Att vara barn i Smiths venner

I denna församling fanns det många stora familjer. Knappast var det ovanligt med 10-12 barn. De många barnen hade sin förklaring i att preventivmedel skulle inte användas, barn var en guds gåva. Redan här utmärkte sig min familj med att bara ha tre söner.
Det kan tyckas att jag uppfostrades tufft, men sanningen är att mina föräldrar inte accepterade alla regler utan såg emellan fingrarna ibland.

SV var en konservativ kristen rörelse, killarna skulle vara kortklippta, frisyrerna var inte långt ifrån dagens skinnskallar. Tjejerna hade det nog ännu tuffare, alltid långt hår antingen i flätor eller uppsatt på huvudet och under någon huvudbonad. Precis som gamla kärringar.
Byxor var för den feminina sidan helt förbjudet. Bibeln påstods säga att det var skamligt för en kvinna att klä sig som en man. Istället gällde kjol eller klänning. Den skulle vara i en trist tråkig färg och måste täcka knäet. Tjejerna fick minsann vara uppfinningsrika för att hitta något avvikande som kunde anses tillåtet.
I tonåren minns jag speciellt en tjej som hade en anständigt lång kjol med blixtlås. Blixtlåset justerades beroende på situationen och var till stor glädje för vissa av oss.
Modekläder och flärd av denna världen var inte accepterat, allt för att vi killar inte skulle bli frestade till dåligheter. Det dom inte fattade var att vi utvecklade vår fantasi, det måste ju finnas något väldigt spännande därunder. Gränser är till för att överskridas.

Aga förekom flitigt och det propagerades öppet hur nyttigt det var för barnen. Det var dock inget som mina föräldrar utövade. Min far har aldrig så vitt jag kan minnas slagit mig. Vid något tillfälle skulle mamma bestraffa mig, jag minns inte orsaken men det kan göra det samma. Mamma hade lärt sig av någon Hedvig från Norge att det var 15 slag som gällde på baken. Jag skrek som en stucken gris men mamma gråt mest. Hon slog mig aldrig mer efter den gången.

Andra föräldrar hade mycket raffinerade sätt att plåga sina barn. Flera av mina kompisar blev agade med björkris och del av bestraffningen var att dom fick gå ut och plocka ihop riset själva. En del barn som av olika skäl inte ville lyda sina föräldrar fick kommentarer som: Din vilja sitter i björkriset.

När förbud mot barnaga diskuterades i Sverige förklarade föreståndaren för SV i Stockholm att han ämnade personligen bryta mot en sådan lag.

En annan väldigt besynnerlig del av läran var att inte vaccinera sina barn. Eftersom Gud rådde över liv, död och sjukdom fanns det ingen anledning att vaccinneras. Hade man rätta tron så tog han däruppe hand om oss.
Här var mamma helt med på SVs linje (nästan) trots att jobbat inom sjukvården i många år. Exempelvis fick jag inte vaccin mot vare sig polio eller andra vaccinerbara sjukdomar. Först när jag gick sista året i gymnasiet hade jag på eget bevåg sett till att få ett fullgott skydd.

Runt 1963 utbröt en smittkoppsepedemi i en av Stockholms förorter. Jag vill minnas att det var vid Liljeholmen, ganska nära där jag bodde. Samtliga barn blev beordrade att vaccineras, men mamma som stödde sig på Bibeln och sin församling vägrade låta mig få injektionen.

Hon balanserade mellan sin tro och sitt förnuft. Det var upprepade påminnelser från barnavården men rådet från församlingen var att strunta i det och tro på Gud.

Jag vill minnas att ärendet hamnade hos polisen innan hon lät mig vaccineras.
Efter ympningen blev jag fruktansvärt sjuk, så sjuk att jourläkare måste kallas hem. Febertoppen var så hög att mamma var övertygad om att jag skulle dö. Hon såg min sjukdom som ett tecken på att hon inte var tillräckligt stark i sin tro.


Hansson de Wolfe United framförde en låt för några år sedan. Melodin är fin, men texten är viktigare.

Var kommer barnen in?
Jag säger ingenting om krig och fred.
Heller inget om att tiden är ur led.
Jag säger inget om en sårad jord,
men hjärtat slår i varje ord

När jag säger dig.

Min värld är fattig och min dag är död,
När barnasinnet har berövats på sin glöd
Då har ondskan nått sitt mål till slut.
Då har all kärlek sinat ut.

Var kommer barnen in.?

Dom bär på elden
Som du en gång, som jag en gång,
Men allt för längesen.
Allt går igen
Jag ser mot solen
Och tankarna dom för mig hem

Till Leningrad igen.

Jag säger ingenting om evighet
Men livet strömmar i en kontinuitet,
Från förgånget in i framtiden
Så jag frågar dig min vän
Var kommer barnen in.?

Smiths venner, var kommer era barn in?