Väckelsemöten på Brunstad

När man hade fyllt 13 år fick man deltaga i det som kallades ungdomsmöten på Brunstad. Stilen var väckelsmöten i traditionell anda, för här skulle alla stackars syndiga själar omvändas till den rätta tron. Fick och fick förresten, det enda tillåtna alternativet till dessa möten var att vistas i utrymmet där man bodde.
De som var lite mer drivna höll sig undan i skogar och svårupptäckta gömställen. Som jag berättat om fanns det frivilliga vakter på området . Dom hade kunskap om de flesta intressanta platserna, så det gällde att vara kreativ om ville hålla sig undan.

För dig som aldrig varit på ett väckelsmöte är det inte så lätt att beskriva med bokstäver, men jag gör ett försök. Detta var alltid dagens sista möte, det brukade börja vid 19.30 men någon bestämd tid för avslut fanns inte. Slutet var flytande och berodde på när själarna hade slutat att strömma till för omvändning. Dom som ville hålla sig framme och skylta med sin tro var i god tid där och beslagtog de bästa platserna med bibel och sångbok i handen. Andra raden var strategiskt viktig om man ville ha koll på läget. Jo jag var med och slogs om dom platserna flera gånger.

Inledningen var ganska lik vilket möte som helst, gemensam sång och den vanliga bönen stående.
Så vitt jag minns mina yngre år var det alltid Ole Kristiansen som ledde dessa möten. Han var en naturbegåvning när det gällde att hantera ungdomar och hade alltid ett vänligt ord över till alla. Han åtnjöt stor respekt av alla ungdomar, också dom som inte ansåg sig vara med i församlingen. Han skötte sitt jobb så bra att han blev ett hot mot ledningen och så småningom ersattes han av bland annat Kåre Smith.

Budskapet på dessa möten var alltid detsamma med små variationer. Det handlade om att omvända deltagarna till den rätta tron och rädda alla dessa stackars syndiga ungdomar från världen utanför. Då bör man hålla i minnet att 99% av alla deltagarna redan regelbundet gick på SV möten och de flesta var födda in i församlingen . Att mässa för den församling som redan är frälst skulle jag kalla det idag.

Ett antal talare eldades upp mötesdeltagarna med övertygande argument och skrämmande bibelcitat. Att berätta om skräckexempel på hur det gick för andra som lämnade rörelsen ingick som ett starkt inslag i repertoaren Talen varvades med passande sånger som faktiskt hade de bästa melodierna av alla deras sånger. När ledaren ansåg tiden var mogen så påbjöds bön och tillfälle för de stackars syndarna att omvändas. Hela församlingen böjde knä och den främsta raden tömdes för att ge plats och syndarna.
Nu fattar du nog varför rad två var strategisk. Dels behövde man inte byta plats, och dels hade man koll på vilka syndare som kom fram för att få förbön.

Stämningen fortsatte att eldas på, dels med höga böner av exalterade deltagare, dels med sånger som berättade om eländet utanför församlingen. Jag minns plötsligt en strof Kasta dig i frälsarens armar. Höga lockrop som: Kom fram här och omvänd dig innan det är försent och så vidare. Naturligtvis förtätades stämningen av gråten och ångern från de beslutat sig för att följa dessa uppmaningar. Dom duktigaste predikanterna lyckades bra med att få till en väldigt suggestiv stämning.
De ivrigaste predikanterna jagade runt i salen för att kolla om någon såg mogen ut för ett övertalningsförsök. Ibland lyckades dom och nöjda kunde dom ropa ut att ytterligare en eller flera syndare hade beslutat sig för att följa Jesus.

I ena bakre hörnet brukade ungdomarna sitta som inte var med, men satt av tiden i brist på alternativ. Så småningom blev också det min tillflykt.

Som vanligt är när pressen är hård på människor behövs en säkerhetsventil och jag ska försöka beskriva några av dom som jag och andra använde oss av.

Att hitta en strategisk plats på dessa ungdomsmöten var en nödvändighet. Det viktigaste var inte andra bänkraden utan en placering så man kunde hålla ögonkoll med den tjej man för tillfället hade ett gott öga till. Att flörta var absolut inte godkänt, men när man väl lyckades var det en höjdare i dubbel bemärkelse Kontakt med tjejer var en framgång för varje kille med hormonerna i obalans och det förbjudna gjorde det till en riktig hit.
Väldigt många små skrivna lappar cirkulerade mellan bänkraderna och de flesta var villiga att hjälpa till i trafiken. Jämför gärna fångar som knackar i väggarna.

Överenskommelser om träffar i skogar eller på andra avlägsna platser gjordes upp på små lappar eller via ombud. De allra flesta av dessa träffar var utomordentligt oskyldiga. Antal skandaler var få men förekom.

Taktiska toalettbesök tillhörde standardrutinerna. Så långa som möjligt och kunde man träffa någon bakom husknuten för ett hemligt möte så levde man länge på det. Vakterna hade god koll på läget, men ibland var vi smartare.

Att gå och ställa sig och prata, eller låtsas prata med en vuxen utanför gav också en stund andrum.

De senare åren jag var där minns jag ofta Ole K. som cirkulerade ibland bland oss ungdomar som i bästa falla kallades ”halvhjärtade” (det innebar att man var mer eller mindre tveksam till spektaklet) Ole kom alltid fram och snackade, hade alltid ett vänligt ord över till oss och försökte aldrig pracka på oss någon frälsning. I gengäld fick han höra många kritiska synpunkter av oss oss i förtroende och han var aldrig fördömande
Han var en hedersman i min ögon och är en av få personer i SV som jag minns med saknad.

Naturligtvis blev han utslängd under en maktkamp inom SV i början av 90-talet.

Nu skulle jag gärna vilja lägga in någon av de sånger som sjöngs på dessa väckelsmöten men jag har förträngt texter och melodier. Däremot har jag hittat ett helt oemotståndligt videoklipp på youtube. Det är galningarna Fredrik och Filip som lyckas få Sveriges fd statsminister (jag tror han var statsminister när inspelningen gjordes) att släppa loss i låten Pärleporten. Vilken höjdare! Kanske förmedlar det något av stämningen på ett väckelsmöte?