måndag 7 december 2009

Varför måste vägen gynga så till Curacao

Naturligtvis är det titeln på ett av Povel Ramels mästerverk.

Cornelius gör sin tolkning av låten.



Ön tillhör fortfarand Holland och är ett semesterparadis, men visst finns det en dyster historia där ön fungerat som handelsplats för just slavar, och även Sverige var inblandat.

Paradisön ligger sju timmars flygtid från Kalifornien, plus lite väntetid vid flygbyte. Ankomsten gör ingen besviken, värmen kommer både från människorna och klimatet.
Drygt 30 grader på dagen och strax under 30 på natten. En behaglig vind och ett stort utbud av drinkar gör tillvaron dräglig.

Andra gör bättre filmer än ag så håll till godo. Våra privata bilder blir till stor del, just privata


Varför åker vi till just Curacao? Den lilla ön har historia, de cirka 40 olika nationaliteterna använder sig av minst 5 språk! Engelska, holländska, spanska, portugisiska och ett afrospråk som har influenser av främst spanska och holländska.
Mångkultur är fantastiskt! Katolska kyrkor och moske'er blandas i en härlig röra.

Jovisst, vädret i december är en höjdare, men det handlar huvudsakligen om att idag, den 7 Dec är det exakt 25 år sedan Marion och jag gifte oss i ett slutet land, och det ger ju anledning at fira i ett öppet land där så många nationaliteter som möjligt kan mötas under vänliga former. Öppenhet minskar främlingshat

Ikväll får det bli en speciell middag där vi över en drink kan njuta av solnedgången! Minnas de 25 åren och se fram emot de kommande åren.



Skål för våra vänner och dom som vi känner. Alla andra s-r vi i!

1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

Verkar vara lite trevligare klimat där än i Stockholm för närvarande!

Annars har jag för mig att jag läst någonstans att just Curacao var det slavtätaste stället i Västindien när "det begav sig". Det gick 40 slavar på varje fri.

Ett litet glas curacao blir det väl när du är på plats också?