Finlandsresor med Smiths venner

Smiths vänner jobbade relativt mycket med att försöka sprida sitt budskap. Inte genom att missionera kors och tvärs, utan man fick någon kontakt som man jobbade vidare med. Små grupperingar som utvecklades sig mer eller mindre bra.

På 60-talet hade man fått någon eller några personkontakter i Finland, och Stockholm blev basen för att etablera sig i i vårt östra grannland.
Främst yngre norska män reste fram och tillbaka över Östersjön för att odla kontakterna, och ibland ordnades lite större konferanser där nästan hela församlingen i Stockholm åkte över. Givetvis kom också en och annan från öster och besökte oss i Stockholm.

Jag riktigt hör hur ni som reste med dessa östersjöns båtar på 70-talet tänker: Fylleresor!! Så var det inte alls, detta var ju en kristen församling som skulle jaga nya själar till frälsning och himmelriket. Eller?
På finlandsbåtarna jagades damerna i barerna och de törstande männen hjälpte mer handgripligt kvinnorna till himmelriket. Det sistnämnda gjordes i alla med fullt ärliga avsikter.

För oss unga var dessa resor något som liknande ett äventyr. Vi var oftast en stor grupp tillsammans, och någon ockuperade ett konferensrum eller liknande och där sov vi några korta timmar i en bullrig och spännande miljö. De flesta av oss brukade sova på golvet i våra sovsäckar. Chaufförer och personer med mer privata intressen spenderade lite pengar på en hyttplats.

Vi åt på någon enklare restaurant med självservering, de mer vuxna åt smörgåsbord i lite mer exklusive miljö. I butikerna fanns det godis till taxfree priser som vi tryckte i oss efter bästa förmåga. Redan det var något utöver det vanliga, men det riktigt spännande var barerna, dansgolven och alla främlingar som var onykra i varierande grad.

Allt detta lockade oss som flugor till en sockerbit. Var fanns nu allt det där hemska och syndiga som vi hade hört så mycket om? Att folk dansade och höll om varandra såg mer trevligt än syndigt ut och nog hade jag sett mer fylla i livet än jag hittade i barerna på finlandsbåtarna.
Visst, nog försökte våra föräldrar att hålla koll på oss, men ibland måste man väl upp på nätterna för att besöka toaletten. Vi tog några extra svängar för att kolla upp synden. Döm vår förvåning när vi såg några av våra ungdomsledare sittade i baren och dricka öl. Något som vi hela tiden blev noga inpräntade hur syndigt det var. Kanske gällde detta bara oss unga och inte äldre?
Riktigt kors i mössan blev det när någon av de skenheliga typerna smet in i sin hytt med en klirrande tax-free påse. Såklart frågade jag mamma om saken, men det typiska svaret blev, han svarar för sig och jag har inget med det att göra.

Främst är det två episoder som etsat sig in i mitt minne från dessa resor. Den första kan jag inte placera i tidsperspektiv men händelse nummer två borde ha varit runt 1973-74
Som jag berättat tidigare var hårlängden på oss grabbar en ständig diskussion. Den skulle vara kort, ett subjektivt uttrycksätt. Dessutom växer ju håret sakta, så kort ena dagen kan vara alldeles för långt någon tid senare. Allt berodde på humöret av den som bestämde. Det vill säga barnens föräldrar, men i förlängningen var det grupptrycket från församlingen som fick föräldrarna att tvinga sina barn till lydnad.
När vi från Stockholm reste över så ansågs vi på något vis representera församlingen och skulle vara absolut korrekta. Det gällde inte bara uppförandet utan speciellt var utseendet viktigt. På båten anses vi tre grabbar ha för långt hår, minns jag rätt var det några nackhår som gick över skjortkragen. Klippning beordras på båten. Den servicen fanns ganska långt ned på båten inte långt ifrån bastun och den lilla poolen. Eftersom min pappa inte var med, hade jag en stunds argumentation med mamma och jag slapp undan klippningen denna gång.

De andra två Reidar och Larsis, var inte glada men gick ändå ned för att klippning, eller ska jag kalla det rakning? När dom kommer tillbaka får klippningen inte godkänt, det skall klippas kortare. Här vet jag säkert att Reidar tvingas ned igen. Att tvinga ett barn tillbaka och själv be om en omklippning på det viset är inte bara att demonstrera makt. Det är direkt att förödmjuka ett barn. Det är möjligt att frisören trodde att föräldrarna ville valuta för sina pengar, men det viktigaste borde har varit att fundera på hur Reidar kände det när han tvingades tillbaka.

När jag skrev detta tyckte jag det var en sådan skrämmande episod att jag vill få den bekräftad, och det var inte förvånade för mig att Reidar minns detta med fler detaljer än jag själv.

”jeg husker ( kommer ihåg ) VELDIG godt den episoden med hårklipp… jeg var ca 13-14 år det var jo fornedrende å gå tilbake til den unge jenta (ca 20 år gammel) som klippte oss... ho sto der som et frågetekken og trodde ho hadde gjort en dårlig jobb.. og min følelse med å fortelle ho at det var ' de oppe i salongen' som ikke var helt klok i huvudet som hadde bestemt at klippen måtte gjøres om... jeg mente den gangen og gjør også idag at den klippen kunne gjøres på nytt hjemme etter turen, for vi snakker IKKE om langt hår her”

Den andra episoden är lite senare i livet på en annan resa till Finland Jag var runt 17 år. Återigen var det en stor grupp som reste och bland annat var det flera potentater med från Norge. Vi tre grabbar och två något äldre, Benny och Kjell hade bestämt oss för att äta smörgåsbord denna gång, och den stora frestelsen var att dricka något alkoholhaltigt till maten. Det var ju så våra ledare brukade göra när dom trodde sig vara ensamma. Klart var vi medvetna om att det inte skulle vara uppskattat, så strategin var att äta före alla andra.
Vi bokade snabbt smörgåsbordets första sittning och räknande med att de andra skulle ha tillräckligt med bestyr och välja andra sittningen.
Efter vi fått ett bord beställdes alltså dricka. Öl var inte min grej, i alla fall inte den lättöl jag någon gång smakat så jag beställde ett glas vin som jag naivt trodde smakade som saft (hur fel jag hade) och de andra varsin öl. När vi hade fyllt våra tallrikar satte vi oss tillrätta och lyfte glasen till en skål. Usch vinet var inte heller min smak.
När vi fått i oss de första tuggorna dyker ungdomsledaren i Stockholm, Ove Skogsrud upp i restaurangen. Förgäves försöker vi bli osynliga, men någon radarstyrning gör att han hittar oss och stirrar på våra glas. Utan ett ord försvinner han ut. Skulle han ignorera händelsen eller skulle han skvallra?
Efter en stund vet vi svaret, in kommer Kåre Smith och ger oss en ordentlig utskällning. Av någon anledning ansågs mitt vinglas vara värre än en ölflaska så jag får den värsta utskällningen.
Ärligt talat så hade jag svårt att skämmas. Här blev jag och andra utskällda för något vi visste dom gjorde själva i lönndom. Dessa bokstavskristna som tog sig egna friheter, men dömde andra för att göra samma sak.

Reidars minne av samma händelse.
Her husker jeg det var Ove som fant oss først i resturangen men Kåre ble tilkalt og når vi gikk ut sto hele forsamlingen på 2 led å såg på oss vi syndere :-) og mener også det var samme tur som eldste broder Ellefsen fra Drammen hadde blitt observert med en del øl på vei til sin lugar ( hytt ).. på spørsmål fra oss yngre var forklaringen at han hadde problem med å sove, det var grunn til at han kunne ta med øl i hytten og det var ikke regnet som SYND ???????????? de hadde kanskje ikke sovemedisin på den tiden ???????? fikk også kjeft fra min far at jeg som sønn til Ekholt kunne være med på noe sånt..var mye bråk den gangen :-) her husker jeg også at det ble mer klart i hodet at, DER SKULLLE IKKE JEG LEVE, med alle de forksjellige meninger om alt mulig og SVAR på spørsmål fikk en jo ikke annet en ' du må tro og ikke stille spørsmål '

Det hela hade egentligen många dimensioner.

1. Vi gjorde något som var officiellt förbjudet i församlingen.
2. Vi gjorde något som gjordes av de äldre, låt vara i smyg.
3. Vi gjorde det hela öppet, försökte inte slingra oss utan tog emot bannorna som delades ut.
4. De äldre som smög och blev avslöjade klarade sig med krystade bortförklaringar.

Den Kåre Smith som idag leder SV, menar att den gamla ledningen var för noga med att hålla på onödiga regler. Det är samme Kåre som gav mig världens utskällning för att jag hade druckit en slurk vin. Det vore intressant att veta när och varför han ändrade inställning.