Högstadiet II

Att jag blev mobbad i skolan var inte på något sätt unikt, okänt eller märkvärdigt bland SV medlemmarna. Det var ju bara en bekräftelse på deras budskap. Världen utanför var ond och det gällde för oss att stanna i församlingen för att slippa detta elände. Det var vi mot dom andra och vi skulle forstätta att skilja oss ut ifrån dessa elak människor. Alla SV barn jag känner från min uppväxt hade liknande problem, men olika sätt att tackla dom på. De som kunde och hade kroppsbyggnad för det slogs tillbaka och försvarade sina syskon. En del bytte skola för att få andrum och en del höll sig bara undan så gott det gick.
Alla som har drabbats av sådana upplevelser skaffar sig fort en startegi hur man skall klara sig undan så lindrigt som möjligt. I mitt fall kom jag så sent som möjligt till lektionerna, idealet var om man kunde dyka upp precis när läraren släppte in till lektionen. En vuxen lärare gav trots allt ett visst skydd. Att försöka komma sent lyckades inte alltid, sen ankomst av mig var vanligt och ibland orkade jag inte helt enkelt inte gå in utan höll mig undan. Som minst i klassen kunde inte fysisk styrka vara ett användbart vapen för mig men ja blev ganska duktig på det verbala planet. Vilket inte alltid var positivt men det gav mig ett hårt skinn.

Någon gång i början på 70-talet så köpte församlingen i Stockholm ett sommarställe med två stora tomter och några fallfärdiga hus. Stället kallades Lundby och fanns i trakterna av Sorunda och Tungelsta. En av motiveringarna var att barn och ungdom skulle ha någonstans att vara på helgerna. Du som har något mellan öronen inser nu att förutom möten och träffar i veckan så gick nu också hela helgerna nu åt till SV umgänge. Krasst var det utterligare en avskärmning av omvärlden. Återkommer till Lundby i ett annat inlägg.

För mig var det inte så illa. Långhelger och lov när jag inte var på Brunstad tillbringades numera mest i Båstad. Förutom avkoppling fanns ett bra bibliotek, mandolinen och tvillinggrabbarna i grannhuset. Tvillingarna hette Per och Pål var i min ålder, vi hade mycket kul tillsammans. Deras rum var fyllt med alla möjliga sorters serietidningar och kioskdeckare. När jag var utanför SV-sfären såg mamma mycket mellan fingrarna och jag fick läsa litteratur som normalt inte fanns i vårat hus. Klart var inte det någon klass på litteraturen, men försök förstå..... Det var otillåtet och därför så oerhört spännande och kul. Per & Pål var ju supertrevliga och det var någon gång tanken kom till mig att både dom och deras föräldrar var ju ordentliga och skötsamma FAST dom inte var medlemmar i SV. Hur kunde det vara så? Stämmer det verkligen?

Sommaren som jag fyllde 15 år fick jag en moped av pappa. Det var en helt flång ny gul/svart Mustang Cobra med en 3-växlad Zundapp motor. Lyckan var ju fullkomlig. En ny frihet att kunna ta sig fram utan anstränging var guld värd för mig. Det tog inte så många dagar innan jag upptäckte hur långsamt 30 km/h är. Till Zundappmotorn fanns det dock en uppsjö tillbehör som fick bättre fart på mopeden. Pappa tyckte mopeden gick bättre när den blivit ”inkörd”, men jag tror han visste om mina förbättringar men ville inte veta.
Sommaren led mot sitt slut och dealen med pappa var att mopeden skulle enbart skulle vara i Båstad. Av någon anledning ändrade han sig senare och den skickades till Stockholm med tåg.

Mitt sista skolår hade jag alltså en moped, vilket gav fler tillfällen och sticka från skolan. Jag vågade alldrig ta mopeden till skolan av rädlsa för att den skulle bli förstörd. Däremot använde jag det ofta till åka till Reidar och Larsis. Larsis var en kille isamma ålder som oss, hans föräldrar var i SV och hade nyss flyttat till Stockholm. Dom båda hade också mopeder och tillsammans snurrade vi runt en hel del kvällar.

Att jag häll mig undan på kvällarna hade också sina orsaker. Pappa var allt oftare på fyllan och mamma visste inte hur hon skulle hantera situationen. Alltså såg jag till att äta middag för klockan 6 och sedan dra ut på moppen, för att göra något eller göra ingenting. Kom man bara hem när pappa sov så var det inte lika jobbigt. Ibland såg jag till att övernatta hos mina bröder,helst hos min äldsta bror eftersom han hade TV, radio och musikanläggning som jag kunde använda.
Mamma hade det säkert jobbigt, officiellt tyckte hon att det var för jobbigt med både hus och sommarstuga, men hennes verkliga problem var skvallret mellan grannarna. Vi bodde i ett småhus område där alla kände alla. Givetvis kunde alla se förändringen att pappa numera drack och ofta kom hem i Taxi eller med tunnelbanan. Det slutade efter mycket krångel med att huset såldes till min mellanbror och vi övertog hans lägenhet.

Inom SV poängterades ofta att hög utbildning var inget att sträva efter. Hantverkaryrken och lärlingsanställningar ansågs vara det acceptabla. Väldigt många SV barn orkade inte fortsätta i skolan efter det som var obligatoriskt så önskan från lokala ledningar blev på sitt vis självuppfyllande.
Min bäste kompis Reidar slutade grundskolan ett år före mig och han började som lärling ett optikerföretag. Jag var fruktansvärt avundsjuk för att han var klar med skolan och han dessutom tjänade egna pengar.
Jag visste alldeles säkert att det var ingenting som pappa skulle acceptera, han var mycket noga med att vi skulle ha så bra utbildning som möjligt. Han uppmuntrade alla oss syskon att studera och han betalade alla våra kostnader så länge vi bodde hemma. Den åsikten var han inte rädd för att argumentera för trots invändningar från både mamma och SV. Jag anade redan som ung att hans önskan att ge oss en bra start i livet hängde ihop men hans egen svåra tid som ung.
Ett stort problem för mina vidare studier var betygen. Dom var på en fruktansvärt låg nivå, och räckte överhuvudtaget inte för att komma in på drömlinjen 4-årigt tekniskt gymnasium. De små ljuspunkter som fanns i de tekniska ämnena gjorde att jag nätt och jämt kom in på en 2-årig teknisk klass. Pappa var inte glad, men han var hård med att alternativet att jobba var inte aktuellt.

Det finns ju bara en låt som kan passa här, eller hur? Alice Cooper med School’s out. Out for summer, out till fall, we might not go back at all. School's out forever, School's been blown to pieces! Hur gärna hade jag inte sett skolan sprängas i luften? Här gör han låten tillsammans med de charmiga mupparna!

Högstadiet

Det var en stor och är kanske fortfarande en stor omställning att komma från mellanstadiet till högstadiet i det svenska skolsystemet. Från att i huvudsak ha en lärare i alla ämnen i samma skolsal, blev högstadiet en skola där man hade separata lärare i nästan alla ämnen och ingen fast skolsal.
Högstadieskolan var också betydligt större och som sjunde klassare var vi plötsligt de yngsta efter att ha varit de äldsta i den tidigare skolan
Dit kommer då jag som var kortast i klassen och vägde under 30 kilo. Jag hade kortsnaggat hår, glasögon och praktiska kläder utan minsta antydan till mode.
Det ska då jämföras med de andra tuffare ungdomarna med V-jeans, afganpälsar och andra helt moderiktiga kläder. Långhåriga frisyrer gällde bland killarna som ville ”vara inne”
Rökning och snusning var allmänt accepterat, och en och annan mellanöl konsumerades av de modiga på frukostrasterna.
I veckorna var det ungdomsgården som gällde och på helgerna var det privata fester hemma hos någon som hade föräldrafritt eller bio. Du som har läst lite tidigare inlägg vet att jag gick på religiösa möten med mamma, och bar jag på ett så töntigt instrument som mandolin.

Jämfört med med tidigare skolor var rådde en brutalare atmosfär, lärarna var lyckligt okunniga om det mesta som försiggick elever emellan. För att överleva handlade det om att inte sticka ut ur mängden.

Jag kunde ju gömma mig lika lätt som en isbjörn i Sahara. Möjligen är det en bättre liknelse att försöka gömma sig som katt bland vargar. Var och en normalt funtad människa fattar ju att jag och andra SV-barn blev tacksamma mobboffer i denna ålder. Vilken vanlig anständig förälder som helst skulle ha tagit tag i problemet, om inte annat för att skydda sina egna barn. Men se inte föräldrarna i SV! Där talade ledningen klarspråk om att vi skulle skilja oss ut från mängden, vi skulle följa deras tolkning av Bibeln Bibelcitatet om att vända andra kinden till var flitigt använt. Jesus led minsann orätt här på jorden, ja ända in i döden. Det var bara rätt och riktigt att vi barn fick känna av hur han plågades.

Min mammaoch andras föräldrar var så rädda för ledningen att dom hellre lät sina barn plågas, än att dom blev misstänkta för att inte ha den rätta tron. Hellre lät dom sina barn plågas än att skämmas för att dom gav efter och hjälpte sina barn att ta sig fram i livet.
Jag blir så j-a upprörd när jag skriver detta. I synnerhet som jag vet att andra barn behandlades betydligt sämre än jag i skolan.

Ni har hört det förr från mig, kommer det en domens dag, kommer dessa föräldrar och ledningen av lokala SV-församlingar antagligen straffas hårdare för det dom inte gjorde än det för dom gjorde.

Att vara i skolan under dessa omständigheter var en kamp för att överleva bokstavligt talat. Detaljer i mobbing vill jag inte gå in på. Det begriper du som läsare själv, och gör du inte det så hjälper inte mina detaljer stort. Varje vecka, varje dag varje timme var påfrestande. Man visste aldrig vad som skulle hända, ren mobbing var det enklaste, stryk gick väl an, men utfrysningen och inte få vara med var det tuffaste.
De enda vännerna man hade var inom SV, där kunde man slappna av utan rädsla. Ni får tro mig om ni vill, men fortfarande menar jag att SV inte avskärmade oss från omvärlden av illvilja. Det var bara en konsekvens.

Kanske andra klarade denna mobbing bättre än jag, men jag orkade inte utan avstod från att gå vissa timmar i skolan, ibland hela dagar. Att driva runt på stan, sitta i biblioteket och läsa böcker blev alternativet. Hemma vågade jag inte visa att jag skolkade från skolan.

Från att ha haft nära toppenbetyg i skolan blev dom allt sämre. För att gå händelserna i förväg lite så eskalerades min frånvaro från skolan genom hela högstadiet och det slutbetyg jag fick var inget att skryta med. De enda ämnen som jag fortfarande låg över medel var matte fysik och kemi
Hur var nu detta möjligt utan att lärare, föräldrar eller andra grep in? All frånvaro fördes upp i en klassbok som rapporterade till föräldrarna. Frånvarotimmarna skulle signeras av någon förälder, det borde alltså ha slagits larmklockor tidigt, men jag var smartare än så.
En åtgärd var att skaffa två sådana frånvarokort som skulle undertecknas. Pappa skrev under på det kort där den officiella frånvaron fanns. För de timmar eller dagar jag skolkade hade jag det andra kortet, namnet var mammas men det var jag som förfalskade hennes namnteckning och därmed signerade jag själv ,om olovliga frånvaro.
Under åren försvann också ett antal klassböcker på något mystiskt vis och dessa återfanns aldrig. En ytterligare förklaring var alla de olika klasslärare vi hade, om jag minns rätt så hade vi tio olika på tre år. Ingen av dom lyckades lära känna mig.
Den klasslärare jag minns bäst hette Palle och han brukade inleda sina lektioner med: Och så var det den här förbannade frånvaron....När hans andra klassbok försvann bytte han inledning till: Jag skiter i den här förbannades frånvaron! Han höll ord den tid han var kvar.

Om det är någon ung person som läser detta, kopiera inte vad jag gjorde. Försök allt du kan med att hitta någon som du har förtroende för och berätta istället. Våga be om hjälp, det förtjänar du.

Som jag tidigare berättat blev pappa utesluten runt 1970 och sommaren efter hade han köpt ett ganska anspråkslöst sommarhus i Båstad. Större delen av mina lov tillbringades där och det var med lättnad som jag slapp mina ”kompisar” hemma. Biblioteket i Båstad hade tillräckligt med böcker för att överleva många veckor.

Förutom läsa böcker började jag lära mig spela på en mandolin. Mina föräldrar hade till slut insett att någon pianist blir jag inte. Jag valde mandolin främst för att den var liten och lätt att hantera, samt att nästan ingen annan ungdom i SV hade en. Viljan att vara annorlunda fanns tidigt, men urvalet var begränsat. En banjo hade varit drömmen, men ett sådant instrument ansågs vara för världsligt!
Det hade varit käckt att kunna spela stycket jag minns ur filmen Den sista färden med någon

Situationen hemma med pappas alkoholproblem och mammas beroende av SV ledde till vidare spänningar i familjelivet.