Min egen frälsning

Det är ett litet hopp i historiken efter en plötsligt inspiration

Hösten 1975 går jag i Vasa Gymnasium som ligger ganska centralt i Stockholm. På en lunchrast tar jag och några kompisar som vanligt tunnelbanan in till Hötorget och flanerade runt bland butikerna.
Framför konserthuset har några långtradare kört upp och utrustning bärs in. En kille som får ögonen på oss kommer fram och frågar om vi vill hjälpa till att bära. Mina kompisar tackar ja, men jag har numera insett skolans betydelse för framtiden, så jag avböjer och åker till mina lektioner. Det var ett beslut som jag fortfarande 32 år senare ångrar djupt.

Mina kompisar blev inbjudna till den kvällens väckelsemöte på Konserthuset och dagen därpå sprudlade dom av glädje över sina upplevelser, ja dom hade definitivt blivit frälsta. Själv var jag, baserat på min SV uppväxt väldigt reserverad och tvivlade starkt att något kunde vara så bra för en inre tillfredställelse.

Det tog mig nära tio år tills jag fick vara med om vad dom hade upplevt och förstå varför dom var så uppåt.

Söndag den 8 Juni 1985, var alltså dagen då jag blev frälst i Göteborg. Tillsammans med nära 65.000 andra (gamla och nyfrälsta) upplevde jag något jag aldrig tidigare varit med om.

Bruce hade väckelsemöte igen i Sverige och han övertygade oss alla från den dagen och framåt om vem som var ”The Boss” . Religionen var utan tvekan rock’n roll och han är dess profet. Han är ett geni när det gäller både ballader och rock med tänkvärda texter. När det gäller framförandet är han ínte ett geni utan närmast gudomlig

Mötet hölls på fotbollsarenan Nya Ullevi och publiken var fullkomligt i extas, dansande, sjöng med och hoppande så mycket att arenan höll på att braka samman. Den fick byggas om och förstärkas innan nya konserter tilläts.

Utan minsta tvekan är han världens bästa live artist, det finns ingen som kan fånga en publik på 50-100.000 och hålla dom i sitt grepp under hela konserter (den i Göteborg var över 4 timmar). Han utklassar med en enda konsert samtliga predikanter tillsammans när det gäller att få med sig sina lärjungar. Släng er i väggen Levi Petrus, Billy Graham, Kåre Smith och alla andra. Sedan 1985 har jag varit på flera väckelsemöten med The Boss, och hans budskap håller fortfarande.

Konserten jag missade 1975 har blivit känd som en av de bästa han gjort, därför ångrar jag fortfarande att jag inte skolkade från skolan. Dessbättre var konserten på Ullevi en annan av hans legendariska framträdanden. Jag kommer att återkomma någon gång med vad hans musik och texter har betytt för mig.

För dig som aldrig sett honom har jag hittat ett klipp på youtube. De första två minuterna visar hur han som väckelsepredikant kopplar greppet om publiken och sedan drar han loss. Som vanligt har kameran svårt att hänga med på hans spontana infall, vrid upp volymen ordentligt så att du far liten känsla för hans storhet.

Låten var inte med 1985, men tidigare år var den ofta ett slutnummer. Quarter to three Håll till godo

Reidar, vad gillar du saxofonen?