Världens största swapmeet

Imorgon är det dags igen för Pomonas swapmeet.
Swapmeet är väl närmast loppmarknad på svenska och i det här fallet är fokus på begagnade bildelar.

Detta händer precis var 7:e vecka, och är utan tvekan ett måste för varje bilintresserad i närheten.
Närheten ja, det är ganska många som åker hundratals miles för att köpa, sälja, byta grejor eller bara flanera runt med något att dricka i handen.

Säljarna brukar anlända på lördagar, hyra en plats för att visa sina skrot- eller gulddelar som inte längre har plats i garaget. Privatsäljare övernattar i tält eller i bilen medans de mer professionella har med sig en RV eller husvagn. De mest attraktiva delarna byter ägare ibland redan på lördagar.

Många har med sig grillar för matlagning och värme. Speciellt nu på vinterhalvåret behövs det mer än starka drycker för att hålla sig varm på natten.

Den egentliga kommersen börjar sedan på söndag morgon klockan 5. Tro det eller ej, men det är kö framför grindarna. Intrånget är numera åtta dollar plus parkering. Jägarna halvspringer med en liten handragen vagn för transport och ficklampa för att lysa sig fram till fynden. Klockan 5 är det nämligen kolsvart förutom viss gatubelysning. För den som deltagit i älgjakt känns stämningen igen.

Det är nu inte bara bildelar som säljs, bilar till salu finns det gott om och vissa åker dit bara för att få visa sin bil och ha ett socialt umgänge med likasinnade.

Världens största? Ja allt här i USA skall ju vara världens största, men jag har aldrig varit på något större swapmeet.

Det brukar var drygt 4000 bilar utställda eller till salu. Om du vill gå igenom hela säljområdet kan jag garantera att du får ömma fötter. Trots högt tempo har jag aldrig lyckats. Tillsammans är säljgångarna drygt 24 kilometer! I rask gångtakt tar det alltså 4 timmar att gå igenom allt, men vitsen är ju att hinna se något också.

Ses vi inte på söndag morgon så är nästa möjlighet den andra december.

“I got a sixty-nine Chevy with a 396 Fuelie heads and a Hurst on the floor” inledande textrad en av Bruce Springsteen ballader där texten får en att känna mig närvarande. De ljumma kvällarna i Kalifornien med bilar, vänliga människor och rockmusik är något som sitter fast i minnet långe. Enjoy