lördag 31 januari 2009

Indianer och vita

De flesta svenskar känner till att de amerikanska indianerna blev undanskuffade när de frihetstörstande europeerna befolkade det nuvarande USA.
Väldigt många svenskar jag har frågat känner till att indianerna några gånger slog tillbaka mot övermakten när dom blev trängda, man känner till vissa regelrätta slag mellan indianer och vita men i det stora tror man att det gick ganska romantiskt tillväga, att helt enkelt indianerna drog sig undan för att få leva sitt liv i fred, i harmoni med naturen.

Inget kan vara mer fel. På väldigt många ställen var det en brutal etnisk rensning, fullt i jämförelse med Bosnien, Rwanda, Armenien, Kurdistan, Palestina och många andra platser.

Nyfiken som jag är började jag med att läsa mina barns skolböcker i historia. Flera av dessa etniska rensningar beskrivs rakt och ärligt. Tråkigt nog har jag inte hittat någonstans att någon blev ställd till ansvar för dessa händelser trots att de stred mot konstitutionen.

Den mest kända fördrivningen kallas ”Trail of tears” och skedde på 1830-talet. Hela sydöstra USA tömdes på indianer. Det landområde som erbjöds är i princip nuvarande Oklahama (norr om dagens Texas) I början ar evakueringen ”frivillig” när man minskade deras existerande territorium med ganska snart användes tvång.

Först ut var Choctaws 1830, tätt följda av Creeks och Chickasaw, sedan Seminole och till sist Cherokee 1835.
Vissa blev finansiellt kompenserade, jag har ingen aning om med hur mycket. Är det vad som kallas döva samveten?

Det var ingen kort sträcka dom fördrevs, Det handlade om 750-2000 km, Seminoles från Florida hade ännu längre väg. Siffrorna på antal fördrivna är lika osäkra som antal döda.
Några exempel:
Choctaws 15.000 evakuerader 2-6.000 dog längs vägen
Cherokees 4000 döda jag hittar ingen siffra på antal evakuerade

Nedan en liten karta på fördrivningarna.



Det finns mängder av dokumentärfilmer, böcker och material på webben om dessa händelse, i vissa fall motsägelsefulla uppgifter. Tragiska avskyvärda torra fakta som är svåra att ta in och föreställa sig.

Vad sägs om detta? Vintern 1838 började 16000 Cherokeer och 2000 svarta slavar en vandring på 1600 km i tunna kläder och utan skor eller möjligen mockasiner. Filtar hade man fått från ett sjukhus som drabbats av smittkoppor. Eftersom indianerna också blev smittade fick dom gå omvägar runt de befolkade trakterna.

För att krossa floden vid Golconda tvingades de svältande indianerna betala 1 dollar per person i stället för de normala 12 cent. Dessutom fick dom vänta tills alla andra resande kommit över. Många blev mördade av lokalbefolkningen. Mördarna stämde dessutom staten på 35 dollar per person som dom begravde.
Runt jul 1838 blev det kallare än i mannaminne i Illinois. Floderna fick is på 20-30 cm. Det blev väldigt tufft att få fram vatten till människor och djur.

Under sådana omständigheter drevs utsvältna kvinnor, barn, äldre och sjuka framåt. En trolig siffra på antal döda är 6.000! Inte långt ifrån 40%

Medverkande soldater kunde senare vittna om att detta var det mest fruktansvärda dom varit med om. Värre än de regelrätta strider som dom aktivt deltagit i.
Med så många döda längs vägen och ett stressat tempo gjorde att indianerna inte en tilläts ge sina nära och kära en riktigt begraving. Dom fick brutlat lämnas längs vägen.

För att hedra sina döda sjöng man längs färdvägen. Enligt uppgift är detta vad dom sjöng.
Själv har jag aldrig hört en bättre version av den sången. Jag tycker mig se de stapplade indianerna hopplöst sträva framåt........Luta dig bakåt och slut ögonen så förstår du vad jag menar.



Detta är en av de värsta skamfläckarna i USA’s histora. Så sent som 1987 skapades “Trail of Tears National Historic Trail. Sträckan är 3540 km lång och går igenom nio stater. Yepp, drygt tretusenfemhundra kilometer, ganska precis lika långt som mellan Stockholm och Lissabon.

Många kristna tror att vägen till frälsning endast går genom Jesus. aldrig har jag fått svar på frågan vad dom tror om dessa stackars indianer som inte hade den misnta kunskap om honom.

3 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Så var det - folkmord. När man var klar inom USA fortsatte det med Filippinerna 1900-1913. Det är klart att med ett sådant förflutet, som man antingen tiger ihjäl eller förvandlar till underhållning, får många amerikaner en konstig syn både på den egna historien och på hur man löser problem i omvärlden. Jag antar att de ser palestinierna lika obegripligt aggressiva som som indianerna var obegripligt aggressiva.

Hade folken öster om Mississippi fått hundra år till på sig hade kanske deras stamförbund hunnit utvecklas till stater som kunnat möta invasionen med kraft. Cherokeerna var definitivt på väg att bli "statsdugliga", men krossades av Andrew Jackson och hans gelikar.

Om du inte har läst den här boken så vill jag rekommendera:

Charles C. Mann 1491: new revelations of the Americas before Columbus. Knopf 2005.

Jag skrev några korta noteringar om den här: http://bluffo.wordpress.com/wp-admin/post.php?action=edit&post=7

Eldorado sa...

Björn, det märkliga är att trots att bl a detta folkmord lärs ut i skolorna och alla jag pratar med känner till historien så är det något man "glömmer" Är det kanske en mänsklig reaktion?

Eftersom jag just är lite fascinerad av cherokeerna just nu har jag lärt mig att det första krig dom blev inblandad i var runt 1758. Det var kriget mellan fransoserna och engelsmännen. Trots ömsesidigt misstroende stred cherokee på engelsmännens sida.

Det handlar alltså egentligen om europeisk koolonisering i grund och botten.

Man kan säkert diskutera när de invandrade europeerna blev amerikaner, men helt klart var immigranterna påverkade av vad som ansågs tillåtet i europas kolonier

Björn Nilsson sa...

Det kanske helt enkelt är så att en stor del av USA:s befolkning inte kan relatera på något sätt till det stora folkmordet, nämligen de som kom efter ca 1890? När det stora indianmördandet skedde levde deras förfäder på annat håll än i USA.

En annan stor och växande del av befolkningen är delvis indianättlingar, nämligen spansktalande mestiser från Latinamerika, och de behöver ju inte heller känna dåligt samvete. Samma sak gäller för de svarta.

Provisorisk slutsats: det är en mindre del av befolkningen (WASP - White Anglo-Saxon Protestants) som bör känna dåligt samvete. Ättlingar till Mayflowergänget exempelvis.