lördag 31 januari 2009

Indianer och vita

De flesta svenskar känner till att de amerikanska indianerna blev undanskuffade när de frihetstörstande europeerna befolkade det nuvarande USA.
Väldigt många svenskar jag har frågat känner till att indianerna några gånger slog tillbaka mot övermakten när dom blev trängda, man känner till vissa regelrätta slag mellan indianer och vita men i det stora tror man att det gick ganska romantiskt tillväga, att helt enkelt indianerna drog sig undan för att få leva sitt liv i fred, i harmoni med naturen.

Inget kan vara mer fel. På väldigt många ställen var det en brutal etnisk rensning, fullt i jämförelse med Bosnien, Rwanda, Armenien, Kurdistan, Palestina och många andra platser.

Nyfiken som jag är började jag med att läsa mina barns skolböcker i historia. Flera av dessa etniska rensningar beskrivs rakt och ärligt. Tråkigt nog har jag inte hittat någonstans att någon blev ställd till ansvar för dessa händelser trots att de stred mot konstitutionen.

Den mest kända fördrivningen kallas ”Trail of tears” och skedde på 1830-talet. Hela sydöstra USA tömdes på indianer. Det landområde som erbjöds är i princip nuvarande Oklahama (norr om dagens Texas) I början ar evakueringen ”frivillig” när man minskade deras existerande territorium med ganska snart användes tvång.

Först ut var Choctaws 1830, tätt följda av Creeks och Chickasaw, sedan Seminole och till sist Cherokee 1835.
Vissa blev finansiellt kompenserade, jag har ingen aning om med hur mycket. Är det vad som kallas döva samveten?

Det var ingen kort sträcka dom fördrevs, Det handlade om 750-2000 km, Seminoles från Florida hade ännu längre väg. Siffrorna på antal fördrivna är lika osäkra som antal döda.
Några exempel:
Choctaws 15.000 evakuerader 2-6.000 dog längs vägen
Cherokees 4000 döda jag hittar ingen siffra på antal evakuerade

Nedan en liten karta på fördrivningarna.



Det finns mängder av dokumentärfilmer, böcker och material på webben om dessa händelse, i vissa fall motsägelsefulla uppgifter. Tragiska avskyvärda torra fakta som är svåra att ta in och föreställa sig.

Vad sägs om detta? Vintern 1838 började 16000 Cherokeer och 2000 svarta slavar en vandring på 1600 km i tunna kläder och utan skor eller möjligen mockasiner. Filtar hade man fått från ett sjukhus som drabbats av smittkoppor. Eftersom indianerna också blev smittade fick dom gå omvägar runt de befolkade trakterna.

För att krossa floden vid Golconda tvingades de svältande indianerna betala 1 dollar per person i stället för de normala 12 cent. Dessutom fick dom vänta tills alla andra resande kommit över. Många blev mördade av lokalbefolkningen. Mördarna stämde dessutom staten på 35 dollar per person som dom begravde.
Runt jul 1838 blev det kallare än i mannaminne i Illinois. Floderna fick is på 20-30 cm. Det blev väldigt tufft att få fram vatten till människor och djur.

Under sådana omständigheter drevs utsvältna kvinnor, barn, äldre och sjuka framåt. En trolig siffra på antal döda är 6.000! Inte långt ifrån 40%

Medverkande soldater kunde senare vittna om att detta var det mest fruktansvärda dom varit med om. Värre än de regelrätta strider som dom aktivt deltagit i.
Med så många döda längs vägen och ett stressat tempo gjorde att indianerna inte en tilläts ge sina nära och kära en riktigt begraving. Dom fick brutlat lämnas längs vägen.

För att hedra sina döda sjöng man längs färdvägen. Enligt uppgift är detta vad dom sjöng.
Själv har jag aldrig hört en bättre version av den sången. Jag tycker mig se de stapplade indianerna hopplöst sträva framåt........Luta dig bakåt och slut ögonen så förstår du vad jag menar.



Detta är en av de värsta skamfläckarna i USA’s histora. Så sent som 1987 skapades “Trail of Tears National Historic Trail. Sträckan är 3540 km lång och går igenom nio stater. Yepp, drygt tretusenfemhundra kilometer, ganska precis lika långt som mellan Stockholm och Lissabon.

Många kristna tror att vägen till frälsning endast går genom Jesus. aldrig har jag fått svar på frågan vad dom tror om dessa stackars indianer som inte hade den misnta kunskap om honom.

tisdag 27 januari 2009

Gamla diabilder

Eftersom jag inte längre har någon fungerande diaprojektor har jag börjat skanna in mina gamla diabilder och målsättningen är att också få alla mina negativ till hårddisken.
Jag använder en Nikon Super Coolscan 5000, mjukvaran har så mycket finesser att hälften borde vara nog. En av dom innebär att den scannar bilden tre gånger i olika vinklar för att ta bort dammkorn och liknande. Det sparar lite jobb men tar längre tid att skanna.

Orginalet sparar jag i tif format (varje bild blir 65Mb) men praktiskt jobbar jag med dom i jpg.

Här kommer de första gamla nostalgibilderna. Ingen av dessa bilder är bearbetad utan orginal från fotografen. som vanligt kan du få bilden större med att klicka på den.

Först ut är en familjebild, det liknar mest ett nattparty eller möjligen något i stil med Gudfadern.



Naturligtvis är det en amatörfotograf som tagit bilden. möjlgien kan det ha varit i samband med min pappas 40-årsdag

Nästa bild är på mig i 18-årsåldern. Minns jag rätt så är den tagen på resan till mitt sista besök på Brunstad. Observera att håret var för långt för SV standard, det gick lite över öronen!



I ungefär samma tidsperiod är detta en bild på min barndomsvän Reidar. Ja han är fortfarande min vän och tänker ungeför som jag när det gäller Smittisarna.




Här har vi en bild på en av mina små brorsdöttrar. Ögat som pekar åt nordväst är numera fixat. Damen bredvid är Ruth Lindberg, på den tiden var hon med i Smiths Venner




GUDARS SKYMNING! Vilken badräkt morsan har på sig och hängbuken på farsan går inte av för hackor. Hursomhelst är bilden från Albybadet i Huddinge runt 1965. Mina föräldrar skall ha kredit för att dom ofta åkte dit med familjen för att bada på somrarna. Både helger och på kvällar efter jobbet ställde dom upp.
Jag är mera tveksam om dom skall ha kredit för hur dom vågade visa upp sig bland allmänheten.




Minns jag rätt är denna bilden tagen samma dag som brorsan förlovade sig med sin sedemera fru Ruth. Jag gissar att Johnny var runt 18 och Ruth 16. Hormonerna fingerade tydligen även med lustiga hårfrisyrer och även fast dom besökte Smiths Venner.



Till sist men inte minst. Jo han var liten den här tiden. Det är en bild av min grabb



Visst var han söt? Fantastiskt lik pappa!

fredag 23 januari 2009

Kortfattad polisrapport

Svenskar i allmänhet är med räta ganska stolta över den offentlighetsprinicp som finns i Sverige.
Många är dock förvånade över att det finns så mycket offentliga handligar öppet i USA. Faktum är att man i vissa fall är ännu bätte här.

För att få ut offentliga handlingar är det liksom i Sverige bara att knalla in instutitionerna och det mesta finns tillgängligt.

När det handlar om pengar finns det alltid intresserade i detta landet. Det är en utvecklad affärside att hämta den offentliga informatioen och sälja den till folk som är för lata att hämta den själv. Dessutom slipper man ju att passa öppetider och liknande.

För att locka folk till dessa websidor ger man en viss information gratis för att öka nyfikenheten och få läsarna mer villiga at ta fram kreditkorten.

Exempelvis är alla personer som blivit arresterade offentliga handlingar. Det är bara att knalla in till Sheriffen i staden och kolla vaför grannen blev arresterad i helgen.

På en komersiell sida hittade jag informationen om C's pojkvän:

Isaacs, David - (M/W) Map It
2544 Newport Blvd Unit 104
Costa Mesa , CA 92627-1331 Verified Address

--------------------------------------------------------------------------------

Reported: 01/15/2009 by Crime Reporter No. 6040
Source: Costa Mesa PD

M BP4140 POSSESSION OF HYPODERMIC NEEDLE/SYRINGE
M HS11364 Possess Control Substance Para
F HS11377 Possess A Controlled Substance
F PC1 Warrants Or Holds Only


Residing in Crime Beat Zone: Orange Count Costal Area


Jepp, namn adress och anledningen till arresteringen finns tillgänglig för vem som helst. Extra nyfikna kan signa upp för att få dagliga email eller till och med voa RSS feed. Informationen sorteras beroende på datumet som polismannen rapporterar inte dagen för gripandet. Dave arresterades den 11 Januari, men polisen fick tydligen inte in rapporten förrän den 15e

Eftersom han bodde i Costa Mesa kan jag lika gärna bjuda på informationen om de senaste arresteringarna där.
Som synes beror väldig många arrestering på onykterhet bakom ratten. Då är ändå gränsen för en DUI (Driving Under Influence) 0.8 promille! Eller naturligtvis att föraren är tydligt påverkad av andra substanser.

Likande siter finns uppe så att du kan kontrollera om dömda sexbrottslingar bor i trakten.
Så här ser det ut i området som Dave bodde i.

I profilerna på de dömda finns en bra beskrivning, vilket brott dom utfört och en bild.

torsdag 22 januari 2009

Den lycklige sektmedlemmen

Församlingar av typen Jehovas Vittnen och Smiths Venner och liknande sektgemenskaper anklagas ofta för att hjärntvätta sina medlemmar. Det är ett brutalt ord som ofta sammankopplas med föngenskap och tortyr och knappast med en religiös församling att göra.
Allt oftare används ordet ”mind control” vilket är betydligt bättre beskriver vad det handlar om. I begreppet mind control förstås också att personen utsätter sig för detta frivilligt till skillnad från hjärntvätt.

Mind control handlar om att förändra en människa personlighet eller beteende och det är just vad de ledande personerna i sekter öppet berättar att dom vill göra.
För att få någon att knacka dörr i x timmar per månad , kämpa mot inbillad synd, att skänka bort pengar, klippa av förbindelser med familj och vänner så krävs att många spärrar som vi vanliga människor har tas bort.
.
En individ som bedömdes vara öppna för påverkan kallas hos SV för en ”person i nöd” . Jag tvivlar inte ett dugg på att dom var kapabla att identifiera vilka det var värt att spendera lite tid på för att förkunna sitt budskap. Precis som i hunddressyr fattas inte belöningar för den som gör enligt ledanrens önskan. Straff förekommer, men oftast är en utebliven belöning för att individen skall fatta och ”göra rätt” nästa gång.
Vår hund kan springa sig dödstrött för att hämta bollar om han får lite beröm eller godis

Jag har inte hört någon sektledare som officiellt medger sig syssla med mind control. Kan det vara ett sammanträffande att jag heller aldrig träffat någon som är medlem i en sekt, men jag har träffat många som varit med i en sekt. Kanske förståelsen kommer först när man lämnat församlingen? Utan för sekten finns insekten, förlåt insikten.

På smittisarna hemsida publicerades för några dagar sedan en enkät typ fråga fem personer. Frågan som ställdes: Vad betyder menigheten (församlingen) för dig?

För er som inte vet, deras mantra är att det finns bara EN församling. Därför behöver man inte fråga vad man tycker om Smiths Venner. Liksom en äkta nazist kunde tala om ”partiet” och bara mena ett, så kan en sekt bara tala om en församling. Enkelt och greit som norrmännen säger.

Tillbaka till frågan om vad församlingen betyder för de fem svarande.
Fyra av fem svarar likadant: Allt.
Församlingen betyder alltså allt för dessa individer, det är ju glädjande att dessa personer så enstämmigt säger sig ha hittat en plats livet där dom trivs!

Eller?
Allt är ett väldigt kraftigt uttryck och frågan är kanske lite ledande.Utan för allt finns just ingenting. Menar dom allvar så betyder inte familj, barn eller partner något för dessa fyra! Det finns inte utrymmer för någonting utan församlingen. Det finns säkert andra saker jag tycker borde ha någon betydelse i livet, men det gör det tydligen inte för dessa personer.

Eller är det hela ett bra exempel på just mind control?

Till mina norska läsare vill jag rekommendera en websida som stödjer och hjälper avhoppade medlemmar ur sekter. För tillfället är det flesta fd Jehovas vittnen som skriver där. De flesta är väldigt trevliga och hur mycket erfarenhet att dela med sig

onsdag 21 januari 2009

Uppdatering II

Jag tyckte inte jag hade så mycket nytt att komma med angående C, men jag får så många frågor att jag väljer att berätta det jag vet.

Något administrativt problem gjorde att rättegången inte kunde genomföras helt den 15 Januari. Det var något saknat dokument som trassalde till det.
Under diskussionerna med domaren har C fått klart för sig att hennes pojkvön kommer att sitta bakom galler i minst 2 år. hon fick ett mindre sammanbrott, hon hade inbillat sig att det handlade om några månader.

Jag har inte fått information om något nytt datum för rättegången, rollen vi tar är att hjälpa, inte att vara nyfikna (jo det är vi också)

C är kvar på rehab, hur det fungerar vet vi inte, men när hon sköter sig får hon utökad frihet att röra sig och tydligen får hon gå på ett fitness center nu. Efter varje utflykt drogtestas hon, och minsta antydan till sådant så inskränks friheten igen.

Hennes familj hoppas att domaren dömer henne till 90 dagars rehab, till viss del vill dom alltå att domaren tar över deras eget ansvar.

Efter lite drygt en vecka utan droger har hon nu utslag över hela kroppen, man kallar det för att gifterna börjar lämna kroppen. Typiska tecken på missbruk av Crystal Meth, ni hittar massor av bilder på nätet. Utslagen kliar och hon kliar sönder sig, medicin hjälper bara till viss del. Vad vi vet är hon inte nojjig, men vi har hört talas om att vissa får för sig att hela kroppen är full med insekter. dom försöker ta bort insekterna, men nojjan gör att dom tror dom kryper in i huden. Det uppstår sår när man försöker gräva efter insekter i huden med nålar och pincetter.

Mamman tycker att hon ser betydligt bättre och friskare ut, men när vi tittade på en video tagen fär ett år sedan, insåg också hon skillnaden och bröt ihop.

Tjejen har åldrats utseendemässigt minst tio år på ett år. Hon var smal innan men är nu utmärglad. Hon byter personlighet beroende på vem hon pratar med, endast korta perioder sägs hon vara den personlighet vi lärt känna

måndag 12 januari 2009

Kort uppdatering

Söndag kväll fick vi positiva positiva nyheter.

Personen som skar sönder min dotters tre bildäck är arresterad. Givetvis var det C's pojkvän. Polisen ringde hem till oss och utan att dom pratade klarspråk anade vi vad som hade hänt.

Eftersom han har en 2-årig villkorig fängelsedom på sig kommer vi slippa vara oroliga för honom den närmaste tiden. Imponerande snabbt agerat av polisen måste jag säga.

Ersättning för däcken? Det tvivlar jag på att kommer få, men dom pengarna är en bra investering om C fortsätter den långa vägen för att bli drogfri.

C är förresten fortfarande kvar på rehab. Rättegången är den 15e och då hoppas vi att domaren tvingar henne att stanna kvar på rehab.

lördag 10 januari 2009

Konsekvenser av drogmissbruk

Historien med vår vän C. och hennes beroende har en fortsättning.

Den kommunikation som hon fortsatte med sin pojkvän avslöjades. Faktiskt var det mn dotter som ringde mig och sa: Berätta för hennes föräldrar att dom stulit telefonen av C's lillebror och att dom så kan ringa varandra utan att polisen har koll.
När vi hade en kväll/natts snack med föräldrarna åkte dom nästa dag till hennes lägenhet och hittar där båda två. Efter hot om polis drar killen och dom tar med sig C hem.
Nu inser föräldrarna ännu mer allvaret. Dom tar kontakt med ett rehab-center och gör en actionplan.
Eftersom C är myndig kan ingen i familjen tvinga henne till rehab utan hon måste övertalas.
Torsdag morgon skall en psykolog från rehab-centret tillsammans med familjen och vår dotter väcka henne kl 07 och försöka övertala henne.
Diskussionerna pågår i över fem timmar och huvudfrågan för C är: Vad händer om jag inte accepterar rehab?

Till slut får hon svar på frågan. Mamman förklarar att familjen verkligen älskar henne och det är anledningen till att dom är beredda att betala en rehabitering som kostar 225.000 svenska kronor för 30 dagar. Vill hon inte gå, kommer dom inte spendera henne en enda dollar för hennes destruktiva ansträngningar att ta livet av sig själv.
Ingen bil, inga kreditkort, ingen telefon, ingen skola och ingen lägenhet.

C's beslut blir att INTE gå till rehab utan hon lämnar huset, i handen har hon en plastkasse med underkläder. Inget mer.
Dotra berättar att mamman blev askgrå i ansiktet och 10 år äldre på ingen tid alls. Det ansiktet kan hon inte glömma.

Senare på eftermiddagen åker mamman och en kompis till tjejens lägenhet (75 km bort) för att byta lås på dörren. När dom går in i lägenheten hittar dom pojkvännen där. Tydligen har han vistats där en tid och har kopierat nyckeln.
Dom tinger omgående polisen som är där inom någon minut. Tyvärr han killen försvinna 30 sekunder innan polispatrullen dök upp.
I lägenheten hittar dom också en dagbok. Ur den framgör det att försa gången dom tagit drogen tillsammans var i Juli 2007. Dessa knappa 6 månader har alltså räckt för att göra C beroende av Crystal Meth.

På kvällen engagerar familjen en detektiv som skall hitta C och hålla ett öga på henne. Jag sa ju att det inte är pengar som saknas.....

Fredagen söker familjen efter sin dotter utan resultat.

På eftermiddagen får min dotter ett meddelande via AIM (typ msn)från C: Tell my parents I'm ok. Vår dotter svarar inte men vidarebefordrar information till mamman.

Mitt i natten, 00.30 lördag morgon får vi ett sms av mamman: C har kommit tillrätta och accepterat rehab, vi har just lämnat henne på kliniken.

Vi vet inte alla detaljer ännu, men tydligen har hennes pojkvän kört hem henne efter han först har försökt att få sin egen mamma att acceptera henne som gäst. Antagligen har han inget intrese i henne när hon varken kan erbjuda pengar till droger eller bostad.

Det första steget på en lång resa tycks ha börjat.

Idag har mängder av vänner och bekanta ringt och sökt vår dotter. Alla vill tacka henne för hennes fantastiska insats (enligt mamman) och gråtande i telefonen har dom förklarat vilken bra kompis hon är. Nåja det spiller över lite på två stolta föräldrar också.

Att hjälpa andra kan medför både positiva och negativa saker. I morse när dotra skulle till jobbet hade hennes bil fått tre däck sönderskurna. Vi har visserligen inga bevis men C's pojkvän står högst på listan av misstänkta.

Ingen av våra bilar har någonsin blivit vandaliserad under de snart 10 år vi har bott i USA. Bilen "kom hem" 23.40 på fredagen och däcken var förstörda 6.30 på lördagsmorgonen. C anlände till rehab kl 23.30 så hon kan inte vara skyldig.
Pojkvännen har dessutom ett motiv, min dotter hjälpte till att få bort hans inkomstkälla till droger.

Vad gör man när en bil blivit vandaliserad? Här anmäler man det självklart till den lokala polisstationen. Det tog knappt 10 minuter innan en officer kom hem till oss och tog emot anmälan. Ändå var det inget nödfall.
Inte nog med det, vi fick inte röra bilen mer förrän CSI hade varit på platsen. CSI kom efter två timmar, bad om ursäkt för att dom dröjt så länge. Vad polisen hittade kan jag inte tala om.

När jag berättade för polisen att i Sverige hade troligen ingen dykt upp överhuvudtaget tittade dom misstroende på mig. Så kan det väl inte vara? Bryr sig ingen om kriminalitet?

För inte så länge sedan blev jag bombarderad med hotelser från en person i Sverige. Efter att ha meddelat att nästa hotelse polisanmäls, har dessa mail tack och lov upphört.
Med dagens erfarenhet undrar jag verkligen hur fort den lokala polisen skulle ha reagerat, och lite nyfiken är jag också på vad dom skulle gjort.

Konsekvenser av drogmissbruk

Historien med vår vän C. och hennes beroende har en fortsättning.

Den kommunikation som hon fortsatte med sin pojkvän avslöjades. Faktiskt var det mn dotter som ringde mig och sa: Berätta för hennes föräldrar att dom stulit telefonen av C's lillebror och att dom så kan ringa varandra utan att polisen har koll.
När vi hade en kväll/natts snack med föräldrarna åkte dom nästa dag till hennes lägenhet och hittar där båda två. Efter hot om polis drar killen och dom tar med sig C hem.
Nu inser föräldrarna ännu mer allvaret. Dom tar kontakt med ett rehab-center och gör en actionplan.
Eftersom C är myndig kan ingen i familjen tvinga henne till rehab utan hon måste övertalas.
Torsdag morgon skall en psykolog från rehab-centret tillsammans med familjen och vår dotter väcka henne kl 07 och försöka övertala henne.
Diskussionerna pågår i över fem timmar och huvudfrågan för C är: Vad händer om jag inte accepterar rehab?

Till slut får hon svar på frågan. Mamman förklarar att familjen verkligen älskar henne och det är anledningen till att dom är beredda att betala en rehabitering som kostar 225.000 svenska kronor för 30 dagar. Vill hon inte gå, kommer dom inte spendera henne en enda dollar för hennes destruktiva ansträngningar att ta livet av sig själv.
Ingen bil, inga kreditkort, ingen telefon, ingen skola och ingen lägenhet.

C's beslut blir att INTE gå till rehab utan hon lämnar huset, i handen har hon en plastkasse med underkläder. Inget mer.
Dotra berättar att mamman blev askgrå i ansiktet och 10 år äldre på ingen tid alls. Det ansiktet kan hon inte glömma.

Senare på eftermiddagen åker mamman och en kompis till tjejens lägenhet (75 km bort) för att byta lås på dörren. När dom går in i lägenheten hittar dom pojkvännen där. Tydligen har han vistats där en tid och har kopierat nyckeln.
Dom tinger omgående polisen som är där inom någon minut. Tyvärr han killen försvinna 30 sekunder innan polispatrullen dök upp.
I lägenheten hittar dom också en dagbok. Ur den framgör det att försa gången dom tagit drogen tillsammans var i Juli 2008. Dessa knappa 6 månader har alltså räckt för att göra C beroende av Crystal Meth.

På kvällen engagerar familjen en detektiv som skall hitta C och hålla ett öga på henne. Jag sa ju att det inte är pengar som saknas.....

Fredagen söker familjen efter sin dotter utan resultat.

På eftermiddagen får min dotter ett meddelande via AIM (typ msn)från C: Tell my parents I'm ok. Vår dotter svarar inte men vidarebefordrar information till mamman.

Mitt i natten, 00.30 lördag morgon får vi ett sms av mamman: C har kommit tillrätta och accepterat rehab, vi har just lämnat henne på kliniken.

Vi vet inte alla detaljer ännu, men tydligen har hennes pojkvän kört hem henne efter han först har försökt att få sin egen mamma att acceptera henne som gäst. Antagligen har han inget intrese i henne när hon varken kan erbjuda pengar till droger eller bostad.

Det första steget på en lång resa tycks ha börjat.

Idag har mängder av vänner och bekanta ringt och sökt vår dotter. Alla vill tacka henne för hennes fantastiska insats (enligt mamman) och gråtande i telefonen har dom förklarat vilken bra kompis hon är. Nåja det spiller över lite på två stolta föräldrar också.

Att hjälpa andra kan medför både positiva och negativa saker. I morse när dotra skulle till jobbet hade hennes bil fått tre däck sönderskurna. Vi har visserligen inga bevis men C's pojkvän står högst på listan av misstänkta.

Ingen av våra bilar har någonsin blivit vandaliserad under de snart 10 år vi har bott i USA. Bilen "kom hem" 23.40 på fredagen och däcken var förstörda 6.30 på lördagsmorgonen. C anlände till rehab kl 23.30 så hon kan inte vara skyldig.
Pojkvännen har dessutom ett motiv, min dotter hjälpte till att få bort hans inkomstkälla till droger.

Vad gör man när en bil blivit vandaliserad? Här anmäler man det självklart till den lokala polisstationen. Det tog knappt 10 minuter innan en officer kom hem till oss och tog emot anmälan. Ändå var det inget nödfall.
Inte nog med det, vi fick inte röra bilen mer förrän CSI hade varit på platsen. CSI kom efter två timmar, bad om ursäkt för att dom dröjt så länge. Vad polisen hittade kan jag inte tala om.

När jag berättade för polisen att i Sverige hade troligen ingen dykt upp överhuvudtaget tittade dom misstroende på mig. Så kan det väl inte vara? Bryr sig ingen om kriminalitet?

För inte så länge sedan blev jag bombarderad med hotelser från en person i Sverige. Efter att ha meddelat att nästa hotelse polisanmäls, har dessa mail tack och lov upphört.
Med dagens erfarenhet undrar jag verkligen hur fort den lokala polisen skulle ha reagerat, och lite nyfiken är jag också på vad dom skulle gjort.

måndag 5 januari 2009

Filmer och helger

Äntligen är alla dessa helger över, och man får koppla av alla besvärligheter med att gå på jobbet. Kanske ligger det ändå något i påståendet efter jul och nyårsfirandet 2008.

Familjens julfirande hade vi bra under kontroll, det var jobbet strax före som var stressande. Mängder av småprojekt skulle vara klar och rapporteras just innan jul så istället för att ta ledigt från den 19e fick jag jobba ända fram till den 23e.

Arbetslivet i USA upplever jag som något mer krävande när det gäller att hålla dead-lines. Skall något vara klart ett visst datum, då gäller det att se till att vara klar. Synnerligen stressande var det att en hel avdelnings eventuella bonuspengar varr beroende på att just mitt arbete skall vara klart i tid. Är det vad som kallas kompisanda?

Allt blev klart både hemma och på jobbet, och ur familjens synvinkel hade vi bara mysigt och trevligt.

Det negativa i helgen hade med några nära vänner att göra. Det handlar om en familj som vi känt i nio år och vår yngsta dotter har haft mycket god kontakt med deras äldsta flicka. Kallar henne C. i fortsättningen. Strax före jul blev denne C. arresterad.

Egentligen sökte polisen efter hennes pojkvän som hade en villkorlig fängesledom på sig. Han hade inte anmält sig som han skulle och polisen skulle kolla upp honom. Han lyckades smita men i lägenheten hittade dom C i påverkat tillstånd, samt en del droger och ”verktyg”.
Hur kan polisen gå in i en bostad utan husrannsakan? Jo här funkar det så att domaren ställer som villkor för en villkorig dom att polisen när som helst får göra husrannsakan i personens bostad. Bara att godkänna eller krypa in bakom galler.
För C’s del betydde det två mindre åtalspunkter samt två större för fellony. Enkelt förklarat så innebär fellony att hon kan straffas lika hårt som hennes pojkvän för de brott han anses begått. Hon blir per automatik medskyldig eftersom man skall välja sina vänner.
Med svenska ögon lite brutalt i vissa fall.

Advokaten som C anlitat tror att hon kan klara sig om hon anmäler sig frivilligt till rehabiblitering i 30 dagar till en kostnad av 1000 dollar per dag. Bryter hon på något vis behandlingen eller använder någon drog blir det troligen 90 dagars fängelse.

Det som är extra sorgligt är att vi framfört till familjen för drygt 3 månader sedan att C använde droger, men dom valde att tro på henne. Nu är föräldrarna i chocktillstånd och en och annan kväll eller snarare natt har vi försökt ge råd hur dom skall hantera situationen.
I vår familj har vi ingen eller kunskap om droger, men vi har nu lärt oss lite om drogen som C har blivit beroende av. Den kallas oftast Crystal Meth och kan intas på flera olika sätt. Rökning är det snabbaste sättet att bli beroende av den och givetvis har hon rökt eländet och blivit gravt beroende på rekordtid endast 19 år gammal.
Du kan säkert läsa själv på nätet om Crystal Meth, jag kan bara säga; GE FAN i att prova den, egentligen ge fan i alla slags droger.

Klarar du titta här videoklippet? När det gäller åldrandet kan vi redan nu se det på C.





Som lök på laxen fick vi veta att min svåger och hans fru ska separera. Jämför man situationen med C s¨är det något som är lätt att reda ut, med den riktiga feststämningen hade svårt att infinna sig dessa helgdagar.

Därför är det skönt att börja jobba och tänka på annat

För att koppla av från verkligheten har vi kollat mycket film. Både på bio och hemma framför TVn. Bio här är relativt billigt om man planerar bra. Liksom i svenska större städer visar varje bio flera filmer i olika rum.. 10-15 filmer i lika många rum är inte ovanligt.
Skillnaden här är att man löser en biljett till en film när man släpps in, sedan kan man kolla flera filmer utan att någon kontrollerar biljetten. Normalpriset för en biljett är drygt tio dollar, men med rabatthäften som köpes i förväg kostar det sju. Två eller flera filmer för sju dollar är inte helt fel vid dåligt väder!

Två av filmerna vi sett har min gamle idol inblandad, nämligen Clint Eastwood. Redan på spagettivästernas tid var han kungen och inte blev han en mindre idol som Dirty Harry. Vem minns inte den coole snuten med stenansiktet ”Go ahed, make my day” i Sudden Impact?

Numera gör Clintan mer seriösa filmer, det är riktigt förvånande att tänka sig att det är samma kille som spelade en brutal snut som numera regisserat till exempel Changeling.

Handlingen är verklighetsbaserad från 20-talets Los Angeles. En liten pojke som försvinner spårlöst och den korrumperade poliskåren gör ett väldigt dåligt jobb i att söka honom. Speciellt mamman behandlas väldigt illa när hon med alla medel försöker polisen att förstå att den pojke som polisen hittat, inte är hennes.

Den andra filmen vi har kollat med/av Clint är Gran Torino. Här regisserar Clintan OCH spelar en huvudroll som är en bitter gammal gubbe som nyss blivit änkling. Det enda han bryr sig om är sin Torino från 1972 som en snedögd grannpojke försöker stjäla för att komma in i ett kriminellt gäng.
Ja jag skriver snedögd. Clintan använde ett mycket brutalare språk. Ett av hans budskap i filmen handlar just om främlingsfientlighet, nog så aktuellt i Sverige i dessa dagar.
Ibland dyker ”Dirty Harry-rollen” upp i filmen, gamla fans blir inte besvikna och inte heller nya fans som gillar att se en mer eftertänksam och mer mogen Dirty Harry.



Mogen förresten. Clintan fyller den sista maj 78 år, rätt imponerande att regissera två filmer i den åldern. Vissa tror att det är hans sista försök att få en Oscar för bästa manliga huvudroll, för inte kan det vara pengar som motiverar honom?
Clintan har tidigare fått fyra Oscar för sina filmer men aldrig för bästa skådespelare.

Är det fler än jag som håller tummarna? Glöm inte bort att kolla på Gran Torino om den kommit till Sverige