Pappas karriär i Smiths vänner

Nu undrar kanske du som inte vart med i religiösa sammanhang om det är karriär som gäller i en kristen församling typ SV. Svaret är absolut ja. Det är samma kriterier som i näringslivet, offentliga sektorn och i politiska partier. Det räcker inte med att vara korrekt, kontakter är det viktigaste. Bruna tungornas klubb liksom ”kompis går före kompetens” gällde också inom SV. Att blod är tjockare än vatten innebar att man gifte sig in i de släkter som hade makten och det är förmodligen inte långt från inavel i dagens SV.

I den profana världen hade min pappa gjort en fantastisk prestation. På ungefär 20 år hade han hade skaffat familj med tre barn, hus, sommarstuga och en egen affärsrörelse som klarade av att finansiera de dagliga utgifterna och dessutom en bil som stack vissa i ögonen. Senare livet träffade jag i Östeuropa entreprenörer med liknande drivkraft och jag kände igen min pappa i dom. Klichén att börja föräldralös med två tomma händer stämmer inte med pappa. Han fick ju faktiskt en bankbok med 2 öre i arv.
Jag tror mig förstå att pappa bevisade för sig själv att en fattig föräldralös kille kunde åstadkomma något med envishet och hårt arbete.

Inom SV kände ingen eller få till hans bakgrund och uppväxt och jag tvivlar på att det hade spelat någon roll. Pappa insåg han hade gjort ett misstag och redan 1966 bytte han ut Admiralen mot en Volvo Duett




Duetten på Brunstad, längst till vänster min kompis Reidar och jag är i den randiga tröjan


Ordningen i församlingen var återställd till mina bröders stora förtret. Löftet från deras sida var att Volvon skulle vara sönderkörd inom ett år. Dom höll sitt löfte. Troligen spelade ett väggupp bakom Huddinges polisstation en viktig roll. Med den rätta, det vill säga oanständigt hög hastighet kunde bilen flyga långa sträckor vilket resulterade i en sned ram.

Kontakter var viktigt och en av de första i Norge min familj hade kontakt med var Lindbergs som bodde i Fredrikstad. Josef Lindberg var svenskättling från Gävle trakten och det var mycket ömsesidiga besök.







En något suddig bild, från vänster Josef Lindberg, pappa som håller mig, min bror Johnny, min kusin Birgitta, mamma, okänd, Gunvor och Marta Lindberg.


Det var flera högdjur i församlingen som kom i bekantskapskretsen. Bilden nedan skulle kunna vara från en begravning, men det är knappast. Svart, grått och mörkblått var tyvärr alltför vanlig klädsel.
Mannen till höger på bilden är Aksel Smith, rankad som nummer i tre i SV, därefter Erling Ekholt, Erik Thorsrud, pappa, Ole Olsen och okänd.



Ole Olsen delade ansvaret för SV i Fredrikstad tillsammans med Rolf Lindberg. Rolf var son till Josef Lindberg och pappas bästa vän. Senare var han en av de få som vågade ställa sig öppet på pappas sida

Rolf och hans fru Randi med deras barn besökte vårt hem ofta.



Bilden är ifrån Båstad runt 1970. Ja det är jag till vänster, Ruth (Rolfs och Randis dotter), mamma och just Randi och Rolf.

När Admiralen var såld blev pappa föreslagen att resa med Aksel Smith i Tyskland och Holland på turné. Med turné menar jag här att sprida budskapet vidare till potentiella människor. Språk var inget som pappa hade lärt sig i skolan, så han anmälde sig till språkkurser, både engelska och tyska. Dessutom köpte han linguaphone kurser i dessa språk för hemmastudier. Lektionerna avlyssnades på en grammfon som ingick i en av kurserna



Språkinlärning på en söndag eftermiddag.

Resan gjordes sommaren därpå strax efter möteskonferensen i Norge. Allt gick på frivillig basis, pappa stängde affären några extra veckor, inga inkomsterna för en egen företagare och behöver jag berätta vem som finansierade resan?

Trots allt var nog detta en höjdpunkt i SV karriären för sedan ändras kartan i Stockholm.

Grammofonen ja, den användes flitigt av mina bröder att spela skivor som inte ingick i språkkurserna och inte heller i SV läran. Det var Hep Stars, Sten o Stanley, Larry Finnegan, Tages, Ola & the Janglers och en massa andra. Skivorna kunde bara spelas när mina föräldrar var borta, vid något tillfälle avslöjades det hela och pappa slet loss grammofonen och kraschade den i golvet.

Min händige bror lagade och limmade ihop grammofonen och allt fortsatte som förut. Jag var fast i musikens värld

Alex is the man spelas av just gruppen Ola & The Janglers