Mammas bakgrund

För att förstå hur mina föräldrar hade hamnat i den här situationen måste jag gräva bakåt. Att få information en till två generationer bakåt borde inte vara svårt, men mina föräldrar berättade inte mycket om sin bakgrund eller barndom.

Detta är vad jag vet om min mor, det saknas vissa delar som jag inte vet om dom är väsentliga eller inte.

Mamma som fick namnet Lisa Svensson, föddes i Boden 1916 som ligger bra långt upp i norra Sverige. Hon var yngst i syskongrupp på sju barn. Som liten flyttande hon och hennes familj söderut till Sandbacka utanför Umeå. För mig som är född i Stockholm, är Umeå tillräckligt långt norrut för att vara overkligt.
Morfar var elektriker och levde på ganska små medel, för att överleva med sin familj hade han en liten gård på några få tunnland, två kor och lite smådjur.
Gården låg långt utanför samhället, det var flera kilometer till skola och handelsbod.
Mormor var hemma och tog hand om barnoch hushåll. Speciellt min mor fick mycket kärlek eftersom var minst och ofta sjukt. Som minst delade man säng med något syskon. En verklighet som var alltför vanlig i fattigsverige














Familjen Svensson innan Lisa föddes, troligen tagen runt 1913.

När min mor var liten, brann deras hus ned. Ingen skadades men huset brann ned till grunden. Det är förklaringen till att min mor hela livet kände skräck så fort hon såg någon större eld. Även små eldar typ Valborgsmässofirande kunde få henne att känna oro och olust.

Mor har ofta berättat om hur klen hon var som liten. Vitaminer, grönsaker och annan näringsriktig mat var inte ofta på bordet, och långa vintrar med lite sol gjorde säkert inte livet lätt för en som redan var klen.
Som jag redan nämnt var det långt till skolan, och vintern var lång och mängder av snö på vägen. Det var långt för en liten flicka att ta sig fram i djup snö, och det var mer än en gång som föräldrarna inte vågade skicka henne till skolan trots att hon hade sällskap av äldre syskon.
Resultatet blev att mamma klarade sig igenom folkskolan med ett nödrop, men någon ytterligare utbildning var det inte tal om.
På denna tid fanns det rikare hushåll som behövde hjälp, och mamma fick jobb som piga, dvs lägsta status inom ett hushåll, med mat och husrum och en liten symbolisk lön.

Hennes äldsta syster Elvira hörde av sig och behövde hjälp med barnpassning någon gång i slutet på 30-talet. Hon bodde nere i Stockholm tillsammans med man och barn. Ja ett eget barn och dessutom hade hon ett av sin brors barn boende hos sig. På den tiden hjälpte syskon varandra med att uppfostra barn, oavsett om dom var födda inom eller utom äktenskapet.

Problemet var att Elviras man råkat ut för en de många arbetsmarknadskonflikter som pågick på 30-talet. Utan inkomst från mannen tvingades helt enkelt Elvira ut för att försörja familjen. Mamma flyttade ned till Stockholm för att ta hand om barn och hushåll
Flyttningen skulle anmälas till prästen och med flyttningbetyget i hand gick mamma för att få sig inskriven i den kungliga huvudstaden. Namnet, undrade prästen, Elisabet sa Lisa. Med th på slutet frågade prästen. Ja sa Lisa och blev därmed Elisabeth Svensson i alla register. För mig förklarade hon att Elisabeth lät ju mycket bättre än det bondiga Lisa.

Hennes syster Elvira var vad jag idag skulle kalla för en bitch, överallt skulle hon kontrollera mamma och ständigt bestämma vad hon skulle göra och inte göra. Konflikt ledde till konflikt och det var märkbart även för mig som liten pojke, vem som var storasyster och lillasyster i den relationen.

En sak kunde dock inte hennes syster hålla henne borta ifrån, nämligen Fiadelfia på Rörstrandsgatan. Mamma hade tidigt sökarljuset på för att få en större tillfredsställelse i livet. Den 17 oktober som 21-åring gick hon lycklig därifrån, hon hade blivit frälst och lycklig.
Det var inte uppskattat av hennes syster, men vad värre var, hennes pappa blev rasande och från den dagen var hon inte längre välkommen hem.
Hon betalade ett högt pris för sin övertygelse, och det finns all anledning att känna stolthet över att hon höll fast vid sin tro trots att hon inte ens fick komma på sin mors begravning.
Hon gick med och sjöng i något som kallades Strängmusiken och lärde sig så småningom både att sjunga och spela gitarr. Låt vara hon kunde inte ge Eric Clapton konkurrens på gitarren, men hon klarade det hon ville.

Under kriget jobbade hon på olika sjukhus, bland annat skötte hon finska barn på Epedemisjukhuset och när hon sedan började på Sabbatsbergs sjukhus råkade hon träffa min far som hade drabbats av difteri.