Skolans mellanstadium

De första tre åren i skolan är inte mycket att orda om, alla i klassen är ganska lika och inte ens jag som medlem i SV sticker ut speciellt Fjärde året i skolan innebär en ny lärare, Anne-Marie C. Hon kom direkt från lärarhögskolan och hade ett modernt sätt att involvera oss i ett mer kritiskt tänkande. Det är andra hälften av 60-talet, en vänster våg går över hela Europa och min lärare är inget undantag.

Hon var långt ifrån neutral i sin undervisning och det skapade ofta debatter i klassen, ja förmodligen var det där jag fick lära mig grunden till att argumentera. Instinktivt gillade jag inte hennes politiska vridning av undervisningen och därmed blev hon ingen favoritlärare. Vad jag förstår minns hon mig som grabben med argument emot alla hennes värderingar och åsikter.. Inga slipade argument från min sida utan mer en vilja att vara tvärtom, Jo jag kan vara obstinat även idag om någon har en utstrålning som inte faller mig på läppen.
Hon undervisade oss också i engelska och jag minns bland annat när hon spelade Beatles låtar och lärde oss att förstå texterna. Dels fick jag njuta av musik som var förbjuden hemma och dels fick jag hjälp att knäcka koden till musiktexter. Vilken lycka att plötsligt förstå texten till Maxwell’s silverhammer.

Utan TV, radio och bio gällde det att vara kreativ att hitta sysselsättning. Att klinka på ett piano i evigheter var ur tråkigt eftersom jag saknade talang . Det var ett nödvändigt ont för att i någon mån hålla mina föräldrar glada. Även här visade den nya läraren en väg, nämligen böcker. I stället för den traditionella morgonbönen med psalmer, läste hon böcker, ett litet stycke ur en bok varje dag. Jag minns speciellt ”Det blåser på månen” och en om detektiven Ture Sventon. Böcker fanns att låna gratis på skolans biblioteket, och snart hade jag både lånat och läst i princip allt av intresse och det var mycket. Nästa steg var biblioteket på högstadie skolan och vuxenbiblioteket i Högdalen. Jag slukade allt från ungdomsböcker till Vilhelm Moberg, Alexander Dumas.och Agatha Christie. Kalla det gärna verklighetsflykt, men jag lärde mig mycket om världen utanför min egen och jag fascinerades av den.
Min brors fästmö som var mycket hos oss denna tid minns mig bara i kombination med en bok. Lästakten var ganska nära en bok per dag, givetvis lite beroende på boktjockleken. Ledningen i SV rekommenderade föräldrarna att läsa barnens böcker först, för att kolla moralnivån och övrigt innehåll. Vad jag minns försökte mamma sig på detta någongång men hon gav upp väldigt fort. Hon hade inte en chans att hålla min takt och lät mig läsa vad jag ville.

I 12-13 årsåldern började sakta skillnaden mellan mig och de andra synas. Längre hår blev populärt bland grabbarna, det var otänkbart för mig. Det började bli viktigt med modekläder jeans och Gul & Blå, det var otänkbart för mig. Modern musik och ha favoriter bland alla band var svårtillgängligt för mig. Att gå på matine och kika på Djungelboken gjorde alla utom jag, Det började bli svårt att hänga med på normala barns intressen.
Idrott och fotboll var inte förbjudet, men det fanns ju aldrig tid för träning eller andra aktiviteter, jag skulle ju vara på alla möjlig olika möten i församlingen.


Den enda fördelen av SV var väl att jag fick ett bra betyg i ämnet kristendomskunskap. Vad jag nu skulle med det till
Någongång i sjätteklass hade vår musiklärarinna ordnat ett party hemma hos sig med bland annat dans. Jag vet inte vilken vit lögn jag använde för att få gå dit, men jag lyckades och fick prova något som liknande diskodans för första gången i mitt liv. Min lögn avslöjades senare, men jag hade ju fått lite smak på livet.