det östtyska samhället var inte fattigt 1989; statistiska data kan användas för att bevisa detta vad det gället hälsovård, utbildning, pensioner, bostadsyta, konsumtion av mat" inser jag att han saknar totalt kunskap om hur det var att leva i gamla DDR. För det första var landet skuldsatt upp över öronen och det var främst det hatade Västtyskland, ja med storfienden den ärkekonservative Strauss i täten som gav DDR krediter i utbyte mot vissa lättnader för innvånarna på östssidan. Hälsovården var god kvantitetsmässigt men medicienr och utrustning var totalt omoderna. En av mina bekanta tvingades svartväxla själv för att köpa den allergimedicin han så väl behövde. Pensionerna var ett skämt, nivån var erbarmerligt låg. Mat och bostad räckte den till, men inte något annat. Då skall man också komma ihåg att få tag i en bostad var inte det lättaste.
Statistiken visade knappt någon bostadsbrist, men som bekant är inte statistiken alltid tillförlitlig. För att få flytta till ett område var man tvungen att ha en bostad. För att få ställa sig i kö till en bostad måste man bo i området. På så vis finns det inga köer. Lägenheterna tilldelades efter familjestorlek, en bra modell i ett bristsamhälle. Min frus familj med sex barn och två vuxna bodde i en trerumslägenhet. Mr Khoo skulle nog kritiskt granska den statistik han har sett.
Konsumtion av mat. Mat var billig i DDR. Problemet var att få tag på den. Skrytet att man hade stabila priser var också modifierad statistik. Skinkan som var prissatt till (exempel) en mark per kilo gick inte att få tag på. Den levereredes helt enkelt inte till de vanliga affärera utan fanns endast tillgänglig i Delicataffärerna, (Fressex på tyska). Priset var där mångdubbelt, men eftersom det var en annan skinka så var det inte inflation. Officiellt. Det fanns inte en pensionär som hade råd med den maten. Jag undrar igen om denne Khoo verkligen bott i Östberlin…. Då skall man komma ihåg att Östberlin hade bätre försörjning än resten av landet. Det var något man ville visa upp.
Vidare "Drygt 25 % av maskinverktygen i Sovjetunionen tillverkades i Östtyskland, som med tanke på att man länge suttit på kvalitativ produktionsteknologi var av en standard likvärdig eller nästintill med den bästa i världen" Det säger för det första mer om produktionsteknologin i Sovjet än om den i DDR. Hade teknologin hållit världsstandard hade den industrin fortfarande i liv. Sanningen var att i stort sett allt i industrin var föråldrat, kvar på femtitalets nivå. Det skulle vara intressant vilken industri Khoo ansåg hålla hög klass. Det fanns absolut några och dessa lever fortfarande.
"På sina första resor till väst-Berlin trodde många östtyskar att de hade kommit till någon sorts paradis", skriver han också. Detta är kvalificerat skitsnack. Nära nog ALLA östtyskar hade tillgång till tv från västsidan och konsumtionsnivån var känd liksom arbetslösheten på andra sidan muren. Att se det i verkligen var överväldigande, men inte någon chock. Fullständigt klart är att INGEN östtysk någonsin har jämfört sin standard med övriga östländer, dom har alltid jämfört sin standard med västtyskens. De som inte hade tillgång till tv från väst bodde i vad som kallades Tal der Ahnungslosen.
"Sovjetiska tidskrifter som Sputnik hade under mer än ett år öppnat sig för rapporter om stalinistisk historieförfalskning" Säkert, men det var ingen i DDR som läste dessa tidningar, det var ingen grogrund för att ändra systemet. Däremot berättade TV och radio från väst hur glasnost förändrade partiet i Sovjet. Officiella DDR svarade med att säga, bara för att grannen städar är det inte smutsigt hos oss. Trots att man tidigare i allt hade följt storebrors direktiv.
"Västtysk lag erbjöd alla östtyskar att få ett betydande bidragsstöd så fort de kom in i väst, då grundlagen i Västtyskland inte erkände Östtyskland" Här har Heiko Khoo inte fattat ett dugg. Västtyskland har och har alltid accepterat att alla som kan visa tysk härstamning har rätt till tyskt medborgarskap. Exempelvis de sk Volga-tyskarna som utvandrade för flera hundra år sedan är fortfarande tyskar i deras ögon. Även om dom inte kan ett enda ord tyska. Har inte och har aldrig haft med relatione mellan öst- och västyskland att göra.
"I september 1989 bröt det ut små protester i Leipzig" Diskusionssgrupper inom kyrkan hade pågått långt före hösten 1989. Att just kyrkan blev bas för de med andra åsikter berodde på att kyrkan var den enda (tillåtna) organisation som inte styrdes av partiet. Att nästan alla som protesterade insisterade på att det skulle vara socialism beror på att inget annat var tolererat. Det hade kallats kontrarevolution. Först när den hatade regimen var borta kunde man öppet diskutera framtiden. Man skall ha i minnet att över 80% av befolkningen var inte med i partiet trots de fördelar det kunde innebära (och nackdelar)
Den senare delen tyder på att han sett händelser i DDR eller möjligen tagit del av andra skildringar.
"Skälet till tveksamheten hos stora delar av befolkningen att resa frågan om Berlinmuren var att folket visste att borttagandet av muren skulle medföra kapitalism. Vid det här stadiet ville inte massorna det." Kvalificerat skitsnack. Efter den berömda uppläsningen i TV att gränsen var öppen strömmade folk till gränsövergångarna. Då skall man inte glömma alla andra tusentals som flytt illegalt via ungern och Tjeckslovakien.
Heiko Khoo har tyvärr dragit många felaktiga slutsatser av tillgängliga fakta
För den som är intresserad av motordrivna fordon finns hur mycket som helst att roa sig med i södra Kalifornien.
Själv har jag rätt bra koll på sk swapmeets. Tradionellt rensar man garaget och säljer det man inte längre behöver. Eller köper det man egentligen inte heller behöver. En del beställer delar av mig ffrån Sverige och det är kul om man kan hjälpa någon och därmed finansiera min egen bilhobby.
Dragracing tillåts inte på gatorna här det har även Jesse James förstått. Han skulle stila upp lite med en wheelie på en Volkwagnsträff i Anaheim. Gick hur bra som helst. Problemet uppstod när han satte ned framhjulen. I korsningen kom helt tillfälligt sheriffen. Böteslistan på hans halvfärdiga bil var lång som en menu på en bättre restaurant. Hade han inte haft sitt välkända nmn hade han förmodligen fått skaka galler minst en natt.
På avsedda strippar finns däremot möjlighet att gas och titta. Som information kan bli bötfälld för att kolla på illegal streetracing.
Här är en kille som kör hela kvartsmilen på bakhjulen. Han brukar showa på våra Chevaträffar. Sätet är placerat mitt i bilen. Se framåt gör han genom grillen.
Det är inte dåligt att klara kvarten under 10 sekunder med en normal bil. Att göra det på bakhjulen i 250 km i timmen är en bedrift.
Våra vänner från lander i söder har en förkärlek till sk lowriders. Fjädringen består till största delen av hydraulik kopplat till ett styrsystem. Här handlar det om höjdhopp som gren. Det tävlas även i klassen dansade bilar. I dessa tävlingar existerar ingen drivlina, men det finns gatbilar som klarar det hela som en dans.
Tycke och smak kan man diskutera, men vad dom gör är oftast välgjort och dom har lagt ned massor med tid och pengar på sin hobby.
Det finns ett event som är ett måste varje år, nämligen Route 66 träffen i San Bernadino. De sk longhaulers har åkte hela den traditionella Route 66, en resa på drygt en vecka med bilträffar varje kväll.
Vi andra träffar dom vid målet, och där festas det i år 16-19 September. Festas? Nä det är ingen traditionell raggarfest, här tas det någon öl, men inte en onykter person så långt ögat når. Större delen av innerstaden spärras av och 1.700 bilar i kanonfint skick cirkulerar längs en slinga.
Jo visst finns det folk som vill göra en och annan däcksvärmare, men det är helt förbjudet i paraden. För att dom skall få leka ordnar man n separat arena där det tävlas i att göra slut på däcken.
Givetvis handlar det om den ryska filmen, handling utspelar sig mellan September 1941 tills befrielsen i Januari 1944. Staden avskärmades alltså i nära 900 dagar och den tyska krigsmakten avsåg att svälta ihjäl befolkningen för att få befolkningen att kapitulera.
Att se krigsfilmer är egentligen inget nöje för mig, jag har sett alldeles för mycket lidande i verkligheten. Dock har jag ett intresse av andra världskriget och vill gärna fånga vad ”andra sidan” vill visa från kriget. Den amerikanska versionen är spridd till leda.
Under min tid i gamla Östtyskland visade otroligt mycket ryska krigsfilmer på TV och jag var en av de få som nyfiket tittade. I princip allihop var taffligt gjorda propagandafilmer, så det var svårt att hitta något trovärdigt material bland hyllningarna till deras krigshjältar. Just av denna anledning var det intressant att se en rysk filmversion från 2007 av denna brutalt grymma händelse. Det är en välgjord film, förmodligen var den inte billig att göra. Tacksamt noterar jag att plump propaganda från sovjettiden saknas. Det känns lite mer ärligt när också brutaliteten från den sovjetiska armen visas. Visst finns det en story i filmen om en brittisk journalist men den är inte vad som fastnar i mitt minne. Det som fastnar är brutalitet, grymhet, svält och elände, men också den vänskapliga hjälpsamhet som jag känner igen från ryssar och andra slaviska folk.
För den som inte vet, Sovjet och dess medborgarna betalade ett väldigt högt pris för att besegra Tyskland och dessa allierade. Exakt siffra på antal offer lär aldrig komma fram men det handlar om 25-30 miljoner personer, alltså tre ggr Sveriges befolkning idag. Filmen visar med vilken brutalitet Stalin jagade fram sina soldater mot tyskarna. Dålig eller obefintlig utrustning gjorde att soldater ibland tvingades anfalla utan vapen. Ordern var att hitta vapen från fallna soldater. Att tyskarna hade order om att aldrig backa utan slåss till sista patron gjorde att kriget mellan de före detta förbundna Sovjet och Tyskland blev synnerligen skoningslöst.
I Leningrads belägrning dog omkring 1 miljon människor, de mest skrämmande historier finns om hur delar av befolkningen överlevde får du se i filmen. Enligt vissa uppgifter existerade inte vare sig hundar katter råttor eller kråkor i staden. Kannibalism förekom givetvis, redan efter första vintern hade NKVD över 1000 fall registrerade. Det är inte så svårt så här i efterhan att känna förståelse för de svältande människor som åt vad dom hittade.
En fundering som dyker upp är givetvis, var det värt en miljon människoliv för Sovjet att behålla staden? En annan fråga är, hur kunde Tyskland och dess arme medveten låta svälta ihjäl så många människor?
Se filmen om du vill ha en rysk balans till de amerikanska rullarna eller om du fortfarande behöver lära dig varför vi skall undvika krig.
Nej jag syftar inte på Dostojevskijs bok, men den är väldigt läsvärd. Fjodors bok har några tunga avsnitt att traggla sig igenom men den innehåller väldigt intressanta moraliska frågeställningar.
Rubriken kommer från lite tankar efter att jag nyligen såg Kubricks fantasiska film ”A Clockwork Orange” för femtitolfte gången.
Trialer
Alex, huvudpersonen i filmen begår ett antal vidriga brott och blir så småningom dömd till ett långt fängelstraff. För att komma ut ur fängelset anmäler sig Alex till ett experimentprogram där han låter sig bli hjärntvättad. Efter behandlingen blir han oförmögen att begå våldshandlingar, ja han kan inte ens försvara sig. Inte helle kan längre välja mellan gott och ont, på så vis är han inte längre en människa. När han släpps ut i det fria träffar han sina föräldrar som inte längre har plats för honom. Vidare så stöter han på sina gamla bekanta och de offer som tidigare drabbats av våldshandlingar från Alex och hans gäng.
Delvis samma bilder som det tidigare klippet, men med den fantastiske Beethoven i bakgrunden
Har du inte sett filmen så ska jag inte förstöra nöjet för dig genom att berätta mer. Inledningen är tyvärr fylld med mycket våld, men i detta fallet anser jag det vara motiverat för att förstå filmens senare delar. Musiken är också helt suverän
Ungefär samtidigt som jag såg filemn var det här några tidningrubriker om en 21-årig flicka som blev dömd för att ha dödat en en annan yngre flicka. Den dömda tjejen hade kört rattonykter trots att hennes kompisar försökt stoppa henne. Rödljuskörning med 2.4 promille ställde till det för flera familjer. Eftersom det inte var hennes första rattfylla blev domen minst 15 år och max livstid. Allt beroende på en frukatansvärd dumhet. I domstolen grät flickan och bad de anhöriga om ursäkt, men vare sig ånger, tårar eller att hon blir inspärrad kommer återge något liv till den dödade flickan. Det enda positiva är väl att just denna dömda tjej inte kommer vara ute på en fyllekörning de närmaste åren.
Oavsett när flickan kommer att bli utsläppt så har hon då avtjänat sitt straff, det är nog alla överrens om. Men är hon förlåten? Anhöriga till den dödade flickan kommer antagligen aldrig förlåta henne, men hur är det med oss andra som inte är direkt drabbade? Kan vi förlåta?
Rimligt är väl att personer som begått ett brott, tagit sitt straff borde vara förlåtna av oss och samhället?
Parkeringsböter som betalas, tror jag knappast någon har problem att förlåta Fortkörning? Det är väl att betrakta som otur och efter böter är det väl ingen som hyser agg till personen? Trots risk för återfall. Rattfylla? Mycket tveksam om detta blir glömt även efter ett straff. Rattfylla nummer två förlåts absolut inte. Något att fundera på är: Fortkörning mycket väl kan vara lika livsfarligt som rattfylla. Skattefusk? Här är väl fuskaren nästan hjälte som lyckas behålla en större andel av inkomsten än staten vill. Bidragsfusk? Inte acceptabelt, men antagligen bli personen förlåten om han tar sitt straff och betalar tillbaka pengarna. Våldtäktsman? Blir en sådan någonsin förlåten? Mördare? Det beror nog på situationen. Den pappa som slog ihjäl sin dottern man efter mannen hade plågat hans dotter i många år anses snarast som hjälte även om han fick ett kortare straff. Andra mord blir garanterat inte förlåtna. Barnaskändare? Är det någon som någonsin kan förlåta sådana? Bedrägeri? Antagligen kan dessa förlåtas om skulden betalas. Sexköpare? Troligen ursäktad om ånger finns och att det inte upprepas Snatteri? En som behöver mat för dagen bedöms annorlunda än en stjäl lyxvaror
Listan kan göras hur lång som helst. Vad jag försöker visa är att vår förmåga att förlåta har inget med lagboken att göra. Inte heller om gärningmannen har sonat sitt brott eller om det finns risk för upprepning eller inte. Förmodligen varierar möjligheterna till förlåtelse mellan olika kulturer och även skillnader sett i ett tidsperspektiv.
När man som svensk flyttar till USA reagerar de flesta på företagens kortsiktighet, take-and-run mentaliteten. Försäkringar om att du tas extra väl hand som är alltsom oftast bara skitsnack, det vet kunderna och reagerar likadant. Några kul exempel.
Jag prenumenerar på tidningen LA Times. I början sju dagar i veckan men eftersom jag bara hann läsa tidningen på helgerna ringde jag för att säga mit abonnemang. Jag erbjöds då istället tidningen fyra dagar i veckan (To-Sö) till ett specialpris, 40 dollar för ett år. Alternativet enbart lördag-söndag fanns inte så jag accepterade, det var kanonbilligt.
Nu har året gått och jag fick en ny räkning där beloppet hade mer än tredubblats och dessutom erbjöds jag att signa upp att beloppet automatiskt drogs från mitt kreditkort. Det skulle spara mig lite jobb, men haken fanns där. Jag begrep inte hur beloppet hade räknats fram utan ringde deras kundtjänst. Mannen jag pratade med bad om ursäkt och medgav att inte heller han begrep specifikationen. Han tvingades koppla mig till en specialist och efter ett tag gick det med viss möda att begripa vad jag skulle betala för.
Hur tror ni jag kan signa upp för en automatisk betalning från mitt kreditkort när ni inte ens själva begriper vad ni tar betalt för? Han blev mig svaret skyldig, och jag bad om att få säga upp abonnemanget. Han kopplade mig till nästa person som beklagade mitt beslut och erbjöd mig ett pris på 1.25 dollar i veckan om jag behöll tidningen. Det var mindra än hälften på räkningen och jag accpeterade.
Alltså kunder som är lojala skall betala, de som vill förhandla får bättre priser. Tro inte att detta är något undantag, det är likadant med de flesta företag. Tumregeln som jag lärt mig är att det kostar 10 ggr mer att få en ny kund än att behålla en gammal, verkar inte existera. Kunderna som har tid och ork agerar likadant och byter leverantör ibland. Här är ett av skälen till att amerikanarna inte vill ha ett enda val av leverantör. Det spelar ingen roll om företaget är privat eller eller publikt. Risken att bli rövknullad finnas ändå.
LA Times är numera ägt av personalen efter att i många år varit börsnoterat. För att försöka förstå deras affärsmodell letade jag upp några årsredovisningar från tiden då de var börsnoterade. Företaget Tribune äger flera tidningar så siffrorna gällar samtdliga deras tidningar. Den senaste jag hittade var för året 2007, men jag tror relationerna mellan siffrorna går att använda. Intäkterna för 2007 var till största delen reklam, nära 2.9 miljarder dollar, intkten för abonnemang var 527 miljoner. Antal betalande kunder per dag 2.7 miljoner.
Du behöver inte vara Einstein för att begripa att tryckning och distribution är kostsamt och intäkterna för det är knappt en femtedel av reklamintäkterna. Alltså, abonnenter är bara ett nödvändigt ont för att få in reklampengarna och tidningen bryr sig egentligen inte hur mycket betalar. Men att få in mer pengar svider väl inte?
Nästa intrssanta uppgift att tidningsstatistiken görs bara Må-Fr. Det förklarar var möjligheten att bara få tidningen till helgen inte finns. Ju större upplaga som kan visas, desto bättre kan man sälja reklamen.
Ni som vet fungerar det likadant med tidningarna i Sverige?
Som sagt lär sig kunderna reglerna och spelar med. Exempelvis från student världen. Många studenter bor i skolan på terminerna och flyttar hem för att slippa betala hyran på sommarlovet. En hel del måste därför lagra sina prylar ett antal månader och det kan kosta 60-100 dollar per månad. För att locka in kunderna erbjuder leverantörerna lagringsutrymme till en kostnad av 1 (!) dollar för första månaden. Precis, de som är lit om och kring sig hämtar ut prylarna efter 30 dagar och kör dom till nästa firma. Det går att spara 175-300 dollar på en sommar, inte illa om man är student och har dåligt med pengar.
Nu är det inte alla som fungerar på det viset. Min numera kompis Mark har en bilverkstad, han har i många år byggt upp ett rykte om sig att vara pålitlig, ärlig och prisvärd. Ryktet om honom sprider sig via mun-mot-mun metoden. Han berättade för mig nyligen att i vissa familjer servar han bilar sedan fyra generationer.
Exemplen är många, när Toyota dealern ville ha 1500 dollar för att fixa en felkod ringde jag honom. På en gratis telefon konsultation menade han, det är kännt fel på Toyota, jag beställer en ny höger bak oxygensensor till och så kommer du hit med bilen. Den längsta tiden var nedkylningen sedan bytte han sensorn till en kostnad totalt 180 dollar.
Min Cadillac tappade plötsligt mycket kylarvatten utan att jag kunde lokalisera läckan. Körde in bilen till Mark som skrattade och sa, det är en eller flera frostpluggar som rostat sönder. GM hade frostpluggar i vanligt bonnstål i stället för koppar (som skulle vara någon cent dyrare) som inte rostar. För att byta skulle motorn lyftas ut. Cadillacen har en 8.2 liters V8 och framhjulsdrift, så det var inget drömjob jag såg framför mig. Den drivenheten väger runt ett halvt ton! Men skrattade Mark, jag känner en pensionerad bilmek som hade som specialitet att byta frostpluggar och frågar. Jodå, gubben levde fortfarande och han hade tillverkat ett specialverktyg för att byta dessa pluggar på min bil. Total kostnad 100 dollar.
Andra arbetskompisar bekräftar många liknande historier, så egentligen är det bara ett problem med Mark och hans bilverkstad. Det är inte helt lätt att få en tid hos honom, han är oftast fullbokad.
Så även om take-and-run är vanligt finns det personer som ger guldkant åt livet. Även i US
Föräldrarna har försökt ställa några krav villkor för att ge fortsatt ekonmiskt stöd till flickan. Ett av dom är att skaffa ett jobb eller att utbilda sig. Rent generellt är det svårt att hitta jobb idag, Kalifornien har en arbetslöshet på 12.6%, många har dessutom fått mindre timmar per vecka, så det är gott om kvalificerade sökande på marknaden. För henne att få ett jobb är näst intill omöjligt. Dels har hon aldrig jobbat i hela sitt liv, dels kräver alla seriösa företag en drogtest innan dom anställer någon. Enligt vad jag förstår behöver man vara drogfri i ungefär sex månader innan man klarar ett godkänt test.
I första hand måste hon alltså sluta använda droger, det är bortkastad tid att söka jobb som hon aldrig har en chans att få. Nåväl, enligt vad jag hört söker hon jobb. Främst för att tillfredställa sina naiva föräldrars önskemål och därmed få ekonomisk hjälp och tillgång till bil. Hon är fullt medveten om att hennes chanser att hitta ett hederligt jobb är nära noll.
Enligt vad jag förstår finansierar hon sitt eget drogmissbruk genom att leverera till andra. Med tanke på att hon har tillgång till en legal modern bil som inte är registrerad på henne är hon förmodligen en perfekt kandidat för att göra jobbet.
En eftermiddag i veckan ringer hon hem till sin mamma och har en enda önskan. Kom och ta hem mig härifrån!!
Hon hade varit och sökt ett jobb någonstans. Den som interjuvade henne upptäckte direkt att tjejen var påverkad (av heroin visade det sig senare) och ringde omgående på polisen. Här i landet tar det inte många minuter för sheriffen att hämta in en drogad flicka. Vad dom hittade hos henne och i bilen vet jag inte ännu, men hon sitter fortfarande inburad.
Mamman skickade dit en advokat som skulle hjälpa henne, C skällde ut advokaten och vägrade samarbeta med henne. Hon var i väldigt dåligt skick och hade abstinensbesvär. Att hon blir tvångsintagen för vård är i princip givet, men eftersom hon är myndig kan dom bara behålla henne där en viss tid mot hennes vilja. Sedan väljer hon.
Hennes straff kommer bero på vilka mängder av droger dom hittade hos henne. Blir det ett fängelsestraff måste hon räkna med att hennes gröna kort dras in och att hon utvisas ur landet. I en normal familj skulle det innebära att alla flyttar ut, men detta är ingen normal familj.
En sak är säker. Fortsättning följer
Updatering: I den publicerade polisrapporten anges brottet hon anklagas för till "F HS11350 Possession Of A Controlled Substance" Bokstaven F innebär felony.
Detta klipp är tydligen från, för droger finns de inga gränser
Rummet till vår dotters rum öppnar vi inte varje dag. Idag skulle jag hämta något därifrån och fick plötsligt se en konsekvens av den senaste jordbävningen...
Den senaste utvecklingen på sexskandaler inom den katolska kyrkan har bland annat inneburit att satiriska humorister har varit kreativa. Bilden är ett förslag på hur nya kyrkofönster borde kunna se ut. Trots den katolska kyrkans förtvivlade försök att dölja fakta om alla sexutnyttjade barn läcker sanningen ut och skandalerna kommer allt närmare påven som anses vara guds företrädare på jorden.
Tro nu inte att dessa skandaler enbart finns inom den katolska kyrkan, nej det finns gott om exempel på att samma sak har skett och troligen fortfarande sker inom slutna sekter som exempelvis Jehovas Vittnen och Smiths Venner. Det är inte svårt att hitta offer, det svåra är att få dessa att träda fram officiellt. Grundorsaken för det är uppenbar för de flesta.
Fråga är vilket som är värst, att barn utnyttjas sexuellt eller att organisationerna väljer att sopa sanningen under mattan. Det är helt enkelt en sanning som passar dåligt att belysas, hela ryktet för församlingarna står på spel.
Heder åt alla de som törs och vågar berätta sanningen om vad dom har utsatts för.
Nu vet ju alla människor i västvärlden att sexuellt utnyttja barn inte är förenligt med den kristna tron, eller hur? Alltså anklagas med rätta pedofilpräster som utnyttjat barn samt organisationen som förtvivlat försöker dölja fakta. Gör nu ett tankeexperiment. Ponera att det hade varit troende muslimer som sysslat med detta och imamer hade skyddat gärningsmännen.
Trycksvärtan hade väl knappast räckt till för alla rubriker och ALLA muslimer hade dragits över en kam. Se där hur dom är…..
Vi som är uppväxta i ett samhälle där kristet troende funnits i många variationer vet att skilja på de olika avarterna inom den religionen, men med bristfälliga kunskaper om islam och alla dess variationer är det enklare att dra alla över en kam.
Den fantastiske komikern Rolf Bengtsson ironiserade redan 1970 över svenskarna fördomar. Egentligen, hur mycket har förändrats på 40 år i Sverige?
Visst får man en tacksamhetskänsla efter en jordbävning. Ingen skada bland våra nära och kära. Nästa tanke är hur är det för alla andra, speciellt i de som bor när epicentrum?
Vad i vet hittills är två döda och något hundratal skadade. Materiella skadorna är antagligen mer omfattande, men totalt sett var denna jordbävningen ingen katastrof.
TV har kört breaking news ganska länge utan att ha någåt nytt att berätta. Ännu snabbar ut med korrekt information är dock websidorna från myndigheterna.
Här visas till exempel en karta hur omgivningen uppfattade jordbävningen
För några minuter sen..Jordbävning preliminärt 6.9 strax söder om den Kaliforniska gränsen. Obehagligt, bokhyllor, skåp skrivbord och hela huset rasslade till. Jag uppskattar den pågick 15-20 sekunder, nu kan vi bara vänta på efterskalven och hoppas dom inte är starkare.
Södra Kalifornien har ett Tv-nöje som inte existerar i norra delen. Det handlar om biljakter när polisen är inblandad.
Sådan händelser direktsänds i nyhetskanalerna. Ja det handlar om Breaking news och även reklamen uteblir när dessa pågår. Den nyfikne kan gratis abonnera på sms för att få information när TV kamerorna har fångat bilarna med kamera. Ett sant folknöje alltså. Åtminstone så länge ingen blir skadad.
Alla stora nyhetskanaler har helikoptrar upp för bevakning 24 timmar om dygnet, och vad kan vara roligare än att följa en biljakt från en helikopter. Att polisen tillåter detta tror jag beror på att dom vill förmedla ett budskap. Försök inte köra ifrån oss, du kan se att vi alltid får tag i dig även om du försöker
Här är ett kul exempel, en kvinna som haft ett familjegräl tar bilen och sticker. Polisen lyckades stoppa bilen inte så långt från vår bostad.
Nådens år 1995 hade polisen i San Diego större problem.
Idag blev jag medveten om att CHw hade kommenterat men jag hade inte fått den informationen till min mail. Förmodligen hade mitt spamfilter tagit bort några kommentarer men dom fanns kvar på blogsidan. Tack ChW för mailet
För några dagar sedan kom jag hem från jobbet, tog en parkrunda med den glada, gnällande och slickande Golden Retrivern vi har nöjet att äga. Precis när jag kommer tillbaka ringer grannfrun och undrar om jag ocskå fått varningen av polisen. Inte har jag hört något men historien är att vissa fått information om att en beväpnad person har rånat en guldsmed och att han kan finnas i trakten. Polisen uppmanar alla att stanna inne och låsa dörrar och fönster och inte öppna för någon okänd. När jag kollar telefonsvararen hör jag att även jag fått varningen vid 4-tiden på eftermiddagen. dagen efter fick jag höra att samtliga telefoner på jobbet hade fått samtalet. Rätt irriterande när 50 telefoner ringer samtidigt.
Vad skulle du ha gjort? Förmodligen samma som jag, stänger och kontrollerar att allt är låst och sätter på TV och kollar lite websidor efter uppdateringar. Själklart ringer jag också min fru eftersom hon är på väg hem från jobbet.
Vid 6-tiden kommer nästa samtal från polisen, dom meddelar att faran är över, den misstänkte personen är arresterad. Samtidigt ber man om ursäkt för att man pga tekniskt fel hade varnat lite för många hushåll. Senare kom information på TV att något vapen fanns inte. Han hade hotat med vapen men aldrig visat något. Vidare skedde rånet cirka 15km ifrån vår bostad, så vi var förmodligen aldrig ens i någon teoretisk fara.
Jag har aldrig tidigare varit med om detta fenomen som kallas reversed 911. Ungefär omvänt larm. Den första tanken som dök upp var: Är det val av ny sheriff snart, och han behöver få lite uppmärksamhet? Nästa tanke: Har dom fått en ny utrustning som dom vill prova? Inget av detta gäller, så förmodligen ville sheriffen bara ha lite publicitet. Området har väldigt låg brottslighet så kanske han behöver försvara sina anslag. Vem vet.
Oavsett vilket blir man fundersam på om något liknande kunde ha hänt i Sverige.
Jag kan tänka mig att många av mina grannar plockade fram sina gömda vapen. Själv har jag inte ansett mig behöva något vapen med tanke på hur snabbt polisen agerat vid de tillfällen jag har sett dom i aktion.
En av mina kompisar boende i Fullerton blev en gång på 80-talet oroad av ett antal inbrott i området han bodde i och rådfrågade en polis vad för pistol han skulle köpa för kunna försvara sig vid ett evnetuellt behov. Svared blev, du skall inte köpa en pistol, du behöver stor vana och mod för att kunna skjuta och träffa en människa. Du ska köpa en shotgun. Jag tror det motsvarar hagelbössa på svenska. Varför en shotgun? Jo du behöver inte sikta så noga, bara håll den i rätt riktning och tryck av. Problemet borta. Men sa polisen, men största sannolikhet behöver du inte ens skjuta. När du gör mantelrörelsen hörs det och inbrottstjuven vet vad det handlar om. Han kommer sticka innan du hitter sikta.
Det är ibland intressant att se hur den svenska kulturen uppfattas utomlands.
I detta fall är det ur tysk synvinkel. Här är fyra ihopklippta reklamavsnitt som visade i tysk TV. Inslagen stoppades omedelbart av företagets ledning Tydligen ville man inte förknippas med den svenska kulturen
Jag har inte varit helt oaktiv, det finns några halvfärdiga blogginlägg att publicera som kommer så småningom men dettta känns viktigare. Den senaste tiden har jag intrycket av att rasismen är på frammarsch i de skandinaviska länderna. När jag har diskuterat detta med vänner och bekanta förnekas detta bestämt. Ingen, inte ens Sverigedemokrater vill kalla sig rasister, det är tabu. Rasism finns i USA och diverse andra länder men absolut inte i det demokratiskt fina Norden.
Om man istället kallar det främlingsfientlighet, så öppnas lite möjligheter till en diskussion och främst är det muslimer som man har svårt att tolerera. Nej förresten inte muslimer utan det är islam som skrämmer och sedan kommer den ena fördomen efter den andra blandat med en okunnighet. Om jag frågar hur många muslimska vänner dom har blir det som regel tyst. Det är alltså svenskarna som måste anpassa sig till världen och lära känna de nya personerna som av olika anledningar bor i Sverige.
Ganska många läsare av den här bloggen har varit med i sekter. Det är personer som har kommit olika långt i sin utveckling att leva ett normalt liv. Många av dessa har upplevt hur lite myndigheterna vet om hur det är att lämna en sekt och vilka problem som dyker upp. Nyligen läste jag ett skakande nödrop från en kvinna som relativt nyligen lämnat Jehovas Vittnen.
"Många är vi som är förtvivlade. Som har kvar hela våra kärnfamiljer inne i sekten. Nu händer det en hel del omvälvningar inom VT har jag sett på XX, som är rejält omskakande. Jag är så tacksam för XX, hur sajten öppnat våra ögon. Jag mötte en härlig god vän i lördags. Tillsammans grät vi över det vi förlorat. Våra familjer, våra släktingar. Våra barn, barnbarn, svärföräldrar, våra partners, våra brors- och systers-barn. Hur vi blir utfrusna, ignorerade och inte värt ett vitten. Det är starka saker. Ingen utanför förstår hur sådant här kan hända år 2010. Jag anser att VT är en OND organisation. De har omtolkat bibeln, GUDS EGET ORD till förmån för sig själva. De har fått människor att offra sina liv. Helt i onödan. Jag hatar det av hela mitt hjärta. Jag mår så jävla dåligt ibland, att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min dotter vågar inte prat med mig. Hon skickar sms i hemlighet. Blir hon påkommen riskerar hon att bli utfrusen och ifrågasatt AV SINA EGNA!! Vad föder detta om inte bitterhet. Jag vet att just bitterhet är destruktivt. Men bitterhet föds oxå ur en hopplöshet"
VT refererar till Bibelcellskapet Vakttornet. Felstavningen avsiktlig.
De flesta jag känner som lämnat en sekt blir respekterade i vårt samhälle och trots okunnighet finne en vilja att hjälpa dessa personer vidare i livet. Det jag reflekterat över är alla de likheter som finns med våra muslimska invandrare.
Flertalet fd sektmedlemmar liskom våra muslimer föddes in i den gemenskapen och hade ingen valfrihet. Först i vuxen ålder finns det en möjlighet till eget val. Vi som varit med i sekter var också tacksamma för att få vara med i just den gemenskapen, vi ansåg att det den aboslut bästa och enda rätta på jorden. Hjärntvätt är ett hårt ord, mindcontrol är ett mer rättvisande ord för vad det är.
Fundera lite över vad den fd JV-kvinnan upplever och tänk dig om detta istället hade varit en muslimsk kvinna. De muslimer som kommer till Skandinavien har av någon anledning lämnat eller tvingats lämna sitt land, sitt sociala nät och de flesta vänner. Det är lika svårt för dom att släppa alla sina gamla värderingar som det är för en medlem i Smiths Vänner. Att komma från ett muslimskt land innebär inte att man accepterar alla ortoxa mullornas regler och lagar. Det är vi som måste visa och lära ut vårt synsätt för att ge dom ett alternativ. Vi som lämnat en sekt vet att det finns en ryggsäck med värderingar och erfarenheter att bära genom livet. Varför skulle muslimer ha det annorlunda. Vi som lämnat en sekt vet att det tar tid att anpassa oss till ett ”normalt liv” Varför skulle det vara lättare för en muslim? Vi som lämnat en sekt vet att bland det viktigaste är att bygga upp ett nytt kontaktnät. Varför skulle det inte vara viktigt för en muslim? Vi som lämnat en sekt vet att vi fick lära oss nya normer och koder. Kan det tänkas att en muslim har ännu fler nya koder och normer att lära?
Eftersom vi skandinavier generellt sett inte släpper in muslimer vårt hem är det vansinnigt svårt för dessa att bygga ett socialt kontaktnät i ett nytt land. Vi som har varit med i sekter har egen erfarenhet av att starta om här i livet.
Den som bör ta initiativet till kontakt med dessa männsikor är just DU. Dom vågar inte tränga sig på, dom är osäkra på språket och rädda för allt nytt. Du är den som kan öppna din dörr och skaffa dig nya vänner som har otroligt mycket att ge dig. Riv ner muren mellan vi och dom.
Kan vi välkomna och lära gamla sektmedlemmar att komma in i vår gemenskap, kan vi väl välkomna inte bara muslimer utan också andra till vår gemenskap, eller hur?
Jag har varit lite låg ett tag, och får be mina läsare om ursäkt för det. En av de saker som tagit lite energi är situationen i familjen där C är uppväxt. Den kriminelle pojkvännen som C umgås med blev utsläppt efter några månader bakom galler. Utsläppt villkorligt, vilket i praktiken innebär att han vid ett eventuellt nästa brott blir utlämnad till domaren godtycke och straffet kan skärpas eller helt utebli. Den är pojkvännen är en liten fisk men med hans bakgrund är det i praktiken omöjligt att få ett jobb. I synnerhet som arbetsmarknaden ser ut idag. Den kriminelle pojkvännen har ganska stor erfarnenhet av hästar, det var tydligen i stallet där C familjen har sina hästar som kontakt och tycke uppstod.
Som frisläppt, har alltså familjen C anställt honom för att sköta sina två hästar OCH lära dotter nummer två att rida sin häst! Samme kille som hjälpt deras äldre dotter in i drogträsket. Missförstå mig inte, även fängelsekunder kan bättra sig och bör få chansen att återkomma till ett normalt liv. Men att öppna en kontakt in till dotter nummer två endast 18 år gammal är inte något jag tycker är klokt. En stabil betydligt äldre person med livserfarenhet hade säkerligen varit ett bättre alternativ.
Famljen menade att killen var så rädd att göra något fel och återigen hamna i fängelse. Denna rädsla gjorde att han hjälpte deras dotter att hålla sig undan droger (enligt familjen).
Killen är nu tillbaka i häktet och väntar på sin nästa dom. Vi har hört flera versioner, troligast är att han har brutit sig in till någon av sina drogpolare och något slags svartsjukedrama utspelades med denne. Polis tillkallades och med hjälp av en helikopter spårade och hittade dom grabben. Familjen har försökt hålla koll på C, leta efter tecken på meth-användning och hjälpa henne efter bästa förmåga. Tyvärr missade dom andra tecken. Tjejen har gått över till att injicera heroin. Eftersom hon inte har något pengaflöde från sina föräldrar är enda inkomstmöjligheternaa att sälja droger alternativt sälja sin kropp. Jag våga inte gissa vilket som är värst. Oavsett vilket anar jag att konflikten mellan hennes pojkvän och den andra
På söndag flygs C till sitt hemland för behandling och vi skall hjälpa och hålla ett öga på hennes syskon någon vecka.
Tjejen C landade i drogträsket med hjälp av Crystal meth. Nu ser jag till min förskräckelse att drogen är väldigt spridd i också i Sverige
Aftonbladet beskriver inte drogen så bra, den är enligt vad jag lärt mig mer lik kokain men med längre och kraftigare verkan. Enligt uppgifter i USA krävs det inte många doser innan vederbörade är fast och det sägs att 85% aldrig kommer ur sitt missbruk.
En betydligt bättre dokumentär finns exempelvis här. Spendera en knapp timme av ditt liv och titta på denna.
