Det negativa med nya flera medlemmar var att SVs aktiviteter ökade och numera blev det nära noll i tid över till meningfyllda egna aktiviteter. Med dessa yngre förmågor startades ungdomsmöten och några startade bibelstudier.
Mötena hölls hemma hos någon varje lördag och bibelstudierna var på Hökens gata, där Sverre och Kåre bodde.
Därmed var fyra kvällar i veckan upptagna för sammankomster som var frivilliga, men om man inte deltog fick man dagens efter ett samtal från någon ledare som undrade över frånvaron. Läxläsning eller prov i skolan dagen efter var inte en godtagbar ursäkt. Skolan var ju bara världslig och hade ingen betydelse för det stora målet.
Avskärmingen från omvärlden var knappast medveten (eller?) utan en konsekvens av alla de gemensamma träffarna.
Lokalen ”Idrettens hus” i Oslo var nu inte tillräckligt stor för påsk och nyårs konferenserna, alltså blev Brunstad platsen även för dessa. Nu har jag ingen säker siffra på hur många som fick plats i den stora lokalen men det var flera tusen. Min gissning är 3.000 men kanske någon läsare kan korrigera mig. Lokalen var uppbyggd av enorma limträbalkar som gav fin rymd. Musik orkestern var stor, jag gissar på 50 personer, det flesta spelade gitarr, men det fanns även blåsinstrument och andra akustiska instrument. I bakre delen av lokalen fanns kabiner för simultantolkning till flera språk. Vissa av bänkraderna var utrustade med hörlurar för de som fick talen tolkade. Alla skulle tillgodogöra sig budskapet. I ett hörn av lokalen fanns plats och utrustning för de som hade bandspelare. Rader av medlemmar satt där och spelade in hela möten för eget och andras behov.
Typiska möten började med ett antal sånger för att församlingen skulle komma på plats, sedan stående bön och ytterligare någon sång innan huvudtalaren drog igång. På den tiden var det i princip alltid Elias Aslaksen, en liten vit gubbe med stark röst och stor karisma. Underligt nog hade han mustasch trots att inom SV var "hår i ansiktet" inte något som uppmuntrades. En av de oskrivna reglerna. För oss barn var sångerna något som piggade upp, resten var bara en kamp mot klockan. Förresten, en annan spännande sak var de tillfällen när alla skulle be på en gång. Tänk dig flera tusen som står upp samtidigt och ber högt: Vi ungar tittade förskrämt och roat på varandra.
Naturligtvis bodde ingen i tält till påsk och nyår, medlemmarna inkvarterade i relativt primitiva baracker och gemensamma sovsalar. Jepp du gissar rätt, män och kvinnor hade separata utrymmen. Det fanns också hotell i omgivningen och många privata hem ställde upp med sovutrymmen. Vi fick kontakt med en SV familj, Riksfjord som bodde i närheten och där fick vi logi i princip alla påsk och nyårs konferenser En fin sak bland nästan alla SV medlemmar var den stora gästfriheten. Man var alltid välkommen på mat eller övernattning oavsett om hemmet var fattigt eller ej. Betalning var inget som ville tas emot, möjligen under protest.
Ganska snart blev jag vän med barnen Riksfjord som var i min ålder, de namn jag minns är Enok, Olav, Aron och Gerd. För mig som numera var ett ensamt barn hemma var tiderna hos dessa barn mycket angenäma och något jag såg fram emot. Vi var inte bara där på konferenserna utan jag tillbringade flera vinter och sommarlov där också. Vi åkte skidor, lekte i snön fiskade i Akersvattnet och hade väldigt kul tillsammans.
Skidåkning med Aron och Olov, och samma killar fotograferade i en automat
Aron hjälpte mig i den ädla konsten att klinka på en mandolin
Vid en här tiden var det barnkonferansen det som gällde för mig. Den var i slutet på sommaren efter de vuxnas möten och budskapet var mer barnanpassat och lättbegripligt. Upp till 15 år kunde man vara för att få deltaga och naturligtvis var ledarna lite äldre. Typisk plantskola för predikanter i karriären.
Det var kortare möten som alltid avslutades med långa rader av barn som gick fram till talastolen och bedyrade att dom minsann tackade Gud för att dom fick vara med i SV och så vidare. Grupptryck? Absolut och en form av ständig påminnelse hur lycklig man var som fick växa upp i församlingen.
Jag vet att många reagerar på att jag kallar detta hjärntvätt, men det är ett sådant mönster. Att det inte var illvilja bakom denna indoktrinering spelar ingen roll. Vi skulle lära oss det rätta, och det rätta var SV.
En episod som jag särskilt minns från en barnkonferans var att pojkar och flickor separerades till speciella möten, för information som skulle vara för känslig för det andra könet. Vi killar blev kallade till en möte i källaren av barack nummer tre. Ledare för detta pojkmöte var en B. Han ville inte vi skulle se varandra i ögonen, så skulle vi stå på knä och titta i väggen eller neråt. Det han talade om var den stora synden onani, som speciellt pojkar brukade syssla med i vår ålder. Det var mig veterligen den enda sexualupplysning jag fick i SV. Så klart skulle det undersökas vad han pratade om och nog var det fler än jag som tog reda på hur onani fungerade. Var det något förbjudet så måste det undersökas.
Jag hade nog kommit på detta själv senare i livet, men B. skall ha tack för sitt spridande av inspiration och uppmuntran till att söka kunskap.
Ett tragiskt faktum är att samme man långt senare i livet erkände vidriga sexuella aktiviteter inom sin familj. Tänk vad mycket elände andra hade sluppit om han hållit sig till onani.
Efter en klok rekommendation har jag valt att göra en del personer ännu mer anonyma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar