fredag 5 oktober 2007

Pappas bakgrund

Jag vet betydligt mer om min pappas uppväxt och den var betydligt tuffare än min mammas. Han föddes närmast på solsidan i livet och en rad tragiska händelser gjorde honom väldigt ensam senare i livet.

Han föddes strax norr om Sundsvall i Februari 1925. Sundsvallstrakten var en smältdegel under denna tid, med stark befolkningutveckling, folk flyttade från socken till socken för att få arbete. Arbetarfolket eller statarna levde till stor del inte efter Luthers katekes och de rikare med högre moral hade synpunkter på detta leverne, men såg delvis mellan fingrarna för att få den arbetskraft de behövde.
Kort sagt, det fanns mängder av lösa förhållanden utanför äktenskapet, ”oäkta barn”och dryckenskap var inte heller ovanligt i detta Klondyke liknande samhälle

Min farfar John, tillhörde inte de fattigaste utan var snarare i övre medelklassen, han hade råd att anställa en hushållerska, eller var det älskarinna? Denna unga fru hade med sig två barn i hushållet, och med John som farblev det flera, och dom fick efternamnet Edlund även fast paret inte var gifta.
Så småningom stadgades förhållandet och de yngsta barnen i syskonflocken föddes inom äktenskapet.

Pappa fick namnet Ali, inget vanligt namn på 20-talets Sverige. Enligt rykten var det farfar som bestämde namnet, och iden sägs komma från den tid han tillbringade i Nordamerika.
Även om farfar inte tillhörde de fattigaste, drabbades han som så många andra av TBC och dog då pappa var 6 år gammal. Deras mor bedömdes inte ha möjlighet att ta hand om barnen då även hon var allvarligt sjuk.

Samhället tog sitt "ansvar" för barnen på det viset att man auktionerade ut barnen och vinnaren blev den som ville ta hand om barnen för lägsta kostnaden. Jag har dokument som stödjer pappas berättelse om detta. I februari 1931 radades syskonen upp till urval och dom hamnade i flera olika hem för ingen ville/kunde ta han om alla barn
Vad min far mindes av sin ”lyckliga barndom” var auktionen och när prästen hällde de tre skoporna jord på en kista. Farmor dog 1933 och historien med de tre skoporna upprepades så de för alltid fastande i hans minne.

Att kommunens gode man stal företag, fastigheter och alla andra tillgångarna från dödsboet är en historia som jag kanske får anledning att återkomma till. Pappas arv blev en bankbok som hade insättningen 2 öre och några aktier i Folkets Park. Tänk hur annorlunda livet för honom och hans syskon hade blivit om dom hade fått det arv som var deras.

De styvföräldrar han fick behandlade honom illa enligt honom själv. Som sexåring tvingades han sadla hästen och använda den i jordbruket. Han var livrädd för djur och i synnerhet för de stora fyrbenta djuren. Pappa var fåordig om sin uppväxt, jag tror att han kom från en lekfull barnmiljö och tvingades som alltför liten in i ett arbetsliv som inget barn skall behöva uppleva. Fosterföräldrarna ville väl ha betalt på något vis eftersom dom offrat sig att ta han om pappa och en av hans bröder.

Skolan skötte han utmärkt och han fick mycket bra betyg. Som fjortonåring tröttande han slutligen på sina fosterföräldrar, och flyttade ifrån dom.
När han fyllt 18 gick han till prästen för att få flyttbetyg. Flyttbetyg från prästen var ett måste för att få officiellt tillstånd att bosätta sig på annan ort.
Prästen var vänlig nog att skriva ut ett rekommendationsbrev åt pappa, och med detta brev i handen tog han tåget till Stockholm

Nu kan nog var och en tänka sig situationen, 18-åring i Stockolm under kriget hade det inte lätt utan någon som helst skyddsnät. Han hankade sig fram på olika småjobb som springpojke med mera, bodde oftast som inneboende hos släktingar.
En av de händelser jag minns honom berätta var att några män han bodde hos var öppet homosexuella och han flydde från lägenheten. Om de försökte antasta honom, eller om han bara kände sig äcklad vet jag inte så det får vara osagt.
Ett av de tillfälliga jobb hans fick var att sköta omlastning av lik på Norra Station, där drabbades han av difteri och blev inlagd på Sabbatbergs sjukhus för vård.

Som så ofta sker fick han ett gott öga till en yngre dam som vårdade honom där. Har du läst förgående inlägg så kan du säkert gissa vem.
Jag har inga detaljer om hur denna flirt startade, men hon blev senare hans fru och min mamma.

Efter han hade tillfrisknat från sin sjukdom blev an inkallad till det militära. Visserligen var Sverige inte inblandat i kriget, men man försökte hålla en så stor beredskap som möjligt.
Mamma har mer än en gång stolt visat mig ett vykort som pappa skickade till henne från hans tid i armen med texten ”Brev följer, Ali





Pappa på Skansen 1944 eller 1945

Inga kommentarer: