American experience

Min yngsta dotter går numera sista året i High School. En av klasserna hon läser är American Experience. Ja läser och läser, det är en interaktiv klass där mer eller mindre kontroversiella frågor diskuteras.
Eleverna skall lära sig att argumentera sakligt, motivera sina åsikter och framför all respektera andras synsätt och kunna lyssna på motargument.
Jag vill minnas att vi hade liknade lektioner under mina studier i Sverige, dock inte som separat ämne.

Det som gör denna klassen så populär är naturligtvis läraren som håller i den. Han är karismatisk, provocerande och utmanar åsikter på ett mycket bra vis. Vilken förälder som helst är välkommen att när som helst komma in och lyssna på hans lektioner. Skolan är väldigt diversierad, hispanic, asiater (stor andel), svarta (liten andel) samt elever med handikapp, främst hörsel och rörelsehandikappade. Av invånarna i staden som vi bor i är 32% födda utanför USA. Drygt 38% pratar ett annat språk hemma än engelska. Vi ingår alltså i båda dessa grupperna.

Kontroversiella frågor är inte alltid detsamma är i Kalifornien som Sverige eller för den delen i resten av USA. Men exempel på saker läraren tar upp är aborter, skapelseprocessen, svarta, muslimer, asiater och politik. Kort sagt är han orienterad i dagens verklighet i främst USA. Ofta drar han in elever som kommer från andra delar av världen för att visa på skillnader i uppfattningar.

I förra veckan var en av frågorna, hur skulle era föräldrar reagera om du kom hem med en svart pojk/flickvän?
Det var ganska många i gruppen som menade att deras föräldrar skulle reagera negativt, ganska många av dessa var inflyttade.

Min dotters åsikt var att hennes föräldrar skulle inte bry sig om vilken hudfärg eller från vilket land han kommer. Det som avgör är hur han är som person och hur han uppför sig.

För mig och min fru är detta det bästa betyg vi kan få. Det är en sak hur man tror man är och hur man vill vara, och det kan vara en annan sak hur man uppfattas av andra.
Det sistnämnda är ju det avgörande för mig som medmänniska.

Jag är medveten om att detta inlägg kan läsas som beröm till mig själv och så är det. I unga år var jag inskränkt när det gällde att värdera människor med annorlunda utseende, hudfärg och språk. Visst är det skönt att vi kan förändras som människor, men det som jag är riktigt stolt över är att mina barn inte har samma inskränkthet som jag en gång hade. förhoppningsvis har jag bidragit litegrann till det.

En av mina favoritartister, Björn Afzelius har en tänkvärd strof i sin sång ”Till min kära”

Vi har inget val, vi har inget val, för om nånting skall ändras,
får vi göra som andra har gjort: Vi får göra det själva.