Av någon anledning var jag mycket populär bland tjejer (främst från Fredrikstad) som var många år äldre än mig. Dom snackade med mig, bjöd på godis och läsk, skickade mig ärenden och likande. Visst var det kul att vara uppskattad. Vartefter jag växte upp och blev klokare, insåg jag att intresset var inte min person utan jag var en inkörsport till att få kontakt med mina äldre bröder och deras kompisar.
Ju äldre man blev desto mindre frihet och reglerna blev svårare att hålla med åren. Som konsekvens blev reglerna naturligtvis också mer spännande att bryta
En typisk sommarvistelse på Brunstad kunde vara tre veckor. Den första veckan inleddes med möten gör vuxna, den andra veckan för ungdom (upp till 35 år) och den sista veckan var avsedd för barn upp till 15 år.
En mötesdag brukade ha tre möten. Det första började runt 10 och slutade vid 13, sedan möjlighet för middag och bad. Möte nummer två hölls 15.30-18.30 och det tredje började 20 och kunde sluta när som helst efter 23.
Barnveckan var lugnare och hade ett antal lekar och tävlingar inlagda på eftermiddagen, och naturligtvis ingen sent möte för barn.
Naturligtvis fanns det regler och förordningar på platsen och vissa av dom störde min trivsel. Att alkohol och rökning var förbjudet var väl självklart i en religiös församling oavsett vad för vanor besökarna hade hemifrån. I tälten tilläts bara gifta familjer att övernatta, glöm sambo och lösa relationer.
Badning ja, det fanns två stränder en med brygga och en med sandstrand. Männen badade från bryggan och damerna vid sandstranden. Senare infördes demokratiskt varannandags principen. Baddräkt för tjejerna fick inte vara bikini, utan hela magen skulle täckas. Könen skulle hållas isär så långt som möjligt. För att de som badade skulle ha möjlighet att hoppa och dyka placerade en flotte en bit ut. Kreativiteten var stor bland oss barn, så på flotten möttes alltså vi killar och tjejer ända till det blev förbjudet.
Området bevakades 24 timmar av dygnet av frivilliga vakter som såg till ordningen och att vi inte lämnade området.
Bland annat minns jag att under sista mötet skulle man antingen vara där eller i sitt tält.
När det gällde min mötesnärvaro som barn var ingen av mina föräldrar fanatiker. Såg dom att jag hade tråkigt så släppte dom ut mig för egna aktiviteter. Andra föräldrar var betydligt tuffare och tvingade sina barn att sitta stilla timmavis på möten för vuxna. Jag fattar än idag inte vad dessa föräldrar hade sin empati någonstans.
Lekar mellan killar och tjejer var starkt begränsade. Så länge ingen närkontakt förkom tolererades aktiviteter typ badminton, kastlekar och kurragömma. Däremot blev fotbollsspel stoppade om killar och tjejer spelade tillsammans. Jag minns en av dessa fotbollsmatcher som avbröts där det var många täta närkamper och ingen brydde sig om bollen eller att skjuta mål. Det fanns spännande saker att undersöka när tillfälle gavs. Glimten i ögonen på deltagarna var inte att ta miste på.
Bilden visar en säckkapplöpning som brukade vara en del av officiell lekarna vid barnveckan. Klart var detta ett uppskattat avbrott.
Ledaren för dessa barnmöten var Ole Olsen från Fredrikstad. En sommar hade man samlat ihop brännbart material till en skaplig brasa som tändes på.
Ole tillsammans med en annan person hade släpat dit en gammal TV. Du vet en sådan som inte var tillåten för oss barn att se på ;-)
Först höll han ett brandtal över den syndiga apparaten (TVn menar jag nu inget annat) och avslutade med att drämma en yxa i TVn
Under stort jubel av folkmassan slängdes sedan dumbirken på elden. Så skulle synden hindras att nå våra hem.
En tid efter detta höll en pappa till en mina kompisar ett tal på ett möte, där han berättade om den TV han hade ägt. Hans övertygelse var numera att det var syndigt att titta på TV så den skulle säljas.
Insprirerad av Ole kom han dock på andra tankar. Den skulle inte säljas så att andra kunde nyttja den, den skulle förstöras. Han slängde ut apparaten ur huset och grävde ned den i trädgården. Som lök på laxen beställde han ett dynglass av en bonde och spred ut det ovanpåTVn.
Folket på mötet jublade över detta, medans vi normala barn funderade på om han hade alla hästarna i hagen.
Idag är TV fullt acceptabelt inom SV, man förnekar den händelse jag beskrivit och man förnekar också många andra av de förbud jag berättar om. Idag drar man sig inte för att profitera på andra männsikors synd. vinster av brännvinsförsäljning används för att driva verksamheten. SVs yngre medlemmar saknar all kunskap om det negativa ur församlingens historia.
Vad jag förstår har man lättat mycket på reglementet för att få behålla sina medlemmar, och de flesta av dessa förändringar ser jag som positiva. Men bästa ledning i SV, man kan inte komma framåt utan att gå tillbaka och reda ut sina gamla synder. Er skyldighet är att reda ut den tidigare felaktiga läran och be de människor ni förledde om ursäkt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar