Costa Rica del 1

Ingen av oss i familjen är så förtjusta i de strömlinjeformade turistorterna som oftast erbjuds i form av charterresor. Allt ser likadant ut och samma multinationella matställen finns på plats. Mer skojigt är det att komma så nära lokalbefolkningen som möjligt, och gärna skall det vara äventyr men inte direkt farligt. Lokala ställen där engelska inte helt gångbart är en äventyr i sig.
Costa Rica passar väl in på dessa kriterier och har man inte varit i regnskogar och spanat in underliga djur, livs levande i naturen är det ett bra ställe att åka till.


Någon som vet vad det är för djur? Klicka på bilderna så blir dom lite större.

Temperaturen är ganska jämn 20-30 grader hela året, även under det som räknas som regnsäsong maj-november. De positiva invånarna kallar det ”den gröna perioden”, vilket det också var. Klorofyller så långt ögat kunde se.






För oss var flygresan totalt 9 timmar och med en timmes tidskillnad kändes det inte jobbigt. Vi flög in till Liberia, en liten flygplats där ankomsthallen mest liknade en lada utan väggar. Regn, värme, mörker och en luftfuktighet som hette duga. Det tog bara några sekunder innan svetten rann. Överraskande nog kom väskorna fram. Vi hade ett flygbyte i Houston och där var det lite kaosartat eftersom dagen innan stördes av en hurricane. Vänliga människor hjälpte till men Hertzpersonalen syntes inte till. Jag hade dessutom glömt bokningsbekräftelsen på hyrbilen hemma så det blev någon minuts fundering på, vad gör vi om inte..... Nåja, buss med vårt namn dök upp och vi kördes till Hertz. Vi blir väl emottagna av chefen som vänligt berättar att han tyvärr inte har någon bil till oss. Den lilla fyrhjulsdrivna bil vi hade bokat med anledning av vägarna OCH regnsäsongen fanns inte tillgänglig av någon okänd anledning.
I nästa andetag berättar han att han har ordnat med att en annan firma har en större bil till samma kostnad. Med skeptisk min följde vi med och fick till slut en Mitsubishi Pajero. Extra skeptisk var jag till att signera två slippar ”in blanco”så att mitt kreditkort kunde belastas för hyra och eventuella skador på bilen. Förklaringen var ”This is Costa Rica, sir! Bilen inspekterades noga och fotograferades innan vi skrev under kontraktet.

Vägarna var knepigt skyltade, tre kartläsare i bilen och en som körde genom mörkret, i regn och avsaknad av vägmarkeringar. När som helst kunde en cykel, en person, en häst eller hund dyka upp. För att inte tala om motorcyklar och bilar med bristfällig belysning. Vid kraftigare regnskurar blev det krypfart, men vi klarade de drygt 60 kilometrarna till hotellet i Tamarindo Beach utan missöden och utan felkörningar. Förresten körde jag förbi hotellet första gången, eftersom ett så fint hotell hade vi nog inte bokat! Bara att vända och checka in. När allt var klart skulle bilen parkeras. Då blev vi välkomnade av en regnskur, det kändes som himlen öppnat sig och det fullständigt öste ned vatten.
Hotellet erbjuder sig att parkera bilen åt mig, men förhållningsreglerna från hyrbilsfirman gör att jag avböjer. Vi rotar fram regnjackor och paraplyer, kryper iväg i sakta mak bort till parkeringsplatsen. Lite speciella lås låses enligt instruktionerna och vi är på väg ut ur bilen.. Då upphör regnet lika plötsligt som det började!
Detta hände flera gånger under veckan. Korta kraftiga regn nästan varje dag, men sedan sken solen igen. Totalt kanske det regnade en timme varje dag. Normalt för en svensk, otroligt skönt för en som oftast ser ett söndertorkat Kalifornien.
In med bagaget i rummet och ut för att söka en bar för en nattfösare. Tvärs över gatan fanns ett Jazzhak och en bar.






Det bästa är att växla till sig den lokala valutan men dollar accepteras överallt till en sämre kurs. Det hde ju varit förvånande om den varit bättre, eller?
Läs menuerna ordentligt, ibland är inte skatten inkluderad (13%) ibland är en serveringsavgift på 10 % inkluderad, ibland inte. Jag har inget intryck att vi blev lurade, allt stod tydligt och klart angivet, bara att läsa och räkna i huvudet.
Fyra drinkar och lite alkoholfritt slutade på runt 15 dollar inklusive dricks och skatt.
Nästa morgon dök solen upp tidigt. Varmt var det redan innan och solen gjorde inte humöret sämre efter kvällens regn.
Hotellet skulle ligga vid stranden, men på kvällen hade vi inte sett hur nära det var. Det var bara några steg.



Dessutom fanns det flera stora pooler om man inte ville sanda ned fötterna.



Hotellet hade en fantastisk stor frukostbuffe med tyngdpunkt på frukt och sallad och lite varierande rätter av lokalt urspung. Bara att prova, ingen klagade utan alltvar fullt ätbart.
Det fanns en sak som slog oss med överraskning. Kaffet var helt suveränt. Starkt, svart och inte det minsta bittert. Det blev snabbt en vana att beställa i varje restaurang efter maten. Vanligt pris på en kopp gott kaffe var runt 70 cent