Jag läser sidan med samma ögon som jag gjorde med tidningarna från gamla Sovjet och DDR . Alltså, det viktiga är inte vad som står i tidningen, utan det som är utelämnat.
I Sovjet fanns det två stora tidningar. Fritt översatt hette den ena Nyheter och den andra Sanningen. Folkhumorn hade talesättet: I sanningen finns det inga nyheter och i nyheterna finns det ingen sanning.
SV har liksom normala företag två hemsidor, en för utomstående och en för medlemmarna. Jag vet inte vilken av dom som publicerar sanningen och vilken som skriver nyheter.
Nyligen publicerades på SV’s hemsida en liten artikel om att den finska delen firar 40 år. För att handla om ett jubileum verkar den väldigt tunn. Det skrivs nästan enbart samma gamla vältuggade fraser om den nöd efter en djup tro som saknades och liknande.
Den norska versionen Poångterar att det var norska bröder som förmedlade budskapet, medans den engelska versionen tycker inte nationaliteten är viktig. Kanske är avsikten att ge lite internt självförtroende åt nordmännen.
I ingen de språkvarinter jag klarar att läsa, namnger man inte någon av dessa första bröder som reste till Finland. Historen hur det hela började saknas. Historierna om de många resorna på färjorna mellan Kapällskär och Nådendal lyser med sin frånvaro. Även berättelser om de första samlingarna är som bortblåsta. I många andra historiebeskrivningar relaterar SV till personer och händelser. Varför gör man inte det när man beskriver SV Finlands jubileum?
Förmodligen har det sin förklaring i att många av de som började missionera i Finland, de som verkligen var pionjärer där, inte längre är medlemmar i Smiths Venner. En av de första, kanke den första som reste till Finland var Johan Velten. Han är numera en non gratia person för SV, i detta fallet har SV glömt budskapet att älska sina fiender.
Den dåvarande Stockholms församlingen (som min far till stor del finansierade) drev ”missionerandet” i Finland. Ledaren, Erling Ekholt i Stockhlm var också väldigt aktiv i öster. Han blev utesluten ut SV i början på 90-talet. Pappa blev utfryst långt tidigare. Det torde vara omöjlugt att berätta SV’s historia i Finland utan att nämna dessa personer
Självklart fanns det också många andra som utifrån Stockholm reste till Finland. De namn jag minns är Sverre Riksfjord, Gunnar Gangsö, Ove Skogsrud, Kåre Smith och Willy Larsen. En del är fortfarande kvar i SV, andras öden känner jag bara till ryktesvägen.
Precis som inom Stalinkommunsimen raderas tydligen historiska händelser när den inte passar med idelogin.
Snart är det jul igen....
2 kommentarer:
Jag blev nyfiken och kollade hemsidan. Men för Sverige var det blankt. Fanns inget att rapportera här kanske? Har månne församlingen välsignats av den "rapture" som är så populär i USA och försvunnit till himmelens höjder och fröjder?
Det där Kirkonummi gjorde mig misstänksam - en liten koll visade att det tydligen rör sig om Kyrkslätt i Nyland. Förfinskad gammal svenskbygd gissar jag.
Björn, jag har någon gång fått en uppgift att det finns en mindre bibelstudiegrupp i Skåne. Ingenting bekräftat finns bekräftat på Sv's hemsida om detta.
Den församling som fanns i Stockholm skakades om ordentligt i samband med inre stridigheter inom SV. Denna konflikt kallas idag för väckelsen inom SV. De som tvingades lämna eller lämnade frivilligt kallar det något annat. Ja har tom hört uttrycket maffiametoder i samband med konflikten.
Fakta är väl att ledaren Erling Ekholt tvingades bort och Ove Skogsrud blev ersättaren.
Intresset kallnade bland medlemmarna, vissa flyttade till Norge andra slutade helt enkelt att gå på deras möten.
Deras egendomar avyttrades om överskottet flyttades till Norge.
Om himmelens fröjder och höjder finns i Norge så har du nog rätt.
Jo jag var ett antal gånger i Kirkonummi och minnesbilden är att alla pratades svenska. Mycket mygg och väldigt vänliga och genrösa männsikor är också min minnesbild
Skicka en kommentar