söndag 30 november 2008

Första advent och det här med jul

En av mina kompisar är en tidigare varit medlem i Jehovas Vittnen. En konsekvens som drabbade honom efter hans beslut lämna JV var också en skilsmässa.
En skilsmässa är aldrig kul, det har jag egen erfarenhet av, men vad jag nu förstår är det en extra komplikation när en av föräldrarna är kvar i en sekt som inte riktigt lever som vi andra utanför. JV firar vare sig jul eller födelsedagar, det går lätt att förstå den typen av intressekonflikter även för en som aldrig har varit medlem i en sekt

Första gången jag träffade killen blev jag positivt överraskad, och det har fortsatt så trots att vi numera oftast bara har mail och msn kontakt. För mig har han från första början varit fullt normal kille precis som vem som helst av oss. I dialogen med honom har jag sällan en tanke på att han ganska nyligen lämnat en trångsynt sekt.
I veckan fick jag en fråga av honom som skakade om mig totalt. Han ville ha lite tips hur man firar jul, som han sa: Det verkar så mysigt när ni gör det.
Givetvis kommer jag så detaljerat som möjligt berätta för just honom hur vi gör, han får plocka ut vad han vill ha och forma sina egna traditioner. Alla har vi nog egna varianter på hur julen skall firas bäst, det finns inga sätt som är fel eller rätt tycker jag.

Frågan jag fick gav mig också lite flashbacks. Jul inom Smiths Venners kretsar firades annorlunda än jag numera gör. Till skillnad från JV så firades julen och vi tilläts deltaga i alla eller de flesta aktiviteter som anordnades i skolan.
I de flesta familjer lästes julevangeliet upp på julaftonsmorgonen och barnen fick sitta tysta runt och lyssna.
På juldagen fanns inga aktiviteter, jag minns att de vuxna var uppklädda och man besökte aldrig någon annan familj den dagen. Vi barn lekte lugnt med våra julklappar och de vuxna koncentrerade sig på Bibeln eller någon annan andlig aktivitet.
Någon dag senare mellan jul och nyår ordnades en julfest för barn. Egentligen var det möte med mat som Reidar kallade det. Huvudsaken var att vi fick godispåsar och leka lite lekar där både vuxna och barn deltog. I godispåsarna brukade det finnas bibelord så vi inte skulle halka av den smala vägen

Inom SV så poängterades det mycket hårt varför vi firade jul. Givetvis handlade det för dom om Jesu födelse. Allt annat var egentligen oviktigt men en extra anledning att umgås socialt. Förgäves försökte man tona ned det kommersiella, men vi barn visste nog vad som var viktigast för oss: Paketen den 24 så klart, himmelen kan vänta

Julen hemma började första advent. Lådan med julsakerna fanns på vinden. Via en lucka och stege kunde man klättra upp i kylan och hämta den. Som lite minns jag tomtemasken var skrämmande, även fast man kunde se att det just bara var en mask.
Ljusen placerades ut, jag minns att vi hade en ihopfällbar adventsstjärna i papper och en sjuarmad elektrisk ljusstake i vardagsrummet. Den typiska adventsljusstaken med fyra ljus fanns i köket. Varje morgon innan skolan tände mamma ett de antal ljus som motsvarade adventstiden.
En adventskalender hade jag i fönstret. Den var som regel en från den lokala ICA handlaren. Svensk TV och radio sände program varje dag, men då skulle man ha en speciell kalender som jag aldrig fick. Eftersom vi varken hade radio eller TV var det ju helt onödigt. Visserligen var jag ibland hos kompisar och såg programmet, men utan kalender.
Pepparkakor och lussekatter och lite andra kakor bakades hemma. Lucia firades i skolan, men jag kan inte minnas att det firade vare sig i SV eller hemma.
Det smusslades med julklappar och dörrar slängdes igen framför nosen på mig vi många tillfällen. Inför julen var presenterna hemliga. Pappa hade en märklig vana. Han köpte alltid julklapparna på julafton. Hans affär var öppen halvdag på julafton och på något vis lyckades han alltid handla sina presenter och hinna hem i tid till julbordet.
Julbordet var ganska traditionellt, sill och potatis, skinka, köttbullar, vörtlimpa, syltor och en massa andra smårätter. Jag satt som på nålar i väntan på julklappsutdelningen och åt bara skinka och potatis. Den enda alkoholhaltiga som förekom till den feta julmaten var svagdricka och vi barn fick julmust.
Sedan koma pappas favoriträtt, nämligen lutfisk. En absolut oätlig maträtt enligt mig, men den vita såsen blandad med potatis var jag tvungen att stoppa i mig. Lutfisk är av de rätter som aldrig har funnits på ett julbord organiserat av mig
Julbordet avrundades med risgrynsgröt, kanel, mjölk och socker.
Hela familjen brukade hjälpa till med avdukning och diskning och sedan var det att ta plats i vardagsrummet och vänta på jultomten.
Väntetiden var svår, att äta godis och frukt och spela något spel var tufft eftersom man ständigt måste spana ut genom fönstret efter den röde mannen med en säck på ryggen.

En jul jag speciellt minns var året när jag hade önskat mig en bilbana från Tempo. Den kostade 40 kronor och detta år var det nästan det enda som stod på min önskelista. Fler veckor före julafton hade mina bröder låst sitt rum och jag kunde höra elektriska motorer och glädjeyttringar inifrån. Till och med nyckelhålet hade dom täppt till.
I den halvmeterdjupa snön ute kommer så jultomten pulsande. Den vanliga frågan om det finns snälla barn kommer och endast jag tycker att det finns sådana i huset.
En av de första presenter jag får är några extra bitar räls till den bilbana jag så hårt har önskat mig. Sedan blir det tommare och tommare i tomten säck, under julgranen blir det mindre och mindre paket. Ingen bilbana! Jag vet precis hur stort paketet måste vara och inser att inget av de paket som är kvar är stort nog. Min ålder kan ha varit 10-11 och det är mer än jag klarar. Gråtande sticker jag mot mitt rum, men blir någonstans på vägen uppfångad av pappa. Mina äldre bröder som suttit och lekt med min present flera dagar hade planerat detta spratt. Det är tveksamt om jag någonsin kommer att förlåta dom denna elakhet.

Mina egna jultraditioner förändrades ganska sakta efter att ha lämnat SV. En av de första var när jag flyttade hemifrån. Pappa hade hjälpt mig med en gammal TV och en adventskalender som passade till radio och TV var ett viktigt inköp inför julen. En halvvuxen kille kollade adventskalendern på TV, öppnade luckor klistrade bilder med mera. Senare såg jag gärna dessa program tillsammans med våra barn.
Kompisar bjöd in på maskerader inför jul, någon kokade glögg och så vidare. Lucia firade ordentligt i gymnasiet, festande brukade starta kvällen innan och dom duktiga lyckades gå direkt till skolan i mer eller mindre bra form.
Luciatåget brukade vara i matsalen och skolan hade insett att apelsinjuice inte var bra att ha tillhanda eftersom den var blandbar med skojiga drycker för bättre effekt. Däremot serverades mjölk och kaffe till pepparkakorna och lussebullarna.
Som information kan jag upplysa om att mjölk och vodka är ingen god blandning. Du behöver inte ens prova, lita på andras misstag

Viktigast när det handlar om julförberedelser är att alla i familjen är med och att väldigt mycket skall göras tillsammans. Att köpa är klart möjligt, men det ger en annan samhörighet när man tillsammans har åstadkommit något.
Pepparkakor och annat julbak skall göras hemma, inte köpas. Mycket juldekorationer kan tillverkas, därmed blir det unikt för ditt hem. Är det köpegrejor, se till att sätt upp dom tillsammans, ha kul och umgås. Stäng av TVn och PCn lite oftare. Det går att banda och kolla senare. Var realistisk i vad du hinner med, här gäller inte regeln att sikta mot stjärnorna och landa i trädtopparna. Sitt på marken med ett glas glögg och kika på stjärnorna i lugn och ro istället

Önskelistorna behöver ju inte vara så kommersiella, här är en lite udda julsång som jag aldrig hört i Sverige. Orginalet tror jag är med Spike Jones, men här framförs den av två mimande tjejer. Ibland är det vikrigt med framtänder.




En tanke till er i Sverige. Finns det inte massor med grannar och bekanta som har annan kulturell bakgrund än din i er närhet? Tror du inte dom är väldigt nyfikna på hur du firar till exempel jul?
Varför inte bjuda in dom och visa ditt hur firande går till?
Kom nu inte med att muslimer och judar inte dricker sprit eller äter griskött och liknande. De flesta muslimer jag känner tar ett glas eller två, några gör det inte, och alkoholfritt alternativ är inte så betungande
Julbordet är mycket griskött, men det är stor frihet att servera kompletterande rätter. Hitta möjligheter istället för svårigheter så kommer du bli inbjuden till deras högtider och genast har vi sämre förutsättningar för rasism och främlingsfientlighet

torsdag 20 november 2008

Smiths Venner och avhoppare

Jag hoppas de flesta av mina svenska läsare klarar att förstå denna artikel som relativt nyligen publicerades i den norska tidningen Aftenposten

Svein Kronstad känner tydligen till EN (!) person som blivit utstött ur församlingen. Det är ett fantastiskt bra exempel på hur isolerade SV har blivit. Inte ens deras egen presstalesman har någon koll på omvärlden.

Hade jag haft tillstånd av de uteslutna personerna skulle gärna ha hjälpt den stackars presstalesmannen med några fler namn.

"Forutsatt at den omtalte hendelsen virkelig har funnet sted, vil vi selvfølgelig beklage dette, og vil sterkt understreke at dette aldri har vært en holdning i menighetens sentrale ledelse, sier Kronstad"

Herr Kronstad, om man nu ponerar att detta otroliga verkligen har hänt och du menar bestämt att det i såfall INTE är sanktionerat av ledningen, borde inte du och SV då erbjuda all hjälp som står i er förmåga för att hjälpa denna dam? Är det för mycket begärt av en kristlig församling? Varför inte direkt offerera er hjälp till hennne på alla de sätt ni kan?

WWJD? Eller tydligare, Vad skulle Jesus ha gjort?

Det borde förplikta något att ha det officiella namnet Den Kristliga Församlingen

måndag 17 november 2008

Wildensky's kommentar

För inte så länge sedan var en med det pseudonymen som menade att jag ljuger när det gäller Smiths Venner och den utbildningsfilosofi som dom åtminstone hade när jag var där. Han skriver ”Hvorfor fortsetter du hele tiden å blande sammen løgn og sannhet i dine skriverier om Smiths Venner? Frågan ställdes på ett retoriskt vis. Mer ökänd är frågan: Har du slutat att slå din fru nu? Den senare är nog lättare att svara på eftersom den är konkret till skillnad från Wildenskys osakliga fråga.

Nu är Wildensky ingen ny bekantskap för mig, även om han tror att han är anonym. Vi har mötts i diskussioner på ett annat forum, där han liksom nu slänger ur sig märkliga inlägg för att sedan försvinna med svansen mellan benen när han möts obehagliga sanningar. Att de som försvarar SV’s positioner försöker hålla sig anonyma är signifikant för rörelsen. Wildensky har inget problem att avslöja vem han är för mig, men är livrädd för att SV skall upptäcka att han läser websidor som inte är 100% positiva till sekter.

Av en som också har reagerat på Wildensky’s kommentar fick jag ett mail:

"Egentlig er det ikke lurt og kommentere noen som hyler i Vildens sky, men litt drøyt er det når ordet løgn brukes når ting blir litt treffende.
Jeg har hvertfall erfaring av dette, og mange flere med meg.
For å bli påvirket å styrt i valget av utdanning, av ledere, venner og familie. Stemmer derfor også for min tid, (litt senere)
Enten direkte formaninger og råd eller indirekte gjennom gruppepress og flokkmentalitet, förmidles det opassende i lengre og høyere utdanning.
Se litt hvor virkligheten ser ut for fremst jentene i Smiths venner.
Hvis dem har lest noen år, hvor mange har bruk av det da man gifter sig veldig tidlig, og får barn tett etterpå. Hvorfor skall du lese så lenge och legge tid på det verldslige når ditt kall er og være hjemme som god kone og mor??? Det er på en måte forutbestemt.
Valet till utdanning styrer også mannen som bør bruke sin tid rett.
Det vil si, til dugnad, familie, møten m.m.
Det er jo selvsagt varierende insats av iver og gudsfrukt fra enkelt medlem mot menighet og overbevisning.
Så er det alltid de som orker gå mot strømmen…”

Jag hoppas mina läsare klarar att läsa norskan. Det verkar inte som denna person har det så mycket annorlunda än hur det var för 30 år sedan. Inte för att jag vet om personen är representativ, men det är en röst.

Wildensky menar att numera är SV’s medlemmar ett genomsnitt av samhället, med samma blandning av utbildade eller obildade medlemmar som vårt övriga samhälle. Hur han vet det vill han inte förklara, jag kan varken säga bu eller bä om det

Däremot kan jag berätta med stöd från en annan läsares minne om sjukstugan på 70-talets Brunstad. Det kom tusentals medlemmar till konferenserna och det fanns behov av en sjukstuga för att behandla de som insjuknande eller skadade personerna. Vad som hels kan ju hända eftersom inte ens religiösa kan förlita sig 100% på Guds goda vilja. Sjukstugan låg till höger upp på en sluttning när man gick från fältköket ned mot stranden.
Vad jag minns fanns endast en läkare bland alla dessa tusentals Smiths Venner. Vi svenskar kallade honom vulgärt för Skråsen, men jag tror han stavade sitt namn annorlunda, kanske Skreosen eller något liknande. Denne man höll på att slita ihjäl sig på konferenserna och sällan hade han tid att komma in på mötena. Han hade inte bara en läkarutbildning, han var dessutom språkbegåvad som få. Sannerligen i den internationella miljön var det en extra tillgång som de flesta målare och snickare saknade.

Wildensky har rätt i att alla inte köpte konceptet hur stort det var att vara outbildad. På ett möte jag minns stod en av de ledande bröder från predikstolen och ondgjorde sig över dessa högutbildade och förklarade hur fint det var i ”det låga”. En modig dam reste sig upp i församlingen och protesterade. Men hög röst förklarade hon för brodern hur duktiga läkare minsann hade räddat livet på både kvinnor och barn vid till exempel förlossningar. Något generad tystnade han inför en dam som med säkerhet hade erfarenhet.

När en lågt utbildad snickare hade slagit in sitt 7-tums organ i botten hos sin fru och gjort henne med barn i tid och otid fick han förlita sig på de världsliga läkarna. De akademiker som han ibland föraktade för att de hade andra begåvningar än han själv.

Wildensky, jag har hört att den som inte kan sin historia har heller ingen framtid.

Branden snart under kontrol

De goda nyheterna är att både vindarna och temperaturen har avtagit. Dessutom har evakueringen av våra avbrutits. dom är hemma sedan sent igårkväll och inga skador finns på deras hus. Dom är helt ok, om än lite omskakade. Som lök på laxen hade dom en jordbävning i natt på 4.1
Exakt hur man mäter vet jag inte, men nyheterna meddelar att elden är släckt till 4o%. Brandmännen vinner kriget.

Nu börjar tidningarna och de drabbade fråga sig varför branden inte släcktes fortare. Ett rykte är att fire hydrants i Yorba Linda inte funkade. Är detta korrekt finns det läge för husägare och försäkringsbolag att stämma staden. Advokaterna måste ju också tjäna pengar....

En brandchef förklarade att branden spred sig fortare än dom fick fram resurser. Enligt honom flyttade elden sig framåt med 30 meter per minut. Det är otroligt snabbt.

En annan brandchef som var i Sylmar där 500 mobile homes brann ner , blev interjuvad i TV. Han och fyra andra lyckades bära ut en 300 pounds handikappad kvinna (sådär 150 kilo) ur hennes hem strax innan hennes hem slukades av lågorna. Med tårar i ögonen förklarar han dom stannade så länge dom vågade, sedan måste även brandmännen fly. Han beklagar sig och säger I'm so sorry.
Svenskt media översatte det med att brandchefen bad om ursäkt! Finns det inga kunskapskrav på svenska journalister? Engelska borde väl vara basic även bland TT's översättare?

Här i Great LA var det alltså fyra bränder. I de flesta fall handlar det om anlagda bränder av supersjuka människor. Det är för mig omöjligt att begripa mig på hur dom kan få en kick av att se eld och tända på med syfte att skada andra. I ett fall har man konstaterat att det var "human hand" som startade elden, men man ghar inte uteslutit att det kan vara oavsiktligt typ rökning.
Fem personer har arrsterats för plundring, dom stannar alltså avsiktligt kvar i evakuerade områden och förser sig när alla är borta. Dessa väntar tuffa straff eftersom deras beetende är oursäktligt i allas ögon.

De flesta är dock väldigt ärliga, generösa och vänliga när det gäller att hjälpa de stackare som förlorat allt. Hotellen som plötsligt fick en ny kundkrets på tiotusentals nya gäster, höjer inga priser utan tvärtom sänker man nivåerna för att hjälpa till. Restauranger kör ut mat till uppsamlignställen osv. Den goodwillen har dom med säkerhet igen senare

söndag 16 november 2008

Lite bilder

Nu är våra kompisar evakuerade. Dom sitter på ett Starbucks och dricker kaffe med några brandmän.
De trötta brandmännen få gratis kaffe och alla kommer fram och tackar för deras insatser. Typiskt USA, brandmän och polis är alltid väldigt uppskattade


Vi tog en liten promenad på berget i närheten för av se hur katastrofbranden ser ut på ordentlig distans.
Naturligtvis finns det och kommer det finnas både bättre och mer dramatiska bilder tillgängliga, men förhoppningsvis kan dom ändå förmedla något.

Den brand jag visar här har svensk media hitills inte rapporterat mycket om. Det verkar som dom inte kan skilja geografiskt från "kändisbranden" i Montecito, branden strax norr om Los angeles och de två bränderna som har förenats till en i Orange County. Mina bilder är alltså från den senast nämda.

Runt 7000 hem är evakuerade, alltså en hel liten stad med svenska mått.
170 hus och hem är helt förstörda, och många hus skadade. 15 helikoptrar och 10 air tankers (vad heter dom på svenska?) används för att stödja brandmännen på marken.

Elden har gått över minst två freeways, den ena vet jag är 8-filig. Fyra freeways är avspärrade för trafik. Kort sagt det är den eld som har ödelagt mest i området sedan 1961.

Svensk media koncentrerar ännu så länge på de stackars kändisarna i Montecito.

Nåväl så här såg röken och branden ut från våran synvinkel






Bergen de brinner i är mycket otillgängliga, och det är väldigt torrt i området.
Så här ser det ut när det inte brinner



Tills sist några bilder som förhoppningsvis skall visa hur torrt det är i markerna








Vår bäste vän Timmy tycker det är skönt med lite svalare luft idag. 29 grader i skuggan.
Hinner jag senare så skall jag lägga upp bilderna i fullt format

lördag 15 november 2008

Breaking news

Kanske hinner jag före svensk nyhetsmedia denna gången.

Samma sak händer som förra året, Santa Ana vindarna dra in över vårat område. Det positiva är att värmen med 34 grader får oss att tappa julkänslan.

Det negativa är bränderna som oftast är anlagda. nyheterna som snurrar 24h per dygn pratar om över 500 mobile homes nedbrända och 165 vanliga hus.

Över 14.000 personer är evakuerade och en konsekvens är att alla hotell är fullbokade. Några av dess är våra vänner som bor i området, vi kan inte få tag i dom för tillfället

För de av er som har varit här säger denna karta något http://www.ocregister.com/articles/fire-map-orange-2191967-county-perimeter

Vi är inte negativt drabbade förutom luften. Det positiva är att våran dotter och henne pojkvän inte kan åka tillbaka skolan i kväll. Freewayen är avspärrad

Uppdatering 21.50 lokal tid (6.50 svensk)
Våra bästa vänner i Chino Hills ser lågorna på nära håll. deras område ingår sedan några minuter i frivillig evakuering, dom är färdigpackade och beredda att stick vilken miunt som helst.
Jepp, du gissar rätt, dom kan komma till oss när dom så vill! Men helt logiskt så vill vi inte se dom.
De andra två familjerna i vår bekantskapskrets får vi inte tag på. förhoppningvis är dom evakuerade.

torsdag 13 november 2008

Smihs Venner i Finland

Jag brukar kolla in smittisarnas hemsida ibland. Det intressanta med sidan är att den visar hur dom vill uppfattas av omvärlden. Man kan lugnt påstå att ingenting i församlingen är bättre än den bild dom själva förmedlar till oss icke-medlemmar.
Jag läser sidan med samma ögon som jag gjorde med tidningarna från gamla Sovjet och DDR . Alltså, det viktiga är inte vad som står i tidningen, utan det som är utelämnat.

I Sovjet fanns det två stora tidningar. Fritt översatt hette den ena Nyheter och den andra Sanningen. Folkhumorn hade talesättet: I sanningen finns det inga nyheter och i nyheterna finns det ingen sanning.


SV har liksom normala företag två hemsidor, en för utomstående och en för medlemmarna. Jag vet inte vilken av dom som publicerar sanningen och vilken som skriver nyheter.

Nyligen publicerades på SV’s hemsida en liten artikel om att den finska delen firar 40 år. För att handla om ett jubileum verkar den väldigt tunn. Det skrivs nästan enbart samma gamla vältuggade fraser om den nöd efter en djup tro som saknades och liknande.
Den norska versionen Poångterar att det var norska bröder som förmedlade budskapet, medans den engelska versionen tycker inte nationaliteten är viktig. Kanske är avsikten att ge lite internt självförtroende åt nordmännen.

I ingen de språkvarinter jag klarar att läsa, namnger man inte någon av dessa första bröder som reste till Finland. Historen hur det hela började saknas. Historierna om de många resorna på färjorna mellan Kapällskär och Nådendal lyser med sin frånvaro. Även berättelser om de första samlingarna är som bortblåsta. I många andra historiebeskrivningar relaterar SV till personer och händelser. Varför gör man inte det när man beskriver SV Finlands jubileum?

Förmodligen har det sin förklaring i att många av de som började missionera i Finland, de som verkligen var pionjärer där, inte längre är medlemmar i Smiths Venner. En av de första, kanke den första som reste till Finland var Johan Velten. Han är numera en non gratia person för SV, i detta fallet har SV glömt budskapet att älska sina fiender.
Den dåvarande Stockholms församlingen (som min far till stor del finansierade) drev ”missionerandet” i Finland. Ledaren, Erling Ekholt i Stockhlm var också väldigt aktiv i öster. Han blev utesluten ut SV i början på 90-talet. Pappa blev utfryst långt tidigare. Det torde vara omöjlugt att berätta SV’s historia i Finland utan att nämna dessa personer
Självklart fanns det också många andra som utifrån Stockholm reste till Finland. De namn jag minns är Sverre Riksfjord, Gunnar Gangsö, Ove Skogsrud, Kåre Smith och Willy Larsen. En del är fortfarande kvar i SV, andras öden känner jag bara till ryktesvägen.

Precis som inom Stalinkommunsimen raderas tydligen historiska händelser när den inte passar med idelogin.

Snart är det jul igen....

torsdag 6 november 2008

Rädd att flyga?

Då ska du inte kika på det här klippet, eller så är det just vad du skall göra



Visserligen kan jag inte bekräfta äktheten, men det ser och hörs riktigt ut. Undrar om piloten behövde byta kalsingar efter den resan. Publiken kan knappast ha varit oberörd

onsdag 5 november 2008

Den nya kartan

Presidentvalet gick väl ungefär som väntat och genast dyker en något modiferad karta upp i posten.



Valet handlade inte bara om att välja President. I Kalifornen fanns det mängder av andra fråor att ta ställning till. Exempelvis blev det ett ja till att bygga en järnväg för snabbtåg mellan LA- och Bayarean.

Direktören för Orange county's Municipal Water district blev ERGUN "ERIC" BAKALL eftersom han fick 40% av rösterna. De övriga två delade på resten

MARY AILEEN MATHEIS vann positionen som direktör i Irvine Ranch Water district i konkurrens med tre andra.

Som du fattar av detta är politiken väldigt lokal och jordnära i det mesta. Exempelvis väljs även styrelserna till skolorna i allmnna val.

Vissa saker borde införas i Sverige annat passar jus bara här.

Undrar också hur det skulle se ut i kristna sekter om medlemmarna fick möjlighet att anonymt välja sina ledare.