Övernattning på Lundby

Armbågen börjar fixa till sig lite. Efter besök hor ortopeden i torsdags morse beslutades att snabbaste läkningsprocessen var förmodligen att skruva fast de brutna benbitarna. På eftermiddagen blev jag uppringd av läkaren och operationen bestämdes till dagen efter. Incheckning på sjukhuset vid 2, operation klockan 4 och hemma igen strax efter 7.
Imponerande snabbt, nu får vi se om det blir bra också.
Smärtorna är borta, men bandaget är fortfarande på, så skrivandet går på kryckor om man säger så. Men det går....

I princip allt det jag skriver om Smiths Vänner är självupplevt, men här är en historia där jag inte var med om, men jag har informationen från två deltagare. Båda två bedömmer jag som trovärdiga personer och nära vänner till mig.
Det handlar om några killars övernattning efter en dag med möte på Lundy och hur främst Kåre Smith reagerade och agerade på detta.
Det var inte direkt vanligt att ungdomar övernattade på Lundby, men det förekom. Vissa kriterier för godkännande fanns så klart, och trogna läsare fattar direkt att det inte fick förekomma olika kön vid sådana eskapader.
En kväll fick iallafall några grabbar godkännande till en övernattning. Jag var inte med eftersom jag vistades den sommaren på min föräldrars sommarställe. Hade jag varit i Stockholm skulle jag troligtvis ha varit med om denna övernattning.

Efter kvällsmötet var det som regel lite eftersnack och så småningom lämnade alla utom grabbarna området för hemfärd. När väl allt hade lugnat ned sig visade det sig att övernattningen inte var helt oplanerad. Någon hade tagit med en whiskyflaska av märket VAT69.
Klockan gick, nivån i flaskan sjönk och humöret i grabbarna steg. Modiga och starka började så grabbsnacket ta över och kände jag dom rätt så sjönk säkert nivån behagligt lågt under bältet.

Någon gång framåt småtimmarna (runt 3-tiden) när grabbarna somnat in av trötthet och viss form av berusning rycks ytterdörren upp och in kliver SVs Stockholms ledning in. Det är Erling Ekholt och Kåre Smith. Gissa om grabbarna vaknade hastigt, och att blickarna var förvånade är en underdrift.

Jodå, man hade fått information om alkoholförtäring och ett snack på låg nivå som inte kunde accepteras av besökare på Lundby. Enda sättet grabbarna kunde klara sig och att åter få ”äran” att vistas på Lundby, var att erkänna sina synder, be om förlåtelse och lova bot och bättring.
Den trötta, något berusade gruppen killar är inte svåra att övertala, dom faller till föga och det blir ett bönemöte i natten så det står härliga till.
Till slut avtvingas dom ett löfte om att inget av detta får nämnas till någon utomstående. Det löftet hölls ganska länge.

Hotet om att inte få vara med i församlingens gemenskap var verkligt och hade avsedd effekt. Rädslan för att vara utanför var stor.

Vad hade då hänt?

Jo efter midnatt hade Kåre fått eller tagit sig själv uppdraget att kolla om grabbarna uppförde sig ordentligt på sin övernattnning. Bilresan ut dit tog ungefär en timme, så det var inte runt hörnet. Enligt Kåres uttalande så kom han åkande i sin bil och hörde ett förskräckligt oväsen ifrån huset där övernattningen skedde. Han stannade då bilen och gick i skydd av mörkret fram till huset och smygtittade in genom fönstret. Spejade och lyssnade.

För dig som inte vet. Avfartsvägen till Lundby från huvudvägen var flera hundra meter lång och gick över en öppen åker. Vilken bil som helst med lyset på hade upptäckt av de pratande grabbarna. Tystnaden i området hade dessutom avslöjat en bil ganska fort. Visst, dom festade en del så ljudet kanske inte hade noterats. Men eftersom dom vare sig hade musik, radio eller stereo så var det inget oväsen eller hög ljudnivå. Det var en normal samtalsnivå inomhus.
Anmärkningsvärt är att Kåre, åkandes i en bil (Opel Kadett från mitten på sextiotalet) kunde höra grabbarna snacka flera hundra meter bort. Ljudet måste ha passerat husväggen, en distans på flera hundra meter samt höras i en bullrande bil från 60-talet.

Vi har alla fått olika nådegåvor, men jag känner inte till någon som begåvats med en liknande hörselförmåga, möjligen om bilen inte varit med i bilden. Jag väl inte påstå att någon far med lögn, men att någon människa har så bra hörsel sår ett litet tvivel i mig.

Den informelle ungdomsledaren, Kåre, gick väl in till grabbarna och förklarade vad man kunde göra och vad man inte borde göra? På så vis hade han ju kunnat få god kontakt med grabbarna, lärt dom en läxa och byggt ett förtroende för framtiden.

Nej det gjorde han inte. Han smög sig tillbaka till bilen, körde så tyst som möjligt därifrån. Han körde hem till Ekholt och purrar honom mitt i natten och gemensamt tar dom sig till Lundy för att läxa upp grabbarna.

Ok, jag anser att dricka whisky på församlingens område var omdömmeslöst, icke desto mindre hade jag kunnat varit med, men lyckliga omständigheter gjorde att jag inte var där, och slapp därmed det förnedrande bönemötet och dess konsekvenser

Intressant är att efter den splittring som skedde i SV i början på 90-talet, så tar Kåre avstånd från alla dessa regler som det konservativa SV har och hade. Här är ett lysande exempel på hur han inte bara accepterade dessa regler utan faktiskt var en drivande kraft för att reglerna skulle hållas. Att skvallra till högre ort anser jag vara ännu fegare om möjligt. Kanske gällde det att vara nitisk för att säkra den fortsatta karriären i församlingen?

Någonstans under resans gång har Kåre och det nya Smiths Venner ändrat synsätt och jag undrar när och varför.

Lundby

Stället som Smiths Venner köpte , bestod egentligen av två angränsande tomter, några fallfärdiga ruckel och två skithus. Jo jag menar torrdass.

Nu gällde det att att hela helgen skulle tillbringas där åtminstonde från tidig vår till sen höst. Ett av argumenten för att ha ett eget ställe var att barnen skulle kunna få vara i fred någonstan. Det resonemanget visar att man inte var omedveten om mobbingen mot sina barn i den normala miljön.
Analysen var alltså korrekt men åtgärden helt felaktig. Den uttalade viljan att skydda barnen ledde till ytterligare isolering ifrån det verkliga samhällslivet.

Har du hängt med ett tag så ser du mönstret att den goda viljan från ledarna ledde till ytterligare problem för det uppväxande släktet. Avskärming gjorde att många barn inte var förberedda ordentligt på livet utanför och det finns tråkiga exempel på drogmissbruk, sexmissbruk och annat mänskligt förfall bland de oförberedda ungdomarna. Naturligtvis användes dessa som avskräckande exempel inom SV. Titta hur det går om du lämnar oss! Här var observationen korrekt men analysen helt felaktig.

Både tomterna och husen var kraftigt förfallna. Som jag minns det delades jobben upp mycket traditionellt, kvinnor i köket, trädgårdsarbete eller målning. Männen gjorde grovarbeten som att fälla träd, snickra och tyngre sysselsättningar.

Pengar och frivillig arbetskraft fanns det gott om. Det tog inte lång stund innan planerna på ett nytt församlingshus tog fart. Den största stugan på tomten var för liten och för opraktisk. Planerna blev att bygga så stort som det var tillåtet, skulle tro att det var runt 80 m2. Självklart måste huset följa de lagar och förordningar som gällde, så utifrån såg den ut som vilken sommarstuga som helst. Inuti var det en enda stor sal och ett rymligt kök.
Naturligtvis bidrog alla med vad dom kunde och skänkte pengar, tid eller material efter sin förmåga. Eller ibland över sin förmåga.
En av anektoterna kring detta husbygge är hur större delen av byggnadsvirket finansierades. Ungdomledaren hade köpt en tomt för byggnation av en annan församlingsmedlem. Köpt och köpt förresten, det fanns ett kontrakt skrivet och däremd rensade han upp tomten och alla fällda träd gick till ett sågverk. Det sågade virket skänktes av tomtköparen sedan till Lundy och användes i husbygget. Köpet av tomten fullföljdes aldrig utan efter en lång tid återgick tomten till säljaren. Utan träden såklart. Det är lätt att ge bort andras egendom som min far brukade säga.

Vi grabbar som var de bästa kompisar hjälpte väl till lite här och där efter förmåga, men mest satt vi och snackade tillsammans. Det avbrott som var mest välkommet var att åka och bada i Grindsjön som låg några kilometer bort. Bilarna fylldes till brädden med alla barn och vi hade alla kul tillsammans vid badstranden. Min minnesbild här är att tjejer och killar faktiskt badade tillsammans. Mig veterligen blev vi inte skadade av det. Dessa glädjestunder varade inte alltför länge. Vi var ju inte ensamma vid stranden utan där badade allmänheten. Hos de utomstående tjejerna blev det populärt att bada mer som vår Herre har skapat dom. Alltså dom badade utan överdel till min och andra grabbars stora förtjusning.
Rådslag inom SV och beslutet blev att bygga en pool på tomten. Normalt en trevlig sak, men igen leder det till ytterligare avskärmning.

Vi tre grabbar var nu i moped åldern och hade dessutom börjat tänja lite på gränserna. Förutom något hårstrå som gick över skjortkragen blev klädseln inte helt godkänd. Reidar jobbade och hade egna pengar vilket innebar att han kunde köpa lite vad han ville och jag hade gjort upp med mamma om att jag fick hela studiebidraget och var ansvarig för mina egna klädköp. För andra var det naturligt, för mig var det en stor frihet att balansera. Gränserna tänjdes vid varje köp.
Vi åkte ofta gemensamt på våra mopeder till Lundby och fick stränga order om att de skulle vara parkerade tills vi åkte hem. Grannarna och församlingmedlemmarna skulle inte störas av lite ungdomlekar. Suck.

Egentligen skulle stället ha kunnat vara ett litet paradis för oss om inte om hade varit.

I princip lekte inte killar och tjejer tillsammans, undantagen var exempelvis volleyboll. Där ansågs alla ha koll på alla så att inga otillbörliga närmanden skedde. Även poolen var i början tillåten för alla, men det gick ju inte an i längden.

För dig som inte känt till SV tidigare och för dig som inte vill eller kan minnas regelerna, vad sägs om dessa?

• Glada färger på kläderna var inte tillåtet. Blått, grått och vitt var tillåtet. Absolut inga märken som lappar, reklam eller texterRosa var bannlyst.
  
• Killar skulle helst ha gabrdinbrallor, jeans var icke önskvärt. Att ha jeans signalerade att man inte var riktigt med
  
• Inga shorts för vuxna killar
  
• Skjorta var önskvärt för killar gärna med en grå tröja. Inte T-shirt och absolut inte bar överkropp.
  
• Tjejer långa kjolar som skulle gå över knäet och vita knästrumpor. Kjolarna var ofta hemsydda eftersom affärerna knappast hade något sådant i sortimentet. Obs, för lång kjol ansågs också provocerande eftersom det kunde vara mode.
  
• Blus och väst var tjejernas viktigaste utsyrsel
  
• Även på sommaren skulle tjejerna ha väst eller tröja på blusen för att inte BH-banden skulle synas
  
• Håret på killarna skulle vara rackarns kort, På småflickorna skulle det var långt och i flätor (inte tofsar). När tjejerna blev äldre skulle håret vara uppsatt enligt godkänd modell och åtminstonde på möten skulle det vara ett täckande huckle. Jämför gärna vissa avarter av islam
  
• Sportskor eller unisex Ecco var acceptablet så länge inte MÄRKET hade någon framträdamnde roll
  
  

Poolreglerna ändrade sig så småningom. Det gick inte längre för sig att tjejer och killar badade tillsammans utan badtiderna schemalagdes. Inte ens det räckte utan det sattes upp ett tältduksskydd runt poolen för att hindra insyn. Ingen skulle sitta utanför det med bikini eller bar överkropp!

För att verifiera att dessa regler gällde visar jag här en bild på ett glatt gäng tjejer. Jag var först lite osäker på om bilden är tagen i svartvitt eller färg. Eftersom jag vet att minst en av tjejerna är rödhårig, inser jag att det är en svartvit bild. Gissa gärna hur gamla tjejerna är! Spannet är några år, så du behöver inte vara exakt



En del av dessa regler gällde på min tid, andra tillkom senare men jag fått informationen av en för mig tillförlitlig källa

Men fatta något då!
Fatta hur glada vi blev över ett par märkesjeans eller en begagnad bowlingtröja från USA
Fatta att vi tyckte vi var rebeller när håret gick över skjortkragen.
Fatta att vi tyckte det andra könet var intressant, bara vi fick se en örsnibb!
Fatta att tjejerna tyckte det var provocerande att bära hucklet otillåtet.
Fatta att minsta gräns vi kunde puffa lite på var en seger.

Adolphson & Falk beskriver processen på ett bra vis i sin låt "Vidare"

Vi söker vidare,
vi vill inte stå kvar
med en syn på vår omvärld
som är begränsad och smal.
Vi vill se vidare
förbi kända perspektiv.


En egen kommentar
Detta, några tidigare inlägg och några kommande inlägg hänger ut SVs ledning i Stockholm ganska hårt. Det är inte avsikten, jag anser dom själva var (och är) offer för en sekt.

När jag berättar om min uppväxt kan jag inte bortse från verkligheten och du som läser skall veta, det jag skriver är ibland försköningar. Det finns också händelser jag avstår att skriva om av respekt för att inte skada andra. Ledningen i Stockholms SV var Erling, Kåre, Sverre och Ove i nämd ordning. Det var dom tillsammans som stod bakom alla dessa förhållningsregler, uttalade eller outtalade.
En av dessa personer nämligen Erling, har bett mig (och andra) flera gånger om ursäkt för sitt agerande. Det har skett både skriftligen och muntligen. Jag tycker hans mod och kurage att backa och be om ursäkt för både det han minns och det han inte minns förtjänar min och andras respekt .
Jag har inte haft det minsta svårt att förlåta det han gjorde fel, och ärligt talat mindes han mer än jag gjorde.