Övernattning på Lundby

Armbågen börjar fixa till sig lite. Efter besök hor ortopeden i torsdags morse beslutades att snabbaste läkningsprocessen var förmodligen att skruva fast de brutna benbitarna. På eftermiddagen blev jag uppringd av läkaren och operationen bestämdes till dagen efter. Incheckning på sjukhuset vid 2, operation klockan 4 och hemma igen strax efter 7.
Imponerande snabbt, nu får vi se om det blir bra också.
Smärtorna är borta, men bandaget är fortfarande på, så skrivandet går på kryckor om man säger så. Men det går....

I princip allt det jag skriver om Smiths Vänner är självupplevt, men här är en historia där jag inte var med om, men jag har informationen från två deltagare. Båda två bedömmer jag som trovärdiga personer och nära vänner till mig.
Det handlar om några killars övernattning efter en dag med möte på Lundy och hur främst Kåre Smith reagerade och agerade på detta.
Det var inte direkt vanligt att ungdomar övernattade på Lundby, men det förekom. Vissa kriterier för godkännande fanns så klart, och trogna läsare fattar direkt att det inte fick förekomma olika kön vid sådana eskapader.
En kväll fick iallafall några grabbar godkännande till en övernattning. Jag var inte med eftersom jag vistades den sommaren på min föräldrars sommarställe. Hade jag varit i Stockholm skulle jag troligtvis ha varit med om denna övernattning.

Efter kvällsmötet var det som regel lite eftersnack och så småningom lämnade alla utom grabbarna området för hemfärd. När väl allt hade lugnat ned sig visade det sig att övernattningen inte var helt oplanerad. Någon hade tagit med en whiskyflaska av märket VAT69.
Klockan gick, nivån i flaskan sjönk och humöret i grabbarna steg. Modiga och starka började så grabbsnacket ta över och kände jag dom rätt så sjönk säkert nivån behagligt lågt under bältet.

Någon gång framåt småtimmarna (runt 3-tiden) när grabbarna somnat in av trötthet och viss form av berusning rycks ytterdörren upp och in kliver SVs Stockholms ledning in. Det är Erling Ekholt och Kåre Smith. Gissa om grabbarna vaknade hastigt, och att blickarna var förvånade är en underdrift.

Jodå, man hade fått information om alkoholförtäring och ett snack på låg nivå som inte kunde accepteras av besökare på Lundby. Enda sättet grabbarna kunde klara sig och att åter få ”äran” att vistas på Lundby, var att erkänna sina synder, be om förlåtelse och lova bot och bättring.
Den trötta, något berusade gruppen killar är inte svåra att övertala, dom faller till föga och det blir ett bönemöte i natten så det står härliga till.
Till slut avtvingas dom ett löfte om att inget av detta får nämnas till någon utomstående. Det löftet hölls ganska länge.

Hotet om att inte få vara med i församlingens gemenskap var verkligt och hade avsedd effekt. Rädslan för att vara utanför var stor.

Vad hade då hänt?

Jo efter midnatt hade Kåre fått eller tagit sig själv uppdraget att kolla om grabbarna uppförde sig ordentligt på sin övernattnning. Bilresan ut dit tog ungefär en timme, så det var inte runt hörnet. Enligt Kåres uttalande så kom han åkande i sin bil och hörde ett förskräckligt oväsen ifrån huset där övernattningen skedde. Han stannade då bilen och gick i skydd av mörkret fram till huset och smygtittade in genom fönstret. Spejade och lyssnade.

För dig som inte vet. Avfartsvägen till Lundby från huvudvägen var flera hundra meter lång och gick över en öppen åker. Vilken bil som helst med lyset på hade upptäckt av de pratande grabbarna. Tystnaden i området hade dessutom avslöjat en bil ganska fort. Visst, dom festade en del så ljudet kanske inte hade noterats. Men eftersom dom vare sig hade musik, radio eller stereo så var det inget oväsen eller hög ljudnivå. Det var en normal samtalsnivå inomhus.
Anmärkningsvärt är att Kåre, åkandes i en bil (Opel Kadett från mitten på sextiotalet) kunde höra grabbarna snacka flera hundra meter bort. Ljudet måste ha passerat husväggen, en distans på flera hundra meter samt höras i en bullrande bil från 60-talet.

Vi har alla fått olika nådegåvor, men jag känner inte till någon som begåvats med en liknande hörselförmåga, möjligen om bilen inte varit med i bilden. Jag väl inte påstå att någon far med lögn, men att någon människa har så bra hörsel sår ett litet tvivel i mig.

Den informelle ungdomsledaren, Kåre, gick väl in till grabbarna och förklarade vad man kunde göra och vad man inte borde göra? På så vis hade han ju kunnat få god kontakt med grabbarna, lärt dom en läxa och byggt ett förtroende för framtiden.

Nej det gjorde han inte. Han smög sig tillbaka till bilen, körde så tyst som möjligt därifrån. Han körde hem till Ekholt och purrar honom mitt i natten och gemensamt tar dom sig till Lundy för att läxa upp grabbarna.

Ok, jag anser att dricka whisky på församlingens område var omdömmeslöst, icke desto mindre hade jag kunnat varit med, men lyckliga omständigheter gjorde att jag inte var där, och slapp därmed det förnedrande bönemötet och dess konsekvenser

Intressant är att efter den splittring som skedde i SV i början på 90-talet, så tar Kåre avstånd från alla dessa regler som det konservativa SV har och hade. Här är ett lysande exempel på hur han inte bara accepterade dessa regler utan faktiskt var en drivande kraft för att reglerna skulle hållas. Att skvallra till högre ort anser jag vara ännu fegare om möjligt. Kanske gällde det att vara nitisk för att säkra den fortsatta karriären i församlingen?

Någonstans under resans gång har Kåre och det nya Smiths Venner ändrat synsätt och jag undrar när och varför.