About 25 years ago three of my friends were imprisoned in the former GDR. For us, having grown up in a free country, we saw no reason to lock them up, but rules were different in the eastern part of Germany.
It all started when one of them, Tina, was on vacation in Hungary and she also took her time to visit the embassy of the western part of Germany. Her question to them was simple; she wanted to find out how she could possibly move from the GDR to West Germany.
The recommendation she got was to return home and fill out an application with her request. She returned by air to Leipzig and was immediately arrested at the airport.
If I recall correctly, she was arrested for currency smuggling. The “currency” was an old German coin she had attached to her necklace. After long and tough interrogations, she was sentenced for 18 months as a political prisoner.
A chain reaction started and two more friends, C1 and C2, were arrested and imprisoned for political reasons. C1 did know about Tina’s desire to move, but she did not report it to the authorities, which was enough to put her behind bars.
C2 was in possession of a German translation of the Helsinki Agreement. The agreement was signed by the GDR, but to possess a copy was not allowed.
Tina had almost finished serving her time when West Germany finally paid a lot of money for her release. My wife and I had the opportunity to meet her after her release in Hamburg. I think it was Easter 1986 or 1987. It was a fantastic reunion and very touching to listen to her story.
Unfortunately we lost contact, perhaps because we moved around the world, and to search for Tina was difficult as her family name is very common in Germany. I searched on the web and did other research, but without any result.
A few days ago I received a comment on this blog (not published) and after some brief emails back and forth, I realized Tina had found me due to this blog.
Unexpected, but what a great surprise! Hopefully, we can get in contact with the other two girls as well.
For the time being, I am not sure if Tina is willing to share her story, but if so, I will do my very best to publish it in English.
Visar inlägg med etikett Rättsystem. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rättsystem. Visa alla inlägg
måndag 20 september 2010
fredag 14 maj 2010
Brott och straff
Nej jag syftar inte på Dostojevskijs bok, men den är väldigt läsvärd. Fjodors bok har några tunga avsnitt att traggla sig igenom men den innehåller väldigt intressanta moraliska frågeställningar.
Rubriken kommer från lite tankar efter att jag nyligen såg Kubricks fantasiska film ”A Clockwork Orange” för femtitolfte gången.
Trialer
Alex, huvudpersonen i filmen begår ett antal vidriga brott och blir så småningom dömd till ett långt fängelstraff. För att komma ut ur fängelset anmäler sig Alex till ett experimentprogram där han låter sig bli hjärntvättad.
Efter behandlingen blir han oförmögen att begå våldshandlingar, ja han kan inte ens försvara sig. Inte helle kan längre välja mellan gott och ont, på så vis är han inte längre en människa.
När han släpps ut i det fria träffar han sina föräldrar som inte längre har plats för honom. Vidare så stöter han på sina gamla bekanta och de offer som tidigare drabbats av våldshandlingar från Alex och hans gäng.
Delvis samma bilder som det tidigare klippet, men med den fantastiske Beethoven i bakgrunden
Har du inte sett filmen så ska jag inte förstöra nöjet för dig genom att berätta mer. Inledningen är tyvärr fylld med mycket våld, men i detta fallet anser jag det vara motiverat för att förstå filmens senare delar. Musiken är också helt suverän
Ungefär samtidigt som jag såg filemn var det här några tidningrubriker om en 21-årig flicka som blev dömd för att ha dödat en en annan yngre flicka. Den dömda tjejen hade kört rattonykter trots att hennes kompisar försökt stoppa henne. Rödljuskörning med 2.4 promille ställde till det för flera familjer.
Eftersom det inte var hennes första rattfylla blev domen minst 15 år och max livstid. Allt beroende på en frukatansvärd dumhet.
I domstolen grät flickan och bad de anhöriga om ursäkt, men vare sig ånger, tårar eller att hon blir inspärrad kommer återge något liv till den dödade flickan. Det enda positiva är väl att just denna dömda tjej inte kommer vara ute på en fyllekörning de närmaste åren.
Oavsett när flickan kommer att bli utsläppt så har hon då avtjänat sitt straff, det är nog alla överrens om. Men är hon förlåten? Anhöriga till den dödade flickan kommer antagligen aldrig förlåta henne, men hur är det med oss andra som inte är direkt drabbade? Kan vi förlåta?
Rimligt är väl att personer som begått ett brott, tagit sitt straff borde vara förlåtna av oss och samhället?
Parkeringsböter som betalas, tror jag knappast någon har problem att förlåta
Fortkörning? Det är väl att betrakta som otur och efter böter är det väl ingen som hyser agg till personen? Trots risk för återfall.
Rattfylla? Mycket tveksam om detta blir glömt även efter ett straff. Rattfylla nummer två förlåts absolut inte. Något att fundera på är: Fortkörning mycket väl kan vara lika livsfarligt som rattfylla.
Skattefusk? Här är väl fuskaren nästan hjälte som lyckas behålla en större andel av inkomsten än staten vill.
Bidragsfusk? Inte acceptabelt, men antagligen bli personen förlåten om han tar sitt straff och betalar tillbaka pengarna.
Våldtäktsman? Blir en sådan någonsin förlåten?
Mördare? Det beror nog på situationen. Den pappa som slog ihjäl sin dottern man efter mannen hade plågat hans dotter i många år anses snarast som hjälte även om han fick ett kortare straff. Andra mord blir garanterat inte förlåtna.
Barnaskändare? Är det någon som någonsin kan förlåta sådana?
Bedrägeri? Antagligen kan dessa förlåtas om skulden betalas.
Sexköpare? Troligen ursäktad om ånger finns och att det inte upprepas
Snatteri? En som behöver mat för dagen bedöms annorlunda än en stjäl lyxvaror
Listan kan göras hur lång som helst. Vad jag försöker visa är att vår förmåga att förlåta har inget med lagboken att göra. Inte heller om gärningmannen har sonat sitt brott eller om det finns risk för upprepning eller inte.
Förmodligen varierar möjligheterna till förlåtelse mellan olika kulturer och även skillnader sett i ett tidsperspektiv.
Rubriken kommer från lite tankar efter att jag nyligen såg Kubricks fantasiska film ”A Clockwork Orange” för femtitolfte gången.
Trialer
Alex, huvudpersonen i filmen begår ett antal vidriga brott och blir så småningom dömd till ett långt fängelstraff. För att komma ut ur fängelset anmäler sig Alex till ett experimentprogram där han låter sig bli hjärntvättad.
Efter behandlingen blir han oförmögen att begå våldshandlingar, ja han kan inte ens försvara sig. Inte helle kan längre välja mellan gott och ont, på så vis är han inte längre en människa.
När han släpps ut i det fria träffar han sina föräldrar som inte längre har plats för honom. Vidare så stöter han på sina gamla bekanta och de offer som tidigare drabbats av våldshandlingar från Alex och hans gäng.
Delvis samma bilder som det tidigare klippet, men med den fantastiske Beethoven i bakgrunden
Har du inte sett filmen så ska jag inte förstöra nöjet för dig genom att berätta mer. Inledningen är tyvärr fylld med mycket våld, men i detta fallet anser jag det vara motiverat för att förstå filmens senare delar. Musiken är också helt suverän
Ungefär samtidigt som jag såg filemn var det här några tidningrubriker om en 21-årig flicka som blev dömd för att ha dödat en en annan yngre flicka. Den dömda tjejen hade kört rattonykter trots att hennes kompisar försökt stoppa henne. Rödljuskörning med 2.4 promille ställde till det för flera familjer.
Eftersom det inte var hennes första rattfylla blev domen minst 15 år och max livstid. Allt beroende på en frukatansvärd dumhet.
I domstolen grät flickan och bad de anhöriga om ursäkt, men vare sig ånger, tårar eller att hon blir inspärrad kommer återge något liv till den dödade flickan. Det enda positiva är väl att just denna dömda tjej inte kommer vara ute på en fyllekörning de närmaste åren.
Oavsett när flickan kommer att bli utsläppt så har hon då avtjänat sitt straff, det är nog alla överrens om. Men är hon förlåten? Anhöriga till den dödade flickan kommer antagligen aldrig förlåta henne, men hur är det med oss andra som inte är direkt drabbade? Kan vi förlåta?
Rimligt är väl att personer som begått ett brott, tagit sitt straff borde vara förlåtna av oss och samhället?
Parkeringsböter som betalas, tror jag knappast någon har problem att förlåta
Fortkörning? Det är väl att betrakta som otur och efter böter är det väl ingen som hyser agg till personen? Trots risk för återfall.
Rattfylla? Mycket tveksam om detta blir glömt även efter ett straff. Rattfylla nummer två förlåts absolut inte. Något att fundera på är: Fortkörning mycket väl kan vara lika livsfarligt som rattfylla.
Skattefusk? Här är väl fuskaren nästan hjälte som lyckas behålla en större andel av inkomsten än staten vill.
Bidragsfusk? Inte acceptabelt, men antagligen bli personen förlåten om han tar sitt straff och betalar tillbaka pengarna.
Våldtäktsman? Blir en sådan någonsin förlåten?
Mördare? Det beror nog på situationen. Den pappa som slog ihjäl sin dottern man efter mannen hade plågat hans dotter i många år anses snarast som hjälte även om han fick ett kortare straff. Andra mord blir garanterat inte förlåtna.
Barnaskändare? Är det någon som någonsin kan förlåta sådana?
Bedrägeri? Antagligen kan dessa förlåtas om skulden betalas.
Sexköpare? Troligen ursäktad om ånger finns och att det inte upprepas
Snatteri? En som behöver mat för dagen bedöms annorlunda än en stjäl lyxvaror
Listan kan göras hur lång som helst. Vad jag försöker visa är att vår förmåga att förlåta har inget med lagboken att göra. Inte heller om gärningmannen har sonat sitt brott eller om det finns risk för upprepning eller inte.
Förmodligen varierar möjligheterna till förlåtelse mellan olika kulturer och även skillnader sett i ett tidsperspektiv.
fredag 19 september 2008
Bedrägeri!
Jag inser att med dagens inlägg börjar bloggen bli lite spretig med ofullständiga berättelser och långt ifrån min uppväxt, men detta kan jag bara inte låta bli att skriva om.
I förra veckan vid 04-tiden ringer telefonen hemma och väcker oss. Telefonsamtal vid den tiden är obehagliga eftersom den första tanken är att något allvarligt har hänt våra anhöriga i Europa. Denna gång var samtalet ifrån hotellet där min dotter jobbar.
Hon jobbar deltid på ett välkänt hotell på en av de berömda beacherna i vår närhet.
Först vill chefen för receptionen prata med henne, därefter säkerhetschefen och till sist den lokala polisen.
Vad var ärendet? Jo dottern har på kvällen checkat in fyra gäster på ett så kallat prepaid kreditkort. Det funkar sa att man betalar in en summa pengar på ett namnlöst kreditkort och kan sedan använda det i stället för kontanter. Vid incheckningen kunde inte maskinen läsa av kortet, gästen menade att det berodde på att det var gammalt och inläsningen gjordes istället manuellt.
För er som inte redan visste det. När ett kort inte är läsbart maskinellt är det en första varningssignal för bedrägeri!
Nåväl hon kollade legimitation och noterade den, helt enligt alla sina instruktioner. Framåt natten blir hotellet uppringt av kreditkortsföretaget som hör sig för om gästerna som använt kreditkortet.
Vad har hänt?
Jo han som var det rätta ägaren till kreditkortsnumret har försökt tanka sin bil med sitt kort och får ingen bensin. Han ringer kreditkortsfirman och får besked om att det inte finns några pengar på kontot, vidare undersökningar visar att det är belastat just på det hotell där min dotter arbetar. Killen som bara ville ha bensin anser sig inte ha varit på hotellet.
Efter kontakten mellan kreditföretaget och hotellet blir polisen uppringd.
Några minuter senare är sheriffen och tio polisbilar på plats. De misstänkta gästerna är inhysta på första våningen så för säkerhetskull placeras några poliser med hundar utanför deras balkong.
Poliser knackar på deras dörr och ber dom öppna. I stället för att ge upp försöker dom fly balkongvägen med därnere tar hundarna och Tusse Batong väl hand om dom.
Några av de infångade var tidigare straffade och ute på villkorligt. I rummet hittades en plastkasse full med flera kreditkort och dessutom maskinutrustningen som dom använde för att förfalska numren på kreditkorten. Diverse droger och motstånd mot polis fyllde på listan med anklagelser.
Vad vi nu vet är att det är sällan polisen får tag på dessa bedragare. Hade det funnits med pengar på konton hade den bensinbehövade killen inte upptäckt bedrägeriet förrän han fått sitt kontoutdrag.
Alltså kolla upp ditt kreditkort ibland. Här kan man göra det on-line så jag brukar kika in någon gång över en kopp kaffe. Hur det är i Sverige vet jag inte.
En av anledningarna till att jag skriver detta är att jag beundrar snabbheten i rättsystemet i Kalifornien. Incidenten hände förra veckan och idag 10 dagar senare är min dotter kallad till domstol som vittne. Rättare sagt så skall hon vara ”on-hold” Eventuellt måste hon identifiera dessa personer, men eftersom övervakningskameran har allt dokumenterat slipper hon förhoppningsvis besväret.
Om jag får reda på den straffpåföljd som dessa troligen kommer få lovar jag att berätta.
Är det någon av läsarna som vet hur lång tid det hade tagit i Sverige innan den typen av bedrägeri hade kommit till domstol?
I förra veckan vid 04-tiden ringer telefonen hemma och väcker oss. Telefonsamtal vid den tiden är obehagliga eftersom den första tanken är att något allvarligt har hänt våra anhöriga i Europa. Denna gång var samtalet ifrån hotellet där min dotter jobbar.
Hon jobbar deltid på ett välkänt hotell på en av de berömda beacherna i vår närhet.
Först vill chefen för receptionen prata med henne, därefter säkerhetschefen och till sist den lokala polisen.
Vad var ärendet? Jo dottern har på kvällen checkat in fyra gäster på ett så kallat prepaid kreditkort. Det funkar sa att man betalar in en summa pengar på ett namnlöst kreditkort och kan sedan använda det i stället för kontanter. Vid incheckningen kunde inte maskinen läsa av kortet, gästen menade att det berodde på att det var gammalt och inläsningen gjordes istället manuellt.
För er som inte redan visste det. När ett kort inte är läsbart maskinellt är det en första varningssignal för bedrägeri!
Nåväl hon kollade legimitation och noterade den, helt enligt alla sina instruktioner. Framåt natten blir hotellet uppringt av kreditkortsföretaget som hör sig för om gästerna som använt kreditkortet.
Vad har hänt?
Jo han som var det rätta ägaren till kreditkortsnumret har försökt tanka sin bil med sitt kort och får ingen bensin. Han ringer kreditkortsfirman och får besked om att det inte finns några pengar på kontot, vidare undersökningar visar att det är belastat just på det hotell där min dotter arbetar. Killen som bara ville ha bensin anser sig inte ha varit på hotellet.
Efter kontakten mellan kreditföretaget och hotellet blir polisen uppringd.
Några minuter senare är sheriffen och tio polisbilar på plats. De misstänkta gästerna är inhysta på första våningen så för säkerhetskull placeras några poliser med hundar utanför deras balkong.
Poliser knackar på deras dörr och ber dom öppna. I stället för att ge upp försöker dom fly balkongvägen med därnere tar hundarna och Tusse Batong väl hand om dom.
Några av de infångade var tidigare straffade och ute på villkorligt. I rummet hittades en plastkasse full med flera kreditkort och dessutom maskinutrustningen som dom använde för att förfalska numren på kreditkorten. Diverse droger och motstånd mot polis fyllde på listan med anklagelser.
Vad vi nu vet är att det är sällan polisen får tag på dessa bedragare. Hade det funnits med pengar på konton hade den bensinbehövade killen inte upptäckt bedrägeriet förrän han fått sitt kontoutdrag.
Alltså kolla upp ditt kreditkort ibland. Här kan man göra det on-line så jag brukar kika in någon gång över en kopp kaffe. Hur det är i Sverige vet jag inte.
En av anledningarna till att jag skriver detta är att jag beundrar snabbheten i rättsystemet i Kalifornien. Incidenten hände förra veckan och idag 10 dagar senare är min dotter kallad till domstol som vittne. Rättare sagt så skall hon vara ”on-hold” Eventuellt måste hon identifiera dessa personer, men eftersom övervakningskameran har allt dokumenterat slipper hon förhoppningsvis besväret.
Om jag får reda på den straffpåföljd som dessa troligen kommer få lovar jag att berätta.
Är det någon av läsarna som vet hur lång tid det hade tagit i Sverige innan den typen av bedrägeri hade kommit till domstol?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)