Pappa utesluten ur Smiths venner

Under andra halvan av 60-talet kommer förstärkningar till Stockholm i form av unga SV medlemmar från Norge. Om det är missnöje med tillväxten av den lokala församlingen, tankar på expansion i Finland , om det är karriär sugna predikanter eller om helt enkelt Sverige är mer lockande än Norge vet jag inte.

Första vågen kom Oves Skogsrud, Johan Velten och Yngvar Wilhemsen. Sedan fortsatte tillströmmningen med Gunnar Bertelsen, Kåre Smith, Sverre Riksfjord, Willy Larsen och Gunnar Gangsö.
De flesta av dessa behövde mer eller mindre starthjälp, och inte minst min pappa hjälpte till. Några av dessa råkade ut för problem med fackföreningarna på sina jobb. Dom såg enbart en fackförening som något ogudaktigt, och man skulle inte vara medlem i någon förening på jorden. Det flesta problemen berodde på okunskap om svensk arbetsmarknad. Kåre S har skrivit något om detta i en bok, där han tydligen glömt bort att han slutade från jobbet på ASG där han råkat i luven på den lokala fackföreningen. Att facket ansåg att icke-medlemmar utnyttjade deras avtal var argument som ignorerades.
Motviljan att vara med i facket gjorde att flera SV medlemmar valde att jobba som enskilda företagare.

Under denna tid går pappas affärer mycket bra, behovet av Warmvindar har ökat explosionsartat i Stockholm, speciellt på Södermalm. Centralvärme var nästan ett okänt begrepp i Stockholms hyreshus. De gamla lägenheterna hade ofta en kakelugn som värmekälla och den eldades med ved eller koks. Mycket jobb att bära in bränsle och ut aska, och inte så kul att kliva upp mitt natten för att lägga in mer bränsle. En Warmvind var en fotogendriven kamin som kopplades till kakelugnen och den behövde minimal skötsel och var renare och lättare att hantera.
Pappa sålde på dagarna och levererade/installerade på kvällarna. Det var full sysselsättning och väldig långa arbetsdagar. Jag vågar påstå att han var marknadsledande på Södermalm och i en del andra statsdelar.

Affärernas omfång ökade så mycket att pappa behövde byta lokal och anställa min kusin Gerd att sköta butiken medans han installerar, levererar även dagtid till kunderna. Dessutom hjälper mina äldre bröder till på kvällarna.

Den nya större butiken hade adressen Hornsgatan 142 i korsningen med Varvsgatan. Hans framgångar som återförsäljare gör att Husqvarna tillåter honom att använda deras brandname i sitt firmanamn. Ingen annan återförsäljare hade hittills fått den förmånen. Firman heter numera Husqvarna Söder.
Naturligvis behövde den nya lokalen renoveras och pappa hyr in två av dessa inflyttade SV personer som enskilda företagare att göra jobbet

Exakt datum vet jag inte med det var under denna tid som han blev icke önskvärd i SV. Möjligen kan han också av egen vilja beslutat att inte vara aktiv längre.

Som du vet pratar man inte om negativa saker i SV så den avgörande anledningen kanske jag aldrig får veta, men det finns tre möjligheter till slutet på hans SV karriär.

1. Renoveringen av butiken ledde till en konflikt mellan pappa och dessa enskilda företagare om vem som skulle betala de sociala avgifterna. De inflyttade påstod att dom trodde pappa betalades dessa, man i Sverige är att det är just vad en enskild företagare skall göra, därav den högre timersättningen. Föreståndaren tog de inflyttades sida i diskussionen och pappa betalade
2. Pappa hade ett vänsterprassel med sin anställde och tvingades till tystnad på grund av den synden
3. Han valde själv att gå eftersom han som kassör upptäckte oegentligheter i hanteringen av de insamlade pengarna. Tidigare betalade var och en sina insatser inom församlingen. Numera skulle olika ersättningar betalas ut till några av de nyinflyttade INNAN kollekten räknades. Som kassör motsatte sig pappa det, men den nya kassören hade rymligare samvete. Så ni som menar att det nya SV är pengafokuserat skall vara medvetna om att den fokuseringen började långt tidigare

Personligen kan jag också tänka mig olika kombinationer av dessa alternativ
Erling Ekholt som ledde SV i Stockholm säger att pappa var en nära och kär medarbetare under många år, medans minnet sviker honom av vilken anledning pappa blev non-gratia. Personligen minns jag all mina nära medarbetare som har slutat frivilligt eller tvingats gå av olika skäl. Faktiskt är de om jag tvingats säga upp mig närmast om hjärtat och jag har fortfarande kontakt med dom.
Det är kanske ett ödets ironi att Erling senare själv blev utslängd ur SV.

Pappa satt en tid efter detta på bakersta bänken, blev inte längre ombedd att tala på mötena och så småningom slutade han att komma. I ärlighetens namn fanns det några få som hade kontakt med honom, men det skedde inte med stöd från SV. En av dessa människor med integritet var Rolf Lindberg men det fanns en handfull till som jag inte längre minns namnen på..

Som en konsekvens av att han var utpetad ur SV, umgicks pappa med tvivelaktiga figurer efter jobbet. Det sociala liv hade tidigare hade haft var utraderat. Av sina tidigare vänner blev han utfrusen och han tappade fotfästet.
Allt oftare kom han hem på kvällarna ordentligt onykter. Pappa var aldrig salongsberusad, han var spik nykter eller stupfull.
Mammas sätt att ta hand om problemet var att gå på möten och be till Gud. Naturligtvis grälade, skällde, vädjade hon på pappa men utan resultat.

Det är förunderligt hur en församling som kallar sig kristen kunde och kan behandla sina medlemmar på det viset. Det är fjärran ifrån vad jag förstår av Jesu budskap, det är fjärran ifrån att inte döma andra människor. Det är sämre än vilken annan ”världslig”

Pappas absoluta favoritsång var Var jag går, i skogar, berg och dalar. Helst skulle den sjungas av Einar Ekberg som hade först för på Fiadelfia.

Var jag går, i skogar, berg och dalar,
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
Talar stundom varning, stundom tröst.
Det är Herden god. Väl var han döder,
Men han lever i all evighet.
Sina får han följer, vårdar, föder
Med osäglig trofasthet