Amerikansk ytlighet

Många retar sig på den vanliga amerikanska hälsningsfrasen -- Hi, how are you? Den ovetande blir förbryllad och tänker undrande, vill han verkligen veta hur jag mår? Och blir osäker på vad han skall svara. Den som vet svarar något i stil med Just fine, what about yourself? Sedan kan det hända att man stannar och snackar om vad som helst, eller ännu vanligare man bara går vidare.

Det här kallar svenskar för amerikansk ytlighet och lite falsk trevlighet eftersom vederbörande egentligen inte är intresserad av hur man mår. Att den svenska hälsningsfrasen ”Tjena hur är läget” har samma tomhet hör väl inte till saken?

Vad den amerikanska hälsning egentligen betyder, är att jag har observerat dig som individ och att jag också vill förmedla det budskapet till den jag möter. Personen som svarar förmedlar, tack för att du ser mig och jag har också noterat att du korsar min väg. Mötet innebär oftast att vi aldrig möts igen men vi är två människor som kan kommunicera.

Jag har skrivit förut om vad som händer när man hälsar på okända i Stockholm.
I bästa fall möts man av tystnad, en kall blick som undrar om de är någon bekant eller bara en fylltratt på snackhumör. Alternativt är det någon som inte ser ut att vaa född i Sverige och av någon anledning brukar dom hälsa tillbaka.

En amerikan är beredd att släppa in främmande (till en viss nivå) medans en svensk inte ens vill hälsa på folk han inte känner. Som grädde på moset tycker svensken i gemen att det är problem med integration av människor som flyttat in till Sverige av olika anledningar!
Det är svenskarna som behöver intregreras till världen och visa normal medmänsklighet.

Ett skrämmande exempel på den svenska bristen att vara medmänniska är att nyligen tog Marcus Jannes 21 år, tog självmord framför en webkamera i livesändning.
Enligt uppgift fanns det under tiden runt 1000 kommentarer i sammanhanget, det borde alltså ha varit över 100 personer som tittade på honom live. Flera hetsade honom med påståenden som ”Du vågar inte” och liknande. Så småningom blev polisen larmad med då var det för sent.
Jag vågar påstå att i Kalifornien hade det inte tagit tio sekunder innan någon hade brytt sig och ringt larmnumret.

Att Marcus hade en bakgrund i en sekt kan kanske förklara hans beteende men det kan aldrig förvara de som kollade live på hans självmord utan att slå larm. Förhoppningsvis har dom svårt att passera en spegel idag.

Den svenska själviskheten och självupptagenheten som är svårt att hitta inom tex gamla östeuropa.
Det gamla östmänniskorna hade det ofta inte fett materiellt sett, men i deras hem och hjärta fanns det alltid plats oavett hur knapert det kunde vara.
Fick man gäster avbröt man allt man gjorde och dukade fram det bästa man hade även om det var det sista.
På relattivt nära håll har jag fått se en del av rädslan att öppna dörren även för relativt nära bekanta, helt enkelt för man inte tycker sig ha tid eller man har tillräckligt med sig själv.

Svenskarna bör integreras till världen snarast möjligt.

Att välja....

Som synes av videoklippet nedan är det ibland svårt att välja, men ni har jag i alla fall gjort mitt val och röstat.



Valet blev snarast så taktiskt som möjligt mot ett parti snarare än för något parti.
Egentligen är det lite märkligt att jag som inte bor i Sverige får rösta eftersom jag troligen inte kommer påverkas av resultatet på något vis.

Men eftersom jag som svensk absolut inte vill förknippas med rasim i någon form så har jag gjort mitt bästa för att sådana krafter inte skall in i riksdagen

Svensk kultur

Det är ibland intressant att se hur den svenska kulturen uppfattas utomlands.

I detta fall är det ur tysk synvinkel. Här är fyra ihopklippta reklamavsnitt som visade i tysk TV.
Inslagen stoppades omedelbart av företagets ledning Tydligen ville man inte förknippas med den svenska kulturen

Rasism finns inte i Skandinavien

Jag har inte varit helt oaktiv, det finns några halvfärdiga blogginlägg att publicera som kommer så småningom men dettta känns viktigare.
Den senaste tiden har jag intrycket av att rasismen är på frammarsch i de skandinaviska länderna. När jag har diskuterat detta med vänner och bekanta förnekas detta bestämt. Ingen, inte ens Sverigedemokrater vill kalla sig rasister, det är tabu. Rasism finns i USA och diverse andra länder men absolut inte i det demokratiskt fina Norden.

Om man istället kallar det främlingsfientlighet, så öppnas lite möjligheter till en diskussion och främst är det muslimer som man har svårt att tolerera. Nej förresten inte muslimer utan det är islam som skrämmer och sedan kommer den ena fördomen efter den andra blandat med en okunnighet.
Om jag frågar hur många muslimska vänner dom har blir det som regel tyst. Det är alltså svenskarna som måste anpassa sig till världen och lära känna de nya personerna som av olika anledningar bor i Sverige.

Ganska många läsare av den här bloggen har varit med i sekter. Det är personer som har kommit olika långt i sin utveckling att leva ett normalt liv. Många av dessa har upplevt hur lite myndigheterna vet om hur det är att lämna en sekt och vilka problem som dyker upp.
Nyligen läste jag ett skakande nödrop från en kvinna som relativt nyligen lämnat Jehovas Vittnen.

"Många är vi som är förtvivlade. Som har kvar hela våra kärnfamiljer inne i sekten. Nu händer det en hel del omvälvningar inom VT har jag sett på XX, som är rejält omskakande. Jag är så tacksam för XX, hur sajten öppnat våra ögon. Jag mötte en härlig god vän i lördags. Tillsammans grät vi över det vi förlorat. Våra familjer, våra släktingar. Våra barn, barnbarn, svärföräldrar, våra partners, våra brors- och systers-barn. Hur vi blir utfrusna, ignorerade och inte värt ett vitten. Det är starka saker. Ingen utanför förstår hur sådant här kan hända år 2010. Jag anser att VT är en OND organisation. De har omtolkat bibeln, GUDS EGET ORD till förmån för sig själva. De har fått människor att offra sina liv. Helt i onödan. Jag hatar det av hela mitt hjärta. Jag mår så jävla dåligt ibland, att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min dotter vågar inte prat med mig. Hon skickar sms i hemlighet. Blir hon påkommen riskerar hon att bli utfrusen och ifrågasatt AV SINA EGNA!! Vad föder detta om inte bitterhet. Jag vet att just bitterhet är destruktivt. Men bitterhet föds oxå ur en hopplöshet"

VT refererar till Bibelcellskapet Vakttornet. Felstavningen avsiktlig.

De flesta jag känner som lämnat en sekt blir respekterade i vårt samhälle och trots okunnighet finne en vilja att hjälpa dessa personer vidare i livet. Det jag reflekterat över är alla de likheter som finns med våra muslimska invandrare.

Flertalet fd sektmedlemmar liskom våra muslimer föddes in i den gemenskapen och hade ingen valfrihet. Först i vuxen ålder finns det en möjlighet till eget val. Vi som varit med i sekter var också tacksamma för att få vara med i just den gemenskapen, vi ansåg att det den aboslut bästa och enda rätta på jorden. Hjärntvätt är ett hårt ord, mindcontrol är ett mer rättvisande ord för vad det är.

Fundera lite över vad den fd JV-kvinnan upplever och tänk dig om detta istället hade varit en muslimsk kvinna. De muslimer som kommer till Skandinavien har av någon anledning lämnat eller tvingats lämna sitt land, sitt sociala nät och de flesta vänner.
Det är lika svårt för dom att släppa alla sina gamla värderingar som det är för en medlem i Smiths Vänner.
Att komma från ett muslimskt land innebär inte att man accepterar alla ortoxa mullornas regler och lagar. Det är vi som måste visa och lära ut vårt synsätt för att ge dom ett alternativ.
Vi som lämnat en sekt vet att det finns en ryggsäck med värderingar och erfarenheter att bära genom livet. Varför skulle muslimer ha det annorlunda.
Vi som lämnat en sekt vet att det tar tid att anpassa oss till ett ”normalt liv” Varför skulle det vara lättare för en muslim?
Vi som lämnat en sekt vet att bland det viktigaste är att bygga upp ett nytt kontaktnät. Varför skulle det inte vara viktigt för en muslim?
Vi som lämnat en sekt vet att vi fick lära oss nya normer och koder. Kan det tänkas att en muslim har ännu fler nya koder och normer att lära?

Eftersom vi skandinavier generellt sett inte släpper in muslimer vårt hem är det vansinnigt svårt för dessa att bygga ett socialt kontaktnät i ett nytt land. Vi som har varit med i sekter har egen erfarenhet av att starta om här i livet.



Den som bör ta initiativet till kontakt med dessa männsikor är just DU. Dom vågar inte tränga sig på, dom är osäkra på språket och rädda för allt nytt. Du är den som kan öppna din dörr och skaffa dig nya vänner som har otroligt mycket att ge dig. Riv ner muren mellan vi och dom.

Kan vi välkomna och lära gamla sektmedlemmar att komma in i vår gemenskap, kan vi väl välkomna inte bara muslimer utan också andra till vår gemenskap, eller hur?

American experience

Min yngsta dotter går numera sista året i High School. En av klasserna hon läser är American Experience. Ja läser och läser, det är en interaktiv klass där mer eller mindre kontroversiella frågor diskuteras.
Eleverna skall lära sig att argumentera sakligt, motivera sina åsikter och framför all respektera andras synsätt och kunna lyssna på motargument.
Jag vill minnas att vi hade liknade lektioner under mina studier i Sverige, dock inte som separat ämne.

Det som gör denna klassen så populär är naturligtvis läraren som håller i den. Han är karismatisk, provocerande och utmanar åsikter på ett mycket bra vis. Vilken förälder som helst är välkommen att när som helst komma in och lyssna på hans lektioner. Skolan är väldigt diversierad, hispanic, asiater (stor andel), svarta (liten andel) samt elever med handikapp, främst hörsel och rörelsehandikappade. Av invånarna i staden som vi bor i är 32% födda utanför USA. Drygt 38% pratar ett annat språk hemma än engelska. Vi ingår alltså i båda dessa grupperna.

Kontroversiella frågor är inte alltid detsamma är i Kalifornien som Sverige eller för den delen i resten av USA. Men exempel på saker läraren tar upp är aborter, skapelseprocessen, svarta, muslimer, asiater och politik. Kort sagt är han orienterad i dagens verklighet i främst USA. Ofta drar han in elever som kommer från andra delar av världen för att visa på skillnader i uppfattningar.

I förra veckan var en av frågorna, hur skulle era föräldrar reagera om du kom hem med en svart pojk/flickvän?
Det var ganska många i gruppen som menade att deras föräldrar skulle reagera negativt, ganska många av dessa var inflyttade.

Min dotters åsikt var att hennes föräldrar skulle inte bry sig om vilken hudfärg eller från vilket land han kommer. Det som avgör är hur han är som person och hur han uppför sig.

För mig och min fru är detta det bästa betyg vi kan få. Det är en sak hur man tror man är och hur man vill vara, och det kan vara en annan sak hur man uppfattas av andra.
Det sistnämnda är ju det avgörande för mig som medmänniska.

Jag är medveten om att detta inlägg kan läsas som beröm till mig själv och så är det. I unga år var jag inskränkt när det gällde att värdera människor med annorlunda utseende, hudfärg och språk. Visst är det skönt att vi kan förändras som människor, men det som jag är riktigt stolt över är att mina barn inte har samma inskränkthet som jag en gång hade. förhoppningsvis har jag bidragit litegrann till det.

En av mina favoritartister, Björn Afzelius har en tänkvärd strof i sin sång ”Till min kära”

Vi har inget val, vi har inget val, för om nånting skall ändras,
får vi göra som andra har gjort: Vi får göra det själva.