torsdag 5 juni 2008

Är jag ute och cyklar?

Frågan är berättigad för den senaste tiden har jag varit aktiv på cykeln. För lite drygt två månader sedan flyttades min arbetsplats närmare mitt boende. En ide’ om att kunna cykla till jobbet dök upp. Efter att ha mätt upp avståndet mellan bostad och arbetsplats kom besvikelsen, det var 16 km ungefär det dubbla mot vad jag ansåg vara rimligt cykelavstånd.
En lördag eftermiddag gjorde jag i alla fall en rekogniseringsrunda, främst för att kolla trafiken och hitta lämpligaste färdväg. Turen tog nästan en timme inklusive felkörningar och letande men slutsatsen blev: Jag gör ett försök några veckor så får vi se om det håller.

Till min mina arbetskamraters stora förvåning dök jag upp på kontoret den 11 April iförd cykelbrallor av sexig sort, hjälm, en slags självlysande tröja och med laptopen.i en ryggsäck. Ja ryggsäcken innehöll också ombyteskläder mer anpaasde till jobbet, det gäller ju att inte provosera för mycket när man är svensk på en amerikansk arbetsplats.
Det tog inte många dagar förrän frågorna dök upp på kafferasterna. Hur långt cyklar du? Hur gör man? Hur mycket träning behöver innan osv. Bakgrunden till frågorna är inte enbart bensinpriset utan ett intresse för motion. Ni svenskar med alla fördomar om amerikanarna borde skaffa en mer nyanserad bild.

Nu nästan två månader senare inser jag att det går alldeles utmärkt att cykla 16 km enkel väg till jobbet. Nu gör jag det tre dagar i veckan och det är fortfarande kul.
För att hålla lite koll mitt cyklande använder jag en liten cykelcomputer som mäter tid, sträcka och fart. Det ger mig en bild av hur min kondition förbättras och det är ganska kul att tävla med sig själv. I början tog det nära 44 minuter att ta sig till jobbet och nu strax under 32 minuter. Nä det är ingen racerfart, men enligt computern är det 29.97 km/h i genomsnitt. Sträckan är en blandning av både cykelvägar (jo det finns) och vanliga vägar. Fem trafikljus vilka respekteras till 100% och ett otal av stoppskyltar som passeras med sk Hollywoodstopp. I bästa fall.

Det är mycket som är annorlunda med att cykla jämfört med att åka bil. Det som slog mig först är hur mycket folk som rör sig på de vägar som inte har biltrafik. Det är folk på inliners, det är joggare med barnvagn, det är vanliga joggare och folk med hundar. Dessutom möts man oftast av ett leende och ett ”Good morning”. Glada positiva människor som signalerar vänlighet. Tro det eller ej, men numera möter jag också 10-15 personer varje morgon på cykel med ryggsäck vilket jag tolkar som att dom använder cykeln som transportmedel. Det är betydligt fler som motionerar på cyklar. Alla hälsar på varandra med en liten nick eller vinkning.

Vad hände då på jobbet? Jo, flera har kommit fram till att dom kan cykla till jobbet, numera är vi tre stycken och en fjärde har just köpt sig en cykel. Det är inte så dåligt, vi är i allafall bara 50 stycken på kontoret. Företaget som hyr ut lokalen till oss har satt upp ett cykelställ. We burn calories not fuel!

Inga kommentarer: