Historien med vår vän C. och hennes beroende har en fortsättning.
Den kommunikation som hon fortsatte med sin pojkvän avslöjades. Faktiskt var det mn dotter som ringde mig och sa: Berätta för hennes föräldrar att dom stulit telefonen av C's lillebror och att dom så kan ringa varandra utan att polisen har koll.
När vi hade en kväll/natts snack med föräldrarna åkte dom nästa dag till hennes lägenhet och hittar där båda två. Efter hot om polis drar killen och dom tar med sig C hem.
Nu inser föräldrarna ännu mer allvaret. Dom tar kontakt med ett rehab-center och gör en actionplan.
Eftersom C är myndig kan ingen i familjen tvinga henne till rehab utan hon måste övertalas.
Torsdag morgon skall en psykolog från rehab-centret tillsammans med familjen och vår dotter väcka henne kl 07 och försöka övertala henne.
Diskussionerna pågår i över fem timmar och huvudfrågan för C är: Vad händer om jag inte accepterar rehab?
Till slut får hon svar på frågan. Mamman förklarar att familjen verkligen älskar henne och det är anledningen till att dom är beredda att betala en rehabitering som kostar 225.000 svenska kronor för 30 dagar. Vill hon inte gå, kommer dom inte spendera henne en enda dollar för hennes destruktiva ansträngningar att ta livet av sig själv.
Ingen bil, inga kreditkort, ingen telefon, ingen skola och ingen lägenhet.
C's beslut blir att INTE gå till rehab utan hon lämnar huset, i handen har hon en plastkasse med underkläder. Inget mer.
Dotra berättar att mamman blev askgrå i ansiktet och 10 år äldre på ingen tid alls. Det ansiktet kan hon inte glömma.
Senare på eftermiddagen åker mamman och en kompis till tjejens lägenhet (75 km bort) för att byta lås på dörren. När dom går in i lägenheten hittar dom pojkvännen där. Tydligen har han vistats där en tid och har kopierat nyckeln.
Dom tinger omgående polisen som är där inom någon minut. Tyvärr han killen försvinna 30 sekunder innan polispatrullen dök upp.
I lägenheten hittar dom också en dagbok. Ur den framgör det att försa gången dom tagit drogen tillsammans var i Juli 2008. Dessa knappa 6 månader har alltså räckt för att göra C beroende av Crystal Meth.
På kvällen engagerar familjen en detektiv som skall hitta C och hålla ett öga på henne. Jag sa ju att det inte är pengar som saknas.....
Fredagen söker familjen efter sin dotter utan resultat.
På eftermiddagen får min dotter ett meddelande via AIM (typ msn)från C: Tell my parents I'm ok. Vår dotter svarar inte men vidarebefordrar information till mamman.
Mitt i natten, 00.30 lördag morgon får vi ett sms av mamman: C har kommit tillrätta och accepterat rehab, vi har just lämnat henne på kliniken.
Vi vet inte alla detaljer ännu, men tydligen har hennes pojkvän kört hem henne efter han först har försökt att få sin egen mamma att acceptera henne som gäst. Antagligen har han inget intrese i henne när hon varken kan erbjuda pengar till droger eller bostad.
Det första steget på en lång resa tycks ha börjat.
Idag har mängder av vänner och bekanta ringt och sökt vår dotter. Alla vill tacka henne för hennes fantastiska insats (enligt mamman) och gråtande i telefonen har dom förklarat vilken bra kompis hon är. Nåja det spiller över lite på två stolta föräldrar också.
Att hjälpa andra kan medför både positiva och negativa saker. I morse när dotra skulle till jobbet hade hennes bil fått tre däck sönderskurna. Vi har visserligen inga bevis men C's pojkvän står högst på listan av misstänkta.
Ingen av våra bilar har någonsin blivit vandaliserad under de snart 10 år vi har bott i USA. Bilen "kom hem" 23.40 på fredagen och däcken var förstörda 6.30 på lördagsmorgonen. C anlände till rehab kl 23.30 så hon kan inte vara skyldig.
Pojkvännen har dessutom ett motiv, min dotter hjälpte till att få bort hans inkomstkälla till droger.
Vad gör man när en bil blivit vandaliserad? Här anmäler man det självklart till den lokala polisstationen. Det tog knappt 10 minuter innan en officer kom hem till oss och tog emot anmälan. Ändå var det inget nödfall.
Inte nog med det, vi fick inte röra bilen mer förrän CSI hade varit på platsen. CSI kom efter två timmar, bad om ursäkt för att dom dröjt så länge. Vad polisen hittade kan jag inte tala om.
När jag berättade för polisen att i Sverige hade troligen ingen dykt upp överhuvudtaget tittade dom misstroende på mig. Så kan det väl inte vara? Bryr sig ingen om kriminalitet?
För inte så länge sedan blev jag bombarderad med hotelser från en person i Sverige. Efter att ha meddelat att nästa hotelse polisanmäls, har dessa mail tack och lov upphört.
Med dagens erfarenhet undrar jag verkligen hur fort den lokala polisen skulle ha reagerat, och lite nyfiken är jag också på vad dom skulle gjort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar