Det var en anonym person som förmodligen tyckte att jag bröt mot den svenska PUL-lagen genom att publicera några av mina gamla bilder, jag inget av dom var yngre än 30 år.
Visserligen var personen ute i ogjort väder och saknade dessutom kunskaper om webpublikationer i allmnhet och PUL-lagen i synnerhet. PUL-lagen är nämligen väldigt generös, och så länge man inte systematiskt samlar ihop uppgifter om personer och publicerar det är man helt grön som bloggare
För en tid sedan så hade vi en folkomröstning om huruvida samkönade äktenskap skulle vara tillåtna i Kalifornien. Om jag minns det rätt så vann motståndarna mot sådana äktenskap med ungefär 52%.
Nu är ämnet uppe i någon domstol som skall kolla om folkomröstningen har betydeles eller ej, konstitutionen är det som gäller oavsett dessa 52% av rösterna.
Nu fick jag tack vare en annan svensk bloggare i USA en link som är organiserad av en grupp som vill tillåta bögar och flator att gifta sig legalt.
Denna link skulle knappast vara tillåten i Sverige.
I USA är alla som stödjer ett parti eller en åsiktsfråga ekonomiskt en offentlig handling. Namn, adress och bidragsbelopp kan vem som helst få tillgång till.
Här har man dock ett steg längre.
Informationen är sammaställd och informationen är tillgänglig på en webkarta så var och kan kolla om någon av ens grannar har skänkt pengar till en åsiktskampanj. Om du klickar på någon av de många iconerna så får du namn, adress och också hur mycket personen donerad till i detta fall motsåndare till samkönade äktenskap.
Det var nog knappast avsikten när lagstiftarna gjorde sådana uppgifter offentliga.
Personligen så tycker jag man är ute i tassemarkerna med att hänga ut sina motsåndare på detta viset.
Inga av mina närmaste grannar som jag vet röstade ja har dock donerat några pengar. Jag faschineras lite över beloppen som enskilda personer har donerat. Inte har jag något problem med att någon skänker 100 dollar för någon sak man tror på, men här hittade jag efter lite klickande belopp på 1.000, 5.000 ja tom 25.000!
Tydligen finns det gott om folk som lever i en annan ekonomisk än jag
tisdag 17 februari 2009
söndag 15 februari 2009
Fasching
Nä jag menar vare sig mode eller Stockholms bästa jazzklubb, utan det handlar om Karnevalen.
Tyskarna beskylls ofta för att vara tråkiga, allvarliga och arbetsamma. Det må var hänt, men åtminstone den södra, katolska delen (den del som Sverige inte lyckades göra protestantiskt under det 30-åriga kriget) slår sig lösa sådär en vecka om året.
Då menar jag verkligen att dom slår sig lösa.
Det är en katolsk tradition, mest känd är karnevalen i Rio, men den tyska går inte heller av för hackor.
Upptakten är alltid året innan. Den 11 November klockan 11.11 skall den skålas in och sedan pågår planeringen till Februari.
Den första festdagen är Weiberfastnacht som i år är den 19 februari. Damerna i dessa områden är relativt beskedliga 364 dagar om året, men denna dag är det förenat med viss fara att vara man. För det första, bär man slips ska man iskallt räkna med att den blir avklippt eller avskuren. I bästa fall. Tro mig, jag vet. Vidare kan man bli kidnappad av vilken kvinna som helst, indragen i en kneipe och tvingas underhålla en eller flera damer med dricka. Det är bara att betala räkningen och se glad ut. Som plåster på såret kan man räkna med att damerna som blivit bjudna får betala tillbaka i en eller annan form. Allt är tillåtet.
Sedan följer en festlig helg med partyn och fester överallt.
Höjdpunkten är Rosenmontag med karnevalståg och inte en strupe är torr. På 80-talet när jag hade ett tyskt stor välkänt företag som kund hade dom TVÅNGSSEMESTER för sina anställda den dagen. Dom ville inte ha olyckor på jobbet och erfarenhetsmässigt fanns det ingen som var nykter den dagen. Inte ens bland cheferna.
Här ett litet klipp från karnevalståget i Mainz, en av karnevalens högborgar. Ett annat känt område är Köln.
Festen fortsätter med alla möjlig upptåg på Faschingdienstag och avslutas på Archermittwoch. Traditionen är att på den onsdagen går man i kyrkan och biktar sig, därmed blir alla synderna under faschingen förlåtna. Sedan gäller det att ladda upp i 360 dagar för en ny vända.
Första gången jag upplevde Fasching var i gamla Östtyskland, inte för att det var speciellt katolskt men det gav folk en anledning att festa. Inte ens en socialistisk regim kunde hindra folk från att ha kul.
Kostymerna som damerna använde lämnade inte så mycket över till fantasin, men jag minns inte att det förekom våld eller bråk, däremot hände det att en eller annan person fick ta sig krypande fram med sinnena fulla med bruk, om man säger.
Något år senare hamnade jag på Frankfurts flygplats och förundrades över att incheckningsdamerna hade illrött eller illgrönt hår i sin uniform. När jag sedan stötte på två patrullerande poliser med lösnäsor insåg jag att det var karneval.
Sedan dess har varit med i flera tyska karnevaler. Det är alltid roande och samtidigt förundrande att se dessa personer som normalt är formella och artiga slå sig lösa på ett sett som vi svenskar knappast klarar på midsommar.
Den tyska humpa-humpa musiken passar utmärkt till drickande och festande, texterna är ibland av den milt sagt oanständiga sorten, men det bekommer vare sig vuxna eller ungdomar något.
Vad sägs om denna festlåt? Det handlar om en flicka, Joana som har ett aktivt, vidlyftigt och variationsrikt sexliv. Såpass att killen i låtens text blir generad.
Observera att publiken, gammal som ung muntert vrålar: Joana, du geile Sau, vilket ordagrant betyder: Din kåta sugga.
Denna företeelse tror jag inte vore möjlig i Sverige och definitivt inte i USA.
Se till att boka din resa och besök Tyskland under Fasching-tiden.
Ett B alternativ är att deltaga i den tyska communityn här som har ordnar festerna för Fasching. I går kväll var kostymtemat "Reeperbahn".
Nej jag publicerar inga bilder. LOL
Tyskarna beskylls ofta för att vara tråkiga, allvarliga och arbetsamma. Det må var hänt, men åtminstone den södra, katolska delen (den del som Sverige inte lyckades göra protestantiskt under det 30-åriga kriget) slår sig lösa sådär en vecka om året.
Då menar jag verkligen att dom slår sig lösa.
Det är en katolsk tradition, mest känd är karnevalen i Rio, men den tyska går inte heller av för hackor.
Upptakten är alltid året innan. Den 11 November klockan 11.11 skall den skålas in och sedan pågår planeringen till Februari.
Den första festdagen är Weiberfastnacht som i år är den 19 februari. Damerna i dessa områden är relativt beskedliga 364 dagar om året, men denna dag är det förenat med viss fara att vara man. För det första, bär man slips ska man iskallt räkna med att den blir avklippt eller avskuren. I bästa fall. Tro mig, jag vet. Vidare kan man bli kidnappad av vilken kvinna som helst, indragen i en kneipe och tvingas underhålla en eller flera damer med dricka. Det är bara att betala räkningen och se glad ut. Som plåster på såret kan man räkna med att damerna som blivit bjudna får betala tillbaka i en eller annan form. Allt är tillåtet.
Sedan följer en festlig helg med partyn och fester överallt.
Höjdpunkten är Rosenmontag med karnevalståg och inte en strupe är torr. På 80-talet när jag hade ett tyskt stor välkänt företag som kund hade dom TVÅNGSSEMESTER för sina anställda den dagen. Dom ville inte ha olyckor på jobbet och erfarenhetsmässigt fanns det ingen som var nykter den dagen. Inte ens bland cheferna.
Här ett litet klipp från karnevalståget i Mainz, en av karnevalens högborgar. Ett annat känt område är Köln.
Festen fortsätter med alla möjlig upptåg på Faschingdienstag och avslutas på Archermittwoch. Traditionen är att på den onsdagen går man i kyrkan och biktar sig, därmed blir alla synderna under faschingen förlåtna. Sedan gäller det att ladda upp i 360 dagar för en ny vända.
Första gången jag upplevde Fasching var i gamla Östtyskland, inte för att det var speciellt katolskt men det gav folk en anledning att festa. Inte ens en socialistisk regim kunde hindra folk från att ha kul.
Kostymerna som damerna använde lämnade inte så mycket över till fantasin, men jag minns inte att det förekom våld eller bråk, däremot hände det att en eller annan person fick ta sig krypande fram med sinnena fulla med bruk, om man säger.
Något år senare hamnade jag på Frankfurts flygplats och förundrades över att incheckningsdamerna hade illrött eller illgrönt hår i sin uniform. När jag sedan stötte på två patrullerande poliser med lösnäsor insåg jag att det var karneval.
Sedan dess har varit med i flera tyska karnevaler. Det är alltid roande och samtidigt förundrande att se dessa personer som normalt är formella och artiga slå sig lösa på ett sett som vi svenskar knappast klarar på midsommar.
Den tyska humpa-humpa musiken passar utmärkt till drickande och festande, texterna är ibland av den milt sagt oanständiga sorten, men det bekommer vare sig vuxna eller ungdomar något.
Vad sägs om denna festlåt? Det handlar om en flicka, Joana som har ett aktivt, vidlyftigt och variationsrikt sexliv. Såpass att killen i låtens text blir generad.
Observera att publiken, gammal som ung muntert vrålar: Joana, du geile Sau, vilket ordagrant betyder: Din kåta sugga.
Denna företeelse tror jag inte vore möjlig i Sverige och definitivt inte i USA.
Se till att boka din resa och besök Tyskland under Fasching-tiden.
Ett B alternativ är att deltaga i den tyska communityn här som har ordnar festerna för Fasching. I går kväll var kostymtemat "Reeperbahn".
Nej jag publicerar inga bilder. LOL
onsdag 4 februari 2009
Sverige sett utifrån
Jag har inte skrivit mycket om nutidens Sverige i min blogg. Till skillnad mot alla USA-experter i som finns i mitt gamla hemland (som tror sig veta allt om livet här) inser jag att mina kunskaper om svenskt vardagsliv blir begränsat till några veckor per år.
Dock har jag de senaste dagarna ”höjt ögonbrynen” som en av mina kompisar säger över vad som kallas ansvar.
Det fösta som fick mig att fundera var Försäkringskassans eländiga hantering av sina kunder. Jag läser om extremt långa handlingstider där vanliga hederliga skattebetalares liv äventyras. Ja i vissa fall riskerar dom att tvingas sälja sin bostäder för att överleva och inte ovanligt är att dom behöver söka socialhjölp.
Nej jag kan inte alla turer, men chefen för Försäkringskassan hänvisar till en omorgansiseringsplan gjord 2005! Den nya organisationen fungera inte ännu, tre år senare! Eftersom man måste följa reglerna kan man inte betala ut förskott till sina kunder.
Till slut så blir tydligen statsministern interjuvad och han hänvisar till att det var den förra regeringen som fattade beslutet och några extra anslag har han inte tillgängligt.
Här i USA och inte heller i det privata näringslivet vore detta inte acceptabelt. En organisation som inte fungerar efter TRE år existerar inte i näringlivet, och för en icke-fungerande organisation finns det någon ansvarig i USA.
Nästa historia är skolmaten i Göteborg. Efter att pastan ramlat på golvet fiskas den upp och serveras till skolbarn. Jag behöver inte säga mer, men krävs det ansvar av någon? För mig är det bristande ledning som inte har koll på verksamheten. Personalen vet att de inte riskerar några konsekvenser för ett svinaktigt beteende.
Hur hade debatten varit i Sverige om försäkringskassan varit privat? Kanske profithungriga företagare som bara vill tjäna pengar? Hur hade diskussionen blivit om skolmaten i Göteborg hade producerats av ett privat företag?
Det handlar inte om privat eller offentlig service, det handlar om ledarskap och ansvar.
Det som får droppen att rinna över är när jag idag läser en TT-nyhet om missförhållanden bland äldreboende i Halmstad.
I slutet av förra året upptäcktes grava missförhållanden i äldrevården, och en utredning tillsattes.
Resultatet är citat från TT: ”Ingen pekas ut som ansvarig för bristerna på ett äldreboende i Halmstad där äldre exempelvis nekades toalettbesök. Orsaken var i stället bland annat täta chefsbyten och hög sjukfrånvaro, enligt en utredning.”
I min värld ör någon ansvarig. PUNKT SLUT. Om så direktiven är otydliga, så är någon ansvarig för det. Om personalomsöttningen är hög så är någon ansvarig för det också. Så fungerar det i omvärlden utanför ankdammen Sverige.
Resten av artikeln som jag läste. Qoute:
Kommunrevisorerna har med hjälp av utomstående experter granskat bakgrunden till de allvarliga brister i vården av de äldre som blev kända i november 2008.
Men samtidigt slår utredarna fast att varningssignalerna fanns redan våren 2007. Då kom flera uppgifter om en onormal arbetssituation på den aktuella avdelningen på Bäckagård. Hög sjukfrånvaro, bristande rutiner, stor omsättning på arbetsledare och konflikter inom personalgruppen. Men allt det här uppfattades som renodlade personalproblem, ingenting som kunde påverka vården av de boende.
Där kom det också fram att de långvariga personalproblemen länge var okända för hemvårdsnämndens politiker. Ordföranden, Liselotte Svensson (M), hävdade att hon informerades först efter cirka ett och ett halvt år, i september 2008.
Ett par månader senare kom uppgifterna om grava kränkningar av flera av de boende. De blev bland annat lagda för natten tidigt på eftermiddagen, nekades dagliga toalettbesök och fick inte sitta uppe vid dukade bord vid måltiderna.
Enligt Lisbet Svensson tar förvaltningen stark lärdom av händelserna och slutsatserna i revisorernas rapport. Chefsroller och informationsvägar ses över och ett hjälpmedel för riskbedömningar ska tas fram.
Tio av de 18 anställda på avdelningen omplacerades före jul och två av dem har också fått skriftliga varningar. Nu avslöjas också varningarnas konkreta orsaker. En av de varnade bröt mot säkerhetsreglerna för hur vårdtagare ska flyttas med lift, den andra åt av de äldres mat och rökte på arbetsplatsen. Slut Quote
Varför hittas aldrig någon ansvarig i Sverige utom i de fall dom kvitterar ut sin lön? När statsministern inte tar sitt sitt ansvar sätter detta normen för vad som gäller och det år via kommunalråd ner till de anställda tjänstemännen och de som utför själva jobbet.
Hur kan alla ni som betalar skatt finna er i att sådant system?
Dock har jag de senaste dagarna ”höjt ögonbrynen” som en av mina kompisar säger över vad som kallas ansvar.
Det fösta som fick mig att fundera var Försäkringskassans eländiga hantering av sina kunder. Jag läser om extremt långa handlingstider där vanliga hederliga skattebetalares liv äventyras. Ja i vissa fall riskerar dom att tvingas sälja sin bostäder för att överleva och inte ovanligt är att dom behöver söka socialhjölp.
Nej jag kan inte alla turer, men chefen för Försäkringskassan hänvisar till en omorgansiseringsplan gjord 2005! Den nya organisationen fungera inte ännu, tre år senare! Eftersom man måste följa reglerna kan man inte betala ut förskott till sina kunder.
Till slut så blir tydligen statsministern interjuvad och han hänvisar till att det var den förra regeringen som fattade beslutet och några extra anslag har han inte tillgängligt.
Här i USA och inte heller i det privata näringslivet vore detta inte acceptabelt. En organisation som inte fungerar efter TRE år existerar inte i näringlivet, och för en icke-fungerande organisation finns det någon ansvarig i USA.
Nästa historia är skolmaten i Göteborg. Efter att pastan ramlat på golvet fiskas den upp och serveras till skolbarn. Jag behöver inte säga mer, men krävs det ansvar av någon? För mig är det bristande ledning som inte har koll på verksamheten. Personalen vet att de inte riskerar några konsekvenser för ett svinaktigt beteende.
Hur hade debatten varit i Sverige om försäkringskassan varit privat? Kanske profithungriga företagare som bara vill tjäna pengar? Hur hade diskussionen blivit om skolmaten i Göteborg hade producerats av ett privat företag?
Det handlar inte om privat eller offentlig service, det handlar om ledarskap och ansvar.
Det som får droppen att rinna över är när jag idag läser en TT-nyhet om missförhållanden bland äldreboende i Halmstad.
I slutet av förra året upptäcktes grava missförhållanden i äldrevården, och en utredning tillsattes.
Resultatet är citat från TT: ”Ingen pekas ut som ansvarig för bristerna på ett äldreboende i Halmstad där äldre exempelvis nekades toalettbesök. Orsaken var i stället bland annat täta chefsbyten och hög sjukfrånvaro, enligt en utredning.”
I min värld ör någon ansvarig. PUNKT SLUT. Om så direktiven är otydliga, så är någon ansvarig för det. Om personalomsöttningen är hög så är någon ansvarig för det också. Så fungerar det i omvärlden utanför ankdammen Sverige.
Resten av artikeln som jag läste. Qoute:
Kommunrevisorerna har med hjälp av utomstående experter granskat bakgrunden till de allvarliga brister i vården av de äldre som blev kända i november 2008.
Men samtidigt slår utredarna fast att varningssignalerna fanns redan våren 2007. Då kom flera uppgifter om en onormal arbetssituation på den aktuella avdelningen på Bäckagård. Hög sjukfrånvaro, bristande rutiner, stor omsättning på arbetsledare och konflikter inom personalgruppen. Men allt det här uppfattades som renodlade personalproblem, ingenting som kunde påverka vården av de boende.
Där kom det också fram att de långvariga personalproblemen länge var okända för hemvårdsnämndens politiker. Ordföranden, Liselotte Svensson (M), hävdade att hon informerades först efter cirka ett och ett halvt år, i september 2008.
Ett par månader senare kom uppgifterna om grava kränkningar av flera av de boende. De blev bland annat lagda för natten tidigt på eftermiddagen, nekades dagliga toalettbesök och fick inte sitta uppe vid dukade bord vid måltiderna.
Enligt Lisbet Svensson tar förvaltningen stark lärdom av händelserna och slutsatserna i revisorernas rapport. Chefsroller och informationsvägar ses över och ett hjälpmedel för riskbedömningar ska tas fram.
Tio av de 18 anställda på avdelningen omplacerades före jul och två av dem har också fått skriftliga varningar. Nu avslöjas också varningarnas konkreta orsaker. En av de varnade bröt mot säkerhetsreglerna för hur vårdtagare ska flyttas med lift, den andra åt av de äldres mat och rökte på arbetsplatsen. Slut Quote
Varför hittas aldrig någon ansvarig i Sverige utom i de fall dom kvitterar ut sin lön? När statsministern inte tar sitt sitt ansvar sätter detta normen för vad som gäller och det år via kommunalråd ner till de anställda tjänstemännen och de som utför själva jobbet.
Hur kan alla ni som betalar skatt finna er i att sådant system?
Seg godisråtta med god smak
Vintertid händer det ibland att några råttor tycker det är både varmare och bättre att vara inne i vårat hus än utanför.
Efter att den första råttan fastnat i en klisterfälla och avlivats dök hans kompis upp.
Inte för att jag är expert på dessa djur, men förutom att dom är äckliga och kan sprida sjukdomar är dom smarta. Dom har nog ett sjätte eller sjunde sinne för att undvika faror.
Dessutom verkar dom var speciellt förtjust i någon sorts mat. För något år sedan hade vi en råtta i garaget som gillade hundfoder. Massor av stapelvaror fanns på plats med det var bara hundfoder som var attraktivt.
Efter att jag gillrat alla fällorna med just Timmys mat så fick råttan bita i det sura äpplet.
Den senaste råttan som kom in till oss hade en mer exklusiv smak. Enbart godis och speciellt choklad. Inte ens amerikansk choklad gick hem hos den läckergommen utan det skulle vara den Marabou från Sverige.
Jag försökte med gelehallon, ost, Nutella, hasselnötter och jordnötssmör. Råttan struntade i alla beten, alla fällor vad orörda.
Vad gör man? Skaffa katt? Åtminstone att låna en katt fanns med i plan B.
Det som gör det lite trickigt att gillra fällor inomhus är att Timmy är den mest intresserde av lockbetet, och honom vill vi inte skada. Synd att inte han är en bra råttjägare.
Fällorna måste alltså placeras så han inte kommer åt dom och ibland får vi spärra stänga av delar av huset för vår bäste vän.
Efter några veckors råttjakt gillrade jag ett par fällor med Marabou schweizernöt och väntade på resultat.
En traditionell fälla placerades på diskbänken, den fick stå flera nätter innan råttan frestades för hårt.
I morse blv det äntligen resultat. Den försiktige råttdjävlen lyckades nästan få bort chokladen, men något gick fel och fällan fick in en halvträff på djuret.
Så här blev resultatet:
Det är bara att vara tacksam för att det hände i köket och inte på någon matta.
Efter att den första råttan fastnat i en klisterfälla och avlivats dök hans kompis upp.
Inte för att jag är expert på dessa djur, men förutom att dom är äckliga och kan sprida sjukdomar är dom smarta. Dom har nog ett sjätte eller sjunde sinne för att undvika faror.
Dessutom verkar dom var speciellt förtjust i någon sorts mat. För något år sedan hade vi en råtta i garaget som gillade hundfoder. Massor av stapelvaror fanns på plats med det var bara hundfoder som var attraktivt.
Efter att jag gillrat alla fällorna med just Timmys mat så fick råttan bita i det sura äpplet.
Den senaste råttan som kom in till oss hade en mer exklusiv smak. Enbart godis och speciellt choklad. Inte ens amerikansk choklad gick hem hos den läckergommen utan det skulle vara den Marabou från Sverige.
Jag försökte med gelehallon, ost, Nutella, hasselnötter och jordnötssmör. Råttan struntade i alla beten, alla fällor vad orörda.
Vad gör man? Skaffa katt? Åtminstone att låna en katt fanns med i plan B.
Det som gör det lite trickigt att gillra fällor inomhus är att Timmy är den mest intresserde av lockbetet, och honom vill vi inte skada. Synd att inte han är en bra råttjägare.
Fällorna måste alltså placeras så han inte kommer åt dom och ibland får vi spärra stänga av delar av huset för vår bäste vän.
Efter några veckors råttjakt gillrade jag ett par fällor med Marabou schweizernöt och väntade på resultat.
En traditionell fälla placerades på diskbänken, den fick stå flera nätter innan råttan frestades för hårt.
I morse blv det äntligen resultat. Den försiktige råttdjävlen lyckades nästan få bort chokladen, men något gick fel och fällan fick in en halvträff på djuret.
Så här blev resultatet:
Det är bara att vara tacksam för att det hände i köket och inte på någon matta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)