Tack ni som har orkar läsa och kommentera mina skriverier. Det är fler som läser än jag hade förväntat mig, och alla kommentarer har jag kunnat publicera utan betänkligheter.
Nyligen fick en längre kommentar i form att mail som gjorde mig starkt berörd. Skrivaren är person som aldrig har hört talas om SV innan min anspråkslösa blog kom på webben.
Efter att ha fått tillstånd av skrivaren har beslutat att göra ett inlägg av mailet. Jag har tagit bort lite personliga delar, men i övrigt återger jag exakt vad som stod.
När jag läser på din sidan om hur ni som tonåriga ungdomar behandlades så drar jag mig till minnes en tjej som var några år äldre än mig. Hon växte upp med likartade förhållanden i Boden och när hon kom i tonåren så blev hon tvungen att flytta för att få jobb. I Stockholm kom hon i kontakt med en helt ny bekantskapskrets via jobbet på Marabou som förmodligen var mer spännande än den församling som hon kom ur. Utöver det så var ju hon ensammen och ung. I vart fall hon blev utstött av dem där hemma eftersom hon hade börjat dricka och vara med killar.
Det som störde mig det var hennes föräldrar och deras omgivning inte insåg att de inte hade gett henne möjlighet att bli en säker och självständig individ och att hon som var så oerfaren hade kastas ut till vargarna. Marabou var ju känt för att där fanns det en massa unga flickor, till och med av småkillar i norrland var det känt.Jag hade lite att gör med hennes mamma så jag försökte något naivt tala väl om tjejen med henne, för det var en schyst dotter hon hade men jag vet inte om hon förstod det.
Ett är säkert när jag går in på din sida där du beskriver din uppväxt så ger du mig nycklar till saker jag har funderat över länge och vilken orsak och verkan som låg bakom.
En fundering som jag fick när du skrev om B, det var, föddes han in i församlingen eller kom han med familjen. Som jag läser din text så höll han på med incest. Eftersom det är det hemligaste en familj kan ha så kanske han och familjen sökte räddningen i församlingen. Det är svårt att veta.
Som du kanske vet så har jag jobbat på behandlingshem några år och vid en period med en grabb som var utsatt för incest av sin mamma. Första gången jag mötte honom spelade han efterbliven och jag brydde mig inte i det, så hela masken föll. Han spelade dum för sin egen skull, av en som inte är tillräknelig kan man inte begära så mycket. Därav fråga om B, tog han och familjen på sig en religiös mask för att det inte skulle synas utåt vad som pågick?
Men i vart fall så verkar det alltmer ha varit en riktigt otäck församling som du växte upp i, det är förvånansvärt att du är så pass ödmjuk mot människorna i den som du är.
Även hur utsatt din pappa var framstår allt klarare och hur ensam han måste ha känt sig.Jag vet inte hur jag ska uttrycka det som jag tänker på. Det kan bli fel för att jag inte hittar rätt ord och menig men jag försöker.
Som jag har förstått när han blev utesluten så var resten av familjen fortfarande med i församlingen, (stämmer det?) i så fall bör han rimligtvis ha känt sig väldigt ensamen och kanske till och med övergiven och det måste ha gjort situationen ännu mer obegriplig och svårhanterlig. (Vid den tiden var män synnerligen dåliga på hantera känslomässiga stormar)Det förhållandet gör att jag imponeras av ditt lugna sätt att ta dig an SV.
Det som berörde mig starkt med mailet var att jag hade lyckats göra det begripligt för åtminstone en person, hur det är att växa upp i en sluten miljö. Otroligt uppmuntrande.
Det negativa var påminnelsen om att det inte bara är SV därute, det finns fler miljöer där barn växer upp i sekter och slutna religioner.
Nu vet jag inte något om flickan som beskrivs inte heller något om hennes bakgrund, men jag känner till flera fall av ungdomar uppväxta i SV som inte klarade av världen utanför. Den ”vänliga omtanken” att hålla barn och ungdom utanför världen är inte att förbereda dom livet. Tänk på det alla ni föräldrar som försöker skydda era barn på alla möjliga vis.
När det gäller frågorna runt incest inom SV, har jag inte svaret på frågorna. Ämnet passar sig inte för spekulation. Jag känner till ett fåtal sådana fall som skett inom SV. Det finns absolut inga belägg för att sådant var vanligt i SV, eller vanligare där än någon annanstans
Poängen med att jag tar upp det är det överhuvudtaget inte fanns enligt ledningen i SV. Sådant fanns bara ute i den stora stygga världen. Under tiden fanns det alltså högt placerade predikanter som utövade detta åravis inom SV och flera vuxna var högst medvetna om det.
Ni vuxna som visste, skulle väl ha slagit larm för att skydda de oskyldiga barnen, eller hur? Var det rädslan att bli utslängda för att ha talat illa om en ”broder” som gjorde att ni höll tyst? Svara inte mig, svara dig själv.
Bloggen har också lett till att jag fått konkreta uppgifter på hur och varför pappa uteslöts ur SV. Jag vet inte exakt hur jag skall hantera dessa upplysningar.
Efter en klok rekommendation har jag valt att göra en del personer ännu mer anonyma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
en kommentar til "mailet" du fikk er jo også hvor stor frustasjon det blir for SV barn som hele tiden har lært seg om alt det stygge der ute og de "slemme" menneskene som er der ute...når de forlater SV og går ut til alt de stygge så finner en MANGE "fine ærlige gode omtenksomme" mennesker som en har fra en er liten lært er STYGGE mennesker.... det blir et kræsj i hodet med at " lyver pappa og mamma" om alt en har hørt i barndommen ??? en er jo som regel lojal mot det pappa og mamma har sagt... derfor en STOR frustasjon når det de har sagt i alle år IKKE stemmer med verden der ute.... ikke sant....???
ville bare si det til deg at for mange SV barn er virkeligheten sånn som jeg beskriver...
Hei hei...
Først, du skriver mye bra... intr å lese og følge med.
Når du skriver om hendelser der hvor voksne har vært informert om at barn ikke har hatt det bra og ikke gjøre noe med det, provoserer.
Hvorfor er det så lett å skjule seg bak at det er privat anliggende, når man som voksen vet at barn ikke har det bra er det ikke noe privat anliggendet. Det er alles plikt å gjøre noe som kan føre til at barnet får den hjelpen det trenger.
Hvorfor gjorde så få noe for din familie og hvorfor torde man ikke å stå frem og si i mot dem som hadde ledelse og myndighet til å gjøre noe i sekten?
Jeg tror at man ikke torde pga at man var redd for å vise at man var svak i troen, alt skulle jo legges i Guds hender og han ville gjøre det som var til det beste for enhver.
Det som er synd syns jeg er at det er så mange som har vært i SV og som har erfaringer som er dårlige, men de er forsiktige med å si noe om det. Det virker som dem er redd for at det får konsekvenser. Det har vel kanskje noe med at man i mange år har vært under en forkynnelse om at hvis man ikke tro blindt så blir d straff fra Gud. Reddselen for at det kan være at de selv tar feil gjør at dem ikke tør si det til andre og offentliggjøre det de vet.
Det er flott at du skriver så åpent om din oppvekst så flere får et bildet av hvordan det har vært.
Takk for at du deler med oss leserne.
Ronja, tack för uppmuntrande ord.
Jag har använt vad du skriver som inspiration till dagens inlägg. Det du skriver stämmer väl med mina egna intryck. Jag tror det var Johan O. Smith (grundaren för SV) som är ansvarig för detta citat "Gud har gitt meg makt til å avgjøre stridigheter, la den få rett som har rett ... og til å løse alle vanskeligheter osv. Ingen har ansatt meg i denne gjerningen, uten Gud selv"
Han var inte ensam om att tro sig ha makten att döma, de som trodde på honom och hans gelikar var och är rädda. Dom är rädda för att stöta sig med någon som dom tror har fått makten av Gud. Dessa rädda människor vet sanningar som dom undviker att berätta. Att berätta sanningen skall inte hindras av rädsla för någon.
Jag känner till flera fall där ledare dömt någon eftersom dom känt i ”anden” vad som var rätt. Utan ånger, utan skam i kroppen har dom förnedrat och dömt oskyldiga. Det är fler än jag som hoppas på en domens dag.
Eldorado
Hei!
Vi har jo snakket sammen tidligere, og deler mange synspunkter.
Men din evne til å beskrive virkeligheten slik jeg og mange andre husker den, den er imponerende!
Venter faktisk på neste innlegg! :-)
Mest rørende og engasjerende er hvordan du respektfullt og kjærlig beskriver din far og hans fortvilelse.
Jeg har selv sittet i fanget hans i Bandhagen som liten gutt, og opplevde han som en aldeles elskverdig stille mann.
For ikke å snakke om "fru E" som nærmest "kramade i hjäl oss " når vi kom :-)
Det er gode minner!!!
Forresten :-) Glemmer aldri at du forærte meg den elektriske bilbanen din når jeg var på besøk som liten gutt. Store greier for en liten pjokk fra Norge!
Det rare er, at når jeg leser dette, så kommer mange minner fram. Spesielt om samtaler jeg overhørte mellom min mor og far.
Jeg vet pappa var veldig begeistret for Ali, og jeg husker bruddstykker der de snakket om hvor urettferdig og utakknemlig noen hadde vært.
Så, jeg vet at mange også så det uverdige spillet som foregikk her og der!
Du skriver et historisk dokument, og jeg ser med glede fram til å bli minnet om mange, mange gode besøk hos dere i Sth.
Hilsen en liten fyr som så opp til dere, deg og Reidar også.
Han snakket jeg med i går, og er takknemlig for at han ledet meg til denne opplevelsen av barndommen og ungdommen!
Rune
Tack för din kommentar, jag minns både dig och dina föräldrar mycket väl.
Kan du skicka mig din mailadress, så jag kan kontakta dig?
Historisk dokument? Jag skulle önska att jag kunde göra ett sådant men är fullt nöjfd med att det är min historik som jag kan berätta för mina barn och andra som är intresserade
Eldorado
En kommentar till Rune. Det är ni alla som kan skriva det Historiska Dokument som eftersökes.
Alla har ni ju den nödvändiga insikten om hur det var och vilka konsekvenserna var.
Ett bra ställe att på börja den processen är här tillsammans med Hans.
Hei....
Dette her ser ut til å bli bedre ja, her er det lettere å kunne gi kommentarer til kommentarer og få til en dialog, flott.
Ronja
Det Christer skriver her om at vi alle kan være med å skrive historien, vi har alle vår egen opplevelse av vår oppvekst og vårt oppvekstmiljø.
Nå er jo denne bloggen Hans sin og hans historie, men det hadde vært interessant å hatt et sted hvor alle som vil kan skrive sine erfaringer.
Det er interessant å se hvor mye likheter det er, da tenker jeg mest på de negative tingene som jeg ofte synes blir kommentert fra SV hold på denne måten "dette må ha vært noe spesielt for deg, det er ikke slik det er hos oss". Det er jo rart at det bare gjelder meg, når det er mange som sitter med relativt like erfaringer.
Hans, du har luftet tanke om det å kunne sammenfatte historier til en bok, for meg før. Er det en tanke som kan luftes her??
Ronja
Klart kan den och andra tankar luftas här.
Jag har fått en tanke, främst beroende på en del mail jag har fått om upplevelser som andra har haft. Dessa upplevelser har andra vinklingar än mina, och för mig är en del av dessa skakande.
Min fundering är om det finns så många som har haft liknande upp levelser, kanske det vore en intressant sak att samla ihop dessa upplevelser till en bok.
Alla intäkter skulle i såfall gå till Rädda Barnen eller någon liknande organisation.
Finns det sådant intresse kommer jag gärna ställa upp med frivilliga medel och resurser för att förverkliga den ideen.
Skicka mig gärna ett mail om just du har intresse.
Jag lovar att göra ett inlägg om det lite senare
Skicka en kommentar